Vulkan
"Tourist Trophy"
"Heroes"
Kamera
Juldagen
Överraskningar
Nyheter
Utsikt
"Råttatouille
"1408"
Leva
Söndag
Jobb 2
Termostat
Styrketräning
Jobb
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Höstkänsla
© Eva-Lena B
Vulkan
"Tourist Trophy"
"Heroes"
Kamera
Juldagen
Överraskningar
Nyheter
Utsikt
"Råttatouille
"1408"
Leva
Söndag
Jobb 2
Termostat
Styrketräning
Jobb
Vulkan
Har ni upptäckt Vulkan på nätet? Där kan man sätta ihop sin egen bok
i webbläsaren för att sälja den både digitalt och i tryckt format. Det är kostnadsfritt, och inget tillverkas förrän det
finns köpare (print on demand, alltså).
Vulkan är inget förlag, utan en plattform ägd av bland andra Sigge Eklund, Linda Skugge och Michael Storåkers, där författarna själva ansvarar för materialet de publicerar. Smart idé, tycker jag!
Jag blev faktiskt lite inspirerad till att börja skriva något själv; även om jag haft det i bakhuvudet i flera år har det ju inte blivit av... jag har inte haft någon yttre faktor som sporrat mig tillräckligt, men detta verkar enkelt och kul. Får se om latmasken släpper greppet om mig, bara. ;=)
Direktlänk
"Tourist Trophy"
MC-kompisen har köpt PlayStation-spelet "Tourist Trophy - The Real Riding Simulator" (PlayStations sida finns
här) till sin storbildsduk med över två meters bredd, och jag trotsade min vana att aldrig spela
spel när jag senast hälsade på. Först visste jag inte om jag skulle våga, men... en minut kunde jag väl prova. :=)
Jag köpte ett väldigt stillsamt spel till mig själv i julklapp 2006, Liza Marklunds "Dollar", där det gäller att lösa en kriminalgåta utan stress. Ett spel precis i min smak, om jag nu ska spela alls! Men än så länge har jag bara tagit bort plasten kring paketet - och det har gått ett helt år! Fattar ni nu hur lite jag lockas av datorspel?
Hur som helst, jag gillar ju att köra motorcykel, och "Tourist Trophy" går ut på att man låtsas göra just detta. Man kan välja mellan över 100 olika hojar och fler än 35 banor över hela världen. Här hittade jag en sida med bilder från spelet.
Vi valde båda att köra varsin gång på Nürburgring. MC-kompisen började, och jag tror jag låg dubbelvikt av syrebristfarligt skrattande i minst fem minuter innan jag vande mig lite vid hur roligt det såg ut. Grafiken var ju jättebra och det kändes riktigt spännande, men det tar tid innan man lär sig hur mycket man måste påverka joystickens reglage. Och det går inte att köra riktigt som i verkligheten, för motorcyklarna i spelet reagerar inte fullt realistiskt.
Hehe... jag bara skrattade när jag såg mc:n som kastades som en vante hit och dit, i enormt extrema snirklingar! Eller när den körde ut i gräset, studsade mot sidostaketet och så vidare, precis hela tiden. Det såg ju inte klokt ut! Haha!
Men det kändes samtidigt att det går att lära sig kontrolla spelet, om man bara tränar lite på det. Ganska snart, tror jag, om man är en spelmänniska med en gnutta tålamod. Det var i alla fall kul att testa! Särskilt på en så stor duk.
Direktlänk
"Heroes"
Jag funderar på att köpa dvd-boxen med första säsongens (elva) avsnitt av tv-serien "Heroes". Har hört att den ska vara bra, med
tonvikt på relationerna rollfigurerna emellan istället för på deras superförmågor.
Jag har själv inte sett någon endaste minut av serien, eftersom jag visste att det skulle bli en hel radda med avsnitt och jag bara brukar se kortare serier - bortsett från "House", då. :=) Annars halkar jag nästan alltid efter så att det blir stora högar med inspelade videoband som jag inte hinner se. Därför vore en box med "Heroes" kanske bra - något garanterat(?) intressant att titta på under hur långt utdragen period som helst utan att det samlas stora högar med inspelade videoband.
Någon läsare här som tycker något särskilt om serien "Heroes" - positivt eller negativt? Eller som har hört hur många avsnitt det är tänkt att bli totalt? Jag vill inte köpa en box med de första avsnitten om det blir jättemånga tillslut, som jag ändå inte hinner eller orkar se. Som med "Prison Break" - tur att jag aldrig började titta på den.
Direktlänk
Kamera
Nyrenoverade tvättstugan i surrealistiskt ljus:
Ikväll använder jag min gamla kamera, Canon PowerShot S30, för sista gången; se tvättstugebilden och den som kommer
här under (båda beskurna). Kameran har börjat bli lite väl sliten och tar bilder med bruna kanter. Så när det nu var
mellandagsrea samtidigt som jag äntligen har fått den första hela lönen för det nya jobbet, passade jag på att köpa mig
en ny liten och billig digitalkamera (1694 kr på Siba, plus 199 kr för ett extra 2 GB-minneskort).
Canon gör bäst småkameror, hade jag hört från olika håll, så jag slog till ganska snabbt och utan några djupare efterforskningar. Det blev en Canon Ixus 70, till vänster i bild om du öppnar länken till kameratestet i Göteborgs-Posten. Den grå i mitten var slut, så jag fick ta den svarta, men utseendet betyder ju inte allt. :=) I dåligt ljus tog jag en hemsk bild av den själv, men man får åtminstone en uppfattning om storleken där den ligger bredvid pennan.
Juldagen
Jag vill försöka hålla igång rullandet här, men hjulet har "enna" gått lite väl långsamt på sistone - inget skrivande
sedan den 27/11! Dagarna går fort!
Livet i sig rullar ju vidare. Medan jag är inne i en väldigt ljus fas på precis alla fronter i livet, går tankarna till andra som inte alls har det särskilt ljust. Vi människor lever ju dessutom i olika faser här på jorden, liksom omlott med varandra, och det är svårt när vi kommer i otakt med dem vi står närmast; när någon går vidare innan det är dags för en själv att lämna det fysiska. Eller när någon är så sjuk att den inte längre kan leva som den hittills har gjort eller försökt att göra.
Det gäller att uppskatta och bjuda in alla tänkbara möjligheter när vi väl har chansen att uppleva något ljust. Att inte göra något negativt av det som istället kan vara positivt. Rätt som det är har chanserna till sådana upplevelser runnit ut i sanden och då kan vi bara tänka tillbaka och glädjas åt tidigare sådana möjligheter - ifall vi fångade dem. Varma och ljusa minnen.
Direktlänk
Överraskningar
Juldagen kan bjuda på överraskningar, även om det är vad julafton brukar stå för. Jag fick ett arabiskt kaffe med
kardemummasmak som jag skulle testa för en stund sedan. Ett litet svåröppnat paket som delade sig på längden när jag
skulle öppna kortsidan. Åtminstone två kaffemått svartbrunt pulver spred ut sig över diskbänken, men sedan fick jag
ner allt i en enliterspåse som jag efter det tömde i en burk utan att spilla ut ännu mer.
Jag lade märke till att det här kaffet var ännu mer finmalet än Zoegas mörkrostade blandningar som jag brukar köpa, och någonstans i bakhuvudet tändes en liten gnista av ett gammalt minne. Men den slocknade nästan omedelbart.
Så var det dags att pressa ner kaffesilen i glaskannan med en ganska stor mängd kaffepulver och hett vatten. Det visade sig vara i stort sett omöjligt. Kaffet hade bildat en stark propp ovanpå vattnet, jag hade helt enkelt tagit för mycket av pulvret. Det gällde att trycka till med full kraft - och ännu lite mer krafter. Som Stålkvinnan, typ.
Hehe... proppen gav nu plötsligt med sig, och det kaffefärgade vattnet i kannan sprutade rakt ut i köket med lika full kraft som jag pressat ner det! Upp på fläktkåpan, ut över kaklet, träytorna och lampan över bänken, hela spisen, skåpsluckor, köksredskapen i den elefantformade muggen, hushållspappret, vattenkokaren och golvet... allt blev helt och hållet befläckat av kaffe! Bara halva mängden kaffevatten återstod nu i glaskannan. Det såg så maffigt skitigt ut i köket att jag bara kunde mumla "Herregud" några gånger på rad. Synd att jag inte kom att tänka på att ta fram kameran!
När jag fått ordning i köket ringde JB och berättade att det ungefär samtidigt hade börjat brinna i ena ärmen när han svetsade, utan att han först märkte det. Med början i arbetsrocken och sedan i skjortan under. Som tur var hann han få av sig plaggen, som fortfarande brann sedan de slängts ner på golvet, utan att få några skador. Det är väl sådant som kallas för tur i oturen! Jag ska nog inte klaga på lite kaffeskvätt... ;=)
Direktlänk
Nyheter
Har lite tankar i huvudet kring sådant som jag läst i tidningarna, som gjort mig förvånad.
Det senaste är väl "nyheten" om att barnarbetare används i första leden i klädproduktionen för H&M. Har det inte varit känt i åtminstone tio år? Minns i alla fall att det var på tapeten på samma sätt som nu, för rätt många år sedan. Konstigt att man inte har kommit ur det där ännu! Fast jag börjar ana varför... ännu konstigare tyckte jag nämligen att H&M:s miljösamordnare uttalade sig: "Vi har en affärsrelation med vår leverantör, inte med vår leverantörs leverantör."
Hur kan man - och särskilt i den positionen - vara så inskränkt?
Visst kan man ställa krav på kvalitet och etik kring produkten man önskar beställa av sin leverantör! Det är väl förresten det som man ska ha en miljösamordnare till? Finns inte det man efterfrågar hos leverantören får man se sig om efter någon annan. Så funkar det i alla fall på många andra marknader.
Det är så man kan förändra villkoren för de första produktionsleden; efterfrågan styr hur produkterna tas fram. Är det inte sådant som alla vet idag? Se bara på hur mycket fler krav- och rättvisemärkta produkter det finns i dagligvaruhandeln nu, jämfört med för bara några år sedan!
Vi borde efterfråga en annan miljösamordnare på H&M...
En annan artikel som gjorde mig lite fundersam handlade om att brittiska och tyska forskare har hittat fossil av en klo från en (som de tror) havsskorpion som levde för mellan 460 och 255 miljoner år sedan.
Klon mäter nästan en halvmeter, och därför tänker sig forskarna att skorpionen var kring 2,5 meter lång.
Jaha...? Och varför tänker man sig det, sådär offentligt? Man vet faktiskt inte hur någonting egentligen funkade på den tiden. Vad är det som säger att skorpionen till sin konstruktion såg ut som den gör idag? Har man hittat några bevis som pekar på det?
Detta med skorpionen - om det ens var en sådan - är lika smålustigt som när forskarna talar om för oss hur människan levde förr, för miljontals år sedan. För ett tag sedan trodde man inte ens att människan levde under en väldigt tidig tidsepok jämfört med vad man räknade med då, man fick ändra sig efter att man hittat äldre fynd. Ändå "visste" man precis vad våra förfäder gjorde om dagarna. Lustigt vad man är snabba på att bestämma sig för sådant som är bättre att lämna öppet för att hitta fler alternativa möjligheter kring vår historia.
Visst måste djuren ha varit större förr, om det stämmer att lufttrycket var mycket lägre, men det är inte säkert att deras sammansättning var precis som idag.
Så tänker jag på den där plastikdoktorn som "spillt sperma" på en nedsövd klient. Blir förvånad över att han började med att säga att han onanerade över klienten och att det var därför som sperman fanns i hennes trosor. Sedan ändrade han sig. Sa att han hittade på den där versionen för att han inte ville att hans fru skulle lämna honom. För egentligen hade han haft sexuella relationer - frivilliga sådana - med både klienter och kollegor. Det kunde han säga nu när hustrun ändå ville lämna honom.
Hrm... så det skulle alltså vara mer sympatiskt att onanera över en nedsövd klient som man dragit ner trosorna på, än att ha sexuella relationer vid sidan av sitt äktenskap? Det är jag lite förvånad över...
Direktlänk
Utsikt
Idag spanar jag in utsiktsvyer på Eniro, deras nya tjänst. Det är ganska kul att se hemtrakten lite från ovan,
tycker jag, från fyra olika håll. Man kan t.ex spana in Liseberg. Och
här på "Coffeeshop Di Piazza
Faraya", i närheten av Domkyrkan, dricker man den godaste och mest prisvärda espresso macchiaton. ;=) Men Eniros tjänst
verkar lite seg ibland när man vill zooma.
"Råttatouille"
En helt annan utsikt har den lilla råttan i filmen "Råttatouille" (länk till Göteborgs-Postens recension), som jag var på bio och såg igår. Den med
engelskt tal.
Både långt under och långt över marknivå i Paris är livet ett riktigt äventyr för råttan Remy, som fötts med ett ovanligt skarpt luktsinne och intresse för gourmetmat - och talang för matlagning på restaurang! Vilken underbar film, jag tror jag måste ge den högsta betyg! :=)
Storyn är skön och väldigt rolig, utan vare sig för mycket romantisk krämighet eller överdoser av typisk skateboard-ungdomskänsla som är så vanlig och uttråkande i animerade och tecknade filmer nu, t.ex den där med pingviner.
"Råttatouille" bjuder på bra animationer, och där är jag som ni kanske redan märkt väldigt kräsen. Man har för en gång skull räknat med tyngdlagen, och inte heller gett var och en av figurerna sin egen spotbelysning utan hela scenerna har en känsla av äkta och naturlig ljussättning.
Det här är en film som jag tror vuxna uppskattar minst lika mycket som barn. Vi var många kring 30-50-årsåldern i salongen och de flesta skrattade mest hela tiden.
Förresten... undrar vad det var för en animerad kortfilm som visades innan huvudfilmen igår...? Jag glömde bort att kolla vem som producerat den. Ett rymdskepp som skulle "suga upp" en sovande människa genom en ljuskanal. Någon som känner igen beskrivningen och vet lite mer? Den var i alla fall också helskön!
Vet inte vilken film jag helst skulle vilja se nästa gång. Kanske "Michael Clayton" - eller är den för typiskt amerikansk? Eller "Den man älskar"... trots att jag har svårt för svensk film?
Direktlänk
"1408"
För ett tag sedan såg jag även "1408" men satt bara och väntade på att den skulle ta slut. Gud, vad trist! Fattar inte
varför Göteborgs-Posten inte gav den en överkryssad fyr utan hela tre stycken, även om inte heller de
var förtjusta.
Visst är effekterna välgjorda, men jag tycker inte att John Cusack passade i rollen. Han hade helt fel minspel och överdrev även desperationen alltför tidigt i handlingen, så det kändes löjligt överspelat direkt och därmed tappade jag intresset för att leva mig in i handlingen. Som även den var totalt meningslös. För vad var egentligen poängen med filmen? Jag såg på klockan några gånger, för att kolla hur långt det var kvar till slutet, medan John Cusack låtsades kämpa för sitt liv... ja, det var helt enkelt en och en halv bortkastad timme.
Direktlänk
Leva
Barbro skrev en text den 4/11 om att hon aldrig riktigt känt för talesättet "Lev som om varje dag var din sista". Om hon skulle ha sett livet på det sättet, skulle hon ha klamrat sig
fast vid sina nära och kära och inte ha gett sig ut på äventyr, av rädsla för att inte få vara nära dem hon verkligen
bryr sig om. Och det vore ju inget intressant eller utvecklande liv.
Jag håller med - om jag tänker på talesättet på det sättet. Men det mesta har ju som vi alla vet två sidor; man kan tänka sig att utan medvetande om att livet inte varar för evigt känner vi oss inte tillräckligt manade att hitta livet medan det pågår.
Två sidor har även det omvända talesättet "Lev varje dag som om den vore den första".
Visst, varje dag är den första i resten av våra liv. Men samtidigt är varje dag unik (och därför kanske även icke-unik?) i ett ständigvarande Nu, även utan att tanken på resten av livet behöver finnas. Varför tänka på resten av livet, när vi kan leva i nuet? Om vi bortser från handling-konsekvens, förstås.
Jag tycker om att försöka leva i nuet, även om det är svårt ibland. Om jag tänker mig varje dag som en fristående enhet, alltså utan att relatera till gamla svårigheter, kan jag förändra attityden till sådant som jag tidigare har tyckt varit jobbigt.
Ofta skapar vi våra identiteter ur händelser, känslor och tankar från det förflutna, och fäster oss vid ett och samma sätt att se på livet, medan vi i själva verket skulle kunna låta något nytt födas inom oss varje dag. En ny och neutral känsla för något vi egentligen har bildat oss en negativ uppfattning om. En radering av ingrodda fördomar. En tro på oss själva i nya situationer.
Men det är inte lätt. Har man en gång ramlat ner i en grop drar man sig undan när man ser en ny - det är ju svårt att känna tillit till att det kan finnas något som denna gång bär en över gropen. Att man kan komma över den helskinnad och glad. Det är svårt att låtsas som om det är första gången man ska passera ett hinder, men är man bara medveten och har viljan, så är det så man måste göra för att komma över gamla rädslor; trampa på, bara. Ta steget!
Ja, sådär kan man tänka sig uttrycket "Lev varje dag som om den vore den första".
Men det kan även betyda att ingenting man gör har betydelse eftersom nästa dag ändå är helt ny och fri från det gamla. Att man slipper bry sig om följderna. Och det är ju inte riktigt så vi utvecklas eller värnar om allt omkring oss, om vi nu vill göra det.
Vilka dumma talesätt det finns, egentligen.
Hur som helst... under flera års tid byggde jag upp ett mod för att våga starta eget företag som medium. Först på deltid, hade jag tänkt, bredvid ett "vanligt jobb" på deltid om jag skulle hitta något. Sedan bestämde jag mig för att starta eget på heltid, eftersom jag inte hittade något "vanligt jobb". Det krävdes mycket mod och en känsla av att låta mig falla fritt, men när jag väl bestämt mig för att leva i nuet i det som kändes rätt, kom en stor lättnad över mig. Jag levde på riktigt. Jag bejakade ödet.
När Arbetsförmedlingen hade sagt ja till att låta ett nyföretagarcentrum göra en värdering av min affärsidé/plan genom ett samtal med mig, och den senare godkändes av dem, kände jag dock att jag inte skulle orka med att låta min hjärna vara en massa klienter till lags på heltid år ut och år in. Det tar ju en hel del energi att jobba så fokuserat på den mediala frekvensen. Åtminstone är det så för mig.
Att komma till insikt om detta var precis lika skönt som att ha kommit till insikt om att jag vågade och skulle starta eget. Jag hade helt enkelt sökt och hittat mitt mod - det var det som var viktigast.
Just som jag kommit till insikt om detta fick jag ett heltidsarbete på "en vanlig arbetsplats". Nu slipper jag gå och undra resten av livet om jag måste dö en smula invändigt för att jag inte ägnar mig fullt ut åt medialiteten. Jag vet att jag är på rätt plats nu - att det inte är som heltidsmedium jag ska leva.
Det hade jag inte vetat, om jag inte hade fattat beslut om att starta eget på heltid - även om jag nu inte gjorde det rent praktiskt. Nu är jag tillfreds med situationen och 100% glad åt mitt "vanliga" jobb. Därför gjorde det mig ingenting att jag två dagar efter att jag börjat jobba fick erbjudande från Arbetsförmedlingen och nyföretagarcentrat om att gå en treveckorskurs i eget företagande. Det hade lett till att jag fått starta-eget-bidrag under ett halvår.
Genom att kasta sig ut i det man tror är helt rätt, kan man förstå att det är helt fel - men ändå har man gjort rätt eftersom varje ögonblick är rätt så länge man följer sin inre känsla.
Det är därför vi alltid har gjort rätt om vi följt den inre känslan, även om vi snart därefter tänker att vi valt "fel" utbildning etc. Just när det hände var det ju rätt, eftersom det kändes rätt - och därför kommer vi att ha nytta av erfarenheten längre fram i livet. Även om vi inte alltid förstår det... det kommer med tiden.
Det är därför jag gillar att försöka leva i nuet utan att tänka alltför mycket på framtiden. Jag ska försöka bli bättre på det. I alla fall imorgon...
Direktlänk
Söndag
Ja, en riktigt skön söndag har det varit ute vid havet med S; närmare bestämt på Ganlet i Önnered där vi strövade
omkring på klipporna, insöp vyerna mellan oss och horisonten och pratade om livet.
Det var superhärligt i solen och alldeles vindstilla på många håll. Men det märks att vintern är på gång, solen står ju lågt på himlen mest hela tiden.
Jag älskar dessa släta men samtidigt rynkiga klippor (nästan som elefanthud) och stenarna som vaktar dem! Tänkte dela med mig av ett par bilder här idag.
Vi började dra oss hemåt i skymningen, samtidigt som kajaken rullade in mot land.
Jobb 2
Det blir en dagboksnotering igen...
Så fortgår livet med heltidsarbete på nya arbetsplatsen. Fyra arbetsdagar har passerat, och jag har redan gått Lotus
Notes-kurs och fått en del pannor och indunstningsanläggningar principiellt förklarade för mig (huvudet är som en
sodapanna nu, men tillslut ska jag väl lära mig det jag behöver kunna ändå).
Det tar flera månader (kanske ett år?) innan jag helt kommit in i mitt nya jobb och gör allt som det är tänkt, och sedan är det även planerat att tjänsten ska breddas lite hela tiden. Men jag känner det faktiskt redan som att jag hamnat rätt. Hoppas arbetsgivarna kommer att göra det också.
Kollegorna (inklusive min chef) är väldigt trevliga, så jag är på gott humör hela dagarna. Men det gäller kanske att inte fästa sig för mycket vid arbetskompisarna, för rätt som det är blir de borta på idrifttagningar under månader - kanske till och med år - i Brasilien, Belgien, Indonesien, Kina eller vad det nu kan vara.
Det måste förresten vara svårt att hålla ihop ett äktenskap när man jobbar hemifrån så mycket. Många av dem "jobbar borta" även om de är inne på kontoret, eftersom de egentligen bor på annan ort och veckopendlar.
Undrar om jag kommer att få följa med på någon spännande resa framöver? Chansen är säkert väldigt liten, men drömma får
man ju alltid.
Vi äter lunch på närmsta stället där de har fräsch mat (vilken tur, tycker jag). Och till/från jobbet
åker jag båt - visst är det lite mysigt på något sätt? Här på bilden kommer Älvsnabben.
Ja, jag är verkligen nöjd med och tacksam för detta. Men inte lika roligt är det att gå upp 06:15 om morgnarna...
igår kändes det som att jag stoppat in hackad lök i ögonen, så sved det. :=( Är det inte lite av djurplågeri att gå
upp i ottan sådär? Visserligen har vi flex så jag kan välja att senarelägga hela passet, men jag försöker ändå hålla
mig till standardtiden för att få mer kvällsledighet (även om jag får lägga mig tidigare för att orka upp nästa morgon.
Fråga mig inte varför...).
Termostat
Det är dags att reglera värmen i lägenheten nu när vintern verkar ha kommit över tröskeln.
Åtminstone känns det så om man sticker ut näsan tidigt om morgnarna. Mitt på dagen i solen kan det tvärtom kännas som en majdag.
Hur som helst - finns det manualer till de nu för tiden så vanliga termostaten på elementen?
När använder man det inre respektive det yttre vredet?
Jag experimenterar med olika kombinationer och försöker förstå meningen bakom konstruktionen.
Styrketräning
På gymet här i kvarteret kan jag också få upp värmen. Det är bara en halvminuts promenadväg dit, så jag byter om och
duschar hemma. Supersmidigt! Och billigt; bara 120 kronor i månaden kostar det - än så länge åtminstone. De ska
renovera om några månader, så vi får väl se hur prisläget ser ut längre fram.
Hur som helst så är det så himla avkopplande och skönt att styrketräna, tycker jag som kör lagom tungt (ganska lätt, alltså) bara för att hålla igång cirkulationen och bygga upp en bra grund- och skelettstyrka. Efter att ha tränat sju gånger hittills känner jag mig ändå redan starkare, så det är verkligen något som passar mig bra: koppla av (styrketräna) och komma i form på en gång. :=)
Jobb
Igår blev det klart med lönen, idag skrev jag på kontraktet och imorgon börjar jag på min nya
arbetsplats! Här händer det grejor! :=)
På företaget är är man bland mycket annat världsledande leverantörer av utrustning och tjänster för kemikalieåtervinning i massaindustrin och olika kraft- och värmepannanläggningar.
Jag ska jobba som dokumentansvarig, och det tror jag passar mig perfekt. Det blir till att ansvara för och skriva drift- och underhållsinstruktioner, som ska innehålla gällande krav på start, stopp, olika driftsituationer, utrustnings- och designbegränsningar, nödvändiga inspektioner, kvalitetskrav, analyser, intervall, säkerhetstester, kompetenskrav, ansvarsfrågor m.m.
Förutom detta ska jag sammanställa och distribuera förreglingscheckningslistor som ska med ut på fältet, och andra dokument, samt följa upp samtliga projekt liksom samordna erfarenhetsåterföring och internutbildningar och medverka vid riskanalyser och assistera ibruktagningsingenjörerna.
Jobbet är nästan helt och hållet självständigt (jag måste förstås kommunicera med de andra för att få fram ett bra resultat, samarbete är ju A och O), så jag får med egna metoder försöka hitta de former, rutiner och strukturer som verkar mest optimala. Det låter väl kul? :=)
Haha, jag kan tänka mig att detta låter jättetrist för många, vi är ju så olika allihop.
De första fyra månaderna är jag anställd på ett bemanningsföretag och sedan är det tänkt att jag övergår till arbetsplatsen (kunden) helt och hållet. Hoppas att det gå bra! Det är första gången jag är konsult för ett bemanningsföretag, men konsult som sådan har jag varit under 8 år tidigare.
Tja... det var en lägesbeskrivning från mig. ;=)
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 90-innehåll]