|
CACTUS
CAPRI
CHAI Det var jättegott, mycket godare än jag hade trott. Men när nästan hela den stora muggen var urdrucken kände jag mig lite trött på smaken, vilket jag i sin tur inte alls hade trott när jag började dricka det. Ganska lustigt. Det överraskade mig alltså på två sätt, men mest positivt. Jag kommer säkert att köpa ett hekto av det en annan gång. Chai-téet består visst av en blandning av Indiska och Ceylon och är smaksatt med bland annat kardemumma, ginseng och ingefära. Som infödd svensk är jag ju inte van vid sådana kryddor utanför juletid, men det kändes ändå helt rätt.
CHAMPAGNE Det är lite svårt att beskriva smaken. Champagne är en av mina absoluta favoritsmaker, men det är svårt att identifiera den häri. Det har en intressant smak, men jag kommer nog inte att köpa mer av det.
Champagne-téet har nämligen ett stråk av leda, och jag tror det beror på grädden. Just grädde och vanilj har den
effekten på mig; det känns snart övermättat, och kan bli smått unket i längden, även om det egentligen inte är det.
Men än så länge tycker jag om den i övrigt intressanta, ovanliga och lena smaken.
DRAKBLANDNING Om jag skulle försöka hitta en liknelse som beskriver smaken...? Jo, tänk dig att det varit en eldsvåda i ett industriområde nära din bostad. Bildäck, en gammal moped och ett helt slakteri brann ner, och den giftiga röken låg kvar och irriterade slemhinnorna två veckor efteråt. Det ledde till illamående.
Efter ett halvår, när du trodde dig ha glömt hur hemskt det kändes i halsen, sticker någon en burk "Drakblandning"
under näsan på dig, och vips återupplever du branden!
FLÄDER
Det skulle vara väldigt svårt för mig att klara ett blindtest där man skulle berätta vilka ingredienser som ingår
i svarta téer, för jag tycker de flesta bara har en svag anstrykning av tilläggssmakerna. Själva tesmaken är alltid
väldigt dominant, förutom i frukt- och bärtéer i påse, och tur är ju det. Ändå är jag en person med extra bra
luktsinne (som ju är en stor del av smaksinnet).
GRAPE
GRÖNT TE MED LIME Eftersom det är ett kinesiskt eller japanskt te av en sort som man ska hälla bort första omgången av, kokade jag upp dubbelt så mycket vatten som behövdes, lät den första koppen stå fem minuter för att sedan hälla bort vätskan, och hällde sedan på nytt vatten över silen med tebladen, som fick stå och dra i tre minuter. Jag vet inte om jag valde rätt tid, men det blev i alla fall väldigt gott. En mjuk, lätt och len smak som samtidigt är frisk och fräsch. Undrar om man kan använda téet ett par gånger till? Jag ska prova för skoj skull. För några år sedan fick jag ett grönt högkvalitets-te från en brevvän i Kina, som berättade hur man skulle brygga det. Där brukar de ha en ritual med serveringen, hur snabbt vattnet ska rinna och sådär, och vissa sorters teblad kan återanvändas åtminstone ett par-tre gånger. Bra för den snåla. ;=)
Jag tog mycket mer teblad än jag behövde för en kopp, tror jag, men samtidigt kändes det inte för starkt. Jag tycker om
när det smakar något, så antagligen tar jag kanske alltid för mycket blad, av alla sorter. Men de här blev väldigt stora
när de fått suga i sig av vattnet. Teet såg ut att vara köpt hos Te-experten.
GRÖNT TE, TWININGS
GUTE
HAGABLANDNING
KARIBI Tebladen doftar underbart gott tillsammans med de torkade smaksättarna, men när jag skulle dricka det blev smaken liksom lite... ja... lite vilse på något sätt. Som om den inte hade velat lämna bladen utan följde med dem upp med tesilen. Fast jag kunde känna melonsmak. Kanske bara för att jag visste att den skulle finnas där? Det kan inte vara vattenmelon, dock, utan en något mindre frisk sort. Det här teet kommer jag inte att köpa fler gånger, även om det inte var något fel på det. Smaken är så neutral att man inte tröttnar på den i första taget men den är inte heller störande tråkig. Ändå... jag tar mig mycket hellre en kopp rött te med jordgubbe och lime, en sort som jag köper flera gånger om. Liksom rött te med ginseng. Det verkar svårare att hitta ett grönt te att fastna för. Fast det är ju en smaksak, förstås.
HIMLAGOTT Visst har téet en distinkt smak, men vad säger den mig? Det är konstigt, men det är nästan som en tidning med bokstäver som inte bildar några ord. Eller som ett bord utan skiva. Det smakar alltså, men smaken vågar liksom inte stå för vad den är. Hur kan det bli så? Jag får nog prova téet flera gånger för att kunna ge det ett bättre(?) betyg. Himla gott var i alla fall inte Himlagott de två gångerna jag smakat hittills... men det luktar gott, så jag kan säkert ha det i doftpåsar om inget annat!
LAPSANG SOUCHONG Lukten påminner lite om stångad get, brukar jag skoja om ibland. Men teet är onekligen mycket gott, och andra föredrar kanske att jämföra både smak och lukt med nytjärad brygga eller lägerbrasa. :=) Hur som helst smakar det inte bränd moped som Drakblandning gör. Eller så har jag helt enkelt uppgraderat mina smaklökar. En del säger att det här kraftiga teet är för maffigt att dricka till frukosten, men jag tycker det passar utmärkt även då. Trots att rökigheten är markant har teet nämligen en mjuk ton. Det bara måste provas!
LARSMÄSSE Förra gången köpte jag Stadsmuséets Ostindiska Compagniets te och i år blev jag frestad att köpa Larsmässete (för övrigt det enda de sålde), som doftade så underbart. Téet är svart och blandat med kvitten, viol och tranbär. Det smakar mjukt, lent och mustigt. Gott, helt enkelt, och inte så blommigt som man kan tro med tanke på vad det innehåller.
Kanske finns det något liknande i den vanliga tehandeln? Vid en snabb koll på nätet finns i alla fall Höstglöd, som
innehåller viol och tranbär men kanske inte kvitten. Så här beskrivs det:
LYCKLIGA STUNDER Teer, M-Ö --> Te-index
|
Mmmm, det här är ett så mysigt och mustigt te med en annorlunda klang! En blandning av svart och grönt te, med en
mjuk och krämig tropisk smak av kaktusblomma. Och kanske något mer? Rekommenderas i alla fall!
Det ligger en mycket diskret men ändå fullt öppen citrussmak i det här svarta téet. Precis som "Lyckliga stunder" är
det både tufft och neutralt på en gång, så att det inte känns mesigt men att man ändå inte tröttnar på det för att
det är "för mycket" av något. Fräscht på något vis.
Min dotters favoritte, som hon dricker med skummad mjölk. Jag fick med mig lite hem för att prova, och drack det med
den skummande mjölken liksom ovanpå téet, ungefär som man dricker cappuccino.
Jag frågade efter "Glada Änkan" som jag läst att Bergstrands levererar, för det lät spännande ett svart te med
smak av champagne och vanilj, dekorerat med jordgubbe, björnbärsblad och blåklint. Exakt det téet fanns
inte i just den butiken, men däremot en annan sort med desto mer champagne- och blåklintsmak. Och ett stänk av
grädde. Vet faktiskt inte vad det heter, men om man frågar efter champagne-te kan man vad jag förstår få
antingen denna variant eller en "Glada Änkan".
Det här téet skulle jag aldrig köpa själv! Jag fick en miniburk som smakprov av pappa, som tycker det är väldigt
gott.
Det här téet är sammansatt av Indiska och Ceylon och smaksatt med fläderessens och fläderblommor. Faktiskt så är det
inte helt olikt 
Indiska och Ceylon smaksatt med grapefrukt. Det doftar underbart när man fyller tesilen, men när det väl är klart
smakar det nästan som vanligt svart te utan tillsatser. Grapesmaken försvinner liksom.
Konstigt. Det är inget fel på téet, men det känns lite onödigt att köpa det med en smak som ändå inte framhävs
det allra minsta.
Det här téet fick jag i present med posten av EvaP (som svarade på 
En blandning av kinesiska fina gröna teer och en aning 
Ett svart te med en obevekligt, stabil ton av anis i bakgrunden. Jag har svårt att bestämma mig för om lakritssmaken
är irriterande eller god, men jag tröttnar ganska snart på den. Risk för "smakallergi".
Smakade och fotograferade detta lite speciella te hemma hos min dotter. Jag vet inte riktigt varför jag tyckte det var
speciellt. Det har en genomgående smak av svartvinbär, fast inte såsom vanliga svartvinbärstéer brukar smaka, och så
finns där hela tiden en ganska distinkt bakgrundssmak. Jag har letat på nätet för att kolla vad det innehåller, men
hittade inget. Det verkar vara en egen blandning av lite olika tesorter, från tehuset i Haga här i Göteborg.
Mycket smak har det i alla fall.
Det här är ett nytt grönt te från Thehuset, av sorten som man inte måste hälla av första bryggningen av. Det är smaksatt
med melon, jordgubbe och tamarind. Jag visste inte vad tamarind är för något, men nu har jag fått reda på att det är
en tropisk frukt som ofta används i det thailändska köket istället för lime.
Från Kobbs; ett svart te med kvitten, persika och cream (=grädde?) i mysig förpackning och med roligt namn.
Det här teet kommer ursprungligen från Kinas Fujianprovins, men odlas numera även i Taiwan. Det är inte smaksatt men
har torkats över brinnande tallvirke, vilket gett det en kraftigt rökig touch. Det sägs att allt började med att man
ville skynda på torkningen på detta vis och då upptäckte smaksensationen. Den som gillar rökig skotsk whisky tycker
förmodligen även om Lapsang Souchong - ett av mina absoluta favorit-teer.
Under Göteborgskalasen återupplivas 1800-talets folkliga 
Ett av mina favorittéer. Det är ett lite "blommigt" svart te, men inte så att det blir övertydligt eller sött.
Precis lagom för min smak; ganska tufft men ändå riktigt neutralt - inget man tröttnar på i första taget.
Består av en blandning av Indiska och Ceylon och är smaksatt med bl.a. persika.