Slutkört
Jobb
Södra Älvstranden
H&M-provdockor
Doris Lessing
Bio
Script
Fniss
Flygpassagerare
Tapeter
Röst-SMS
Psykologiskt
Orientering
Sorg
Gregory Crewdson
Musik
Mobilen
Novell
Slottsskogen
Minne
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
På gång
© Eva-Lena B
Slutkört
Jobb
Södra Älvstranden
H&M-provdockor
Doris Lessing
Bio
Script
Fniss
Flygpassagerare
Tapeter
Röst-SMS
Psykologiskt
Orientering
Sorg
Gregory Crewdson
Musik
Mobilen
Novell
Slottsskogen
Minne
Slutkört
Sitter och lyssnar på Sufjan Stevens CD "ILLINOISE" och försöker vänja mig vid tanken på att det inte blir någon mer mc-körning i år.
Efter en jättekort kvällstur med frusen nästopp igår (det var sju grader och nästan mörkt ute) för att kolla så
batteriet var laddat, körde jag hojen till mc-kompisens garage för vinterförvaring idag.
Jag kan inte ha kvar den i garaget som jag hyrt in mig i sedan jag flyttade hit, så jag får se vad jag kan hitta för ny plats åt den till våren. Bussigt att jag får ha den hos mc-kompisen under vintern i alla fall! Men snyft, det känns ju sorgligt att säsongen är slut!
Å andra sidan har jag ändå inte kört mycket i sommar så jag slipper nog den värsta abstinensen.
Denna sommar har jag haft större lust än tidigare år att promenera i vanliga kläder när det varit skönt väder. Antagligen för att jag så lätt kunnat vandra in till centrum från den nya lägenheten. Tidigare körde jag gärna in till stan med hojen.
Och istället för att ge mig ut på mc-turer på helgerna har jag umgåtts med JB, som jag träffade i våras då han direkt förvred huvudet på mig och sedan har fortsatt med det. :=)
Direktlänk
Jobb
Jag har på sistone levt i spänning med anställningsintervjuer på ett par olika företag samtidigt, men fick tyvärr
ett nekande besked igår. På det företaget var vi tio stycken på intervju, fast en i taget, förstås. Jag tror jag får
någon form av besked från det andra företaget på måndag. Där var jag den enda som kallades till en andra intervju, så
jag hoppas att jag snart åker dit för min första arbetsdag.
I höst har jag även fått min affärsidé som spirituellt medium prövad av ett företag som är experter på sådant. Där fick jag lustigt nog en handläggare som är intresserad av healing och har erfarenhet av andliga upplevelser, så jag slapp känna mig som ett ufo. :=) Handläggaren tyckte att min affärsplan var helt OK och att mina intentioner håller. Men samtidigt ansågs att jag behöver gå deras treveckorskurs i att starta eget, för att lära mig mer kring det juridiska och praktiska runtomkring.
Medan jag väntat på besked om Arbetsförmedlingen kan tänka sig att beställa kursen åt mig, har jag kommit underfund med att jag tyvärr inte orkar jobba som medium på heltid. Det skulle helt enkelt ta för mycket energi från mig att hålla hjärnan fokuserad på det andliga planet flera timmar om dagen. Om jag ska jämföra med något som alla kan tänka sig in i, hur det kan kännas rent mentalt och trötthetsmässigt, så är det som att stirra på något intensivt genom ett förstoringsglas utan möjlighet att titta åt något annat håll i flera timmar. Så jag får försöka ägna mig åt medialiteten någon kväll eller dag i veckan, bara.
Direktlänk
Södra Älvstranden
Göteborgs-Posten presenterade idag fyra
arkitektbyråers förslag (bildvisning) till utformningen av Södra Älvstranden i Göteborg, och många läsare som tyckte
till före tidningens tryck verkar ha föredragit HMXW:s förslag.
Men när jag själv nyss röstade på gp.se såg jag att HMXW fått 24% av rösterna, tätt följda av Erséus/Malmström med 23%, medan mitt favoritförslag av Schmidt Hammer Lassen/Liljewall fått flest röster; 37%.
Anledningen till att jag gillar Schmidt Hammer Lassen/Liljewalls förslag är att det känns trivsamt att de valt att sätta ut träd i området samtidigt som det verkar kännas välkommet och mysigt att ströva omkring där bland hus i olika former och höjder (för att det inte ska bli för skuggigt), medan de andra förslagen känns mer slutna och sterila - mest döda kuber till fasader.
Rent allmänt - inte bara med tanke på den här "tävlingen" - är jag besviken på hur "strikt matematiskt" moderna arkitekter planerar gårdar och planteringar kring husen. Det ser ju så otroligt trist ut med exakta sinuskurvor eller spikraka planteringar så som det byggts på 1990- och 2000-talet. Bättre då att ha gamla 50-talsarkitekter som förebilder - t.ex de som ritade Kortedala.
Direktlänk
H&M-provdockor
Läste för några dagar sedan på Aftonbladet att H&M:s interaktiva kvinnliga provdocka går åt det underviktiga hållet.
Det är ju inte särskilt förvånande. Förutom att "idealet" i vår kultur har tyngden i det spinkiga, är väl många av H&M:s plagg dessutom skapade för smala tonåringar som inte vuxit klart (även om många tonåringar också är överviktiga)?
I H&M:s virtuella provrum är det tänkt att man ska ändra de förinställda måtten på provdockan till sina egna, och sedan prova kläder på skärmen.
Men en kvinna som är 165 cm lång kan inte fylla i att hon väger mer än 100 kilo. Hon kan däremot vara 191 cm lång och fylla i att hon väger 40 kilo. Männen kan dock utan problem fylla i sina värden även om de är rejält överviktiga.
Hur som helst, H&M tänker i alla fall "rätta till det tekniska misstaget".
Jag testade att göra en kopia av mig själv till provdocka och lade på lite olika kläder. Det var rätt kul, även om resultatet inte blev helt porträttlikt. Alla har vi våra personliga former, och man kan t.ex inte välja bland så många frisyrer (men det är ju inte håret som är det viktiga när man provar kläder. Hihi).
Plaggen jag valt på den vänstra bilden känns mest naturliga för mig; det är enkelt och bekvämt med tröja och jeans.
Den högra bilden visar en klänning jag aldrig i livet skulle bära i verkligheten, jag tycker de där mönstren på många blusar och toppar - för det mesta på omlottplagg - är så otroligt fula. Sorry, inget illa menat till dem som gillar sådana mönster, vi har bara olika smak.
De specifikt mönstrade eller modesydda plaggen (omlottblusar t.ex, som alla går omkring och ser gravida ut i) blir snabbt omoderna, och jag gillar inte att bara ha ett plagg ett par gånger innan det är omodernt. Bättre då att köra med "klassiska" grejor... fast då riskerar man ju att se jättetråkig ut istället. Suck! Det är inte lätt att vara både bekväm, någorlunda modern, kreativ och ekonomisk på en gång. Jag har blivit en väldigt bekväm och ekonomisk person. :=)
Jag vill gärna förnya min garderob när jag fått nytt jobb och lön igen. Det ska bli en riktig kick att kasta ut mycket av det gamla och börja om på nytt! Men hur mycket kommer det nya att skilja sig från det gamla? Och jag vet inte om det blir så mycket från H&M... jag är nog lite för kraftig för deras kläder.
Direktlänk
Doris Lessing
Årets Nobelpris i litteratur går till Doris Lessing. Många svenskar verkar som vanligt inte ha läst något alls av
pristagarens verk, trots att hon varit mycket produktiv och har en väldig bredd.
Själv hör jag till dem som bara har läst en enda av hennes romaner. Det var för jag vet inte hur många år sedan. Då imponerades jag av "Det femte barnet" och hade intentionen att läsa fler av hennes verk, men det har än så länge inte blivit av. Om jag nu inte minns fel. Det kom väl en fortsättning på den där historien? Hrm... minns inte om jag faktiskt läste den eller om jag bara hade funderingar på att göra det.
"Det femte barnet" är hur som helst en intressant blandning av ett familjedrama och en spänningshistoria, och det som imponerade mest var den mycket kittlande psykologiska nerven. Så här skrev jag om den på mina boksidor (som jag inte längre länkar till eftersom jag inte orkar uppdatera där tillräckligt ofta), när jag nyligen hade läst den för andra gången (detta är en av få böcker som jag läst mer än en gång):
Det unga paret Harriet och David lever för att skaffa en stor familj och på så sätt tillgodose ett inre behov av närhet och känslan av att vara behövda. Att visa sin omgivning och släktingar att de kan någonting och är duktiga. De vill skapa en riktig idyll i sitt hem - öppna dörren för lyckan.
Men det är inte så enkelt att bli vardagshjältar som de tror, och plötsligt smyger sig dessutom en obehaglig stämning in i huset. Det femte barnet är fött, men det är inte alls som de andra barnen i familjen. Någonting finns i det där femte paret barnaögon som inte borde finnas där, som inte känns så mjukt och gulligt, någonting främmande som äter sig stort och starkt.
Detta är en bok som låter nackhåren resa sig; det halvt om halvt osagda kittlar och det är svårt att lägga den ifrån sig.
Direktlänk
Bio
Jag ska på bio med en kompis i veckan, men vi har ännu inte bestämt vilken film vi ska se. Undrar om "Bourne Ultimatum"
är bra...? Eller "Den man älskar"? Fast jag har ju svårt för svensk film... och det är svårt att välja film över huvud
taget.
Jag hörde t.ex att Filmkrönikan lovordade "The Kingdom" strax före premiären, men när den var avklarad såg jag i Göteborgs-Posten att den bara fått en tvåa i betyg. Och kräsna jag litar ju mer på den hårda kritikern än på den positiva tyckaren på TV. Ändå kan jag förstås inte lita helt på GP-recensenten.
Jag och JB har varit och sett "Berätta inte för någon" (som inte verkar gå på SF längre) och "Bristande bevis", men före dess var det ett tag sedan jag var på bio. Båda de här filmerna var i alla fall väldigt bra och kan rekommenderas för den som gillar välspelade historier kring mordgåtor.
Direktlänk
Script
Jag har sedan 1996 gjort en del cgi-script i Perl; ett enkelt programmeringsspråk som jag gillar att använda när det
ska till interaktivitet på hemsidan. Men ibland har jag även använt mig av ASP-script.
Om jag med hjälp av ett cgi-script vill kolla flera saker på en och samma gång kring vad som förhoppningsvis inte finns med i ett formulärsvar, kan det se ut som i det här modifierade exemplet från mitt gästboksscript:
if ($FORM{'formular'} =~ m/spam1|spam2|spam3) {
&gotofunction;
}
I en ASP-fil kan man däremot inte göra samma sak. Så här kontrolleras att ett ensamt ord inte finns med i formulärsvaret:
if Instr(formular,"spam")<1 Then
gotofunction
Jag har försökt få med flera spamord i en och samma fras utan att lyckas. T.ex så här:
if Instr(formular,"spam1","spam2")<1 Then... o.s.v.
eller
if Instr(formular,"spam1"|"spam2")<1 Then... o.s.v.
När jag letar i referensböcker och på nätet ser jag bara exempel med en enda fras. Någon som vet hur man lägger till flera utan att behöva använda sig av flera funktioner? Kanske är det dubbelstreck (||) som gäller? Jag får väl fortsätta prova mig fram. Det är rätt kul med trial-and-error-metoden också. ;=)
(Senare: Jag fick inte ihop det med <1 så jag vände på steken och kör nu istället med
if Instr(formular,"spam1") Or Instr(formular,"spam2") Then
... o.s.v.
Else
... o.s.v.
Det får väl duga så länge. Men jag tycker det borde gå att korta ner.
Direktlänk
(Kommentera gärna i gästboken)
Fniss
Var just iväg för att äta lite lunch på närmsta kvarterskrog samtidigt som jag bläddrade i Punkt.se. Kanske bör jag
tillägga att jag inte åt skäggbiff. Fniss! Det låter ju ganska kul - och minst sagt äckligt. Ungefär som de avrakade
skäggstråna som jag tycker det verkar ligga i apelsinjuice med fruktkött eller som chokladflisor i vaniljglass.
;=) Å andra sidan handlade inte Alex Schulmans krönika om mat...
Ett tillägg efter att ha fått ett inlägg om den andra aspekten av krönikan i min gästbok:
Jag reagerade förstås också på att Alex Schulman tycker man ska använda de sexualiserade benämningarna för könsorganen även när det gäller barn. De flesta använder ju olika synonymer för könsorganen i olika sammanhang, både för det kvinnliga och det manliga, så jag hoppas det inte var i verkligheten han tillrättavisade den lilla flickan när hon använde ordet snippa.
Man kan ju tänka sig att Schulman vill att ordet fitta ska avsexualiseras, men om det nu redan finns ett sisådär 30 år gammalt ord att använda som inte är sexuellt laddat så borde alla vuxna låta små flickor använda det närhelst de vill och inte påtvingas ett sexualiserat dito.
Direktlänk
Flygpassagerare
Mindre lustigt är det väl kring kvinnan som nekades flyga med Ryan Air för att hennes 4-årige son grät vid
säkerhetskontrollen.
Enligt Punkt.se, alltså.
Men läser man Göteborgs-Posten får man en större förståelse kring händelsen, och personligen tycker jag det var ett bra beslut av befälhavaren på Ryan Air att inte ta med kvinnan och hennes son, då hon tydligen inte kunde ta hand om barnet. Det vore ju som att ta med ett vilt djur och låta det få röra sig fritt i planet, och vem vill flyga med ett sådant?
Är man förälder måste man ta hand om sitt barn, och bryr man sig inte om det kan man väl inte bara kallt räkna med att omgivningen ska göra det, utan anledning, var man än befinner sig och utan att man bett om hjälp och fått ja?
Här citeras Göteborgs-Posten:
"- Barnet sprang förbi flygplatskontrollanten och in bakom all röntgenutrustning där operatörerna sitter. När han lyftes upp slog han kontrollanten i ansiktet så att hans glasögon föll av. Till slut tog mamman hand om barnet, men när hon ställde sina väskor på röntgenbandet sprang barnet iväg igen. Han kom in på transitområdet, slog ett antal passagerare på benen och välte ett bord.
- Kontrollanten kontaktade då polisen, som i sin tur talade med flygplanets befälhavare. Han beslutade att han inte ville ha med pojken ombord. Förmodligen ansåg han att det fanns risk att barnet inte kunde hanteras om han blev stökig när planet var i luften."
Kvinnan har anmält Ryan Air och Nova Protection AB till diskrimineringsombudsmannen därför att hon anser att hon inte fick komma ombord för att hon är muslimsk invandrarkvinna. Hrm...
Kvinnan försöker även få tillbaka pengarna hon lagt på både flygbiljetter (hon skulle flyga vidare med ett annat plan efter det med Ryan Air) och hotellkostnader, en summa på över 40 000 kronor. Man förstår ju att hon inte vill låta pengarna flyga sin kos, men det är ju ett svårare fall än hon menar när hon bara skyller på att hon är muslim.
Jag tycker liksom att det börjat gå slentrian i diskrimineringsanmälningar. Många anmälningar är ju befogade, men en del försöker sko sig på att vi vill ha bort diskriminering och skyller sina egna misstag på andra.
Direktlänk
Tapeter
Tapeterna i min nya lägenhet är inte alls i min smak, men som tur är inte alltför uppseendeväckande.
Jag kan liksom blunda för dem tills det gått två år och jag får använda underhållsfonden.
I hallen är det helt vitt, och det gillar jag. Men kökstapeten, som syns på den vänstra bilden här under, passar inte alls de gråaktiga oljemålningarna jag hade uppe i mitt tidigare matrum. Jag gillar inte klassiska kökstapeter.
Vardagsrumstapeten (på bilden till höger) går i en blandning av moccafärgat och gammalrosa som jag inte heller gillar riktigt. Men de är som sagt ändå ganska diskreta.
Tapeterna har rätt många borrhål - varav några jag är riktigt nyfiken på.
Som här i sovrummet. 20 cm från taket på en av väggarna finns denna formation av igenspacklade hål.
Jag undrar vad sjutton som har hängt där.
Hålen i sig är nog ungefär 8 mm i diameter, och höjden på hela formationen cirka 20 cm.
Vad tror ni har suttit på väggen? En kvalificerad gissning, någon? ;=)
Röst-SMS
Jag har fått sms upplästa i min fasta hemtelefon två gånger, men inte någon av gångerna förstod jag vad som sades.
Robotrösten kunde ju knappt efterlikna mänskligt tal.
På slutet hörde jag åtminstone adressen till en hemsida läsas upp, så jag surfade dit för chansen att eventuellt kunna läsa sms:et på skärmen. Men det fanns ingen sådan möjlighet. Hrm...
Vad är det för mening med att gå ut med tjänsten om mottagarna ändå inte kan uppfatta vad som sägs ens om de spärrar upp öronen kring hela huvudet? Förstår kunderna hur illa det är?
Jag skrev en kommentar till Generic Mobile som håller i tjänsten. De försöker ju få företagare att skicka ut sådana röst-sms (med reklam?) till en hel hög mottagare. Men vem vill ta emot sådant - egentligen?
Om man vet vad det är; om man har hört ett sådant sms - ja, då vet man däremot inte om man ska skratta eller gråta.
Direktlänk
Psykologiskt
Idag har jag varit försöksdeltagare i en undersökning om miljö på Psykologiska institutionen i Göteborg, och som tack för hjälpen fick jag en biobiljett. Ganska
trevligt. :=) Vem som helst kan anmäla sitt intresse för att delta i olika undersökningar, läs mer om det på deras
hemsida.
Just nu söker de förresten även klienter med fobi eller paniksyndrom för KBT-behandling. Man får tio behandlingar av elever som är i slutet av sin femåriga utbildning, under handledning av legitimerade psykologer eller psykoterapeuter, för 100 kronor styck. Det verkar ju prisvärt per gång, men skulle det inte kunna funka med färre än tio tillfällen? Jag hade gärna blivit av med min spindelfobi, men har tyvärr inte pengarna just nu.
Direktlänk
Orientering
Däremot har jag ganska stumma vader efter 5 timmars orientering med JB i kuperade och "svåra"
Änggårdsbergen i
helgen. Pust! Nu är alla 50 kontroller i naturreservatet hittade i tid (de plockas ner den 1/10) och inget
regn fick vi heller.
Det är roligare än väntat att halka nerför stenbranter, trassla sig igenom snåriga trädgrenar eller höfthög ljung, eller sätta sig på rumpan i blöt mossa. :=) Och så blir det ju styrketräning för hela kroppen.
Jag måste fortfarande lära mig uppfatta detaljer och hänga med lite bättre på kartan, men jag tror det ändå går framåt för mig, långsamt men säkert. Eller...? Hehe... när JB slår en snabb blick på kartan i ögonvrån och uppfattar allt direkt, kan jag stå och glo på den åt fel håll ett bra tag innan jag fattar något. Hihi! Men det är i alla fall som att vara på skattjakt när man letar sig fram till kontrollerna.
Något som kan vara jobbigt är alla "älgflugor" som sätter sig i kläderna och håret. De suger dessutom blod! Hu!
Direktlänk
Sorg
Det här med sorg är ett ganska komplext kapitel. Jag har märkt att vi människor ofta hanterar sorgen på ett dumt sätt
när den uppkommit tillsammans med fler omständigheter än ren förlust.
När man genomlever en förlust av något slag, t.ex när en anhörig försvinner, uppstår en naturlig känsla av sorg i bröstet. Har personen gått bort utan att man som efterlevande var inblandad i oavslutade konflikter eller omständigheter, kan man låta sorgen rinna ut ur hjärtat som en form av läkning. Med tiden mår man bättre och bättre.
Har man däremot upplevt en förlust där det fanns komplikationer kring relationen eller situationen, brukar man bygga upp ganska stora energibollar av tankar kring omständigheterna; "Om jag bara inte hade..." eller "Varför tänkte jag inte på...".
De här mentala energibollarna växer sig större och större och fångar all uppmärksamhet medan den äkta bollen av sorg i hjärtat får ligga ensam och nysta in sig i systemet. Tillslut blir den riktigt rotad.
Så fort sorgbollen i hjärtat påminns om vad som en gång hände, skickas en signal om en sorglig känsla till den mentala delen av systemet så att vi börjar tänka på omständigheter och fylla oss med skuldkänslor och negativa tankar på nytt. Vi känner igen vad som hände den där gången för längesedan och tänker på hur jobbigt allting är även idag.
Återigen bygger vi upp storleken på tankebollen med hjälp av frustration, skuld och destruktiva självbilder, bara genom att tänka i samma banor på nytt.
Med tiden försöker vi därefter bearbeta den här tankebollens energier så att den krymper till en lite mindre boll av skuld eller självförakt och vi glömmer bort den nästan helt.
Men - hela tiden ligger den äkta sorgbollen kvar i hjärtat och väntar i ensamhet. Ingen bearbetar ju den verkliga sorgen. Inga tårar rinner från hjärtat, bara från de frustrerande återkommande tankemönstren i det mentala systemet.
För att bli av med hela den här gungande vågen som svänger från äkta sorg till tankemönster, måste man gråta ut den naturliga sorgen på ett läkande sätt. Utan att tänka får man låta den strömma ut. Utan värderande. Utan dömande. Utan att sörja att man sörjer.
Direktlänk
Gregory Crewdson
På Hasselblad Center på Konstmuséet i Göteborg har de Gregory Crewdsons överdrivet stämningsfulla och lätt surrealistiska fotografier hängande på väggarna
till och med den 28/10. Det är en av de bästa utställningarna hittills, tycker jag som haft en av dessa bilder som
bakgrund på datorskärmen i minst ett halvår utan att tröttna. Fast jag bytte för någon vecka sedan. ;=)
Några av fotografierna har krävt ett hundratal medarbetare för att få rätt stämning och belysning, och det visas en film om hur ett av dem kom till. Många av bilderna illustrerar ett fruset ögonblick då en människa får en revolutionerande tanke eller fråga i huvudet; tanken om att hon vill vara någon helt annanstans i ett helt annat liv. Det är ett ögonglick då hon inser att hon är på fel plats i fel relation eller i en obehaglig situation som hon bara vill försvinna från genom en tidsmaskin eller liknande. Kanske känner hon till och med att hon befinner sig på fel planet.
Gregory Crewdson leker även med illusioner kring vad som är inom- och utomhusmiljö och det ger vackra om än dramatiska motiv. Liksom han låter gränsen mellan det medvetna och undermedvetna spela huvudrollen. En ung man i ett toppmodernt badrum sticker ner handen i ett mindre trevligt undre landskap när han undersöker golvbrunnen. Och här har vi en annan ruggig bild: den flytande kvinnokroppen i ett vardagsrum.
Synd bara att jag är så noga med detaljerna när jag njuter av konst... det syns ju att den där flytande kvinnan egentligen ligger på ett plant underlag och inte på vattnet, eftersom hon är så rak i kroppen. Men effektfullt är det i alla fall.
Direktlänk
Musik
Vi har alla olika talanger, och det tycker jag är roligt. Jag älskar att imponeras av människors olika färdigheter,
vare sig de är inlärda eller medfödda.
Det jag tänker på just den här gången känns lite annorlunda än vanligt, beroende på att en text som jag själv skrev år 1999 eller 2000 har omvandlats till en vacker visa. :=)
Nyligen skickade jag den som en klurig utmaning till en musikant jag känner,
Per Arne Edvardsson, eftersom jag trodde den
skulle vara svår men inte omöjlig för honom att sätta melodi till - och att han skulle gilla att ha något att bita i.
För i mina ögon var texten ganska oregelbunden.
Rätt som det var fick Per Arne en natt inspiration till att göra något av den, och kort därefter fick jag en mp3-fil med "Måne kom och ta mig". Snart därefter fick jag den i en aning långsammare version. Den var ännu vackrare än den första, även om jag tilltalas av att den tidigare versionen svängde lite mer.
Jag borde inte ha blivit förvånad, för jag känner ju till hans talang för att skapa melodier.
Här på Myspace kan du lyssna på några av hans skapelser. Och den där visan som han gjorde av min text kan du hämta i mp3-format här: "Måne kom och ta mig" (Filnamn: "EdvardssonMane.mp3" Längd: 2,48 min Storlek: 2.7 MB).
Som sagt - jag tycker visan är väldigt vacker, liksom många av hans andra skapelser. Han är bra på att skriva melodier, skapa stämningar och sjunga inlevelsefullt. Egentligen har han inte den typ av röst som jag föredrar, men jag känner starkt att han känner något när han sjunger, och det gör att jag blir berörd. Och det är jag inte ensam om.
Det enda Per Arne är dålig på är att marknadsföra sig. Vem skulle inte gilla hans musik? Suck!!!
Nu har jag dessutom blivit inspirerad till att försöka skriva låttexter i "riktigt" format, alltså med refränger och allt. Det låter väl kul? :=)
Jag kanske skulle göra lite reklam för Skrivarklubben Ordbrukarna i Göteborg också. Det är genom den jag lärt känna Per Arne, som är klubbens ordförande. Vi träffas några stycken varannan vecka för att diskutera, filosofera och skriva - och vi blir gärna fler! Alla som gillar att skriva är välkomna och det kostar ingenting att bli medlem.
Direktlänk
Mobilen
Nu har jag haft min Nokia 2760 ett tag och trivs rätt bra med den, trots att tillförlitligheten inte är lika hög som
hos den gamla 3310:an. Men den här är i alla fall mycket roligare att använda. :=)
Nackdelen är att den är ganska lätt att tappa, för det medföljde inte någon handledsrem. Det verkar inte ens finnas någon som tillbehör trots att bruksanvisningen visar hur man sätter i remmen. Hrm...
På bilden syns även ett Bluetooth-set som jag köpte för 298 kronor på Kurt Olssons Clas Ohlsons
istället för att lägga det dubbla på ett original från Nokia. Jag ville slippa reda ut nystanet och knutarna som hela
tiden återskapar sig själva av sladdarna till det vanliga stereoheadsetet. Men tyvärr var mikrofonen rätt kass, de
jag pratade med hörde mig inte bra alls. :=( Jag skulle ha läst här först.
Jag skulle gärna haft ett monoheadset som alternativ till stereoheadsetet som medföljde, för att slippa den andra hörsnäckan när jag pratar i telefon. Stereo vill jag bara ha om jag ska lyssna på radio. Och så kunde det väl ha ingått en kabel för oss som inte har bluetooth i datorn så vi kan föra över bilder mm från mobilen. Om man nu vill vara lite krävande. Men, jag har bara betalat 190 kronor så jag får väl känna mig nöjd med det jag trots allt fått för pengarna.
Förresten, först nu har jag börjat använda ordlistan (T9) när jag skriver sms. Jag hittade aldrig rätt ord när jag provade en gång med den gamla mobilen, men jag gjorde säkert inte rätt då och hade inte tålamod nog att testa tills jag upptäckte hur det funkade. Hihi!
Dottern visade mig nämligen häromdagen att man bara trycker en gång på varje knapp och nöjer sig med det trots att fel bokstav visas i displayen, för att ordlistan "förstår" sammanhanget först lite senare, medan man fortsätter skriva.
Det verkar ju ganska praktiskt, även om det inte är helt smidigt att leta upp rätt synonym manuellt när det finns flera att välja på i ordlistan. Men även en så gammalmodig och klumpig person som jag vänjer sig säkert snart vid det också. :=)
Direktlänk
Novell
Jag har lagt upp en liten (och löjlig, jag vet) novell på hemsidan.
Annars händer det inte mycket på minuskel.com nu för tiden. Jag ska lägga ned flera av sidorna eftersom jag inte ens uppdaterar det allra enklaste, t.ex att berätta om böcker jag läst eller biofilmer jag sett. OK, jag gör ett undantag; just nu läser jag "Ett enkelt brott" av Teodor Kallifatides och den senast sedda filmen var den franska "Berätta inte för någon", som hade en särskild nerv och var klart sevärd.
Det känns som om jag är färdig med hemsidan nu, som om jag skrivit allt jag känt att jag velat skriva här. Men eftersom det är min favoritavkoppling att skriva kommer jag ändå att fortsätta göra det. Utanför nätet på ett sätt och i Rullen i samma slappa anda som på sistone. Och vad kan vara slappare än en picknick? :=)
Slottsskogen
Än kan man ha picknick under sommarsol, även om den snabbt flyttar sig över himlen numera. Med jämna mellanrum fick
vi dra filten till en soligare plats i gräset. Men vad gott det var att bara sitta och njuta med fika.
Den stora gräsplanen vid beachvolleybanorna är en av många sköna platser i Slottsskogen.
Blivande svärsonen och min dotter vaggade barnvagnen med en vajer. Det ser lite kul ut, va? ;=) Mitt
barnbarn har börjat få svårt att somna när hon är utomhus, hon är väl för nyfiken av sig.
Vi såg de här svamparna på ett träd i Slottsskogen. Har ni sett så knallgula förut? De brukar ju vara mer åt det vita hållet.
När jag passerade fågelhuset och pingvindammen medan de byggde om där i vintras/våras var det ett himla liv med grävande och pålande. Undrar om djuren fick men för livet... varför kunde de inte flytta dem från byggområdet?
En gång i somras såg jag sedan pingvinerna hoppa en halvmeter upp i luften under jättesnabba simningar fram och tillbaka i den nyare och lite större dammen. De vände på en halvmeter och nästan krockade med varandra när de rejsade och verkade ha jätteroligt! Men bara en gång, annars simmar de alltid omkring lugnt och stilla eller står och glassar på land. Hrm... Var det något ovanligt just den där gången?
Jag tycker inte om djurparker, och Slottsskogen är delvis en sådan med ganska många inhägnade djur förutom de som vistas där frivilligt. Men parken är vacker, frodig och välskött. Ska försöka ta några bilder när jag promenerar där nästa gång.
Direktlänk
Minne
Kvinnan vid bordet intill mitt på lunchrestaurangen åt färdigt de sista tuggorna, bläddrade i en skvallertidning och
bad om att få betala. Servitrisen fick lite dricks, dukade av och tackade.
Fem minuter senare gick servitrisen förbi våra bord, och kvinnan frågade: "Jag har betalat, va?". Hon fick ett jakande svar och fortsatte läsa i sin skvallertidning. Ytterligare fem minuter senare kom servitrisen förbi på nytt. "Ursäkta mig", sa kvinnan, "jag har väl redan betalat?". "Ja, det har du", svarade servitrisen.
Kvinnan såg inte ut att vara mer än 55 år gammal, men redan som ung kan man ju få problem med minnet beroende på sjukdomar (till och med sköldkörtelhormonrubbningar) eller skador. Det måste vara jobbigt! Och tänk vad man måste våga förlita sig på andra människors goda vilja och ärlighet i den här situationen.
Om skvallertidningen var ny eller kanske flera år gammal kollade jag aldrig - men det borde i alla fall löna sig för henne att läsa den flera gånger om...
Jag tänkte föreslå att kvinnan lägger något framför sig på bordet när hon betalar nästa gång, så hon kan hålla reda på om hon redan har gjort det eller ej. Men jag struntade i det. Hon hade säkert ändå inte kommit ihåg att använda sig av tipset. :=(
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 89-innehåll]