Spänning

Jeffrey Deaver
Joy Fielding
Alex Garland
Alex Garland
Thomas Harris
Anne Holt
Stephen King/Peter Straub
Dennis Lehane
Doris Lessing
Alexandra Marinina
Liza Marklund
Håkan Nesser
Håkan Nesser
Ruth Rendell
Martin Cruz Smith
Martin Cruz Smith
Michael Stewart
Whitley Strieber "I samlarens spår"
"Missing Pieces"
"The Beach"
"Det okändas omkrets"
"Röda Draken"
"Det som tillhör mig"
"Talismanen"
"Patient 67"
"Det femte barnet"
"Mördare mot sin vilja"
"Sprängaren"
"Det grovmaskiga nätet"
"Kära Agnes"
"Stenarna skola ropa"
"Gorkijparken" och "Polstjärnan"
"Den svarta rosen"
"Apkonster"
"Närkontakt"

Dennis Lehane "Patient 67":

(MånPocket) Först undrade jag om jag ens skulle orka läsa femtio sidor ur "Patient 67". Texten var snirklig och knottrig av alla ingående beskrivningar av landskapet och liknelser av minspel och rörelser. Liksom två ganska unga män som pratade med prydliga meningsuppbyggnader och gammaldags ord. Nä, det här är väl inget för mig, baksidestexten till trots, tänkte jag. Synd, den verkade ju så spännande.
Men av någon anledning fortsatte jag läsa, och då släppte något. Jag vet inte om det var författaren själv som slappnade av - om han nu inledde boken lite spänt genom att skriva de första sidorna - eller om jag själv vande mig vid stilen. Allt flöt hur som helst på så mycket bättre efter ett tag.
Det är en intelligent och svart historia med humor och spänning. Raffinerande dialoger och mysterier utspelas i karg miljö. Långt ute på en isolerad ö, där ett mentalsjukhus (av typen "fängelse") för svårt mentalsjuka brottslingar har sin verksamhet, pågår en del experiment med patienternas hjärnor. Den unge kriminalaren Teddy Daniels får i uppdrag att hitta en patient som tycks ha lyckats med det omöjliga att rymma därifrån, och när han och en för honom okänd kollega, Chuck, anländer till ön är en oroväckande storm på väg.
Vad som sedan händer är en ganska ovanlig och intressant historia. Alldeles för raffinerande för att kunna vara sann, men ändå trovärdig för läsaren. Vem kan man lita på? Och vad är det för koder som den förrymda patienten/fången har lämnat efter sig?

Fler böcker med spänning

Håkan Nesser "Kära Agnes":

(Talande böcker) Den här ljudboken handlar om ett par kvinnor som brevväxlar efter att ha varit bästa vänner under uppväxten men senare inte ha hörts av på 19 år. Den är lite förutsägbar, jag hade redan gissat rätt på ett par saker en kort bit in i historien. Men sedan vänder det hit och dit så den saknar inte gnista helt och hållet.
Kvinnan som läser Agnes verkar dock så himla oengagerad. Man kan nog inte hitta en sämre högläsare, faktiskt, jag höll på att stänga av redan efter några upplästa rader men stålsatte mig av ren envishet!
En annan tråkig sak är det gammaldags språket, som tillsammans med den oengagerade uppläsaren helt klart gör detta till en del av Nessers bottenmaterial. Jag skriver själv medvetet vårdat, mer städat än jag pratar. Men båda kvinnorna här använder till exempel ideligen ordet "anstå". "Det måste tyvärr anstå", skriver de. Aldrig "Det måste tyvärr vänta / senareläggas / skjutas upp" eller någon annan synonym.
Hur ofta används "anstå" bland nutida 40-åringar, oavsett utbildning och social situation? Och i så fall - är det vanligt att två 40-åringar på skilda orter hela tiden upprepar detta ord i sina brev? Rent psykologiskt skulle det möjligtvis - men inte troligtvis - kunna vara så att den ena kvinnan börjar använda ordet och att den andra genast vill visa att hon också har ett vårdat språk, där just detta ord ingår. Men efter ett par gånger borde de väl i så fall visa att de har ett större ordförråd än så?
För mig låter dessutom de två uppläsarna, Kristina Adolphson och Kim Anderzon, som 75-åringar istället för de 40-åringar de påstår sig vara i historien. Ja, det är till och med nästan så att jag förväntar mig att en gom med löständer ska falla ut mitt i en mening. Det är väl gamle gubben Nesser själv som bryter igenom när det gäller texten, antar jag, och så känns kvinnorna helt klart för gamla i rösterna.
Ändå såg jag lite lätt fram emot att få höra resten av historien medan den rullade vidare. Det berodde mest på mitt eget inre fantasiliv, kan man säga, för jag hade ju ett par olika teorier om vad som kunde hända. Och det betyder samtidigt att boken har något att ge - en värdelös historia skulle inte ens kunna få igång fantasin på det sättet. Nesser är alltid bra på att skänka inre bilder och stämningar utan att ge för många detaljer.
Förutom själva breven får man höra Agnes berätta relevanta minnen från förr, som ger förståelse för hur handlingen tillslut tar den vändning den tar. Det ger liksom substans till allting, men trots spänningsgenren är detta en relativt lättsam historia.

Fler böcker med spänning

Alexandra Marinina "Mördare mot sin vilja":

(W&W)
Alexandra Marininas "Mördare mot sin vilja" verkar rosas var man än hittar recensioner, och i Ryssland är man säkert mycket stolta över den största litterära exporten sedan Tolstoj. För så är det - Marinina är stor!
Jag hade inte läst något liknande förrän jag fick romanen i min hand. Är inte så mycket för ryska historier av någon anledning, så det har bara blivit ett fåtal sådana. Ryska persongallerier brukar dessutom vara svåra att hålla i minnet - särskilt om det handlar om spioner med dubbelroller och konstiga namn.
Namn, ja... de verkar ofta dela dem med varandra i ryska historier, fast den ena har det som sitt förnamn och den andre som sitt efternamn, och så tilltalas de omväxlande med för- och efternamn för att man inte ska lyckas sära på dem förrän det visar sig att den ena är extra mycket bov jämfört med den andre.
I den här romanen har de visserligen luriga namn, men det ingår inte så många personer. Några exempel är Nikolaj Zakusjnjak, Jurij Oresjkin, Igor Jerochin och Ravil Gabdrachmanov, som ju går att se skillnad på. ;=) Och så är det inte fråga om spioner som spionerar på spioner som spionerar på spioner, även om det är väldigt mycket spaning i denna kriminalhistoria. Nästan som i en spion-dito. ;=)
Jag tycker inte om huvudtråden i "Mördare mot sin vilja", som är synkroniserad med titeln, eftersom mördaren faktiskt har en fri vilja att styra in på det spår han anser vara bäst. Mord är inte alls en självklar väg, och på grund av detta känns romanen som en låtsashistoria som det inte går att leva sig in i fullt ut. Men i övrigt är det en mycket målande historia med intressanta personbeskrivningar och reflektioner dem emellan. Det hela känns skarpt intellektuellt, samtidigt som humoristiska svängningar och lägre intelligens tillåts medverka i historien, vilket gör den levande och personlig.
Olika omständigheter gör att fler och fler personer dras in i ett par olika brottsliga skeenden som korsar varandra. I centrum hamnar Anastasia Kamenskaja, kriminalkommissarie vid Moskvapolisens våldsrotel, som försöker lösa knutar i de trådar som hon på grund av sin analytiska förmåga fått att dra i av sin bror, i ett till att börja med helt privat ärende.
Den lustigt udda men intelligente Bokr lockar till många småleenden. Han introduceras till handlingen genom ett inofficiellt besök hemma hos Anastasia Kamenskaja, som inte vet vem han är förutom att hon behöver hjälp och han har sagts passa till uppgiften. Citat:
""Vart får jag gå?" frågade han affärsmässigt och tackade nej till de innetofflor som Anastasia erbjöd honom. Med svårigheter höll hon tillbaka ett leende. Han såg så lustig ut i sin mössa, sin långa grå rock och sina rörande, ljusblå strumpor."
När de bekantat sig lite hade han kommit in i en virvlande energi av berättelselusta, som följdes av... (citat):
"Ett skriande skratt började flöda ur honom, han hulkade och stönade som en hysteriskt vredgad papegoja. Hans nästipp dallrade ännu kraftigare än förut, och ögonen välvde sig uppåt, så att Anastasia under bråkdelen av en sekund fick för sig att de aldrig skulle återta sitt naturliga läge. Nu såg Bokr inte lustig ut längre utan totalt debil."
Magnus Dahnberg har översatt romanen, och det med ett klassiskt svenskt, ordentligt vårdat språk.

Fler böcker med spänning

Anne Holt "Det som tillhör mig":

(Pirat) Historien tar en spännande och skrämmande början, då en liten flicka bortrövas av en okänd man och stängs in i hans källare. Hon blir inte ensam där; fler barn drabbas av samma kidnappare, och skräcken sprider sig i Norge där historien utspelar sig.
Som läsare får man följa denna flickas tankar och upplevelser nere i källaren, och även några funderingar hos mannen som rövar bort barnen. Men mest tid ges forskaren Inger Johanne. Hon råkar dras in i detta på grund av att en utredande polis har en magkänsla av att hon kan hjälpa dem, på något vis. Hur vet han inte - han har helt enkelt bara en väldigt bra intuition.
Som väntat börjar det pirra till lite i Inger Johanne, när Yngvar Stubö pratar om fallet med henne. Även om hon till en början inte är riktigt medveten om det. Den där vaga känslan av ännu inte erkänd attraktion beskrevs väldigt bra, tyckte jag - som när hon tittade på hans armar och i förbigående tänkte att håren där nästan var vita, som om sommaren redan kommit.
Inger Johannes dotter var speciell, och barnet fick därför en självklar plats i denna historia; barn tar ju mycket tid och tankar hos en mamma, särskilt om man är den sorten som vill det allra bästa och om man har ett lite originellt barn som kräver en extra koll då och då. Men jag undrade lite om hon aldrig gick ut med hunden, för den gavs lika mycket uppmärksamhet som barnet men fungerade mest som en symbol för "det opåverkbara".
Som forskare verkade Inger Johanne ha hur mycket tid och resurser som helst för sådant som hon själv tyckte var smått intressant, och gav sig in i att försöka hitta sanningen i en mordhistoria som skett för många år sedan, där en man tycktes ha blivit oskyldigt dömd och sedan plötsligt släppts utan kommentarer.
Det fanns alltså två parallella historier här, båda ganska intressanta i sig. Men sammanträffandena var lite för tydliga på slutet. Åtminstone för min smak. Mannen som rövade bort barn kunde dessutom ha fått en större roll, för att ge storyn lite mer djup - ungefär som den oskyldigt dömde mannen fick. För hur resonerade egentligen barnamördaren? Det kom fram lite väl hastigt på slutet, istället för att det hade kunnat öka på spänningen mitt i historien.
Jag vet inte om jag kan rekommendera "Det som tillhör mig" till fullo, men eftersom jag nu skrivit denna recension är jag åtminstone inte helt nollställd - jag fick några spännande timmars avkoppling och andra kan säkert tycka mycket mer om boken än jag gjorde.

Fler böcker med spänning

Thomas Harris "Röda Draken":

(Bonniers) Harris skrev den så väl sedda filmen "När lammen tystnar", och denna historia är minst lika spännande. Den handlar om en massmördares verklighet, och skildrar hans många olika tankegångar, känslor och upplevelser. Hur han kämpar mellan verklighet och dröm, mellan lycka och avgrund, och om hur hans offer får lida. En fruktansvärd men mycket fängslande bok.

Fler böcker med spänning

Whitley Strieber "Närkontakt":

(Forum)
Det har lagts fram mycket trovärdiga teorier om att Strieber är mytoman, men en sak är dock säker: han skriver extremt spännande böcker. Hu! Vem vill uppleva samma sak som huvudpersonerna i denna berättelse, som sägs vara sann? Man ryser och tittar förskrämt ut genom nattens becksvarta fönster. En riktig bokvän och skrämselälskare ska absolut läsa "Närkontakt"!

Fler böcker med spänning

Martin Cruz Smith "Gorkijparken" och "Polstjärnan":

(Norstedts)
En genial författare finns i M.C Smith som verkligen kan konsten att förena ett mycket vackert språk med gripande spänning, intressanta och händelserika historier, utsökta miljöbeskrivningar, känslor, samhällsfrågor och psykologi. Dessutom är böckerna mycket trovärdiga och ger en fascinerande bild av hur det kan gå till i Moskva och det sovjetiska samhället i stort när man som förste brottsutredare Arkadij Renko får reda på alltför närgångna sanningar. Livet är inte okomplicerat… "Gorkijparken" är mycket välkänd och många har sett och gripits av filmen. Boken är ännu bättre!
"Polstjärnan" handlar om samma utredare men nu i en helt annan miljö. Ingen av oss lär väl själva längta till det fruktansvärt nedkylda fiskefartyget Polstjärnan, på vilket han mot sin vilja befinner sig fångad mitt ute på Berings hav som fiskrensare vid "slembandet". När något helt annat än fisk slinker ut ur nätet en natt blir han utsedd att ta reda på sanningen om vad som hänt - hur liket kommit dit och vem som är mördaren. Eller något bättre än sanningen, helst….

Fler böcker med spänning

Martin Cruz Smith "Den svarta rosen":

(Norstedts)
Den här historien handlar inte om utredare Arkadij Renko, utan om den amerikanske upptäcktsresande Jonathan Blair, som återvänder från Afrika där han haft ett uppdrag som kartläggare av Guldkusten. Han hamnar i London i uruselt skick - slickar i sig arsenik mot malaria och är ingen syn för gudar. Ändå vill hans uppdragsgivare ha honom till den lilla staden Wigan, där kolgruvorna ligger tätt och en kyrkoadjunkt spårlöst försvann för en tid sedan. Om Blair lyckas hitta honom, så får han återvända till sitt älskade Afrika. Men det blir inget lätt uppdrag, får vi läsare erfara.
"Den svarta rosen" innehåller precis som Smiths tidigare romaner en annorlunda miljö och ett målande persongalleri. Att läsa boken är som att på riktigt befinna sig mer än en kilometer under jordytan, i en svart kolgruva där ponnier lever hela sina liv och där gas kan explodera när som helst om man inte vet vad det handlar om. Där är trångt och varmt, och där har hänt något i hemlighet som inte borde ha hänt...
Att Blair är en romanhjälte tar man inte miste på, så mycket som han klarar sig igenom. Det är på sätt och vis en klassisk historia med alla ingredienser - kvinnor saknas förstås inte heller - och en trivsam underhållning. Tyvärr var översättningen inte av högsta kvalitet, så jag kunde inte njuta lika mycket av språket som i Smiths tidigare romaner.

Fler böcker med spänning

Doris Lessing "Det femte barnet":

(Roman Trevi)
Det unga paret Harriet och David lever för att skaffa en stor familj och på så sätt tillgodose ett inre behov av närhet och känslan av att vara behövda. Att visa sin omgivning och släktingar att de kan någonting och är duktiga. De vill skapa en riktig idyll i sitt hem - öppna dörren för lyckan. Men det är inte så enkelt att bli vardagshjältar som de tror, och plötsligt smyger sig dessutom en obehaglig stämning in i huset. Det femte barnet är fött, men det är inte alls som de andra barnen i familjen. Någonting finns i det där femte paret barnaögon som inte borde finnas där, som inte känns så mjukt och gulligt, någonting främmande som äter sig stort och starkt. Detta är en bok som låter nackhåren resa sig; det halvt om halvt osagda kittlar och det är svårt att lägga den ifrån sig.

Fler böcker med spänning

Michael Stewart "Apkonster":

(Viva!)
En liten apa spelar en av huvudrollerna i denna rysare, och man charmas först av hans charm och intelligens. Han bor hos rullstolsbundna, förlamade Allan, 21, och kommer från ett laboratorium där han börjat äta piller som gjort honom mycket lättlärd och social. Allan som närmar sig en tentamina tar av apans piller för att kunna prestera ett bättre resultat, och snart inser han att hans hjärna har en funktion. Han får nämligen en helt ny kontakt med apan än tidigare, och genom tankearbete kan han få apan att göra de fysiska rörelser han själv är oförmögen till. Snart förvandlas kontakten till ett onormalt beroende som inte kan sluta gott.

Fler böcker med spänning

Stephen King / Peter Straub "Talismanen":

(Bra Böcker) Den optimala sagan för vuxna, i vilken du kan uppslukas helt och bli ett med en annan verklighet. Något att sträckläsa och få sömnbrist av. De som redan läst den kände säkert sorg när den tog slut. Mycket spännande och fantasifull i alla detaljer, och ett målande språk.

Fler böcker med spänning

Håkan Nesser "Det grovmaskiga nätet":

(Bonnier)
Kommissarie Van Veeteren är ingen person man med glädje möter om man verkar en smula långsam i tanken. Han föraktar nämligen alla som inte tänker i samma eller lika snabba banor som han själv, och drar sig heller inte för att säga vad han tycker. Men innerst inne är han en livets poet och strider för det goda mot det onda - han gör ett förbannat bra jobb och många roliga repliker byter ägare i denna läsvärda och kvicka polisroman. I den fiktiva staden Maardam någonstans i Europa hittas en drunknad kvinna i sitt badkar av hennes bakfulle man. Han har total minnesförlust och minns ingenting om natten som gått. Är det han som är mördaren?
Läs gärna mina kommentarer om hans två nästföljande böcker, "Borkmanns punkt" och "Återkomsten", under avdelningen Boksnack.
Än har jag dock inte läst hans fjärde kriminalroman, "Kvinna med födelsemärke".

Fler böcker med spänning

Joy Fielding "Missing Pieces":

(Dell (amerikanskt))
Jag vet inte om denna bok kommit ut på svenska än, men om du är väldigt sugen något riktigt bra, samtidigt som du vill träna upp engelskan lite, kan du passa på att köpa den i amerikansk pocketutgåva. Jag lovar dig att den är lättläst och givande. Det beror mycket på de skickliga beskrivningarna och författarinnans humor. Även i de mest svåra situationer finns det en underton av humor; dock inte när det är riktigt rått, förstås...
Joy Fielding kan verkligen konsten att blanda en medelålders kvinnas vardagsliv (två tonårsdöttrar, olika som natt och dag, en golfälskande man och ett yrke som terapeut) med gripande upplevelser av det mer udda slaget. Huvudpersonen, Kate, har en 35-årig lillasyster med namnet Jo Lynn, som mest kan liknas vid Barbie. Enorm byst och vackra ben som hon gärna framhåller för att få uppmärksamhet. Och det vill hon ofta ha. Kate, som är den ansvarskännande, alltid lika duktiga tvåbarnsmamman, tvingas ibland fungera som moraliskt stöd åt Jo Lynn, och dras därför in i en obehaglig härva av blandade känslor och en alltför påtaglig verklighet när lillasystern blir kär i en man som åtalas för en stor mängd mycket råa seriemord på unga kvinnor. Jo Lynn ger inte upp i första taget, och livet tar stegvis helt nya och ibland chockerande vändningar för dem alla.
Mycket skickligt skriven berättelse; humoristisk, medryckande och spännande.

Fler böcker med spänning

Alex Garland "The Beach":

(Penguin (engelskt))
En väldigt bra och personligt skriven historia (engelskspråkig, vet inte om den kommit ut på svenska än). Just nu håller de på att spela in filmen med Leonardo DiCaprio i huvudrollen - passar han verkligen där? Hur som helst, egentligen räknas denna historia till fiction-genren, men någon sådan avdelning har jag inte gjort här. Drama, skulle man också kunna säga - eller psykologisk thriller. Alla ingredienser finns alltså.
Det är en skickligt komponerad historia som är svår att lägga ifrån sig. Romanfigurerna innehar trots de ganska enkla beskrivningarna en stor uppsättning personliga drag, och författaren verkar vilja visa upp människan ur olika perspektiv, med olika värderingar som väger mot varandra. Ibland, men inte ofta, är allt lite väl fantasifullt och drömmande, och det är ingen bok att rekommendera ungdomar som håller på att falla över i marijuana-beroende, men i övrigt känner man sympati för huvudpersonen och trivs i hans sällskap eftersom berättelsen ändå är mycket klar och fräsch.
Länge är det en behaglig läsning om den lilla gruppen unga människor som på olika sätt och av olika anledningar hamnat på en öde ö utanför Bangkok. Snart börjar dock en och annan liten detalj att smaka beskt, och för varje ny sådan byggs det upp ett helt annat pussel i en krassare verklighet än den man önskar var sann; människans "primitivare" (ibland illa dolda) sidor studeras. En bok jag rekommenderar den som vill träna sig i engelska och samtidigt få en historia med flera olika poänger; och ett alldeles för ruskigt slut.

Fler böcker med spänning

Alex Garland "Det okändas omkrets":

(Månpocket)
Jag är egentligen tveksam till att lägga den här boken till boktipsen, men eftersom jag ändå läst ut den med någon slags behållning, om än väldigt liten, så kommer här en recension.
Det engelska originalet av "The beach", som jag beskrev här ovanför, tyckte jag mycket om. Visst var huvudpersonen historielös och storyn lite ytlig, men romanen hade ändå en ton av personlighet - man kände som läsare en närvaro. Dessutom andades den psykologisk spänning.
"Det okändas omkrets" saknar det som gjorde "The beach" till vad den var. Om jag får fantisera helt fritt, så vill jag beskriva denna historia så här:
Man väljer ut en tjock roman, plockar valda delar ur dess inledning - gör en sampling, helt enkelt - och binder ihop punkterna på ett tryckeri. Ja, dessa fragment av inledningen bildar sedan "Det okändas omkrets". Om läsarna är tillräckligt hungriga sväljer de kanske formatet med känslan att de är för dumma för att förstå en konstnärs verk; "OK, det är väl en roman, då." ;=)
Jag försöker förstå varför handlingen och resonemangen går som de gör. Förstå varför allt slutar som det gör. Allting pekar på att Garland ville få oss att inse att vi är delar av något större som vi inte kan påverka, och att det som ter sig som en slump kanske har en övre mening - samtidigt som det vi tror har en övre mening bara visar sig vara en ren slump. Men... än sen? Jag vill ha något mer utmanande, inte bara en samling fladdriga inblickar i flykten hos en för läsarna okänd person. Jag brydde mig knappt om ifall romanfigurens flyende man skulle bli skjuten eller ej, för Garland lyckades inte göra mig berörd.
Ändå tipsar jag om den här boken. Varför? Ja, säg det... kanske för att jag sidorna igenom fortsatte att känna nyfikenhet inför de kommande styckena. Kanske för att språket är som det är - Garlands sätt att binda ihop ord liknar choklad som smälter i mun. Mer än så är det nog inte. Ni får själva välja: köp en chokladkaka eller denna bok.

Fler böcker med spänning

Liza Marklund "Sprängaren":

(Ordupplaget)
Liza Marklund är en debutant som fått flera utmärkelser, och jag kan förstå varför. Handlingen drivs följsamt och utan alltför segdragna stycken framåt, spänningen ökar hela tiden och replikerna känns nästan som surrande energifält runt fingrarna - ivrigt bläddrar man fram sida för sida.
"Sprängaren" handlar om en kvinnlig kriminalredaktionschef på en kvällstidning; Annika Bengtzon. En sanningstörstande och skicklig reporter, som på nära håll följer jakten på den eller de som sprängt Christina Furhage, ansvarig för det kommande OS i Stockholm, i luften. Som läsare känner man sig nästan som en i gänget på redaktionen, och verklighetskänslan är förutom replikerna det mest intressanta med boken. Oj, vad man blir sugen på journalistyrket! ;=)
Något negativt? Tja, eftersom jag är så kräsen med språket, får jag väl gnälla lite över att det var ovanligt mycket felskrivningar och grammatiska konstigheter. Vissa stycken kändes som skrivna för en uppsats av en högstadieelev, t.ex. faktauppgifterna som intagits genom researcharbete, som inte blev de naturliga inslag författarinnan hade tänkt sig, utan väldigt stela. Dessutom är det lite väl ovidkommande vilka videofilmer, pyjamaser eller spel barnen i boken har. Jag tror Liza Marklund har velat skriva ur en övertydlig kvinnlig vinkel för att knäppa männen lite på näsan (hon har t.ex. tryckt in jämställdhetsfakta här och där i handlingen, och det är ju intressant), men hon skulle ha kunnat spela lite mer på psykologi istället för yttre attiraljer för att hålla en jämn linje boken igenom. Men, det är min helt privata uppfattning, kanske är det en fråga om tycke och smak. Detta är dessutom förlåtet i och med att man som läsare blir gripen av handlingen direkt och knappt kan lägga boken ifrån sig. Ett gott betyg!

Fler böcker med spänning

Jeffrey Deaver "I samlarens spår":

(Norstedts/Månpocket)
Detta är på många sätt en klassisk kriminalhistoria, där tyngdpunkten är en spännande jakt på den farliga brottslingen. Ibland är de tekniska sammanträffandena skrattretande, och kriminalteknikerna måste ha sett hela tillvaron genom mikroskop ända sedan födseln, så duktiga som de är på att spåra ämnen som legat på marken för tvåhundra år sedan och nu finns kvar i ytterst små mängder - som råkat fastna på en sko. Allting hamnar precis rätt, som om tillvaron vore ett redan färdigt och oföränderligt pussel en gud lagt ut åt figurerna i denna roman. Fler exempel finns: den för kriminalromaner typiska fula mannen är med, liksom den typiska vackra kvinnan. De gör dessutom typiska saker: han är mycket intelligent och förstår precis hennes tankar, samtidigt som han har obehagliga sidor som är menade att göra honom mer mänsklig. Hon har som kompensation för sitt vackra yttre fått ett lite hårdare skal och får stå ut med övermänskliga ruskigheter - har visst många fler liv än katter sägs ha. Ändå har berättelsen så mycket som fångar intresset! Det är handlingen som hela tiden driver framåt, det finns inte många sidor där man inte känner sig deltagande och undrar hur allting ska gå. Utan att det känns hysteriskt. Istället för att beskriva omgivningar och händelser direkt, med en vanlig "berättar-röst", har författaren lagt in en förlamad person i handlingen som expert. Denne beskriver tillvägagångssätt för en person med mindre kunskaper via radiokommunikation. Då får vi ovetande läsare reda på grunderna i hur man utför brottsplatsundersökningar samtidigt som vi är med i hur den rörliga personen känner sig i olika situationer och hur ruggigt det ser ut på platsen osv. Detta perspektiv är ganska intressant och lyfter bokens fattigare sida. Berättelsen har mycket hemskheter, så det gäller att inte läsa för mycket med mörkret runt hörnet.... det finns en och annan händelse som överraskar mer än sådana här historier brukar göra; allting är inte förutsägbart, och jag rekommenderar varmt "I samlarens spår" som helgläsning för den som vill mysa med spännande avkoppling!

Fler böcker med spänning

Ruth Rendell "Stenarna skola ropa":

(Iris förlag)
Jag har läst ett par olika böcker av Rendell, och tyckt att de antingen varit väldigt bra eller också långtråkiga. Denna (som jag just hört som kassettbok) hör till de bästa. Vilken smart idé att skriva en kittlande psykologisk thriller kring tanken att en människa som knappt aldrig sett på TV eller hört på radio, och inte heller kommit i kontakt med andra än de i sina närmsta kvarter på landsbygden, och som dessutom är analfabet, hamnar mitt i en litterär och bildad familj långt från sin hemort - en familj som inte har en aning om vem hon är, men som behöver hjälp med att sköta hemmet. Denna kvinna känner ren skräck för det skrivna ordet, och skulle aldrig drömma om att avslöja sin analfebitism. Hon har ingen medkänsla för människor i sin omgivning, och får endast se fregment av hur "verkligheten" kan te sig genom TV-program (som deckarserier där de skjuter varandra och har biljakter) eller förljugna okända personers skvaller, då hon mest är isolerad på sitt rum efter att de dagliga tjänsterna avklarats i det stora huset. När som helst kan vad som helst hända... Brrr! Visst får man från början veta slutet, men i denna historia är det som är spännande just att få veta varför saker händer, och det skickliga sätt som Rendell berättar om hur ödet har sin gång och hur de små detaljerna leder till först det ena och sedan det andra. Ja, denna bok - som jag ger högsta betyg - rekommenderas för hängmattan! En annan väldigt spännande roman av Ruth Rendell är "Dödsryckning".

Fler böcker med spänning

Dennis Lehane	"Patient 67":
(MånPocket)	Först undrade jag om jag ens skulle orka läsa femtio sidor ur "Patient 67". Texten var snirklig och knottrig av alla ingående beskrivningar av landskapet och liknelser av minspel och rörelser. Liksom två ganska unga män som pratade med prydliga meningsuppbyggnader och gammaldags ord. Nä, det här är väl inget för mig, baksidestexten till trots, tänkte jag. Synd, den verkade ju så spännande. Men av någon anledning fortsatte jag läsa, och då släppte något. Jag vet inte om det var författaren själv som slappnade av - om han nu inledde boken lite spänt genom att skriva de första sidorna - eller om jag själv vande mig vid stilen. Allt flöt hur som helst på så mycket bättre efter ett tag. Det är en intelligent och svart historia med humor och spänning. Raffinerande dialoger och mysterier utspelas i karg miljö. Långt ute på en isolerad ö, där ett mentalsjukhus (av typen "fängelse") för svårt mentalsjuka brottslingar har sin verksamhet, pågår en del experiment med patienternas hjärnor. Den unge kriminalaren Teddy Daniels får i uppdrag att hitta en patient som tycks ha lyckats med det omöjliga att rymma därifrån, och när han och en för honom okänd kollega, Chuck, anländer till ön är en oroväckande storm på väg. Vad som sedan händer är en ganska ovanlig och intressant historia. Alldeles för raffinerande för att kunna vara sann, men ändå trovärdig för läsaren. Vem kan man lita på? Och vad är det för koder som den förrymda patienten/fången har lämnat efter sig?
Fler böcker med spänning

Håkan Nesser	"Kära Agnes":
(Talande böcker)	Den här ljudboken handlar om ett par kvinnor som brevväxlar efter att ha varit bästa vänner under uppväxten men senare inte ha hörts av på 19 år. Den är lite förutsägbar, jag hade redan gissat rätt på ett par saker en kort bit in i historien. Men sedan vänder det hit och dit så den saknar inte gnista helt och hållet. Kvinnan som läser Agnes verkar dock så himla oengagerad. Man kan nog inte hitta en sämre högläsare, faktiskt, jag höll på att stänga av redan efter några upplästa rader men stålsatte mig av ren envishet! En annan tråkig sak är det gammaldags språket, som tillsammans med den oengagerade uppläsaren helt klart gör detta till en del av Nessers bottenmaterial. Jag skriver själv medvetet vårdat, mer städat än jag pratar. Men båda kvinnorna här använder till exempel ideligen ordet "anstå". "Det måste tyvärr anstå", skriver de. Aldrig "Det måste tyvärr vänta / senareläggas / skjutas upp" eller någon annan synonym. Hur ofta används "anstå" bland nutida 40-åringar, oavsett utbildning och social situation? Och i så fall - är det vanligt att två 40-åringar på skilda orter hela tiden upprepar detta ord i sina brev? Rent psykologiskt skulle det möjligtvis - men inte troligtvis - kunna vara så att den ena kvinnan börjar använda ordet och att den andra genast vill visa att hon också har ett vårdat språk, där just detta ord ingår. Men efter ett par gånger borde de väl i så fall visa att de har ett större ordförråd än så? För mig låter dessutom de två uppläsarna, Kristina Adolphson och Kim Anderzon, som 75-åringar istället för de 40-åringar de påstår sig vara i historien. Ja, det är till och med nästan så att jag förväntar mig att en gom med löständer ska falla ut mitt i en mening. Det är väl gamle gubben Nesser själv som bryter igenom när det gäller texten, antar jag, och så känns kvinnorna helt klart för gamla i rösterna. Ändå såg jag lite lätt fram emot att få höra resten av historien medan den rullade vidare. Det berodde mest på mitt eget inre fantasiliv, kan man säga, för jag hade ju ett par olika teorier om vad som kunde hända. Och det betyder samtidigt att boken har något att ge - en värdelös historia skulle inte ens kunna få igång fantasin på det sättet. Nesser är alltid bra på att skänka inre bilder och stämningar utan att ge för många detaljer. Förutom själva breven får man höra Agnes berätta relevanta minnen från förr, som ger förståelse för hur handlingen tillslut tar den vändning den tar. Det ger liksom substans till allting, men trots spänningsgenren är detta en relativt lättsam historia.
Fler böcker med spänning

Alexandra Marinina	"Mördare mot sin vilja":
(W&W)	Alexandra Marininas "Mördare mot sin vilja" verkar rosas var man än hittar recensioner, och i Ryssland är man säkert mycket stolta över den största litterära exporten sedan Tolstoj. För så är det - Marinina är stor! Jag hade inte läst något liknande förrän jag fick romanen i min hand. Är inte så mycket för ryska historier av någon anledning, så det har bara blivit ett fåtal sådana. Ryska persongallerier brukar dessutom vara svåra att hålla i minnet - särskilt om det handlar om spioner med dubbelroller och konstiga namn. Namn, ja... de verkar ofta dela dem med varandra i ryska historier, fast den ena har det som sitt förnamn och den andre som sitt efternamn, och så tilltalas de omväxlande med för- och efternamn för att man inte ska lyckas sära på dem förrän det visar sig att den ena är extra mycket bov jämfört med den andre. I den här romanen har de visserligen luriga namn, men det ingår inte så många personer. Några exempel är Nikolaj Zakusjnjak, Jurij Oresjkin, Igor Jerochin och Ravil Gabdrachmanov, som ju går att se skillnad på. ;=) Och så är det inte fråga om spioner som spionerar på spioner som spionerar på spioner, även om det är väldigt mycket spaning i denna kriminalhistoria. Nästan som i en spion-dito. ;=) Jag tycker inte om huvudtråden i "Mördare mot sin vilja", som är synkroniserad med titeln, eftersom mördaren faktiskt har en fri vilja att styra in på det spår han anser vara bäst. Mord är inte alls en självklar väg, och på grund av detta känns romanen som en låtsashistoria som det inte går att leva sig in i fullt ut. Men i övrigt är det en mycket målande historia med intressanta personbeskrivningar och reflektioner dem emellan. Det hela känns skarpt intellektuellt, samtidigt som humoristiska svängningar och lägre intelligens tillåts medverka i historien, vilket gör den levande och personlig. Olika omständigheter gör att fler och fler personer dras in i ett par olika brottsliga skeenden som korsar varandra. I centrum hamnar Anastasia Kamenskaja, kriminalkommissarie vid Moskvapolisens våldsrotel, som försöker lösa knutar i de trådar som hon på grund av sin analytiska förmåga fått att dra i av sin bror, i ett till att börja med helt privat ärende. Den lustigt udda men intelligente Bokr lockar till många småleenden. Han introduceras till handlingen genom ett inofficiellt besök hemma hos Anastasia Kamenskaja, som inte vet vem han är förutom att hon behöver hjälp och han har sagts passa till uppgiften. Citat: ""Vart får jag gå?" frågade han affärsmässigt och tackade nej till de innetofflor som Anastasia erbjöd honom. Med svårigheter höll hon tillbaka ett leende. Han såg så lustig ut i sin mössa, sin långa grå rock och sina rörande, ljusblå strumpor." När de bekantat sig lite hade han kommit in i en virvlande energi av berättelselusta, som följdes av... (citat): "Ett skriande skratt började flöda ur honom, han hulkade och stönade som en hysteriskt vredgad papegoja. Hans nästipp dallrade ännu kraftigare än förut, och ögonen välvde sig uppåt, så att Anastasia under bråkdelen av en sekund fick för sig att de aldrig skulle återta sitt naturliga läge. Nu såg Bokr inte lustig ut längre utan totalt debil." Magnus Dahnberg har översatt romanen, och det med ett klassiskt svenskt, ordentligt vårdat språk.
Fler böcker med spänning

Anne Holt	"Det som tillhör mig":
(Pirat)	Historien tar en spännande och skrämmande början, då en liten flicka bortrövas av en okänd man och stängs in i hans källare. Hon blir inte ensam där; fler barn drabbas av samma kidnappare, och skräcken sprider sig i Norge där historien utspelar sig. Som läsare får man följa denna flickas tankar och upplevelser nere i källaren, och även några funderingar hos mannen som rövar bort barnen. Men mest tid ges forskaren Inger Johanne. Hon råkar dras in i detta på grund av att en utredande polis har en magkänsla av att hon kan hjälpa dem, på något vis. Hur vet han inte - han har helt enkelt bara en väldigt bra intuition. Som väntat börjar det pirra till lite i Inger Johanne, när Yngvar Stubö pratar om fallet med henne. Även om hon till en början inte är riktigt medveten om det. Den där vaga känslan av ännu inte erkänd attraktion beskrevs väldigt bra, tyckte jag - som när hon tittade på hans armar och i förbigående tänkte att håren där nästan var vita, som om sommaren redan kommit. Inger Johannes dotter var speciell, och barnet fick därför en självklar plats i denna historia; barn tar ju mycket tid och tankar hos en mamma, särskilt om man är den sorten som vill det allra bästa och om man har ett lite originellt barn som kräver en extra koll då och då. Men jag undrade lite om hon aldrig gick ut med hunden, för den gavs lika mycket uppmärksamhet som barnet men fungerade mest som en symbol för "det opåverkbara". Som forskare verkade Inger Johanne ha hur mycket tid och resurser som helst för sådant som hon själv tyckte var smått intressant, och gav sig in i att försöka hitta sanningen i en mordhistoria som skett för många år sedan, där en man tycktes ha blivit oskyldigt dömd och sedan plötsligt släppts utan kommentarer. Det fanns alltså två parallella historier här, båda ganska intressanta i sig. Men sammanträffandena var lite för tydliga på slutet. Åtminstone för min smak. Mannen som rövade bort barn kunde dessutom ha fått en större roll, för att ge storyn lite mer djup - ungefär som den oskyldigt dömde mannen fick. För hur resonerade egentligen barnamördaren? Det kom fram lite väl hastigt på slutet, istället för att det hade kunnat öka på spänningen mitt i historien. Jag vet inte om jag kan rekommendera "Det som tillhör mig" till fullo, men eftersom jag nu skrivit denna recension är jag åtminstone inte helt nollställd - jag fick några spännande timmars avkoppling och andra kan säkert tycka mycket mer om boken än jag gjorde.
Fler böcker med spänning

Thomas Harris	"Röda Draken":
(Bonniers)	Harris skrev den så väl sedda filmen "När lammen tystnar", och denna historia är minst lika spännande. Den handlar om en massmördares verklighet, och skildrar hans många olika tankegångar, känslor och upplevelser. Hur han kämpar mellan verklighet och dröm, mellan lycka och avgrund, och om hur hans offer får lida. En fruktansvärd men mycket fängslande bok.
Fler böcker med spänning

Whitley Strieber	"Närkontakt":
(Forum)	Det har lagts fram mycket trovärdiga teorier om att Strieber är mytoman, men en sak är dock säker: han skriver extremt spännande böcker. Hu! Vem vill uppleva samma sak som huvudpersonerna i denna berättelse, som sägs vara sann? Man ryser och tittar förskrämt ut genom nattens becksvarta fönster. En riktig bokvän och skrämselälskare ska absolut läsa "Närkontakt"!
Fler böcker med spänning

Martin Cruz Smith	"Gorkijparken" och "Polstjärnan":
(Norstedts)	En genial författare finns i M.C Smith som verkligen kan konsten att förena ett mycket vackert språk med gripande spänning, intressanta och händelserika historier, utsökta miljöbeskrivningar, känslor, samhällsfrågor och psykologi. Dessutom är böckerna mycket trovärdiga och ger en fascinerande bild av hur det kan gå till i Moskva och det sovjetiska samhället i stort när man som förste brottsutredare Arkadij Renko får reda på alltför närgångna sanningar. Livet är inte okomplicerat… "Gorkijparken" är mycket välkänd och många har sett och gripits av filmen. Boken är ännu bättre! "Polstjärnan" handlar om samma utredare men nu i en helt annan miljö. Ingen av oss lär väl själva längta till det fruktansvärt nedkylda fiskefartyget Polstjärnan, på vilket han mot sin vilja befinner sig fångad mitt ute på Berings hav som fiskrensare vid "slembandet". När något helt annat än fisk slinker ut ur nätet en natt blir han utsedd att ta reda på sanningen om vad som hänt - hur liket kommit dit och vem som är mördaren. Eller något bättre än sanningen, helst….
Fler böcker med spänning

Martin Cruz Smith	"Den svarta rosen":
(Norstedts)	Den här historien handlar inte om utredare Arkadij Renko, utan om den amerikanske upptäcktsresande Jonathan Blair, som återvänder från Afrika där han haft ett uppdrag som kartläggare av Guldkusten. Han hamnar i London i uruselt skick - slickar i sig arsenik mot malaria och är ingen syn för gudar. Ändå vill hans uppdragsgivare ha honom till den lilla staden Wigan, där kolgruvorna ligger tätt och en kyrkoadjunkt spårlöst försvann för en tid sedan. Om Blair lyckas hitta honom, så får han återvända till sitt älskade Afrika. Men det blir inget lätt uppdrag, får vi läsare erfara. "Den svarta rosen" innehåller precis som Smiths tidigare romaner en annorlunda miljö och ett målande persongalleri. Att läsa boken är som att på riktigt befinna sig mer än en kilometer under jordytan, i en svart kolgruva där ponnier lever hela sina liv och där gas kan explodera när som helst om man inte vet vad det handlar om. Där är trångt och varmt, och där har hänt något i hemlighet som inte borde ha hänt... Att Blair är en romanhjälte tar man inte miste på, så mycket som han klarar sig igenom. Det är på sätt och vis en klassisk historia med alla ingredienser - kvinnor saknas förstås inte heller - och en trivsam underhållning. Tyvärr var översättningen inte av högsta kvalitet, så jag kunde inte njuta lika mycket av språket som i Smiths tidigare romaner.
Fler böcker med spänning

Doris Lessing	"Det femte barnet":
(Roman Trevi)	Det unga paret Harriet och David lever för att skaffa en stor familj och på så sätt tillgodose ett inre behov av närhet och känslan av att vara behövda. Att visa sin omgivning och släktingar att de kan någonting och är duktiga. De vill skapa en riktig idyll i sitt hem - öppna dörren för lyckan. Men det är inte så enkelt att bli vardagshjältar som de tror, och plötsligt smyger sig dessutom en obehaglig stämning in i huset. Det femte barnet är fött, men det är inte alls som de andra barnen i familjen. Någonting finns i det där femte paret barnaögon som inte borde finnas där, som inte känns så mjukt och gulligt, någonting främmande som äter sig stort och starkt. Detta är en bok som låter nackhåren resa sig; det halvt om halvt osagda kittlar och det är svårt att lägga den ifrån sig.
Fler böcker med spänning

Michael Stewart	"Apkonster":
(Viva!)	En liten apa spelar en av huvudrollerna i denna rysare, och man charmas först av hans charm och intelligens. Han bor hos rullstolsbundna, förlamade Allan, 21, och kommer från ett laboratorium där han börjat äta piller som gjort honom mycket lättlärd och social. Allan som närmar sig en tentamina tar av apans piller för att kunna prestera ett bättre resultat, och snart inser han att hans hjärna har en funktion. Han får nämligen en helt ny kontakt med apan än tidigare, och genom tankearbete kan han få apan att göra de fysiska rörelser han själv är oförmögen till. Snart förvandlas kontakten till ett onormalt beroende som inte kan sluta gott.
Fler böcker med spänning

Stephen King / Peter Straub	"Talismanen":
(Bra Böcker)	Den optimala sagan för vuxna, i vilken du kan uppslukas helt och bli ett med en annan verklighet. Något att sträckläsa och få sömnbrist av. De som redan läst den kände säkert sorg när den tog slut. Mycket spännande och fantasifull i alla detaljer, och ett målande språk.
Fler böcker med spänning

Håkan Nesser	"Det grovmaskiga nätet":
(Bonnier)	Kommissarie Van Veeteren är ingen person man med glädje möter om man verkar en smula långsam i tanken. Han föraktar nämligen alla som inte tänker i samma eller lika snabba banor som han själv, och drar sig heller inte för att säga vad han tycker. Men innerst inne är han en livets poet och strider för det goda mot det onda - han gör ett förbannat bra jobb och många roliga repliker byter ägare i denna läsvärda och kvicka polisroman. I den fiktiva staden Maardam någonstans i Europa hittas en drunknad kvinna i sitt badkar av hennes bakfulle man. Han har total minnesförlust och minns ingenting om natten som gått. Är det han som är mördaren? Läs gärna mina kommentarer om hans två nästföljande böcker, "Borkmanns punkt" och "Återkomsten", under avdelningen Boksnack. Än har jag dock inte läst hans fjärde kriminalroman, "Kvinna med födelsemärke".
Fler böcker med spänning

Joy Fielding	"Missing Pieces":
(Dell (amerikanskt))	Jag vet inte om denna bok kommit ut på svenska än, men om du är väldigt sugen något riktigt bra, samtidigt som du vill träna upp engelskan lite, kan du passa på att köpa den i amerikansk pocketutgåva. Jag lovar dig att den är lättläst och givande. Det beror mycket på de skickliga beskrivningarna och författarinnans humor. Även i de mest svåra situationer finns det en underton av humor; dock inte när det är riktigt rått, förstås... Joy Fielding kan verkligen konsten att blanda en medelålders kvinnas vardagsliv (två tonårsdöttrar, olika som natt och dag, en golfälskande man och ett yrke som terapeut) med gripande upplevelser av det mer udda slaget. Huvudpersonen, Kate, har en 35-årig lillasyster med namnet Jo Lynn, som mest kan liknas vid Barbie. Enorm byst och vackra ben som hon gärna framhåller för att få uppmärksamhet. Och det vill hon ofta ha. Kate, som är den ansvarskännande, alltid lika duktiga tvåbarnsmamman, tvingas ibland fungera som moraliskt stöd åt Jo Lynn, och dras därför in i en obehaglig härva av blandade känslor och en alltför påtaglig verklighet när lillasystern blir kär i en man som åtalas för en stor mängd mycket råa seriemord på unga kvinnor. Jo Lynn ger inte upp i första taget, och livet tar stegvis helt nya och ibland chockerande vändningar för dem alla. Mycket skickligt skriven berättelse; humoristisk, medryckande och spännande.
Fler böcker med spänning

Alex Garland	"The Beach":
(Penguin (engelskt))	En väldigt bra och personligt skriven historia (engelskspråkig, vet inte om den kommit ut på svenska än). Just nu håller de på att spela in filmen med Leonardo DiCaprio i huvudrollen - passar han verkligen där? Hur som helst, egentligen räknas denna historia till fiction-genren, men någon sådan avdelning har jag inte gjort här. Drama, skulle man också kunna säga - eller psykologisk thriller. Alla ingredienser finns alltså. Det är en skickligt komponerad historia som är svår att lägga ifrån sig. Romanfigurerna innehar trots de ganska enkla beskrivningarna en stor uppsättning personliga drag, och författaren verkar vilja visa upp människan ur olika perspektiv, med olika värderingar som väger mot varandra. Ibland, men inte ofta, är allt lite väl fantasifullt och drömmande, och det är ingen bok att rekommendera ungdomar som håller på att falla över i marijuana-beroende, men i övrigt känner man sympati för huvudpersonen och trivs i hans sällskap eftersom berättelsen ändå är mycket klar och fräsch. Länge är det en behaglig läsning om den lilla gruppen unga människor som på olika sätt och av olika anledningar hamnat på en öde ö utanför Bangkok. Snart börjar dock en och annan liten detalj att smaka beskt, och för varje ny sådan byggs det upp ett helt annat pussel i en krassare verklighet än den man önskar var sann; människans "primitivare" (ibland illa dolda) sidor studeras. En bok jag rekommenderar den som vill träna sig i engelska och samtidigt få en historia med flera olika poänger; och ett alldeles för ruskigt slut.
Fler böcker med spänning

Alex Garland	"Det okändas omkrets":
(Månpocket)	Jag är egentligen tveksam till att lägga den här boken till boktipsen, men eftersom jag ändå läst ut den med någon slags behållning, om än väldigt liten, så kommer här en recension. Det engelska originalet av "The beach", som jag beskrev här ovanför, tyckte jag mycket om. Visst var huvudpersonen historielös och storyn lite ytlig, men romanen hade ändå en ton av personlighet - man kände som läsare en närvaro. Dessutom andades den psykologisk spänning. "Det okändas omkrets" saknar det som gjorde "The beach" till vad den var. Om jag får fantisera helt fritt, så vill jag beskriva denna historia så här: Man väljer ut en tjock roman, plockar valda delar ur dess inledning - gör en sampling, helt enkelt - och binder ihop punkterna på ett tryckeri. Ja, dessa fragment av inledningen bildar sedan "Det okändas omkrets". Om läsarna är tillräckligt hungriga sväljer de kanske formatet med känslan att de är för dumma för att förstå en konstnärs verk; "OK, det är väl en roman, då." ;=) Jag försöker förstå varför handlingen och resonemangen går som de gör. Förstå varför allt slutar som det gör. Allting pekar på att Garland ville få oss att inse att vi är delar av något större som vi inte kan påverka, och att det som ter sig som en slump kanske har en övre mening - samtidigt som det vi tror har en övre mening bara visar sig vara en ren slump. Men... än sen? Jag vill ha något mer utmanande, inte bara en samling fladdriga inblickar i flykten hos en för läsarna okänd person. Jag brydde mig knappt om ifall romanfigurens flyende man skulle bli skjuten eller ej, för Garland lyckades inte göra mig berörd. Ändå tipsar jag om den här boken. Varför? Ja, säg det... kanske för att jag sidorna igenom fortsatte att känna nyfikenhet inför de kommande styckena. Kanske för att språket är som det är - Garlands sätt att binda ihop ord liknar choklad som smälter i mun. Mer än så är det nog inte. Ni får själva välja: köp en chokladkaka eller denna bok.
Fler böcker med spänning

Liza Marklund	"Sprängaren":
(Ordupplaget)	Liza Marklund är en debutant som fått flera utmärkelser, och jag kan förstå varför. Handlingen drivs följsamt och utan alltför segdragna stycken framåt, spänningen ökar hela tiden och replikerna känns nästan som surrande energifält runt fingrarna - ivrigt bläddrar man fram sida för sida. "Sprängaren" handlar om en kvinnlig kriminalredaktionschef på en kvällstidning; Annika Bengtzon. En sanningstörstande och skicklig reporter, som på nära håll följer jakten på den eller de som sprängt Christina Furhage, ansvarig för det kommande OS i Stockholm, i luften. Som läsare känner man sig nästan som en i gänget på redaktionen, och verklighetskänslan är förutom replikerna det mest intressanta med boken. Oj, vad man blir sugen på journalistyrket! ;=) Något negativt? Tja, eftersom jag är så kräsen med språket, får jag väl gnälla lite över att det var ovanligt mycket felskrivningar och grammatiska konstigheter. Vissa stycken kändes som skrivna för en uppsats av en högstadieelev, t.ex. faktauppgifterna som intagits genom researcharbete, som inte blev de naturliga inslag författarinnan hade tänkt sig, utan väldigt stela. Dessutom är det lite väl ovidkommande vilka videofilmer, pyjamaser eller spel barnen i boken har. Jag tror Liza Marklund har velat skriva ur en övertydlig kvinnlig vinkel för att knäppa männen lite på näsan (hon har t.ex. tryckt in jämställdhetsfakta här och där i handlingen, och det är ju intressant), men hon skulle ha kunnat spela lite mer på psykologi istället för yttre attiraljer för att hålla en jämn linje boken igenom. Men, det är min helt privata uppfattning, kanske är det en fråga om tycke och smak. Detta är dessutom förlåtet i och med att man som läsare blir gripen av handlingen direkt och knappt kan lägga boken ifrån sig. Ett gott betyg!
Fler böcker med spänning

Jeffrey Deaver	"I samlarens spår":
(Norstedts/Månpocket)	Detta är på många sätt en klassisk kriminalhistoria, där tyngdpunkten är en spännande jakt på den farliga brottslingen. Ibland är de tekniska sammanträffandena skrattretande, och kriminalteknikerna måste ha sett hela tillvaron genom mikroskop ända sedan födseln, så duktiga som de är på att spåra ämnen som legat på marken för tvåhundra år sedan och nu finns kvar i ytterst små mängder - som råkat fastna på en sko. Allting hamnar precis rätt, som om tillvaron vore ett redan färdigt och oföränderligt pussel en gud lagt ut åt figurerna i denna roman. Fler exempel finns: den för kriminalromaner typiska fula mannen är med, liksom den typiska vackra kvinnan. De gör dessutom typiska saker: han är mycket intelligent och förstår precis hennes tankar, samtidigt som han har obehagliga sidor som är menade att göra honom mer mänsklig. Hon har som kompensation för sitt vackra yttre fått ett lite hårdare skal och får stå ut med övermänskliga ruskigheter - har visst många fler liv än katter sägs ha. Ändå har berättelsen så mycket som fångar intresset! Det är handlingen som hela tiden driver framåt, det finns inte många sidor där man inte känner sig deltagande och undrar hur allting ska gå. Utan att det känns hysteriskt. Istället för att beskriva omgivningar och händelser direkt, med en vanlig "berättar-röst", har författaren lagt in en förlamad person i handlingen som expert. Denne beskriver tillvägagångssätt för en person med mindre kunskaper via radiokommunikation. Då får vi ovetande läsare reda på grunderna i hur man utför brottsplatsundersökningar samtidigt som vi är med i hur den rörliga personen känner sig i olika situationer och hur ruggigt det ser ut på platsen osv. Detta perspektiv är ganska intressant och lyfter bokens fattigare sida. Berättelsen har mycket hemskheter, så det gäller att inte läsa för mycket med mörkret runt hörnet.... det finns en och annan händelse som överraskar mer än sådana här historier brukar göra; allting är inte förutsägbart, och jag rekommenderar varmt "I samlarens spår" som helgläsning för den som vill mysa med spännande avkoppling!
Fler böcker med spänning

Ruth Rendell	"Stenarna skola ropa":
(Iris förlag)	Jag har läst ett par olika böcker av Rendell, och tyckt att de antingen varit väldigt bra eller också långtråkiga. Denna (som jag just hört som kassettbok) hör till de bästa. Vilken smart idé att skriva en kittlande psykologisk thriller kring tanken att en människa som knappt aldrig sett på TV eller hört på radio, och inte heller kommit i kontakt med andra än de i sina närmsta kvarter på landsbygden, och som dessutom är analfabet, hamnar mitt i en litterär och bildad familj långt från sin hemort - en familj som inte har en aning om vem hon är, men som behöver hjälp med att sköta hemmet. Denna kvinna känner ren skräck för det skrivna ordet, och skulle aldrig drömma om att avslöja sin analfebitism. Hon har ingen medkänsla för människor i sin omgivning, och får endast se fregment av hur "verkligheten" kan te sig genom TV-program (som deckarserier där de skjuter varandra och har biljakter) eller förljugna okända personers skvaller, då hon mest är isolerad på sitt rum efter att de dagliga tjänsterna avklarats i det stora huset. När som helst kan vad som helst hända... Brrr! Visst får man från början veta slutet, men i denna historia är det som är spännande just att få veta varför saker händer, och det skickliga sätt som Rendell berättar om hur ödet har sin gång och hur de små detaljerna leder till först det ena och sedan det andra. Ja, denna bok - som jag ger högsta betyg - rekommenderas för hängmattan! En annan väldigt spännande roman av Ruth Rendell är "Dödsryckning".
Fler böcker med spänning