Personlighetstest
Skyltar
Massagestol
Lättpåverkad
"Picadeli"
Konstmuseet
Fotografering
Gym
Böcker
Hjortronjakt
Tjugohundraåtta
Kriek
Kassafusk
Språkligheter
Dåligt minne
Livstecken
Bilder
Öland
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Gammalt och nytt
© Eva-Lena B
Personlighetstest
Skyltar
Massagestol
Lättpåverkad
"Picadeli"
Konstmuseet
Fotografering
Gym
Böcker
Hjortronjakt
Tjugohundraåtta
Kriek
Kassafusk
Språkligheter
Dåligt minne
Livstecken
Bilder
Öland
Personlighetstest
Nu har jag sett så många som gjort det där personlighetstestet
att jag tillslut inte kunde låta bli att göra det, jag med. Så här blev resultatet:
Din personlighetstyp:
Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och
finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens
och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.
Kärriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater,
jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer,
banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.
Hrm... jo... visst känner jag mig rätt bekväm med tanken på många av de där yrkesförslagen. Men jag tycker det saknas en viktig fråga i personlighetstestet: "Är du intresserad av att göra karriär?". :=)
På tal om yrken, så trivs jag fortfarande bra på jobbet där jag började i oktober. Jag har lärt mig massor under den här tiden, om för mig helt ny teknik, men jag har långt mycket mer kvar att lära. Jag gillar det här med att inte bli färdiglärd på många år, för det är inte roligt att göra precis allting på rutin utan några utmaningar. Jag kommer att få en väldigt bred kunskap med tiden, som täcker många olika slags anläggningar. Det känns spännande.
Vi har bra förmåner på jobbet, det fattas bara en massagestol som den på gymmet. Hihi! Tror jag ska lägga in ett förslag på en sådan. För mig gör hur som helst förmåner att jag trivs extra bra på en arbetsplats. Under våren och sommaren har vi haft en prövotid med ett par förmåner som jag hoppas vi får behålla även i framtiden: subventionerad massage av en massör som kommer till kontoret, och en timmes betald friskvårdstid i veckan då vi under arbetstid t.ex kan promenera eller motionera, ta längre lunchrast, sitta vid vattnet eller få massage. Vi delar upp timmen som vi själva vill under veckans gång.
Våra ordinarie förmåner är bidrag till våra utgifter för träningsaktiviteter (50% av kostnaden men max 2000 kr/år), lunchkuponger på närmsta restaurang till rabatterat pris (tyvärr har de inte den mest hälsosamma maten och dåligt med vegetariska alternativ), terminalglasögon och företagshälsovård. Så har vi fått stegräknare och gångstavar, för att vi ska lockas att röra på oss mer. Vi kan också använda lånecyklar. Stugor finns att hyra på ett par håll. Och en träningslokal med fria vikter som vi kan använda gratis, men den är inget för mig - jag tränar hellre med maskiner. Vet inte om jag glömt någon förmån, men jag är rätt så nöjd med de här i alla fall. Fast jag ska som sagt fundera mer på det där med massagestol. :=)
Direktlänk
Skyltar
Hoppas att hon tar barnen med sig när hon flyttar, ifall hon inte har fått sålt dem än...
På skylten i porten i ett krogtätt område står det:
"Rasta ej hunden i entrén".
Hrm... undrar om det alltid är fyrbenta hundar som kissar där...?
Direktlänk
Massagestol
Det var för bra för att vara sant... det märkte jag imorse. Snyft! Men jag får trösta mig med att det än så länge
inte är helt kört i alla fall. :=)
Vad det handlar om? Jo, på gymmet hemmavid har jag nyligen upptäckt en ofattbart bra massagestol som medlemmarna fritt får använda. Den ser intressant ut och jag tänkte att den säkert kan vara nyttig för min spända nacke och rygg. Och visst var den det! Första gången jag använde den föll några tårar av tacksamhet!
Det här känns inte längre som stans dyraste gym. Direkt efter första massagetillfället blev jag fast, men det beror inte på att den kan nypa tag om ryggraden och att jag blev kvar där mot min vilja. Hihi! Jag är bara mäkta imponerad. Massagen gör förresten inte så ont längre som den gjorde precis i början, så det har nog redan hänt något med musklerna. Hittills har jag bara styrketränat två gånger och kört spinning en, så det kan inte vara träningen som gjort det.
Jag tror att det är en sådan här massagestol, "uRest G519". Kanske kan jag bli bra i rygg och nacke om jag får använda den oftare än jag har råd att gå till massörer, samtidigt som jag styrketränar.
Inte nog med detta... jag upptäckte häromdagen att de hade ett slags badkar täckt med gummiduk på gymmet vid jobbet, där man lade sig på rygg och fick massage. Jetstrålar av vatten rörde sig fram och tillbaka och upp och ned över ryggen och/eller benen. Inte så effektivt som i massagestolen men väldigt avkopplande, märkte jag efter att ha testat - jag bestämde mig bums för att unna mig tio minuters jetstrålemassage på kafferasten varje morgon. Lyxigt, va?
Tyvärr varade det bara i två dagar... när jag kom dit idag berättade de att man fått problem med den och skulle skicka iväg den för alltid. Ingen massagestol har de heller. Snyft! Ja, det hade nog varit alldeles för bra för att vara sant... men den på hemmagymmet har jag i alla fall kvar än så länge.
Direktlänk
Lättpåverkad
Är jag lättpåverkad? Ha! Det skulle vara en stark underdrift! Köpte t.ex min senaste digitalkamera och nyligen även
en liten bärbar dator efter att ha blivit inspirerad av min pappa.
Igår fick jag höra talas om en kaffemojäng som ger en renare kaffesmak än presskannan jag oftast brukar använda; en "AeroPress" som syns på bilden här.
Jag läste lite om den på nätet igår, och när jag intog dagens soppa på Kafé Marmelad (länken går till deras blogg) efter premiärträningen på gymmet idag (ja, nu är jag medlem i Nordic Club), såg jag att de hade just en sådan mojäng.
Baristan på Kafé Marmelad gav den bra betyg. Det blir ingen bitter bismak i och med att man slipper sump i botten, som det kan bli i en vanlig presskanna.
Efter lite funderande - jag tycker det är dyrt med 399 kronor för ett par plaströr och några pappersfilter, och det ingick inte ens någon kanna eller mugg - slog jag ändå till. Får se hur kaffet blir när jag provar sedan, jag är fortfarande "mätt" efter den espresso macciato jag tog efter soppan på caféet.
Här är ett par länkar om ni vill läsa om AeroPress-mojen på nätet:
- Produktinformation
- Forumtråd på RiktigtKaffe.se
- Info på Kaffemaskinen.se
Jag har en pytteliten batteridriven visp att skumma mjölk med, och det är inget fel på den. Men när jag läser om hur nöjd Eva P är med sin mjölkskummare från Bodum - hon har nämnt det flera gånger i sin blogg - blir jag så sugen på att köpa en. Snacka om lättpåverkad! Jag får trösta mig med att jag brukar shoppa i omgångar - antingen mycket eller ingenting. ;=) Igår var det i alla fall nära att jag köpte en mjölkskummare från Bodum på Josephssons, men de tre expediterna i kassan stod bara och pratade med varandra så jag ställde tillbaka den i hyllan.
Min Nespressomaskin har jag inte använt så mycket det senaste året, mina pods ligger och blir gamla. Har nog tröttnat
lite på det där kaffet, det blir mest presskaffe i mustigare styrkor. Nespresson räknas som kraftfull men jag vill nog
kunna göra ännu starkare kaffe i en maskin utan pods. Får se om jag kanske köper en ny kaffemaskin framöver också...
förmodligen ganska snart om någon råkar inspirera lättpåverkade mig... hrm...
"Picadeli"
Måste tipsa om något annat. Det har under sommaren öppnat en ny restaurang på Lindholmen,
"Picadeli", som tidigare även etablerats på Avenyn här i
Göteborg men inte verkar finnas någon annanstans. Lindholmen-restaurangen har ett större utbud än Aveny-restaurangen.
Själv hade jag aldrig provat någon av dem förrän i förra veckan, men den här har redan blivit en favorit för mig!
Äter man vegetariskt är det väldigt få restauranger som kan erbjuda fullgoda måltider när det gäller proteiner, t.ex. Många tror att det är helt OK att bara undvika köttet, så de blandar helt enkelt grönsaker med ris eller pasta och serverar. Här får man... hur många kan det vara... ett tjugotal, kanske, olika slags bönor fullproppade med proteiner. Plus guinoa, linser och gryn. Det bästa av allt är att de har tillagat bönorna helt perfekt, de är inte ett dugg torra eller "ludna" i konsistensen. Jättegott! Och man blir minst sagt proppmätt!
Man plockar till sig det man vill ha av grönsaker, groddar, bönor, rotfrukter, baljväxter, pasta, potatis, ägg, keso m.m, i den långa disken ni ser på bilden även om det kanske är svårt att urskilja den (hitom kassadisken), och beger sig sedan till delikatessdisken där man får något varmt eller kallt ovanpå det man redan valt. T.ex något sojabaserat om man är vegetarian (tsaybitar har jag testat hittills, både med och utan smak av ingefära) eller kyckling, makrill, soltorkade tomater, ost, oliver etc.
Direktlänk
Konstmuseet
Jag var på Hasselblad Center i Konstmuséet för att spana in den senaste fotoutställningen.
Vet inte vad jag tyckte egentligen, men en del av bilderna var i alla fall ganska roliga. Besökte även
gratisutställningarna i Stenasalen och Konsthallen som var lite småintressanta.
Men, det roligaste var nog projiceringen på väggen i gången utanför Stenasalen, som inte presenteras på muséets hemsida. Är ni i närheten av Götaplatsen, passa på att slinka in för att se den om ni kan. Det är en film gjord med symboler av människor, som brukar finnas på skyltar osv.
I rutor som föreställer byggnader pågår dygnets alla aktiviteter. Byggnaderna är uppdelade i mindre rutor som föreställer lägenheter, sjukhussalar eller kontor, och där händer det saker alltmedan klockan i en av rutorna tickar. Man har fullt upp med att försöka se allt. När den snabbgående klockan visar att den sena kvällen är kommen, byts biografer och vuxendans ut mot psykedeliskt dansande, tv-tittande eller samlag i ett par av rutorna, medan en kvinna föder barn i en av sjukhussalarna och uteliggarens hund överger sin husse nere på gatan. Synd att jag inte fick något hum om vem som har gjort verket.
Direktlänk
Fotografering
Det är kul att fotografera blommor, tycker jag. Ingen är den andra lik, och både ljuset och vinklarna varierar i det oändliga. Men jag är inte nöjd med närgränsen som min Olympus E-410 har, jag vill kunna ta riktiga makrobilder.
Får kolla om det kanske finns sådana objektiv eller kanske mellanringar.
Sedan är jag missnöjd med hur jag fångar upp kontrastrika motiv, jag måste lära mig ljusmäta dem på ett annat sätt. Var ju van vid att mäta ljuset på något grått när jag hade min gamla hederliga manuella systemkamera, t.ex i gruset på marken, för att sedan fokusera på objektet. Med en automatisk kamera som denna måste jag träna mig på att välja rätt mätmetod lite mer aktivt. Om det nu är det som är problemet - kameran kanske inte klarar kontrastomfånget så bra? Hrm... får se när jag orkar engagera mig i det.
Var hur som helst ute på ett par dagars mc-resa i Skåne med mc-kompisen och körde på vackra, slingriga vägar mellan bland annat Eket, Klippan och Kågeröd. Här fångade jag motorcyklarna på en bild som både är för mörk och för utfrätt på en gång. Trepunkts-ljusmätning tror jag kameran var inställd på:
Bilden här under har jag korrigerat i datorn.
Under mc-turen gjorde vi ett kort besök i trädgården Sofiero och fotograferade blommor. Det gick lite bättre. Några smakprov:
Ser det inte ut som om dessa har varsitt öga att titta med?
Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)
Våndan att välja gym
Jag har gångavstånd till... får se nu... jo, det blir minst fem gymlokaler. Ett av dem, stället som jag helst vill träna
på, renoverar och bygger om för ett år framöver. Jag måste bestämma mig för något annat tills jag kanske börjar där
igen.
Eftersom det kostar så mycket mer totalt sett att binda sig för tre månader eller ett halvår jämfört med ett år i taget, känns det som om jag "måste" låsa mig för ett år. Hrm... tänk om jag kanske inte bor kvar i det här området om ett år, eller ens ett halvår? Jag kanske hittar en större och luftigare lägenhet i en annan del av stan. Nej, det är nog bäst att jag inte bryr mig så mycket om var jag bor, när jag bestämmer mig för ett gym...
Väldigt många tränar på "Friskis & Svettis" och de har bra priser. Men är det inte FÖR många som tränar där? Så det blir väldigt trångt? När jag har gått förbi lokalen vid Domkyrkan är det som en myrstack av folk som ska in på olika pass. Salen för gympa ser ut som myrstackens centrum. Får man verkligen plats vid maskinerna om man vill gymma, eller på vilket pass man vill? Hrm... det kan nog bli trångt där ibland.
Alltså måste jag räkna in trivsel/trängselfaktorn i priset när jag bestämmer mig.
"Friskis & Svettis" har lokaler lite här och var. Det spelar inte så stor roll hur man åker eller var man håller till i stan; det är alltid relativt lätt att ta sig till någon av deras lokaler. Och de har byggt en ny, fräsch anläggning inte så långt från mitt jobb plus att jag har en på gångavstånd hemma. 1 pluspoäng för priset, 1 pluspoäng för läget och 1 minuspoäng för trängsel får "Friskis & Svettis" av mig.
"Fysiken" på Kaserntorget, då? Där har de till och med drop-in till bordtennis, som jag känner för att börja med! Det är mycket dyrare än "Friskis & Svettis" men det verkar jättefint där i gamla Televerkets K-märkta lokaler. Deras gym-maskiner är utrustade med ett Smartcard-system, som möjliggör automatisk reglering av motståndet, lagring av träningsresultat och uppföljning av träningen. Deras gyminstruktörer och sjukgymnaster hjälper till med att följa upp och anpassa träningen i Smartcard-systemets mjukvara. Ja, det verkar ju intressant! Nackdelen med det här stället är priset och att de inte har anläggningar på fler platser förutom där och på Chalmersområdet (som jag inte orkar åka till). 1 pluspoäng för utrustningen, 1 pluspoäng för bordtennis och 1 minuspoäng för priset. Det blir samma betyg som för "Friskis & Svettis" om man inte ger Fysiken något minuspoäng för läget.
I "Sporthallen inte så långt från Nils Ericssonsterminalen kan man träna för ett väldigt bra pris, och att ta sig dit är inte krångligt. Nackdelen är att lokalen inte är så fräsch och att de inte har några gruppaktiviteter. Men vill man bara gymma är det prisvärt!
Pust, det är nästan som träning att försöka bestämma sig!
Men, nu har jag nästan bestämt mig för "Nordic Club", som är ännu dyrare än "Fysiken" men har lokaler både nära jobbet och hemmet, precis som "Friskis & Svettis". Nordic Club-lokalen nära hemmet är väldigt mysig och fräsch, har bra aktiviteter att välja på och där är ingen trängsel. Jag trivdes så himla bra när jag besökte den idag. Känslan jag fick där går inte att jämföra med de andra, så det får 1 pluspoäng i trivselfaktor. Utbudet och lägena får 1 pluspoäng vardera. Det blir 3 pluspoäng för Nordic Club. Ett stort minuspoäng måste det bli för priset, men det blundar jag för nu - det är nog det som låter mig slippa trängseln. ;=)
Direktlänk
Böcker
Jag som aldrig brukar vara med i kedjebrev har gjort ett undantag och gått med i en för pocketboksutbyte. Det var
bara två namn i taget på listan, vilket gjorde att jag fattade beslutet. Fast brevet skulle skickas till sex personer,
det kunde ju ha räckt med tre. Alla måste ju i sin tur hitta sex personer som de vet ska hitta ytterligare sex personer
som de vet gillar att läsa. Och så vidare. ;=)
Ganska direkt efter att jag skickat iväg en bok till nummer ett på listan och mina sex brev, fick jag själv en bok med posten. Vad glad jag blev att det var en av Karin Alvtegens böcker som jag varken hade läst eller väntande i bokhyllan; jag köpte "Skugga" alldeles nyligen och den jag fick med posten är "Skam".
Alvtegen är för mig en relativt ny favorit bland några till. Jag har tidigare skrivit om hennes romaner "Skuld" och "Saknad" i Rullen (länkarna leder dit). Den första tror jag att jag hittills gillar allra bäst.
Efter dem läste jag "Svek" av samma författare, som jag ännu inte berättat i Rullen om. Den gav mig inte så mycket, även om den bjöd på en hel del psykologiska spel mellan kvinnan och mannen i de två par som hade huvudrollerna. Två historier i en. De handlar om separationer och om brist på förmåga att låta människor i nära relation till en själv få leva sina egna liv. Om att många tror sig kunna äga varandra. Och om något så ruskigt som att kunna mörda. Spännande och väl berättat. Om det bara inte hade ingått så mycket hämndvilja hade jag tyckt bättre om den. Men det var ju det som allt handlade om, på något vis, annars hade det ju inte blivit någon historia.
Har just läst ut pocketversionen av "Swing it!" av Linda Unnheim, en mycket lättläst och roande historia om ett par i 30-årsåldern, Lars och Pernilla, som bestämmer sig för att prova på swinging. Eller rättare sagt - det är Pernilla som vill ha med en tredje person i sovrummet. Lars blir väl bara tvungen att hänga på...? Tankarna börjar snurra i hans huvud. Är det en annan man Pernilla vill ha? Duger han inte längre, klarar han att se Pernilla med en annan man och måste han börja banta?
Detta är en vardaglig och enkel historia, men ändå mycket läsvärd när det gäller hur vi kommunicerar och uppfattar varandra. Och smårolig.
Före "Swing it!" läste jag Carina Rydbergs "Den som vässar vargars tänder". Det är nog den svartaste roman jag någonsin läst ut. Hur klarar man att skriva en sådan historia? Hur mår man? Som läsare mådde jag faktiskt lite dåligt, men det är väl inget mot när man måste tona in sig för att få ihop allting som författare. Pust!
Det är en välskriven, spännande och psykologiskt intressant historia - bara det att den samtidigt är lite för svart, som sagt. Inte den minsta strimma ljus i mörkret någonstans... det handlar om hemska uppväxtförhållanden och övergrepp, mestadels inte tydligt beskrivna men ändå påträngande tydliga. Det handlar om ordlös kommunikation mellan bland annat två vuxna syskon som för evigt är förbundna med osynliga band och som driver ett café ihop i en småstad vid havet. De är speciella, tycker de själva; de har ett högre syfte med att ha kommit till livet, jämfört med andra människor. En sådan inställning kan man (tror jag) bygga upp inom sig när man utsätts för övergrepp - som ett sätt att överleva svåra trauman. Det kan bara inte sluta gott...?
Före "Den som vässar vargars tänder" läste jag den kritikerrosade och prisbelönta "Den vidunderliga kärlekens historia" av Carl-Johan Vallgren. I början tyckte jag den var lite fascinerande när det gällde huvudpersonens förmågor och miljöerna, liksom det speciella blomstrande och "mogna" språket. Jag skrev om den i en tidigare Rulle.
Men, när jag närmade mig upplösningen slutade jag läsa den - jag lade boken åt sidan för alltid och brydde mig inte om hur det skulle gå. Jag kan bara inte engagera mig i något som handlar om hämnd eller revansch, om det är just det som finalen handlar om. Det finns inget som helst av värde i sådant. :=(
Synd att jag inte visste om detta innan jag började läsa historien, då hade jag aldrig brytt mig om att öppna boken. Eftersom många andra förmodligen tror att hämnd kan ge dem något, tycker de säkert att det här är en mycket skickligt formulerad och rafflande historia. Den handlar om en missbildad dvärg till man som kan tränga sig in i andras tankar och höra utan öron. Tanken är åtminstone både fascinerande och roande.
Direktlänk
Hjortronjakt
Nu har vi haft några heta dagar, men JB och jag hoppades på en svalare kväll igår. Vi hade planerat att plocka hjortron.
Vet inte om så var fallet, men det var 32 grader i skuggan när vi gav oss iväg.
Visa av erfarenhet när det gäller blodtörstiga fästingar och för att vi skulle gå i ganska risig terräng, bytte vi om
till stövlar när vi kom fram. Mmmm, vad skönt i 32 graders värme (som det var i skuggan - tänk då i solen)!
Förutom bär - om man har tur - kan man förstås hitta andra saker ute i skogen. Plötsligt kände jag att det luktade
"vilt", och strax efter fick vi syn på färska älgspår. Skogens konung var kanske alldeles i närheten.
Någon älg såg jag tyvärr inte, men det vimlade av smågrodor som den här.
På bilden är den större än i verkligheten, men visst är den söt? Nej, inte så att man skulle vilja pussa den, men...
Hrm... hoppas att jag inte råkade trampa ihjäl någon!
Här är jag fullt fokuserad i hjortronjakten!
Skulle jag fylla botten på spannen? Eller heter det kanske hinken? ;=)
Knappast! JB hade på känn att vi skulle vara för sent ute i år, och det stämde tyvärr.
Vi fick bara så att det skramlade lite på botten.
I år var det torrare och varmare än i fjol vid samma tid.
Här har vi samlat ihop våra skördar. Både få och små bär.
Men vi skulle göra ett fynd till innan hemfärden. Jordgetingar! Det tror vi i alla fall att det var.
Klicka på bilden här under för att studera dem lite närmare (den öppnas i ett eget fönster). Vad tror ni?
Tillägg 3/8: Läste i DN den 3/8 att det är bärbrist i år:
"Den ringa nederbörden de senaste veckorna har fått bären att skrumpna eller krympa ihop. Detta gäller både för
blåbär och hjortron, de två stora objekten för plockarna.
Alla entusiaster som brukar ägna en del av sensommaren år bärplockning kan alltså räkna med ett mer eller mindre
förlorat år om man inte är bosatt i något av de två nordligaste länen."
Tjugohundraåtta
I gästboken fick jag en kommentar från Per-Arne
angående gårdagens Rulletext om språkligheter (följ länken "Språkligheter" till vänster). Han skrev:
De språkliga felaktigheter som får mig att drabbas av tarmvred är bl.a: "Tvåtusenåtta" (istället för det korrekta "tjugohundraåtta") och "ätt" istället för det ljuvliga ordet "snabela".
Först tänkte jag kommentera hans kommentar i gästboken, men det bidde lite för långt så jag tar det här istället.
Jag vet att en del experter förespråkar "tjugohundraåtta" för att vi lever i det tjugonde århundradet, men jag tycker det verkar underligt och tror att det bara är ett trick för att de vill att vi alla ska säga samma sak. ;=)
Jag säger alltid "tvåtusenåtta" - och är tvärtemot Per-Arne smått allergisk mot "tjugohundraåtta". Haha! För min del beror det bland annat på att vi alla, när det gäller priser eller värden mellan 1100 och 1999, alltid har sagt femtonhundra eller sjuttonhundrafemtio, t.ex. När det har gällt värden från 2000 och uppåt, har vi istället sagt tvåtusenfemtio etc. Inga tjugohundra där, inte! ;=)
Jag vet inte varför vi har sagt som vi sagt om pengar och andra värden, men kanske är det för att spara på stavelser? Det tar längre tid att säga tjugohundraåtta (6 stavelser) än att säga tvåtusenåtta (5 stavelser). Det blir alltid en stavelse längre att uttala årtalet på det första sättet.
Hur som helst - om man nu har en summa på 2008, så är det ju inte fel att säga tvåtusenåtta. Hur skulle det kunna vara fel? Jag undrar däremot - lite teoretiskt, förstås - om många kommer att uttala år 29511 så som Per-Arne och många andra tycker är rätt, när det året väl kommer. Det blir lättare för mig att förklara hur jag tänker kring detta om jag tar ett sådant exempel. Kommer man att uttala det som "tjugoniohundra-femhundraelva" - med två olika hundratal efter varandra? Eller "tvåhundranittiofem-hundra-elva"? Nej, det känns inte alls rätt för mig. :=)
Jag vet inte om de flesta säger "tjugohundraåtta" eller "tvåtusenåtta". Någon läsare som vet?
Direktlänk
Kriek
Igår smakade jag en av mina i Belgien
inköpta "St. Louis Kriek Lambic", ett körsbärsöl med 25 % körsbär. Det ska serveras iskallt och smakar gudomligt!
Jag har bara smakat det en gång tidigare, från fat på en pub på en bakgata i den belgiska lilla mysiga staden
Bouillon.
Jag smuttade på drycken igår och reste mentalt tillbaka i tiden. Mmmm! Så friskt och gott! Fast mina flaskor har en alkoholhalt på 3,2 volym-% medan det står att det ska ha 4,5% när jag läser om "St. Louis Kriek" på nätet. Lambic är visst svagare än den jag troligen drack på fat.
När vi beställde Kriek på puben visste vi inte vad det var, vi hade bara sett en man beställa en röd dryck på andra sidan bardisken och ville prova något nytt. Hade jag vetat att det var körsbärsöl kanske jag hade avstått, för jag trodde att all körsbärsöl är sötsliskig. Jo, visst är den lite söt, men inte så det stör. Inte som "Norrlands Guld". Hihi! Mest är det friskt och läskande. Jag köpte även ett par flaskor från ett annat bryggeri, som jag inte smakat än; LindemanS (3,5 volym-%).
(Länk till "Wikipeida" om Kriek).
En bild från Bouillon, med vårt hotell till vänster:
Kassafusk
När jag tänker tillbaka på resan, kommer jag också att tänka på hur ofta vi råkade ut för kassapersonal som
"räknade fel". Särskilt på ställen där det rör sig många turister, som kanske inte är så vana vid valutan, mynten och sedlarna.
Brügge
I den medeltida och pittoreska belgiska staden Brügge, t.ex, rör sig många turister. Där köpte JB kvalitetsöl i en liten välsorterad butik. När han påpekade att summan var felaktig, kom kassabiträdets chef fram genom ett draperi och skulle "hjälpa till". Nu "låtsades" de att biträdet var matematiskt efterbliven på något sätt, han nickade på huvudet för varje sedel som hon skulle ge tillbaka, en efter en, tills rätt summa uppnåtts. Ungefär 50 svenska kronor felades. Det var som om chefen från början visste hur mycket som skulle ha blivit fel. Biträdet fick slå in allting på nytt eftersom vi bad om kvitto, som hon inte låtit skapa från början. Kvitton var det ovanligt att vi fick under resans gång, utom i större matbutiker och på hotell.
Amsterdam (titta inte för
noga på bilden)
I Amsterdam åt vi falafel och tog varsin dricka till, på ett snabbmatställe. Där slog det manliga biträdet in en extra summa mitt i det som vi beställt. Det fanns ingenting som kostade 7 Euro eller hur mycket det nu var som han hade slagit in vid sidan av. När vi bad om kvitto låtsades han upptäcka felet, men han fattade att vi insåg att det inte hade varit ett misstag, det märktes. :=(
Hur blir man av med sådana här bedrägerier? De som råkar ut för dem är ofta tillfälligt på orten och orkar inte polisanmäla saken, eller så märker de inte att de blivit lurade förrän efteråt, om ens då. Alla är inte så noga med att kolla priset eller växeln de får tillbaka. Och de som utför brotten låtsas alltid att de har råkat göra fel av misstag.
Vi räknade ut att killen på snabbmatstället antagligen tjänar 10000 kronor extra i månaden på att systematiskt "göra fel" några gånger om dagen. Hur ska jag, en enskild turist, få rätt mot någon som bara "råkat slå in fel summa"? Så tänker väl de flesta som råkar ut för detta. Men egentligen borde vi göra mer än att bara tänka. Ju fler som klagar eller anmäler ställena anonymt, för att de där biträdena ska börja kollas upp av civila poliser, desto mindre vågar kanske biträdena fuska. Men frågan är om polisen har resurser till sådant.
Direktlänk
Språkligheter
Genom Åsa hittade jag till
"Språkliga irritationsmoment" på
"Språkmakargatan", och kände att jag också vill försöka
hitta fyra irriterande ord eller uttryck som jag ofta hör. Men nu när jag på rak arm ska göra det så känns det
faktiskt lite lurigt, det är ju inget som jag går runt och tänker aktivt på. Förmodligen kommer jag på de allra
värsta någon annan dag istället. :=)
Ibland undrar jag varför ganska många säger som de säger trots att det är konstigheter, men det är nog ungefär som med ordspråk. De förs vidare utan att folk tänker på om de är rätt uttryckta eller har någon betydelse, ungefär som frasen "vi säger så" i slutet av ett samtal.
Fyra språkliga skoskav:
Erkänn! Erkänn att den här tröjan är snygg!
Ofta sagt av en ung person som egentligen frågar sin kompis om hon eller han tycker likadant - om de håller med
om att tröjan är snygg eller ej. De försöker alltså inte pressa kompisen på något som hon eller han inte vill erkänna,
som det låter, utan säga: "Du håller väl med om att tröjan är snygg?". Vilket är en helt annan sak.
Vart är du?
Det här har jag skrivit om förut. "Vart" handlar om riktning, medan "var" handlar om plats. Men väldigt många kör bara
med "vart". Jag tror det från början är något dialektalt från norra delarna av landet, och så har folk här längre
söderut tagit efter dem som flyttat hit.
Det kommer gå bra
Jag vet inte varför, men det stör mig oerhört när man utelämnar "att" där det märks som mest att det borde vara.
Det har av mig accepterats att säga "Jag tror det går bra", men inte "Det kommer gå bra". Vet inte varför.
Mest störde det mig när jag köpt en skiva av Bo Kaspers Orkester med trevliga låtar och sedan hörde texterna.
Jag lyssnade bara på den ett par gånger.
Sekundrar
Sekunder har en del förvandlat till "sekundrar". Och minuter har blivit till "minutrar"... jag hörde det på
spinningpass där instruktörerna sa det gång på gång. Först trodde jag att de skojade men det var likadant varje gång
tills jag trodde att jag själv hade fått allt om bakfoten på bara en sekund. Blev tvungen att slå upp det och kolla.
Dåligt minne
Har jag blivit senil i förtid? Jag hittar inte längre vägen till min minnespinne! Det var längesedan jag använde
USB-minnet (SanDisk) och då gick det bra, men nu när jag tänkte lägga in lite sommarprat från
"Sommar" i P1 på pinnen,
hittade jag inte enheten. Hrm... hur 17 gör man? USB-minnet syns inte i enhetshanteraren eller Utforskaren - varför är
det så? Jag som aldrig haft problem med sådana här bagateller förut... snart vet jag väl inte åt vilket håll man
sätter på sig byxorna.
Vilken är er favorit av sommarpratarna hittills, förresten? Jag har bara lyssnat på några stycken nu i veckan som gick, men vill gärna lyssna på fler så jag laddade ner några tidigare program i efterskott. Jag tror att jag bäst tyckte om att höra Yrsa Walldén berätta om sin tillvaro, hon är en väldigt blyg tjej och upplever vissa situationer som oerhört jobbiga.
Jag hoppas att hon kan växa ifrån de där känslorna snart. Undrar om inte den enklaste vägen är att försöka leva sig in mycket mer i det man faktiskt vill göra och följa med i flödet omkring en, istället för att lyfta upp sitt fokus till en kritisk blick som svävar ovanför en själv och som tänker negativt om hurdant intryck man kommer att göra på omgivningen. Jag vet inte om det faktiskt är så, men jag tror att många tonårstjejer hamnar i en ond cirkel av sådana tankar när det blir till en vana att kritiskt granska sig själv utifrån.
Vi borde alla fokusera mer från hjärtat och ut i det vi faktiskt vill ge oss hän i, utan tankar på annat än just DET. Ibland får jag problem med att inte tillåta mig det, trots att jag hunnit bli 45 år. Som när jag ska prata engelska, det går så himla knackigt trots att jag kan skriva engelska flytande. Dumt! Jag fick bara dåliga minnen av mina engelska samtal under semesterresan... men många positiva minnen av annat slag också, förstås.
En dag ska jag kasta bort min rädsla för att prata engelska också. Jag tar en rädsla i taget. Och jag vill inte vara rädd för att ha tappat minnet, även om det bara är ett USB-minne.
Direktlänk
Livstecken
Efter nästan tre veckors resande med bil genom Danmark, Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike och England har jag och
JB nu kommit hem till ett lugnare tempo och behöver nästan ta semester efter semestern. ;=) Pust! Det är både roligt
och jobbigt att luffa runt sådär.
Eftersom det blev lite för stressigt och även på grund av att bilen måste in på verkstad vid ett tillfälle, hoppade vi över att besöka "Eden Project" i Cornwall i sydvästra England, trots att vi befann oss alldeles i närheten. Men vi hade en hel massa annat att se i det otroligt vackra Cornwall, med sina böljande lapptäcken till landskap och dramatiska klippor liksom pittoreska kustsamhällen.
Det visades ett intressant program om "Eden Project" på tv någon gång för tio år sedan eller så, där man berättade om de stora globerna man byggde upp för olika slags växtlighet och som klimatsattes för att efterlikna flera världsdelars förhållanden i temperatur och fuktighet etc, men jag hade glömt att det var just där det låg. Blev positivt överraskad när jag upptäckte det. Men, men, kanske blir det en ny resa dit i framtiden, vem vet? "Eden Project" beskrivs så här på deras hemsida:
"Welcome to our global garden: a place of beauty and wonder which explores humankind's dependence on natural resources. Here you will find crops, landscapes and wild plants which reflect the amazing diversity of our planet. There's also internationally famous architecture and art which draw inspiration from nature; and a stage on which people working to make our world a better place can tell their stories"
Ett annat mål som också drogs in under resans gång var "Europa park" i Rust i Tyskland; en nöjespark likt Liseberg men med typ 100 åkattraktioner - den måste vara enorm! Dit kanske det kan bli en resa en annan gång... nu fick vi nöja oss med "Efteling" i Holland.
Det jag kommer att minnas längst från resan, när vi förresten klarade oss nästan helt från regn, är nog jakten på
parkeringspengar och det hysteriskt cyklande folket i Amsterdam, klipporna när vi ankom till Dover, alla vackra och
dramatiska vyer i Cornwall där vi stannade en knapp vecka, vänstertrafiken och de ibland otroligt smala och kurviga
vägarna på landsbygden som kantades av jättehög och tät växtlighet på båda sidorna (se bild ovan), Europatunneln
mellan England och Frankrike (lite läskig) och de varierande hotellen. Och lite till. Bilder kommer snart, men troligen
på fotosidorna istället för här i Rullen.
Bilder
Dagar och veckor har rullat vidare, genom liv och död, utan att jag skrivit i Rullen på länge.
Här kommer åtminstone några bilder från maj och juni i väntan på skrivklådan. :=)
Jag gillar min nya digitala systemkamera, men har ännu inte lärt mig precis alla finesser så jag är inte helnöjd med alla mina bilder heller. Men mycket inspiration har jag i alla fall fått av miljöerna omkring mig.
Förresten, innan jag laddar upp bilderna tänkte jag bara tipsa om en miniserie i två delar som börjar på TV2 imorgon kl. 22:25; "Secret smile". Den är otroligt spännande, så se den om ni kan!
När vi var på Öland i maj bredde rapsfälten ut sig. När vi återvände i juni hade de redan försvunnit.
De två översta bilderna här togs dock i maj.
Öland i juni månad. Några av Byrums raukar:
Neptuni åkrar:
Vid vattnet nedanför Neptuni åkrar:
En del av hällens ytor är ludna som här, och man ser spår av fossiler:
Nedanför fyren Långe Erik längst i norr:
Kring Långe Erik fanns otroliga mängder knott:
I spännande marker låg det gamla smalspåret för timmer:
I skuggan av Borgholms slottsruin:
Orust, en vacker ö norr om Göteborg
Måna i sitt galleri i Mollösund på Orust, väl värt ett besök:
En del känner sig dock lite hängiga i Mollösund:
Kinnekulle
På Kinnekulle Ring tävlade bland annat denna bulliga bil, som i folkmun visst brukar kallas köttbullen (hihi), i
racing för äldre bilar:
En av motorerna som JB satt ihop och renoverat:
Öland
En bild säger kanske mer än ordet underbart...? Det blev en underbar helg på södra Öland, och jag fick använt min nya
digitala systemkamera "Olympus E-410". Dessutom kom jag igång lite mer på allvar med bilkörning!
Jag har nästan mot min vilja fått tränat mig lite i bilkörning under det senaste året, efter att ha vägrat köra i typ 25 år! Ja, ända sedan jag tog mitt bilkörkort som 20-åring har jag avskytt att köra bil. Det känns ju som att dra omkring på ett stort hus! Så, det krävdes en hel del övertalning från JB innan jag ville börja köra bil igen, för jag hade liksom byggt upp en skräck inför det. Visst har jag kört motorcykeln de senaste 8 säsongerna så jag är ju inte främmande för trafiken och reglerna i sig, men det är helt olika körtekniker för mc kontra bil. Mycket enklare för bil, förstås, men är man ovan vid klumpigheten så är man. :=)
Först övade jag manövrering på en kyrkogård genom att "fickparkera" på olika ställen, och sedan gav jag mig ut på mer trafikerade vägar för varje gång. I början körde jag en Volvo V70 (inte precis en bebis att börja med, när jag skulle vänja mig vid ratt istället för styre) och på sistone en Saab 9-5 Aero från 2002. Och i helgen slog jag rekord i antal körda mil: 17 i fredags och 24 i söndags, på väg till och från södra Öland (Ja, JB fick ju köra han också)!
Man kan se roliga saker även i bilen - nästan som i Spegelhuset på Liseberg. :=) Visst syns det att jag har gått upp
fem kilo? Hihi!
Den mest spännande bilden i helgen är nog den på hornugglan (en hona som hade ett par luddiga ungar i ett annat träd),
som jag upptäckte tack vare några ornitologer.
Ugglan satt bara cirka 5 meter ifrån oss, men väl kamouflerad genom att göra sig smal bland grenarna i ett träd. Ögonen var lätt slutna, vilket tydde på att den var avslappnad, men tofsarna på huvudet var samtidigt uppfällda. Det avslöjade att vi själva var avslöjade - denna fjäderprydda hona visste att hon var iakttagen.
En av ornitologerna frågade om jag ville titta i hans långa teleskopkikare. Vet inte vad den hade för styrka, men häftigt
var det - plötsligt gällde näbb mot näsa och jag såg ugglans varenda ögonfrans! Åh, det var nästan en religiös upplevelse! Så vacker den var! Här ser ni min bild av den (alltså med min kamera och inte lika fin som jag såg den genom teleskopkikaren). På Wikipedia kan man
läsa lite om hornugglan.
Här följer en salig blandning bilder från södra Öland. Och då har jag ändå valt bort att visa orkidéerna på Alvaret. ;=)
Här till höger har vi en bofink. Visst är den söt?
Jag fick en del guidning av en ornitolog, men har redan glömt vad nästan alla fåglar som jag presenterades för heter...
utom kanske tofsvipan, men den är ju så lätt att komma ihåg och känna igen.
[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 93-innehåll]