|
<-- Teer, A-L Teet jag köpte kallas Feinster Schwartztee Marzipan och är märkt Feinster Tee A Rauf 28093 Bremen, och skall dra i 3-5 minuter. Det är en Indien-Ceylon-blandning med marsipanarom och mandelbitar.
Marsipan har på något vis två sidor; en vuxen och en barnslig. Teet har bara den vuxna sidan i sig, men om man dricker
ett par muggar av det på en och samma dag kan det ändå kännas lite "mättat". Det är alltså inte lika "vuxet" eller
neutralt som ett rent grönt te. Men inte heller sötsliskigt som man kan tro (det saknar som sagt den rent barnsliga sidan). Det är mjukt och lagom starkt smaksatt. Ett te som är trevligt att smutta på utan något att äta till, om man så vill.
OSTINDISKA COMPAGNIETS TE
ROOIBOS GINSENG (rött) Det är ett rött te från Sydafrika med ginseng, smaksatt med citron(gräs?) och bergamotolja.
Man måste använda en tät sil (som den tredje uppifrån i högerkolumnen), för den här sortens te är "finsporigt".
Det innehåller inte koffein (vilket ju är bra till kvällen), däremot samma nyttiga oljor som gröna téer
också har gott om (se infosidan).
ROOIBOS HAVTORN OCH APELSIN Kanske är det så; C-vitaminhalten är mycket hög i havtorn, som sägs vara det av alla jordens bär som innehåller flest vitaminer i stor mängd. Odlingsvärda sorter innehåller 300 – 1300 mg C-vitamin per 100 gram, jämfört med citronens ca 50 mg. Det innehåller även gott om A-, E- och B-vitaminer. Jag har hört av en vän att havtorn i ren form smakar väldigt surt. Hur som helst är detta te både nyttigt och väldigt gott. Det inköptes i tehandeln strax nedanför Chapmans torg på Karl Johansgatan i Göteborg, efter att handlaren talat sig varmt om det. Jag vet inte hur vanlig blandningen är på andra håll, men den har blivit en av mina nya favoriter.
ROOIBOS JORDGUBBE OCH LIME Det var lite konstigt, tyckte jag, för jordgubbar är ju mycket sötare än ingefära! Hrm... men som tur var lät jag mig "luras" frivilligt och köpte det. Och - tadaaa! Nu har jag detta som favoritte! Det är faktiskt inte alls sött och inte heller unket påträngande jordgubbsaktigt som det kan bli med allt som innehåller övermogen smak av jordgubbe som jag avskyr. Färska jordgubbar är ganska gott, visst. Men så fort det handlar om konstruerad jordgubbssmak blir jag bara äcklad. Det gäller allt sådant: jordgubbssylt, -glass eller -godis. Det smakar bara kemikalier som liknar jordgubbar litegrann. Övermogna och nästan ruttna sådana dessutom - inte sommarfräscha jordgubbar. Det här teet lyckas på något sätt med konststycket att skänka en oförskämt fräsch och äkta jordgubbsmak. Som om det vore midsommar där nere i muggen! Fast det innehåller riktiga torkade jordgubbar så egentligen är det inget magiskt med det. Limesmaken som ligger som en parallell ton passar jättebra ihop med jordgubbarna och den sköna smaken av det röda téet självt. Rekommenderas varmt! (Hrm... när jag tänker på det... kanske även kallt - som iste?)
ROOIBOS JUL (rött)
ROOIBOS SYRLIGA GINGER Framåt eftermiddagen där jag jobbade vidare vid mitt skrivbord började jag undra om kollegan som satt närmast mig hade smörjt in sig med Tigerbalsam, för det kom doftslingor med sådan där genomträngande, liksom basisk styrka. Det var på vippen att jag frågade när jag plötsligt insåg att det var min tepåse som luktade. Hrm... Smakupplevelsen blev en av de konstigaste jag haft när det gäller te, för det var otroligt påträngande! Och sött som sjutton, trots att ingefära minst av allt är sött! Konstigt! Jag spottade nästan ut teet efter den tredje klunken, för det blev för mycket smak. Jag vet inte vad det var som var så sött...? Av någon anledning provade jag det flera gånger, och då kom jag på att om man tar max en matsked te till en stor mugg så smakar det faktiskt helt annorlunda - det blir genast drickbart och det smakar ingefära istället för det där konstigt söta. Här spelar alltså mängden te en avgörande roll för smaken, till skillnad från de flesta andra téer där det bara ger en skillnad i styrka. Ganska intressant, väl? ;=) P.S. Nu har jag tagit reda på att teet innehåller ingefära, grapefrukt, citrongräs, citronskal, myntablad, peppar och ringblomma.
SEMESTER
Innehåller citrus och hallon, men det är inget som framträder särskilt tydligt. Och det
tror jag är bra. Undrar vad det är för ljusa strån som också finns i téet (spännande utseende). Det är i alla fall
inte hårstrån. ;=)
SOMMARGOTT
Jag tog som det rekommenderas 1 msk te till 2 dl KALLT vatten, som ställdes i kylen i två timmar. Efter det silades teet bort och vätskan späddes med ytterligare 2 dl kallt vatten och några isbitar. Väldigt gott! :=)
Och jag blev väldigt glad, för jag hade länge velat göra iste på ett enkelt sätt och helt utan socker.
SÖDERS HÖJDER
VITT TE Inte för att jag har slickat på element, men ändå, det var inte särskilt upphetsande. Däremot kanske det kan bli lite finkänsligt gott om man blandar det med andra neutrala téer? I butiken fanns bara att välja på det här rent vita eller en hysteriskt blommig blandning så att det vita helt och hållet drunknade i alla färger - inget mittemellan.
Jag rekommenderar ingen att köpa vitt te för smakupplevelsens skull. Däremot ska det visst vara
den nyttigaste sortens te.
YUNNAN
Smaken är väldigt komplex trots att teet är helt neutralt (varken smaksatt eller rökt). Andra svarta neutrala teer kan
kännas lite tråkiga och/eller skarpa, tycker jag, men detta är tvärtom både mustigt och mjukt och har
alltid någon nyans av spänning i sig - utan att det känns påträngande. Man varken tröttnar på det eller hittar någon jämbördig motsvarighet. Ett måste att prova!
|
Efter att ha smakat marsipante från Tyskland hos en väninna, tyckte jag det skulle vara trevligt att ha ett sådant hemma.
Alla som provade det samtidigt som jag tyckte det var gott, och det kan ju vara kul att ha något annorlunda att
bjuda på. I Tyskland är det dock inte så ovanligt med marsipante, de gör ju mycket godsaker i Lübeck och har alltså
även stoppat ner lite av dem i te. Men jag vet inte hur många sorter det finns.
Stadsmuseets egen blandning av ostindiskt svart te från "Ostindiska huset" här i Göteborg. Inköptes på en
gammaldags marknad, i färdigpackad påse. På 1700-talet kanske det blandades till av olika téer som kommit med skeppen
från Kina? "Compagnie te" kallas det i alla fall, och är ganska neutralt. Men det har ändå en ganska (sär)egen,
lite annorlunda smak.
Det här téet doftar både friskt och lugnt på en gång. Man tröttnar inte på det i första taget, för det har
liksom en klassisk tesmak samtidigt som det är friskt och nytt. En ständig favorit hos mig.
Jag har druckit mycket av detta underbart väldoftande te med havtorn och apelsin (kanske luktar och smakar det mest
av apelsin) under hösten 2007, men vet inte om det är därför jag sluppit förkylningar trots att jag umgåtts med
förkylda människor.
Jag berättade i tebutiken att jag tyckte Rooibos syrliga ginger var för sött (läs 
Mmmm, det här är en riktigt god blandning; inte för mycket av julens goda, utan precis lagom. Kryddorna passar mer än
väl ihop med den så specifika (och trevliga) smaken av det röda téet. Rekommenderas!
Jag åkte in till stan en lunch och passade samtidigt på att köpa lite te. Den här gången skulle jag prova en ny sorts
rött te sedan mitt röda med ginseng (en favorit) tagit slut. Det blev det här med ingefära trots att det luktade lite
skarpt i butiken (det kan inte vara möjligt att det smakar lika skarpt, tänkte jag, och ingefära bara älskar jag)!
Så det var med stor nyfikenhet jag inväntade kvällens kopp te.
Det här téet känns runt och mjukt, samtidigt som det är mustigt. Och neutralt men ändå smakrikt. Låter kanske konstigt,
men så är det!
Sommaren 2004 frågade jag i tebutiken efter något som är gott till iste, och fick då med mig det väldigt fruktiga
men inte jättesöta "Sommargott"; sommarsmaksatta bitar av äpple, nypon, jordgubb och malva. En annorlunda
smakupplevelse. Fast det var nog lite för sött för mig ändå, jag kan inte dricka det mer än ett par, kanske tre gånger
om året. Trodde jag då...
Men, efter att ha läst hur man kan göra iste på 
Milt och diskret, lika gott varmt som ljummet. Överallt var det slutsålt när jag skulle köpa det här téet, så man
kan ana att det är många som gillar det.
Det var med spänning jag klev in i tebutiken för att köpa vitt te för allra första gången. Fast det var inte vitt,
upptäckte jag när jag fick se det. Och när jag fick lukta på det blev jag ännu mindre nyfiken - där fanns inte mycket
doftämnen alls. Ungefär som ett nydammat ljummet väggelement. Smaken visade sig vara som förväntat; ljummet element.
Det här är ett av mina nya favoriter, ett te från provinsen Yunnan i sydvästra Kina.