Integritet
Manualbrist
Västtrafik
Ord
Bloggstafetten (igen)
Trauma
Böcker
Tjuvar
Koop
Jobb
Bloggstafetten
"Age of love"
Sammanträffanden
Listor
Te och öl
"Guldkompassen"
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Attityd
© Eva-Lena B
Integritet
Manualbrist
Västtrafik
Ord
Bloggstafetten (igen)
Trauma
Böcker
Tjuvar
Koop
Jobb
Bloggstafetten
"Age of love"
Sammanträffanden
Listor
Te och öl
"Guldkompassen"
Integritet
Åsa frågade sig nyligen "vad är
egentligen integritet", och jag tycker att hon kom fram till samma sak som jag. Att man själv är den som ska få
bestämma vad som lämnas ut om sig själv och sitt liv.
Och jag håller med henne om artikeln hon länkade till. Det är lite naivt att tro att vuxna automatiskt kan lära sina barn att tänka på integriteten när de kommunicerar på nätet, eftersom de själva många gånger inte har en tanke på sådant.
Jag tror att väldigt små barn inte har någon integritet, eftersom de ju är helt hjälplösa och måste släppa andra människor tätt inpå sig, både kroppsligen och psykologiskt. Men när de växer sig större och större bygger de upp sin egen integritet - om de tillåts göra det. För jag tror att om de växer upp i en antingen för sträng eller för exploaterad miljö kan de känna att de inte har kontroll över sig själva - att det istället är de vuxna runtomkring som bestämmer allt om dem, ända ner på cellnivå. Sådant kan nog hänga med långt in i vuxenlivet och göra det lätt för andra att utnyttja dem på olika sätt. De har inte fått en egen dörr att stänga om sig där de kan sätta gränserna.
Graden av integritet visar om och när barn (och vuxna) själva vill bestämma vad andra ska få veta om dem - särskilt om det syns utåt vad de inte vill skylta med. Om man inte kan se någon gräns, kan det ändå vara så att personen inte vill skylta med något, men att de kan vara för blyga eller för kuvade för att våga sätta gränser gentemot andra/vuxna.
Det är här de vuxna ofta kommer in och bryter mot barnens inre, naturliga behov - de berättar över huvudena på sina barn om vad de har gjort eller om hur de är som personer, istället för att låta barnen berätta själva om det som de vill dela med sig av.
Så fort ett barn kan dra sig undan på något vis, antingen genom att tystna eller genom att flytta sig bortåt rent kroppsligen, visar det att det äger lust att ha en integritet. Det är i alla fall så som jag ser på det.
Man kan prata rent allmänt om händelser eller personligheter utan att peka ut barnen individuellt, ifall man har behov av att dela med sig av eller få goda råd kring något, så att barnen eller vuxna omkring en inte känner sig utpekade.
Men det är nog inte alltid som det går att fullt ut respektera andras integritet, det finns ju gränser... kanske har det hänt något jobbigt kring en person, något som måste redas ut av gruppen kring honom/henne. Alla i gruppen kanske har det ännu mer jobbigt om de inte överskrider den enskilda individens integritet åtminstone litegrann.
Nej, det är inte lätt att avgöra vem som har störst behov åt ena eller andra hållet. Och så kan det säkert finnas fall där man tycker att det enda sättet att hjälpa en person att komma ur en inåtvändhet och förmodad olycka är att försöka forcera fram en mer utåtriktad kommunikation genom att dra med honom eller henne i något som han/hon inte verkar mogen för på grund av blygsel eller vad det nu kan vara. Hrm... så hur drar man gränserna?
Integritet handlar väl egentligen om att man begär att få naturlig respekt. Och då betyder det att alla borde bli bra på att visa varandra respekt. Då hittar man automatiskt lättare gränsen för andras integritet.
Är det kanske som med "sunt förnuft", att många tycker olika om vad integritet innebär? Det finns ju ungdomar som tror att respekt är detsamma som rädsla! Vad tror de att integritet är?
Direktlänk
Manualbrist
Jag har fått överta en begagnad TV, liksom en "Panasonic NV-HD610"-video (VHS), men missade användarmanualerna.
TV:n gick det bra att söka upp och möblera om kanalerna på utan manual, men jag har ingen aning om hur man ska fixa dem eller förinställa inspelningar på videon. Fjärrkontrollen som hör till videon (vet inte om den är i original) har ingen menyknapp eller andra knappar än för uppspelning, kanaländring (upp/ned) och ljudvolym. Och TV:ns kanaler snappar den inte upp automatiskt.
Hrm... undrar hur jag ska göra. Har försökt hitta en manual på nätet utan att lyckas. De verkar ha ramlat bort eftersom videon ju har några år på nacken. Någon läsare som har en manual över hur man kan hitta manualer, tro? :=)
Uppdaterat: min pappa mailade över en inscannad manual på 48 sidor som han hittat på nätet, som jag själv missat. :=)
Direktlänk
Västtrafik
Nu blir det lite lokalt snack här om kollektivtrafiken i Göteborg. Inget intressant för dem som inte åker de här
linjerna, jag vet, men jag är lite fascinerad av hur det kan ha blivit så här. Undrar hur de har resonerat på Västtrafik.
Det verkar vara lite hemligt med en del linjer. Ta exempelvis buss 16, som stannar vid Lindholmen. Kommer man till hållplatsen och läser tidtabellen i väntkuren, ser man inte vilka hållplatser som ingår i 2 av linjens 3(!) rutter, eftersom bara den mot Högsbohöjd listas. Likadant är det med de två 31-rutterna som går via samma hållplats på Lindholmen, och kanske finns det fler exempel? Den ena av 31:orna brukar förresten ofta inte komma alls, trots att den står med i tidtabellen. Åtminstone inte åt ena hållet.
Ska man in till centralen från Lindholmen (en kort sträcka) kanske man inte har så stort behov av att veta var bussen stannar på vägen dit, men det är däremot en bra bit till Björkekärr. Vilken rutt tar den dit? Mystiskt, tänker man där man står på hållplatsen.
Om man i förväg spanar på en resa från Lindholmen till Björkekärrs kyrka i Västtrafiks reseplanerare på nätet, kan man se att man ska byta till buss 17 vid centralen.
Så... om jag skulle vilja åka den där turen skulle jag hoppa av vid Drottningtorget för att vänta på buss 17?
Men varför står i så fall Björkekärr som destination på buss 16? Vilket gäller - 16 eller 17? Och var stannar bussen på vägen?
Har man plockat på sig en tidtabell kan man se att man inte ska luras att hoppa av vid centralen, för buss 16 fortsätter som linje 17 mot Björkekärr där, just de tiderna. Men man ser fortfarande inte vilka hållplatser bussen stannar vid, när man står vid Lindholmen eller läser tabellerna för linje 16.
Det jag undrar är: varför har 16-rutten mot Björkekärr inte numrerats som en egen linje hela vägen, med tidtabell och hållplatslista? En gång när jag bad föraren om en tidtabell för just den rutten bara för att jag var nyfiken på svaret, sa han att det inte finns någon för att det bara är en extrabuss. :=)
Direktlänk
Ord
I och med Bloggstafetten hittade jag
"The real mymlan", som jag återsurfat till ett par gånger sedan dess. Nu läste jag inlägget "Ord", och kom att tänka på att jag kom att
tänka på det idag - ett ord som det var jättelängesedan jag såg. Förbrytare.
Det var när jag såg ett inspelat avsnitt av den danska kriminalserien "Brottet" som jag fick syn på originaltiteln, som liknar svenskans "förbrytare". Visst var det väl längesedan man använde ordet, både i tidningar och i var mans mun? Vad säger man nu? "Kriminella" bara, tror jag, för "brottslingar" var det nog också längesedan man använde. Undrar hur det kommer sig att man helt tippat över till det ena av de båda fyrstaviga orden istället för det trestaviga.
Mymlan eftersökte ett ord som är på utdöende och som förtjänar att livas upp, men jag tycker inte direkt att förbrytare behöver livas upp - snarare vi som måste betala kostnaderna. ;=)
Används "gojting" fortfarande för mumsiga killar, som det gjordes på 80-talet? Om inte, så röstar jag för att det ska livas upp igen! Åtminstone så blir jag upplivad av gojtingar. Hihi!
Mymlan ville också se nya ord; egenpåhittade eller uppsnappade någonstans ifrån. Hrm... har jag något sådant på lut? Det kanske skulle vara "återsurfa" då, som jag gjort till Mymlan den sista tiden...?
Och så ville Mymlan ha ett ord som behöver ställas i garderoben ett tag - ett ord som kanske börjar förlora sin betydelse, som är missbrukat eller bara fult. Där skulle jag vilja ställa in "vart" - det vill jag inte höra vart jag än går. Fler och fler verkar använda det i fel riktning och jag är trött på folk som säger "vart är du?" eller "vart bor du?".
Vart tog "var" vägen?
"Vart" är en fysisk riktning som pekar mot en plats eller ett väderstreck, men det är inte platsen i sig. När man pratar om en plats utan att det handlar om riktning, så säger man "var".
"Nu vart jag ganska petig och gnällig", kanske någon tänker om detta. Men så är det inte alls; jag vart inte petig alls - jag VAR petig.
Direktlänk
Bloggstafetten (igen)
Stafettpinnen har gått från Rexxie till mig med det ganska så kluriga ämnet "Fem
tillfällen då jag skulle ha velat vara en fluga på väggen" (och för er som inte vet, så innebär "fluga på väggen"
att man alltså är osynlig och kan vara med och bevittna diverse intressanta tillfällen).
Kanske skulle jag bara på en sekund ha vetat vilken vägg jag skulle flyga och sätta mig på om jag vore intresserad av människors göranden i ensamhet när de tror att ingen annan ser. Eller om jag ville veta hur det går till när en grupp människor försöker peppa varandra till att vara så påhittiga som möjligt för att lyckas lura andra människor på så mycket pengar som möjligt; t.ex under planeringen av ett större rån. Eller om jag vore nyfiken på andra människors sexliv. Men nu är det ju inte så...
Hur jag än försöker snurra mina facettögon och gnugga mina svarta, spretiga och ludna ben mot vingarna för att hitta den rätta känslan, vet jag inte vart jag skulle flyga. Jag vill ju försöka få ut något nytt av ett spionage, men finns det något nytt här i världen?
Hrm... men jag är ganska intresserad av relationer och kommunikation. Ja, någon form av kommunikation stängd för omvärlden skulle nog ge mig mest nöje. Ett möte av något slag...
1) Kanske kunde jag sitta i taket över matbordet, alldeles vid lampan, när en familj äter middag. En familj där någon av de vuxna jobbar i en charkdisk och har ägnat dagen åt att märka om en hel del varor. Det vore ju lite intressant att få höra tonfallet när han eller hon berättar hur mycket extra bonus det nog kommer att bli i kassan. För jag gissar att det ligger ett bonussystem i botten och skramlar i den där kassan. Kanske blir det en charterresa för hela familjen i sommar?
2) Kanske kunde jag sitta på väggen i mysbelysning och softa med en coach med familj. Någon som ägnar arbetsdagarna åt att berätta hur man bäst räddar en trasig relation, kopplar av för att inte bränna ut sig och hur man förverkligar sig själv. Någon som vet att han eller hon är fullständigt färdigutvecklad. Hur går snacket om kvällarna där? Hur ser eventuella konflikter ut?
3) Något som vore bra - och kul - tror jag skulle vara att bevittna löneförhandlingar mellan en och samma chef och ett antal anställda med samma befattning. Hur marknadsför de sig själva och hur låter det när chefen försöker tona ner deras värde och öka deras medvetande för vad de saknar för att duga fullt ut? Kan man lära sig något av att spana in de olika teknikerna eller misstagen? Jag tror det vore intressant i alla fall.
4) Så är jag lite nyfiken på hur ungdomar ser på vuxenliv. Vad har de för förväntningar och förhoppningar - om ens några? Kan de tänka sig in i olika vuxenliv på riktigt, eller bara ana väldigt vagt vad de själva skulle kunna ha för jobb och fritid? Finns där en tro på att det är OK att vara vuxen eller är de bara anti? Jag skulle gärna sitta där som fluga på väggen, i ett rum där ungdomar har satts i experimentsyfte för att se en bildvisning av vuxna människor. Människor i olika vuxna åldersgrupper som de får gissa yrken, personligheter, fritidsaktiviteter och annat för. Plus att de får kommentera fritt kring vad de ser över huvud taget.
5) Kanske vore det intressant att se hur en människa som fördömer andras kärlek själv visar kärlek till sina medmänniskor. Som exempelvis pastor Åke Green, som tycker att utövande homosexuella skall omvända sig från sin synd. Det vore fint att få ta del av hur vackra uttryck hans egen kärlek tar sig. Och med kärlek kan jag lika gärna mena platonsk som sexuell - det är ju inte bara i det sexuella man känner stark kärlek till sin partner utan även på andra sätt. Hur är Åke Greens utövade heterosexuella kärlek vackrare än de homosexuellas kärlek till varandra? Mer empatisk? Mer generös? Mer ödmjuk? Inte vet jag - men kanske får jag reda på det som fluga på väggen?
Med ena vingen svingar jag härmed över stafettpinnen till Bantartant (hoppade av)
Klixblogg med ett nytt ämne:
"Ett rymdskepp har just landat utanför ert hus, och utomjordingarna har lyckats komma in i er bostad. Men de är osynliga för det mänskliga ögat, så ni ser dem inte. Hur rapporterar de hem till sin chef?"
Direktlänk
Trauma
Man kan inte värdera människors trauman utifrån hur djupt chockerande eller tvärtom banala de verkar vara i ens egna
föreställningar. Varje människa har sin egen unika upplevelse, även om vi befinner oss i samma situation.
Undrar om jag gav mitt barnbarn ett trauma igår...? Min 15 månader gamla dotterdotter var otröstlig av ren och skär skräck under fem minuter, hon tycktes kämpa för sitt eget liv i svåra plågor av krampaktig gråt medan jag försökte trösta henne med en enda lång och lugnande kram och en varm hand på hennes rygg. Därefter kom hon tillbaka i någorlunda skick - för några sekunder - för att sedan uppleva samma skräck igen.
Hrm... undrar om jag lyckats ge henne en något ovanlig form av fobi. För hur många är det som har skräck för...
Äsch, det är lika bra att ta det från början.
Jag var barnvakt åt barnbarnet igår, och vi hade det trevligt och avslappnat tillsammans. Tog en promenad, handlade lite i kiosken och var en stund på lekplatsen för att gunga, utforska sandlådan och åka rutchbana (medan jag höll i henne, förstås). Efteråt lekte vi lite med hennes saker, åt mat och tittade i ett par spännande barnböcker med bilder på djur med infällda luddiga pälsar att klappa.
Allt flöt på bra. Hon kände trygghet och förtroende för mig, det märktes. Vi hade båda glädje av att umgås och lära känna varandra lite till. Ibland utbytte vi långa blickar i samförstånd, som ledde till uppsprickande leenden. Det värmde förstås i hjärtat!
Lite senare, strax innan det var dags för välling och pyjamas, hamnade vi i hennes rum där hon började flytta småklossar från en låda till en annan. Det var visst väldigt roligt. Själv tänkte jag passa på att läsa lite i romanen jag just påbörjat efter att ha avslutat den mycket läsvärda thrillern "Skuld" av Karin Alvtegen; nu är det "Dans med döden" av Jeffery Deaver som gäller. Det var lite dunkelt i rummet, så jag plockade fram mina rätt så nya läsglasögon och satte dem på näsan.
Barnbarnet lyfte på blicken och fick syn på vad jag gjorde. Och då... jag har nog aldrig sett en blick mer fylld av ren och skär skräck än då. Det var då det hände. Hon skrek som om hon såg en djävul träda ur mina näsborrar - eller något ditåt. Jag fick ta av mig glasögonen inom en sekund, för att hon inte skulle dö av skräck. Upp i famnen tog jag henne, efter att hon sett att mormor hade kommit tillbaka sedan glasögonmonstret försvunnit, men hon var tvungen att titta på mig med jämna mellanrum för att se om jag fortfarande var den vanliga, glada och trygga mormor hon hittills haft. Fram tills för sisådär fem minuter sedan.
Varje gång hon tittade på mig såg jag att hon verkade lättad, men så drog en vind av ihågkomst över hennes blick och hon sveptes med av en ny våg av skräck. Men, tillslut hade hon äntligen lugnat ner sig. "Det är bara bra med glasögon, det är ingen fara", försökte jag prata lugnt med henne för att avdramatisera det hela, och tog tag i glasögonen som låg på en byrå intill fåtöljen där vi satt. Jag tänkte att hon kanske ville prova att titta igenom dem själv.
Det skulle jag aldrig ha gjort! Nu trodde hon sig visst vara på väg att förvandlas till f-n själv också - att faran snart kunde finnas även på hennes egen näsa! Stackars barn, jag som trodde jag kunde göra glasögonen till något vardagligt där vi satt... nu blev det ju ännu mer jobbigt istället. Full av ånger och skam reste jag mig upp med henne för att gå ut i köket och göra välling, när hon hade lugnat sig efter den sista gråtattacken.
Då... då fick hon syn på glasögonen där de låg en meter bort - och det var dags för en ny attack av skräckblandad gråt. Som om glasögonen kunde flyga på oss och börja äta upp oss när som helst, liksom. Jag fick lägga in dem i sitt fodral, prata lugnt och visa att de skulle förbli instängda där.
Konstigt nog somnade hon gott direkt efter vällingen. Det behövde jag som tur var inte ta på mig glasögonen för att se...
Direktlänk
Böcker
Under en lång period hade jag inte alls någon ro att läsa böcker. Men så började jag efter några veckors arbete att vilja
läsa något annat än tidningen på väg till eller från jobbet, så nu har jag börjat sugas in i olika historier igen.
Det är kul! Som ett extra liv, på något sätt, utöver det egna medvetandet.
För första gången läste jag något av Theodor Kallifatides; "Ett enkelt brott" och "I hennes blick", som handlar om kriminalkommissarie Kristina Vendel och hennes kollegor - och brottslingar, förstås. Skrivna på ett skickligt språk och fullproppade med visdomsord liksom målande liknelser (lite väl mycket i den förstnämnda, men jag kunde ändå inte undgå att imponeras en aning i alla fall).
Helt säkert kommer jag ändå att glömma de här historierna mycket snart... det är nämligen lite för mycket sammanträffanden i dem, liksom i de flesta andra kriminalhistorier. Jag har svårt att riktigt leva mig in i sådant. Sammanträffanden i mitt eget liv är OK (hehe) men det är inte lika trovärdigt när dessa fiktiva poliser får hjälp av alla sammanträffanden för att lösa sina brott istället för att de vävs in i lite mer realistiska scenarier.
Hur som helst fick jag igång läslusten, så jag har dem att tacka för det. :=)
För första gången läser jag även något av Karin Alvtegen; hennes thriller "Skuld" som jag plöjt igenom till drygt hälften nu. Den gör ett lite djupare intryck på mig med sin underfundiga humor och skildring av naturlig mänsklighet i svaghet och styrka.
Här handlar det om en skygg man med panikångest som absolut inte vill ha med någon annan människa att göra - han klarar knappt av att ta sig utanför sin lägenhet - som råkar in i ett slags äventyr där han får tillfälle att både växa som människa och att utveckla nära vänskap med en annan man. Spännande handling är det också.
Helt säkert kommer jag att läsa mer av Alvtegen! Lite förvånad blev jag över att detta är en thriller; jag hade fått för mig att det skulle vara något helt annat. Den hade stått i min bokhylla en tid, så jag hade glömt bort bakgrunden till att den hamnade där. Kanske jag undermedvetet associerade ordet skuld till självuppoffringar kontra personlig utveckling. I alla fall så rekommenderar jag den skarpt. Karin har en hemsida här.
Direktlänk
Tjuvar
Har du fått en liten repa i din billack? Kanske ska man vara glad om det inte är värre än så...
Här kan man istället undra hur (om) det rör sig i sinnet hos dem som helt enkelt slaktar en V70 från år 2000, som
kunde ha rullat i åtminstone tio år till, för att få tag i dörrar. Bakrutan är krossad och inredningen förstörd,
de båda högerdörrarna stulna på ett vårdslöst sätt, och vänster framdörr misshandlad i försök till inbrytning.
Är det någon som själv har krockat sin V70 och som saknar försäkring? Är det någon som har beställt dörrar från en
skum verkstad, som hämtar sina objekt på detta sätt? Ja, man kan ju undra, som sagt... men jag är helt säker på att
det måste ha gått väldigt långt i det moraliska förfallet innan man ger sig på en bil på detta sätt.
För den som undrar: nej, det är inte min bil, jag äger ju bara en gammal motorcykel. Och den skulle jag verkligen inte vilja ha i samma garage som den här bilen stod i. Det är Carpark som hyr ut platserna, och kunderna har klagat på vandaler och tjuvar tidigare, även om det inte gått så här långt förr. Men Carpark vägrar sätta upp kameror.
Kanske skulle det hjälpa med elektroniska nycklar istället för traditionella? Sådana måste väl vara ganska svåra att kopiera och användandet kan dessutom loggas. I vissa fall är jag för övervakning - som i slutna garage där billarm är meningslösa.
Inte så långt före det att den här bilen slaktades (den måste avlivas helt nu, eftersom det enligt Bilia är för dyrt att återställa den), var det inbrott i min källare. Ett par män i 45-årsåldern rotade i förråden en natt, och radade i korridoren upp sådant som de ville köra iväg. Men jag tror att de togs av polisen på bar gärning. Det kändes obehagligt, förstås, att de smög in för att ta för sig av främmande människors saker, men inte på samma sätt som den metodiska bilslakten. Den måste kosta långt mycket mer än den smakar, i ett större perspektiv.
Direktlänk
Koop
Läste för en tid sedan att Koops CD
"Koop Islands" skulle vara så bra, och jag gillade vad som gick att höra på nätet. De säljer skivan för 99 kr
på Bengans på Stigberget nu, så jag passade på att köpa den på vägen hem idag.
Har just lyssnat färdigt på de nio låtarna - hade hoppats på lite mer, det är inte så långa spår, men... bättre det än inget - och känner att det var ett trevligt köp. Ja, det är en trevlig och snygg skiva, helt enkelt. Lyssna på första spåret, "Koop Island Blues", i deras musikvideo.
Direktlänk
Jobb
Idag frågade chefen där jag är placerad som konsult om jag vill jobba kvar hos dem. Jag har kontrakt med konsultbyrån
februari ut, och sedan har det hela tiden varit tänkt att jag ska övergå till kunden som fast anställd om vi tycker
det känns bra.
Chefen tycker att jag gör ett bra jobb, sa han idag, och själv trivs jag med mina arbetsuppgifter - än så länge främst med att skriva och redigera säkerhets-, drift- och underhållsinstruktioner för kraftanläggningar. Tiden går fort när jag fördjupar mig i dokument (jag vet inte riktigt varför, men det har alltid varit så), och så tycker jag att det är kul när jag lär mig hur det fungerar i detalj med den här för mig nya tekniken.
I många år har jag ju jobbat med ganska krånglig och komplex teknik - om man går in på detaljnivå - med logiska funktioner i och kring relä- och datorställverk. Man kan jobba i tio år utan att kunna allt på ett sådant område. Här har jag hittat ett annat område som inte heller är helt lätt om man går in på detaljer, fast det ligger liksom på ett annat plan. Och så har jag ju en mindre krävande roll på ett sätt, vilket känns bra. Jag är inte längre konstruktör utan dokumentansvarig.
Jag hoppas att jag kan lära mig det mesta om de olika anläggningstyperna som företaget jobbar med, på en teoretisk nivå, förstås, vilket ju är lättare än att justera in dem så att de funkar optimalt i praktiken. Men oavsett hur mycket man kan, finns det mycket material på dokumentsidan att jobba med, och jag trivs som sagt bra.
För att hålla mig företagsneutral här i Rullen men ändå förklara lite vad det handlar om, länkar jag till en sida på "Free patents online" som beskriver samma typ av anläggning som jag jobbar med just nu: en CFB-anläggning. CFB står för Circulating Fluidized Bed, vilket innebär att bränslebädden i pannans eldstad blandas med cirkulerande sand, som underlättar bränsle/syre-blandning och en jämnare temperatur, tillsammans med insprutad luft på olika nivåer.
Direktlänk
Bloggstafetten
Hjälp, jag har anmält mig till Bloggstafetten som precis
kört igång, och det känns både lite läskigt och spännande. Jag är med som nummer nio, och varje deltagare
har tre dagar på sig att skriva om sitt ämne innan pinnen måste gå vidare.
Jag funderar på om jag ska klara av att skriva om ämnet som jag får när det blir dags, och på vad jag ska skicka för ämne till den som kommer efter mig. Jag vill att det ska vara kul för henne att skriva om det, samtidigt som det inte är för ytligt utan kan ge både henne och läsarna något. Men en del gillar ju inte att gräva ner sig i vissa ämnen - som andra däremot kan tycka är jätteintressanta - så det är lite lurigt när jag inte känner henne.
Ämnet som den första deltagaren ska skriva om nu, tycker jag var en jättebra idé: "Då kände jag riktig skräck". Tänk om jag kunde komma på något så bra; det går ju att skriva både ytligt och medryckande om skräck. Hoppas bara det inte utvecklas en skräck för mig nu... hjälp!
Direktlänk
"Age of love"
Jag har ju berättat att jag bara ser utvalda filmer och serier på tv. Men för en tid sedan råkade jag sätta på
tv:n för att se en inspelad film när "Age of love" skulle köra igång, och jag lät såpan rulla för en stund. Då blev
jag så fascinerad av det jag såg, att jag sett fler avsnitt av serien. Även om jag bara kollat med ett halvt
öga medan jag läst tidningen eller pratat i telefon, har jag alltså hängt med åtminstone litegrann i något som jag
aldrig trodde mig vilja se. ;=)
Det är helt enkelt kul att följa de där typiskt utseendefixerade och behaga-mannen-intresserade amerikanska kvinnorna, som är så inne i sina upplevelser att de inte märker hur de projicerar sina önskningar och drömmar på känslolivet - som svarar med förälskelse. Flera stycken blev kära i killen ifråga innan de knappt hade träffat honom; de hade bara hört att han är en framgångsrik tennisspelare från Australien (om jag uppfattat det rätt).
Ja, det är alltså en såpa likt "Bachelor", om ni såg den. Men här kom det först ett dussin kvinnor på 39-48 år för att konkurrera om den 30-årige godingen, och han höll på att storkna när den ena medelålders kvinnan efter den andra presenterade sig. Han brukade ju dejta tjejer i 20-årsåldern. Det var nästan så att han ville krypa ur sitt eget skinn; som om han tänkte att skit också, de var bara kärringar allihop och varför hade han ställt upp på detta, det var bara slöseri med tid och så genant! Det var så himla tydligt vilka fördomar han hade om "tanterna" trots att de var vackra som fotomodeller allihop. :=)
Men när han väl börjat dejta och snacka med dem, blev han som en annan människa. Han fattade liksom att man fortsätter vara människa även efter det att man fyllt 35. Hihi! Tänk att en del tror att man *puff* liksom bara försvinner då eller något...? Surprise, surprise! Han hade väl aldrig haft några kontakter i den åldern, kanske. Det var i alla fall kul att se hur han verkade uppskatta de här för honom nya medmänniskorna, även om de alla var lite väl åldersfixerade. Minns t.ex att en av dem sa "Tänk att jag ska göra detta, i min ålder", när de skulle fira sig ner i en lina/sele utefter en fasad. För att i nästa ögonblick vilja visa hur roliga kvinnor kan vara "i den här åldern".
Och sedan... sedan kom plötsligt ett gäng 20-åriga tjejer in i bilden, som skulle konkurrera med 40-åringarna om godingen. Det var själva programidén: 20-åringarna mot 40-åringarna. Och ungdomarna tyckte förstås det var pinsamt att någon som fyllt 40 letar efter kärleken. Vuxna kvinnor kan lika gärna gå i graven direkt. Det var *puff* där också, i deras tankar kring hur det är att vara 40. Hrm...
Men som jag hade hoppats (jodå, så engagerad blev jag) tappade åldern sin betydelse för dem alla tillslut. Nästan alla, åtminstone. Alla människor har ju sin charm, sin personlighet, och antingen gillar man de märkvärdiga eller de icke märkvärdiga - eller båda delarna. Kärleken är i alla fall ålderslös. :=)
En av de 40-åriga kvinnorna var en av killens favoriter. Jag tyckte hon kändes duperande på något vis, vilket hon omedvetet tycktes försöka dölja med att låtsas vara naturlig och inte alltför "på".
Den här kvinnan gjorde allt för att fånga in killen i sitt nät utan att han skulle fatta vad hon gjorde, och hon lyckades ganska bra med det. Ensam med kameran mellan dejterna berättade hon samtidigt hur löjliga hon tyckte de andra tjejerna var, som - liksom henne - var så intresserade av killen utan att egentligen veta vem han var. Och hon berättade om hur pinsamt "på" de var. Hon tänkte inte på att hon också var det, fast hon lade ut krokarna på ett annat sätt.
Ja, det var precis som det brukar vara här i livet. En del tycker sig ju vara lite märkvärdiga, av den ena eller andra orsaken. Men det är ju bara lite gulligt egentligen, och det kännetecknar en mycket vanlig typ av personlighet.
I gårdagens avsnitt förklarade den här kvinnan varför bara hon och en tjej till skulle kunna vara intressanta för killen. Men så blev det istället hon som åkte ut ur såpan denna gång - just för att hon varit duperande mot tjejerna och att detta hade avslöjats för killen som tappade intresset.
Hennes kommentar när hon åkte ut var att hon måste ha blivit duperad! Och det enda hon lärt sig var att hon fattat att hon trivs med sin ålder. Fast det kan ju vara gott nog, förstås, det är inte alla som gör det. Antagligen har de väl inte känt efter ordentligt.
Jag fattar inte hur de orkar dejta killen, allihop i sådana såpor, samtidigt som de vet att de inte är ensamma om honom. Pust! De måste ju projicera fram en förälskelse inom sig för att eventuellt kunna och vilja vinna kärleken nu när de ändå har chansen - för det här med kärlek är ju på sätt och vis en projicering till att börja med. På något vis. Och de måste göra det under press, liksom i visshet om att de förmodligen kommer att bli både svikna och ångra sig. Det kan inte alls vara lätt!
Jag undrar om det är lättare för amerikanska kvinnor än för oss svenskor att i konkurrens försöka behaga män...? Jag har fått känslan av att heterosexuella kvinnor i USA lever mer för att behaga män än vad vi gör överlag här i Sverige. Men jag vet inte om det är så under ytan? Det är ju trots allt en viss typ av personlighet som anmäler sig till såpor. Och när det väl gäller, blir vi nog alla lite av stenåldersmänniskor. Hihi!
Direktlänk
Sammanträffanden
Ja, det känns som om jag ska skriva om sammanträffanden idag. När man råkar ut för en sak gång på gång, t.ex
att man träffar på en och samma person på varierande platser, då är det meningen att man ska ha något slags utbyte
med varandra - då är det något viktigt på gång.
Men om det verkar ramla helt olika sammanträffanden över en hela tiden, vad kan det då betyda? Fast det kanske inte är något annat än... tja... sammanträffanden. ;=)
Medan jag sitter här nu och skriver om sammanträffanden, råkar jag ut för ännu ett sammanträffande! Det var ju ganska
kul!
Jag läste nämligen precis i Åsas blogg om hur svårt hon tycker det är att förstå dem som har karaktär nog att vänta med att
göra sådant som är roligt att göra. Ett roligt inlägg, tyckte jag.
Så jag skrev en kommentar som gick ut på att min kommentar var meningslös och att jag borde ha väntat med att skriva den. För om jag hade väntat så hade jag säkert inte skrivit den alls tillslut, eftersom den trots allt var meningslös. Men nu var det ju så roligt att skriva den att jag gjorde det i alla fall. Och då hände det roliga att bilden med olika siffror och bokstäver som man måste skriva av för att kommentaren ska godkännas inte visade sig! Jag var tvungen att vänta och försöka flera gånger, för bilden ville helt enkelt inte visas. Resten av sidan öppnade sig däremot som den skulle. Efter en del väntan gick det tillslut bra, bilden kom fram som om den aldrig hade gjort annat. Haha! Ja, ja... jag har en rätt torr humor, jag vet. ;=)
När jag kom hem efter jobbet idag klev jag över posten på dörrmattan för att snabbt lägga in frysmat i frysen. Efter det gick jag in i vardagsrummet för att lägga ett papper vid datorn. Därifrån tog jag med mig en lapp ut i hallen, som jag knycklade ihop för att slänga. Det var min handskrivna notering om vad min elmätare stod på den 31/12. Jag roar mig med att kolla om elbolagens uppskattningar ska stämma med min faktiska elförbrukning (mätarskåpet har stått öppet på sistone). Igår skrev jag in uppgiften i datorn, så nu behövde jag inte den där lappen längre.
Hur som helst, i hallen plockade jag nu upp posten från dörrmattan och gick ut i köket. Jag lade den ihopknycklade lappen på bordet bredvid mig under tiden som jag öppnade posten. Den visade vara från Göteborgs Energi Nät; en räkning som ska betalas i slutet av januari. På den stod: "Beräknad mätarställning 31 december 2007: NNNN". Jaha, då kunde jag jämföra den med siffrorna på min lapp direkt - dessutom var avläsningen gjord just den 31/12. :=)
Andra sammanträffanden den senaste veckan:
*) Jag traskade in på Tidpunkten för att ta reda på varför mitt månadskort som jag köpte och aktiverade den 28/12 inte räcker till den 27/1 utan bara till den 26/1, men det var jättemånga före mig i kön. Då hörde jag en gammal tant fråga högt framme vid disken: "Jag trodde att månadskortet skulle räcka en månad, men det tar ju slut redan den 26/1! Är det inte något fel då?", varpå personalen informerade henne om att nej, månadskorten gäller alltid i 30 dagar, även om månaden är 31 dagar lång. Tack för den informationen! Nu kunde jag slänga nummerlappen och gå därifrån lite snabbare. :=)
*) Jag skulle gå och köpa tekakor att ha räkor på, enligt önskemål, och hade 19 kronor i mynt som jag tog med mig. Hade ingen lust att ta med plånboken och herregud, så mycket kostar väl inte tekakor. Det visade sig att den påse med två tjocka tekakor de hade i butiken kostade 18:90.
*) I en annan butik skulle jag köpa ett paket med 2,5 dl Kelda vaniljsås, enligt receptet på bärpajen som jag skulle baka. Men hur jag än stirrade och stirrade på alla olika Keldapaket i mjölkdisken såg jag tyvärr ingen med vaniljsås. Jag fick väl försöka hitta något annat alternativ. Men hur är den där vaniljsåsen, ska man späda ut den? Är den lös eller fast?
Just som jag gick i de där tankarna kom jag fram till en jätteliten kyldisk mitt inne i butiken, där det stod en rad med Keldasåser. Yes, tänkte jag, nu hittar jag den ändå! Men där fanns allt utom vaniljsås. Hade ingen aning om att det fanns så mycket färdiga såser. Dock ingen vaniljsås, tyvärr.
Precis då kom det fram två snaggade killar i 30-årsåldern som fick syn på den lilla kyldisken. Den ena utbrast: "Det är himla gott med sådana där Keldasåser"! Så stannade de till för att välja någon. Jag tänkte att oj, här har vi riktiga Kelda-experter, jag passar på att fråga dem om de vet om Keldas vaniljsås behöver spädas ut. Förmodligen gör de inte det, men...
De visade sig faktiskt vara riktiga Kelda-experter: "Jodå, det är 2,5 dl färdig sås, den ska inte spädas ut", sa den ena killen, "men den står inte här utan i mjölkdisken där borta". Han pekade mot den stora kyldisken där jag förgäves hade spanat efter såsen tidigare. "Nej, den är slut, jag har kollat där", svarade jag. Men han gav sig inte: "Nej, jag såg den där alldeles nyss, längst upp till vänster". Han var tvärsäker. Och ja, där stod den faktiskt!
Hur många Kelda-experter kommer fram till den lilla kylen med Keldasåser just som man behöver sådan information? Och som dessutom har spanat in exakt var vaniljsåsen står i den större kylen, dessutom? Haha!
*) När jag skrev ett par listor här i Rullen på nyårsaftonens förmiddag, nämnde jag:
"DAGENS VILL HA: en fin väggalmanacka att hänga vid datorn. Och en kameraväska till den nya kameran".
Samma kväll dinglade det ner ett hemmaprintat vykort genom brevlådan. Det var från en för mig okänd granne i trapphuset,
och jag hörde att andra grannar också fick ett sådant. Han önskade gott nytt år genom att berätta att han ofta har med
sig digitalkameran ut på stan och att han brukar göra bildkalendrar till släkt och vänner. Bilden på vykortet föreställde den juldekorerade bron vid Brunnsparken, i kvällsljus. Ett telefonnummer nämndes också på vykortet. Jaha, där kanske
jag ska beställa något? ;=)
Någon kameraväska har jag dock inte sett skymten av. Undrar när den möjligheten kommer innan veckan är slut... ;=)
Jag kommer inte ihåg om det har inträffat fler sammanträffanden den senaste veckan, men de jag minns roar mig i alla fall.
Listor
Oj, nu rullar det på i Rullen! Antingen skriver jag en gång i månaden - eller en gång om dagen! Hehe...
Förra årsslutet skrev många i sina bloggar och dagböcker en lista med önskningar de hade inför 2007. Jag blandade både personliga förhoppningar med orealistiska drömmar (utöver den om fred på jorden):
1) Att jag hittar ett jobb som går att kombinera med eget företag.
- Nytt jobb fick jag, men det är på heltid så det går alltså inte att kombinera med eget företag. Men det gör mig
faktiskt ingenting, det känns rätt ändå.
2) Att jag får lära mig nya saker.
- Det har jag gjort hela året, och det är jättekul! Både privat och på jobbet. I år har jag t.ex börjat
lära mig orientera, och på det nya jobbet är tekniken ny för mig.
3) Att alla blev mediala för en dag - det skulle förändra världen.
- Ja, det där är ju en orealistisk dröm, men det vore onekligen häftigt!
4) Att jag får uppleva något slags äventyr.
- Det blev inga andra äventyr än det nya kärleksäventyret - men vem skulle vilja välja bort det mot ett annat
slags äventyr? ;=)
5) Att alla slutar använda mobiltelefoner. De har slutat umgås med sina barn och djur för att de mobilpratar och
sms:ar hela tiden. Och de mår dåligt för att de inte får någon ensamhet utan ständiga sms. Ge folket livet åter,
önskar jag!
- Också en orealistisk dröm. Behovet skapades av marknaden och svaldes med hull och hår. När det väl är svalt
är det inte så lätt att spotta upp. :=)
Nytt för 2007 var förutom det nya jobbet och kärleken, min nya lägenhet. Annars har det inte hänt något större under året. Och jag vet inte vad jag önskar av 2008, förutom ljus och glädje. :=) Jag oroar mig lite för att jag inte ska få någon ny mc-plats till våren och sommaren, men i övrigt får allt bli som det vill bli.
En jobbig sak blir nog att försöka äta godis och andra onyttigheter max en gång i veckan. Jag har lagt på mig fem kilo eller så, som irriterar mig. Dags att försöka bli av med dem, så det får bli ett slags nyårslöfte.
Idag har jag snott en lista från Anne, för att summera årets sista förmiddag innan jag springer ut och handlar resten av vad som behövs inför kvällen. T.ex ett par ingredienser till pajen med egenplockade björnbär som ska bakas. Den verkar väl god? Det där med "supernabbt" lockar ju också, förutom att den verkar god. ;=)
DAGENS VILL HA: en fin väggalmanacka att hänga vid datorn. Och en kameraväska till den nya kameran
DAGENS KLÄDSEL: enkel, även ikväll - ingen glamour
DAGENS DOFT: det blir säkert pajens
DAGENS FRISYR: utslaget, kanske med ett spänne
DAGENS HÄNDELSE: umgänge och vacker himmel
DAGENS LÅT: blandat med E-Type
DAGENS PLANER: en lugn men trevlig kväll
DAGENS SAKNAD: blivande svärsonen som kock ;=)
DAGENS DUMMASTE: har vridit på dygnen - det blir väl rena tortyren att gå upp på onsdag morgon
DAGENS SJUKA: nagelbitande (skulle ju bara korta ner de för långa)
DAGENS DROG: espresso och bubbeldryck
DAGENS ROLIGASTE: återstår att skratta åt
DAGENS FAVORIT: JB, förstås :=)
DAGENS KÖP: ätbart från matbutiken
DAGENS GODIS: det lär bli snacks och choklad (som vanligt, höll jag på att skriva)
DAGENS HUMÖR: på topp
DAGENS ORD: GOTT NYTT ÅR!
Te och öl
Det är årets näst sista kväll, och jag sitter här vid datorn - vilken stil, va? - och mumsar i mig mackor med Gamle Ole
(dansk ost), till en kopp rött te med havtorn och apelsin. Lugnt och skönt. Men det var det faktiskt också på krogen igår
efter bion, med småprat över ett par Samuel Adams Boston Lager, ett av mina favoritöl.
Dessa drycker, ja...
Tehandlaren i mitt kvarter fick mig att köpa det här röda med havtorn och apelsin, när han lyriskt berättade hur otroligt
nyttigt det är med havtorn. Och så luktar teet himmelskt gott, fast nog mest av apelsin. Jag har hört av en vän att
havtorn i sin rena form smakar väldigt surt.
C-vitaminhalten är mycket hög i havtorn, som sägs vara det av alla jordens bär som innehåller flest vitaminer i stor mängd. Odlingsvärda sorter innehåller 300 – 1300 mg C-vitamin per 100 gram, jämfört med citronens ca 50 mg. Det innehåller även gott om A-, E- och B-vitaminer.
Jag har druckit mycket av teet med havtorn och apelsin i höst, men vet inte om det är därför jag sluppit förkylningar trots att jag umgåtts med förkylda människor. Hur mycket vitaminer finns med i teet? Hur som helst är det i alla fall både nyttigt och gott.
När det gäller öl vill jag inte ha dem för söta, de smakar liksom smält smör. Som Norrlands Guld! Urk! Nej, beska ska de vara! Och gärna lite bittra, fast inte för bittra.
Bitter & Pale Ale är ofta gott, men inte Trappistöl som Chimay. Usch! Något annat skitäckligt öl är ju Leffe Blonde, det måste man få bra betalt för att dricka! Men det ljusa veteölet Hoegaarden är däremot ganska gott - åtminstone det första glaset. Tvärtom är det väl med Duvel... äckligt värre? Eller? Varför minns jag inte? Nu kanske jag luras att dricka det igen, ve och fasa! ;=) Mörk Ale kan vara riktigt gott, men det finns ju både goda och äckliga sådana.
Hrm... det är svårt att sätta fingret på vilka öl jag gillar och varför jag gör det. Kanske skulle jag börja skriva protokoll när jag dricker öl, för skoj skull? Ja, det kunde vara kul! Ett noteringsblock får inköpas!
Direktlänk
"Guldkompassen"
Filmen som sågs på bio igår var "Guldkompassen", en bildskön och spännande saga för alla över 10 år. Jag gillar sagor; tror
faktiskt att människan behöver dem som ett slags undermedvetet godis. Och numera är en del filmer med pålagda animationer
och trick så välgjorda att man inte tydligt ser vad som är äkta eller ej. Som i "Guldkompassen". Men det är synd att
slutet inte är så smidigt gjort utan pekar direkt på en fortsättning i trilogin den ingår i. Fast det är kanske
oundvikligt, om man tänker efter.
Nicole Kidman måste vara väldigt nöjd med att alltid få så komplexa och "roliga" roller med svängiga personligheter, och jag gillar hennes insats här. Liksom den modiga tjejen Lyras spel av Dakota Blue Richards.
Undrar vad man själv skulle ha för ett djur som daimon, alltså som ständig följeslagare i form av en bredvidlevande själ, som de har i filmen. Hihi! Kanske en orm? En katt? Eller en spindel? Hrm... det är svårt att själv tänka sig ett passande djur... man får nog fråga dem som känner en väl. Eller vad tror du - vilket djur skulle bäst stämma in på din själ?
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 91-innehåll]