Rullen, Rubrik

Välj Rulle
Rullande anteckningar

[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]

Rullen 
Göteborg:
Rulle 97
Förra Rullen
Eva-Lena
Nyligen.se
Tjejblog
Bokcirkel för alla
Dagbok på nätet
Eva-Lena Twittrar
Tweets by @Babbla

Hunderingar

© Eva-Lena B

På tapeten:

Avkoppling
Kaffe
Juldagen
Surdegsbröd
Böcker
Bokcirkel för alla
Black Hole
Takgolf
Estland
Plesir
Höstmörker
Nattvandraren
Sjuk
5:e Moseboken

Några blogglänkar

Aide Mémoire

Andas in, andas ut

As good as it gets

Barbro

Bokcirkel för alla

Bokhora

Eva

Fashionhaggan

Flärdskrivaren

Fröken P:s leverne

Lisa

Lyrans Noblesser

Majorna.nu

May contain language

Not Perfect

Not your mother's crazy

Ord av Jerry

Pain de Martin

Åsas anteckningar

31 december 2009 (torsdag)

Haha! Jag har ju lagt till knappar för översättning till engelska och franska här, via Google Translation, men så lustigt det blir när jag läser engelskan. Undrar hur franskan blir - jag kan ju inte franska. Säkert lika konstig, den!

*****************************
Avkoppling
Jag såg på Adlibris att Carlos Ruiz Zafóns senaste roman "Ängelns lek" har kommit ut i storpocket. Det var Zafón som skrev den så omtyckta "Vindens skugga", som jag läste för ett par år sedan. Den är verkligen inlevelsefullt skriven med sitt levande språk och målande bilder, och sprider en magisk stämning genom sin mystik och spänning samtidigt som en hel del romantik vävts in på vägen.

Jag brukar inte läsa så romantiska böcker, men den här kunde jag ändå inte släppa. Det var nog magin och spänningen som drog. Att den dessutom är mycket välskriven gör den inte precis sämre.

Nu ser jag hur som helst fram emot att även läsa "Ängelns lek", men det får bli längre fram när jag är klar med Sara Kadefors "Borta bäst" som jag ska läsa med "Bokcirkel för alla" i januari.

Jag ska försöka läsa klart "Hjärtdjur" av Herta Müller denna sista dag på året innan eftermiddagen och små festligheter kommer över oss. :=) Återkommer med en liten recension när även bokens sista sida finns i mitt sinne.



Det här ser väl ut som rolig avkoppling? Hjärngympa! Boken till vänster, "Mät din egen IQ. Logiska klurigheter för snabba hjärnor", köpte JB två ex av för att vi ska ha varsin att ha kul med (ISBN 87-7741-427-6, finns t.ex här på Bokus).

Än så länge har vi bara gjort övningsuppgifterna som man kan träna på innan man börjar med den tidsbegränsade sessionen då man försöker lösa så många av de 180 gåtorna som möjligt. Men snart ska vi även kolla våra IQ-värden. :=) Jo, jag vet att det är relativt en massa faktorer varför man får olika IQ-resultat i olika tester och vid olika tillfällen, men det är ändå roligt att gympa hjärnan lite. Om det bara inte handlar om huvudräkning. Hihi!

Boken till höger, "Över 500 tankenötter", fick JB i present, fast inte av mig, och den ser ju rolig ut! Jag ska också försöka hitta den att roa mig med. Den kommer från Ullman Publishing, ISBN 978-3-8331-4063-1, men när jag kollar på nätet presenterar de bara en tysk version här, tillsammans med ett par andra liknande böcker som också ser roliga ut. Men det går att köpa den svenska versionen från Adlibris för 119 kr, ser jag nu. Sådär... då var den beställd! :=)

Annan avkoppling är sjalen som jag snart har stickat klart.

Jag gillar den, så igår tittade jag in i den lokala garnbutiken för att köpa ett ljust garn i samma material; 3 trådar lin och 1 tråd bomull, så jag kan sticka en ljus sjal också. Enkelt medan jag kollar på film etc.

Så impulsköpte jag ett tunt bomullsgarn att sticka sockor i, det är också rätt kul och det kan vara skönt att ha lite tunnare men ändå varma extrasockar nu när det är kallt. Kanske blir de klara i maj? ;=)

På tal om det, så brukar det ju vara ganska milt här i Göteborg, men varje nyårsafton slår det av någon anledning till och blir tillfälligt kallare - när det är som flest människor ute för att se på fyrverkerierna. Knäppt! Just nu är det -10°C och ännu kallare lär det väl bli till kvällen!

Nej, nu får jag stänga ner datorn för i år. Och... var det inte något särskilt jag ville skriva när jag slog mig ner här med min kopp förmiddagkaffe och började babbla om avkoppling? Jo: GOTT NYTT ÅR! :=)

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

29 december 2009 (tisdag)

*****************************
Kaffe
Jag har börjat använda kaffekvarnen mer än tidigare. För att det skulle bli av, slutade jag köpa färdigmalet kaffe för att bara köra med hela bönor. Är man bekväm av sig får man liksom lura sig själv. ;=)

Några påsar kaffebönor som legat för länge i frysen fick jag slänga, och så började jag om på ny kula. Men det var inte för att de legat i frysen, för där håller sig kaffebönorna bäst. Och det funkar fint att mala dem utan att först tina upp dem.

Det blev en halvkilospåse "La Bomba" med 40% Robusta (och alltså 60% Arabica) som jag gjorde slut på i första rundan. Jag föll pladask för det under en kaffeprovning på "Caricon" i oktober. Mycket, mycket gott! "La Bomba" finns i välsorterade kaffebutiker.

På "Caricon" berättade de att Robusta smakar outhärdligt starkt och barkaktigt om man försöker dricka det rent, vilket inte många har provat, och att de flesta föredrar 100% av den mer syrliga Arabicabönan.

Men jag har kommit underfund med att just den där syrligheten, om Arabicabönan rostas och tillagas på ett visst sätt, blir fruktansvärt skarp och frän, ungefär som ättika. Ja, som kaffet brukar smaka på "Mauritz kaffe" på Fredsgatan här i Göteborg, där de rostar sitt eget kaffe - främst Arabicabönor, som det verkar. Och - om jag minns rätt - har de faktiskt fått (för mig oförklarliga) utmärkelser. Urk!

Men om det görs rätt så kan även Arabican falla mig i smaken och till och med imponera stort. Som Bergstrands mörkast rostade "Creme", mustigt mjukt och fylligt. En stor favorit, som man kan läsa om här. :=)

Ett mycket gott kaffe tycker jag att man får om man blandar cirka 40% Robusta till Arabica och rostar det ganska mörkt. Som just "La Bomba". När Robusta blandas in försvinner syrligheten och kaffet blir mjukt och lent men ändå fylligt och mustigt. Det känns som en mogen och färdig dryck, helt enkelt, till skillnad från den ibland så skarpa Arabican.

I matbutiken hittade jag Lavazza Qualita Rossa med 30% Robusta och blev glad; det mesta på hyllorna är ju ren Arabica.

Men detta medelmörkt rostade kaffe med god intensitet, som Lavazza beskriver det, är för ljust för min smak. Det ger liksom inget personligt intryck utan är som vilket standardkaffe som helst. Jag kommer inte att köpa det igen, men förstås dricka upp det. Gott är det ju ändå, på sitt sätt. :=)

Finca Las Margaritas från Kahls är faktiskt ett 100% Arabica som jag trots beskriven syrlighet tycker är mycket gott. Men det beror nog på hur det tillagas.

Själv använder jag oftast en "presskanna" typ de som finns på bilderna här eller min gamla espressomaskin (långtifrån så bra som de moderna). Det kanske är en fördel att tillreda Arabica med lågt tryck om man inte vill ha det för syrligt/skarpt/fränt? :=)

När jag smakade det direkt kommet från en dyr maskin på "Caricon" kändes det skarpt och fränt, men jag tackade ändå ja till 250 gram bönor som de bjöd på. När jag väl provade det hemma var det en helt annan upplevelse. Jag vet bara inte varför... jag vet bara vad jag tycker om det. :=)

Jag ska prova olika sorters bönor från gång till gång nu, tänkte jag. Men bara sådana som jag hoppas att jag gillar, så det blir inga ljusrostade.

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

25 december 2009 (fredag)

*****************************
Juldagen
Så var årets julafton förbi. Så även de vita dagarna med snö i Göteborg; idag faller regn och termometern visar på någon plusgrad där ute. Men det gör mig inget - inne i värmen kopplar jag av med kaffe på nymalda bönor och hembakad mjuk pepparkaka. Långledig och allt, kan det bli bättre? :=)

Pojkvännen (JB) och jag firade jul hemma igår, med "Svärföräldrarna" på besök. Det var ovant för mig som nästan aldrig lagar mat, men inte på ett negativt sätt. Nej, det var faktiskt riktigt roligt att hacka, skära, koka och greja. JB och jag hjälptes åt. Dagen före julafton bakade jag den mjuka pepparkakan och kokade risgrynsgröt.

På julafton blev det ris a´la Malta av gröten.

Så lagade vi Janssons frestelse och hemkokt rödkål med lök, äpplen, kryddnejlika, svartpeppar, rödvin, rödvinsvinäger och honung, som blev riktigt god.

Liksom sillsallad gjord på bland annat hackade rödbetor, sill, ättiksgurka, lök och äpplen, som serverades med hackat ägg och vispgrädde. Det är den som syns på bilden här.

Resten av julbordet köpte vi färdigt. Det blev lagom avancerat, tyckte jag. Men jag skulle ju ha tänkt på att vi inte behövde hacka, skära och riva allt för hand när jag ju ändå har en liten hackare och dessutom hushållsassistent. Haha!

*****************************
Surdegsbröd
Av "svärföräldrarna" fick jag en bok (trots att vi inte skulle byta julklappar); "Surdegsbröd" av Martin Johansson (Natur & Kultur).

I den beskrivs pedagogiskt och detaljerat hur man startar upp och sköter en råg- eller vetesurdegsgrund, och finns det fullt av smaskiga surdegsbrödrecept.

Jag fullkomligt älskar surdegsbröd, om det nu har undgått någon, men har aldrig vågat baka något sådant själv. Det har känts lite för långsiktigt bundet och jobbigt att behöva mata och sköta om en surdegsgrund som sedan ska bakas lite av och till under ett par dygns tid. Och så kan det lukta konstigt om en surdegsgrund i en viss fas av jäsningen; det är väl något som jag oroar mig lite för. Hihi! Undrar om man kan ställa burken i en kartong, så att det bara luktar däri?

Nu när jag läst lite i boken förstår jag att det främst är under de första dagarna som surdegsgrunden behöver ägnas uppmärksamhet. Man ska då vända på burken morgon och kväll och även periodiskt mata på med mer mjöl och vatten medan innehållet utvecklar sig. Sedan behöver man bara mata det någon gång i veckan. När en surdegsgrund är klar kan man ha den i kylen flera dagar utan att underhålla den. Man kan även torka den i småbitar att återuppliva och använda vid senare tillfällen ifall man inte bakar så ofta. Det tror jag att jag ska prova.

Jag har nu länge haft tankar på att ägna mer tid åt matlagning och bakning, så tanken på att själv baka surdegsbröd skrämmer mig inte lika mycket som förr. Nu ska jag baka jättegoda surdegsbröd så fort jag läst lite till i boken och inte har för mycket annat planerat.

Martin Johansson, som skrivit boken, bloggar förresten på "Pain de Martin". Läs och inspireras! :=) Han har även lagt upp en film om surdeg på Youtube.

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

19 december 2009 (lördag)

*****************************
Advent
En skön doft av hyacint sprider sig i köket i takt med att min motvilliga julkänsla infinner sig. ;=)

Det är åtminstone skönt med extra ledighet, och jag önskar alla som läser här en riktigt skön jul- och nyårshelg även om ni inte alltid är lediga.

Jag hoppas få ro att läsa en hel del under ledigheten. På sistone har jag fått mer inspiration till det, fast jag köper/får fortfarande långt mer böcker än jag hinner plöja igenom.

Och så vill jag förstås vara ute och röra på mig i dagsljuset när det infinner sig, precis som idag! Fast vad kallt det är; sex eller sju minusgrader! Brrr...

*****************************
Böcker

Just nu har jag kommit 1/3 in i Karin Alvtegens "Skugga" och 1/4 in i nobelpristagaren Herta Müllers "Hjärtdjur", som syns på bilden ovan.

Den sistnämnda är något av det mest märkliga jag har läst. Språket är som en abstrakt och vacker målning, och då överdriver jag verkligen inte - men realismen tvingar sig fram mellan raderna och beskriver den obehagliga stämning, skräck och hotfullhet som låg som ett täcke över hela tillvaron i Ceausescus Rumänien. Det ska bli spännande att se hur resten av historien vävs samman.

Sara Kadefors "Borta bäst" har jag fått av "Bokcirkel för alla", att diskutera under januari. Hennes uttryck har inte korsat mina vägar på många år, men jag tyckte hon verkade smart och rolig förr. Tror nog att jag kommer att gilla den här boken om kvinnan som, elegant klädd, dricker gratiskaffe och äter andras matrester på varuhuset efter att ha förlorat allt i sitt tidigare etablerade liv. Hur klarar hon sin nya vardag, och hur gör hon upp med sitt förflutna?

På Bokmässan fick jag "Middle Sex" av Jeffrey Eugenides för att jag prenumererar på "Vi Läser", jag plockade ut den bland några de hade att välja på, men den verkar svår att få grepp om så här på förhand. Den fångade mitt intresseför att den känns lite originell. Den handlar om en grekisk-amerikansk familj där huvudpersonen Calliope vet att hennes farmor och farfar egentligen är syskon, så hon tror det är därför som hon själv är både kvinna och man. Historien verkar sträcka sig från 20-talet och framåt, och belysa fattigdom, förbud, raskonflikter och sexualitet på ett tragikomiskt sätt.

Utöver böckerna på bilden har jag fler nyinköpta som slåss om att bli lästa först. Som exempelvis Joyce Carol Oates "Dödgrävarens dotter", och Theodor Kallifatides "Vänner och älskare" som verkar filosofiskt intressant. Och så har jag ytterligare två godingar att hämta på posten; Jeffrey Deavers spännande "Blunddockan" och Håkan Nessers "Berättelsen om herr Roos".

Om du bara fick läsa en enda bok under 2010, vilken skulle det då bli?

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

6 december 2009 (söndag)

*****************************
Bokcirkel för alla
Nu kan man vinna två spänningspocket på Bokcirkel för alla - vilket jag förstås hoppas på även om jag redan har "Mord.net" hemma som väntar på att läsas. Men ännu har jag inte "Kall som graven" och snart är det dessutom julafton. :=)

Du kan också delta i tävlingen genom att skriva om den på din blogg/hemsida och länka till Bokcirkel för alla.

Det här är en bokcirkel som passar mig bra, för det är inget tvång att vara med på alla böcker och dessutom brukar det finnas ett par eller flera böcker att välja på varje månad.

Den som känner för det diskuterar de aktuella böckerna i Bokcirkel för allas forum. Det verkar som om Karin kommer att ordna IRL-träffar i Stockholm också. Åh... varför ligger Stockholm så långt bort? ;=) Vi kanske kan bilda IRL-träffar även i Göteborg i så fall? Det är kul att diskutera böcker!

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************
"Black Hole"


Jag är mitt inne i "Black hole" av Charles Burns, en historia som tog honom tio år att teckna. Och ja... onekligen sugs man in i den suggestiva handlingen och har svårt att ta sig ur även om man skulle vilja. Jag har släckt lampan mycket senare än jag tänkt mig de kvällar jag bara skulle läsa några sidor... men handlingen är egentligen inte så dominerande, utan mer en bieffekt av den lite spöklika stämningen som byggs upp.

Det handlar om en grupp high school-studenter i USA på 70-talet, som lever det lite förvirrade och planlösa liv som hör till när man är ung. Och om en skrämmande sexuellt överförd bacill, vars symptom yttrar sig unikt för varje person som smittas. En tjej har till exempel svans, en kille har en extra mun på halsen som yttrar obekväma sanningar när han sover - inte så populärt, alltid, för att inte säga pinsamt för en tonåring. Och var finns där ute i terrängen i mörkret, där de har sett en del läskiga saker? För de är väl inte hallucinationer?

Jag tycker recensionen på Dagens bok säger ungefär vad jag själv också tycker om den här serieromanen. Jag läser den på originalspråket, vilket flyter på bra, men har som sagt bara kommit halvvägs än så länge. Det känns spännande att ha lika mycket till kvar att följa! :=)

"The daily cross hatch":s intervju med Charles Burns

Längre recension/artikel på "The Savage Critics"

Information om Charles Burns på svenska, på Seriewikin

*** [Uppdatering 9/12: Nu har jag läst ut "Black hole", och jag får säga att det är en djupare historia än jag väntade mig. Dessutom mer finurligt berättad i andra halvan för att sambanden skulle kunna vävas fram på ett intressant sätt. Den här serieromanen är väldigt skickligt gjord! Men det här är ingen historia att läsa under en depression - det är riktigt tungt, även om människokärlek och djup förståelse för unga människor lyser igenom.]

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

1 december 2009 (tisdag)

*****************************
Takgolf


Här är en flygbild över det nyligen ombyggda Dalheimers hus på Slottsskogsgatan 12 i Göteborg. I flervåningsbyggnaden ryms bland annat hotell, konferenscenter, ett mycket prisvärt gym som är öppet för alla, rehabiliteringstjänster och friskvård.

Först såg jag bara planteringarna där på taket, men JB sade sig se att där även är minigolfbanor. Tillslut kollade jag från en lodrät flygvinkelbild på hitta.se. Och ja... visst ser det ut som minigolfbanor där uppe på taket? Spännande! Då gäller det nog att inte ta i för mycket om det blåser, så att någon får en boll i huvudet.

Fast jag hittar inget på deras hemsida om att man kan spela minigolf där... det är väl ingen förtäckt kyrkogård för dem som inte orkat med löpbanden...?

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

29 november 2009 (söndag)

*****************************
Estland
Jag har en ganska "bekväm" men trist kombination; dålig allmänbildning OCH dåligt minne. Det är ju ingen idé att jag bryr mig för mycket om detaljerna när jag läser historia för att lära mig mer, eftersom jag snart har glömt dem igen. Vem vet... kanske har jag en riktigt bra - men bortglömd - allmänbildning? ;=)

Jag minns åtminstone oftast de stora dragen när det gäller mänskliga öden som jag läser om, och jag kommer nog aldrig att glömma det jag nu har förstått om hur plågsamt estniska öden kunde utvecklas under ockupationer och andra världskriget.

"Leo - ett estniskt öde" är en reportagebok av Maarja Talgre, dotter till Leo som försvann under kriget. Maarja fick aldrig träffa sin far; hon fantiserade förgäves om att han skulle återfinnas och fick långt senare veta att han hade mördats.

Officiellt har Leo bland annat utmålats som fascist och spion för tyskarna. Maarja samlade ihop brev och andra dokument som hon lyckades hitta av och om sin far och personer som verkade i hans omgivning, och pusslade ihop fakta om hans liv som visade helt andra skeenden än de officiella.

Maarja berättar om hur faderns liv utvecklades. Han förändrades från en romantisk ung och fri man till att leva ett påtvingat liv i en minst sagt pressad tillvaro, klämd i kriget mellan två stormakter, jagad och utnyttjad av både tyska och ryska ockupanter. Leos och övriga esters vilja att frigöra sitt land från ockupanterna tvingade många till livsfarliga uppdrag. Kampen om frihet, fred och överlevnad ledde oundvikligen till Leos död, då inget annat återstod än att spela dubbelspel mellan jättarna som inte drog sig för att utöva tortyr eller tvinga oskyldiga till mångårigt slavarbete.

Genom äldre släktingars samtal och berättelser, upphittade föremål samt egna efterforskningar hittade Maarja ytterligare pusselbitar att lägga till bilden av hur det egentligen gick till - bakom fasaderna. Oskyldiga personer kunde skickas till 25 års straffarbete för att hugga is i Sibirien i 50 minusgrader för att de liknade någon annan som egentligen skulle straffas men som man inte fick tag i.

Det var förstås tungt att läsa den här sorgliga historien, även om det var intressant att följa Leos personlighet, hopp och tankar genom breven till vännerna och familjen. Jag tror att boken talar bäst för sig själv, så därför avslutar jag med några citat:

"I fånglägret i Norilsk fanns många unga människor: ukrainare, ester, letter och litauer. Flickorna från Ukraina var dömda till speciellt tvångsarbete och hölls inhägnade för sig i mellan femton och tjugo år. De övriga "vanliga" fångarna var förbjudna att vistas i tvångsarbetslägret."

"Samma mat gällde för samtliga; kålsoppa, frusen potatis, sill och gröt. Allt var fruset i Norilsk. Kålsoppan höggs loss med yxa, block för block. Fångarna fick bara sända två brev per år till sina anhöriga."

"Vad som försiggick i de två koncentrationsläger som esterna kände till i landet visste de inte. Men M fick veta mer när hon satt i ryskt fångläger. Då blev hon vän med en kvinna som bott intill det ena koncentrationslägret. Kvinnans far, som var tvångskommenderad av tyskarna, fick en dag order om att mörda en grupp judar i lägret. Han vägrade och flydde hals över huvud. Först när tyskarna lämnat landet vågade han komma hem från sitt gömställe. Men då arresterades han av ryssarna - för att han samarbetat med tyskarna."

"Den tyske löjtnant Reinhard talade öppet med estniska radiotelegrafister om tyskarnas inställning till esterna: tyskarnas taktik var att i görligaste mån låta esterna själva slåss mot ryssarna. Ju fler ester som dog desto bättre. Sedan skulle tyskarna själva ta över Estland. Bara några få "förtjänstfulla" ester skulle få stanna i sitt hemland. Resten av befolkningen skulle skickas som slavarbetare till Leningrad-oblasten. Planen hade ett namn: Detta var i grova drag den s k Rosenbergdoktrinen."

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

25 november 2009 (onsdag)

*****************************
"Plesir"


Ja, så heter företaget som jag tycker syr så himla fina spetsunderkläder och sköna klänningar, toppar, linnen mm; "Plesir".

Fast jag tycker inte att de visar upp de finaste tygerna på webbsidan, där ser det väldigt tantigt ut i mina ögon. Eller vad säger ni?

Hur som helst kan jag bara inte låta bli att tipsa om butiken, skyltad "Marianne Sköld design", som ni kanske ser på bilden. Den ligger bredvid "World Class" och "Marimekko" på Masthuggstorget här i Göteborg (Andra Långgatan 46).

Det är där jag har köpt den glada klänningen i cerise här bredvid, och "koftan" i samma tyg fast i grått.

De är jätteduktiga och servicemedvetna och har utan extra kostnad sytt in mina plagg i svanken eftersom de var lite för raka för mig i standardstorleken. Sådant blir man ju lite extra glad för.

Hur man än ser ut kan man alltid hitta något som passar. De syr även upp plagg i det tyg man önskar.

Den här butiken, och "Street One" i Allum i Partille Centrum, är nog mina favoritbutiker när det gäller kläder. Det är något med modellerna som jag blir glad av, helt enkelt. Vad har ni för favoritbutiker? Skriv gärna i gästboken. :=)

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

21 november 2009 (lördag)

*****************************
Höstmörker
Jag brukar bli lite deprimerad sent på hösten när allting blir så mörkt och ruggigt, men ändå finns där alltid något som är vackert. Och vissheten (?) om att våren snart - nåväl - kommer att bryta igenom allt detta mörka.

November i Göteborg har i år varit värre än vanligt med regn och tunga moln. Därför har jag letat fram lite bilder idag, som både kan förstärka det gåtfulla i höstkänslan och ge lite spöklig atmosfär. Eller bara lysa upp. :=)

Villa i fullmånens makt:



Religionens makt:



Lisebergs fantasiljus v/s mörker:



Vilken färg vinner?


Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

20 november 2009 (fredag)

*****************************
"Nattvandraren"
Jag hade inte läst något av Björn Hellberg tidigare, men bestämde mig spontant för att prova en liten pocket som verkade spännande; "Nattvandraren".

Baksidestexten lockade mig genom att berätta om en äldre man som nattetid smyger runt i stan och verkar allmänt skum. Men skenet bedrar tydligen, för under sina nattliga rundor - för övrigt samma rundor som under hans år som brevbärare - känner han sig helt enkelt fri och naturlig. Han försöker även hålla koll på vad som händer på stan och ibland har han ringt polisen anonymt. Ofta plockar han undan skräp som andra lämnat efter sig och en hel del tomflaskor får han också ihop. Han är kort sagt en god medborgare med argusöga, ute på promenad.

Omgivningen tycker däremot att han verkar vara en riktig kuf. De kallar honom Mörkermannen. Ingen verkar känna den mystiske enstöringen och det måste vara något skumt med honom som smyger runt sådär och aldrig är ute om dagarna.

Sedan börjar det hända saker och nattvandraren ser kanske mer än han vill se medan andra ser vad de vill se. Det är nu det är tänkt att spänningen ska dra iväg med historien.

Jag hade tyvärr svårt att leva mig in i boken eftersom jag kände att den har stora brister. Till att börja med inleds den med upprepningar kring hur nattvandraren upplever sig själv. Efter första kapitlet är han så att säga presenterad, men sedan återkommer ungefär samma presentation en gång till. Som om det inte var övertydligt redan från början.

Så har vi då språket. Ett beundransvärt välvårdat och korrekt språk drar på ett självklart sätt som det enda tänkbara alternativet genom sidorna, och det är ju sådant som jag brukar efterlysa. Men - det går faktiskt inte att använda ett sådant språk till ungdomliga dialoger och vardagstankar! Man använder det enbart för beskrivningar och berättelser.

Björn Hellberg beskriver två destruktiva tonårskillar som snackar med varandra genom att använda ord som... nu har jag tyvärr inte kvar boken att citera ur, men jag tar en allmän liknelse istället; tänk er en scen där två öldrickande, destruktiva killar som planerar ett bus pratar med meningar som "Vadan denna tveksamhet? Det är förunderligt att vi inte kan bestämma oss i denna stund". Eller att de tänker tankar som "Det var beklagligt" istället för det enkla och mer troliga "Fan också". Nu var det ju inte exakt så här, men det är ordvalen i allmänhet som jag reagerade starkt på - det blev ju helt fel! Alldeles för gammaldags till och med för mig, som är fyrtio plus och älskar korrekt svenska!

I historiens avslut leds läsaren in i konflikter och möjliga scenarier, och vips klaras allting ut. Jag tyckte det kändes taffligt både med det ena och det andra, och fattade aldrig riktigt hur verklighetstroget Hellbergs brottsmotiv kan tänkas vara i denna historia. Jag uppfattade personligen allting som en förlängd novell skriven av en tonåring. Och kanske är det just vad den är? Modifierad från en svunnen tid, efter många år i byrålådan? Mitt betyg blir därför en svag tvåa.

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

19 november 2009 (torsdag)

*****************************
Sjuk
garn Det är långrandigt att vara sjuk och behöva vila hela dagarna. Jag gillar ju att vara ute och röra på mig, så jag känner mig så äckligt passiv och rastlös. Men det är något konstigt med ena lungan, för det gör ont att andas in så jag tar bara halva andetag och därför måste jag hålla mig i stillhet. Så har jag halsbränna, rethosta (särskilt när jag ligger ner, så det är svårt att somna) och lite snuva. Symtomen stämmer med några som listas för svininfluensan, man behöver inte ha feber för att ha den. Men jag vet inte...?
[Uppdaterat 20/11: Det var visst lungsäcksinflammation]

sjal Samtidigt är det skönt och rofyllt när man som jag åtminstone slipper feber, för då orkar jag läsa, skriva eller se något inspelat på tv när jag nu inte sover. För trött är jag ju.

Jag plockade fram ett garn (gjort av 3 trådar lin och 1 tråd bomull) som jag köpte för ett tag sedan utan att ha bestämt mig för vad jag skulle ha det till, och började sticka en enkel sjal/halsduk. Trevligt att använda hjärnan lite - för det gäller att hålla räkningen på maskorna - medan de inspelade avsnitten av "Paranormal State", "Southland", "Without a trace" och "CSI" rullar förbi och gör mig nästan hypnotiserat apatisk...

Men nu ska jag nog lägga mig och läsa lite. Har inspirerats lite extra av "Bokcirkel för alla", som har fått en länkknapp här uppe till höger, och beställt "Mord.net" av Dan Buthlers och Dag Örlund, men det dröjer förstås tills den kommer. Under tiden läser jag en lite annorlunda bok; "Leo, ett estniskt öde" av Maarja Talgre. Den ger gripande inblickar i hur oerhört tufft det var för esterna under andra världskriget. Örebro kommun har lagt upp en film med en föreläsning av Maarja Talgre där hon berättar om estniskt liv under Sovjettiden.

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

18 november 2009 (onsdag)

*****************************
"5:e Moseboken"
Nej, här kommer ingen predikan - bara en enkel recension av Christina Larssons kriminalroman "5:e Moseboken" (Tre Böcker).

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman är huvudpersonen i denna historia. Allt börjar med att Ingrid och hennes team försöker hitta den som överfallit en medelålders man. En morgonpigg åldring har tidigt på morgonen nämligen ringt anonymt för att berätta att någon ligger medvetslös på 2:a Långgatan.

Handlingen utspelar sig till största delen i Göteborg, vilket kan vara intressant för oss som känner igen miljöerna, men mest får vi följa arbetet inne i polishuset. Detta kan ibland kännas lite "instängt och tjatigt", men polisarbete kräver ju möten även i verkligheten...

Trots slarvigt redigerad text (återkommande stavfel etc) kunde jag leva mig in någorlunda bra i historien, men för mig var den aldrig spännande. Jag insåg de allra viktigaste poängerna 120 sidor före det att poliserna uppfattade dem, så jag fick alltså vänta nästan hela romanen ut innan de stegvis plockade fram och såg nyckeln som jag redan hade. Därmed hade allting berättats för mig nästan som i onödan. Polisernas framåtskridande under 120 sidor blev ju som bortkastad läsning.

Detta tyckte jag att Christina Larsson borde ha tänkt mer på; risken att vara övertydlig. Men nu har jag sett att andra läsare inte alls uppfattat de viktigaste poängerna som jag gjorde, utan tvärtom tyckt det varit svårt att se åt vilket håll historien skulle gå. Så jag får väl ha överseende med att jag själv missade spänningen. ;=)

Kriminalkommissarie Ingrid Bergman tyckte jag verkar trevlig genom denna bok, men hennes tankar kring detaljerna på jobbet känns som komna från någon som bara varit där en mycket kort tid. Christina Larsson skrev förmodligen Ingrids tankar för att vi läsare ska förstå Ingrid Bergmans situation, men samtidig tecknade hon Bergman som en veteran - en mycket erfaren och därtill funderande och självrannsakande kvinna som därmed borde ha tänkt de där tankarna för många år sedan och inte först nu. Nej, boken hänger inte riktigt ihop när det gäller Ingrids personporträtt. Där finns inte heller mycket djup i Ingrids karaktär. Det som kommer fram är hur hon värderar andra människors beteenden och hur hon löser problem.

Jag köpte alla Christina Larssons tre böcker på en och samma gång på senaste bokmässan, utan att veta mer om dem än att de utspelar sig i Göteborgsmiljö. Än har jag inte läst de båda efterföljarna, "Slaskjobbet" och "Du kommer inte undan...", så jag kan inte redan nu avslöja om personbeskrivningarna av Ingrid djupnar. Men jag kommer att läsa dem. För trots min kritiska inställning kändes "5:e Moseboken" småtrevlig att läsa. Inte spännande för min del, nej, men som sagt småtrevlig. Mitt sammanfattade betyg får nog bli en svag trea.

Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)

*****************************

[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post] [Rulle 97-innehåll]