Göteborg
Bio
Brasa 2
Radioprat
Brasa
Frank i P3
Tillväxt
Strypning
2006
Kameran
Höst
Seanser
Engla
Mormor
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Attityd
© Eva-Lena B
Göteborg
Bio
Brasa 2
Radioprat
Brasa
Frank i P3
Tillväxt
Strypning
2006
Kameran
Höst
Seanser
Engla
Mormor
Göteborg
Jag har besökt stadsmuséet och sett fotoutställningen "Kontrast - Göteborg i bilder". Där finns många gamla bilder i bra kvalitet att göra
mentala tidsresor i. Den här utställningen pågår ända tills nästa höst, så man har gott om tid på sig att se den.
Kommer man upp via huvudtrappan hamnar man direkt framför en filmduk där det visas en engelskspråkig film från 70-talet om Göteborg. Den berättar med text och bild om hur man levde i folkhemmet och om hur gator, shoppingcentra och infrastruktur funkade.
Man får t.ex se inredningen filmad i detalj hemma hos en familj i det då supermoderna Hjällbo (i Angered). Väldigt kul för mig som var barn och tonåring på 70-talet, även om det var traumatiskt att återse det fula inredningsmodet. :=) Och intressant var det att försöka lista ut vad som kunde tyckas vara exotiskt för de engelsmän som såg filmen på den tiden.
Synd att det är för sent att tipsa om en fin fotoutställning på Borås museum som jag var på för någon månad sedan också. Där kunde man även njuta av Eva Hilds sköna skulpturer. Men hon finns i Boråstrakten så man kanske kan få se hennes alster ändå.
Bio
Jag går sällan på bio. Dels är jag kräsen när det gäller film, dels gillar jag inte att hamna bakom någon
tvåmeterstyp som jag så ofta gör när det ändå händer. ;=)
Jag hade funderingar på att se "Efter bröllopet" för längesedan men det har fortfarande inte blivit av. Och nu senast har jag tänkt se "Babel", efter att ha lockats av att Åsa lockats. Än har det inte hänt, men jag hoppas komma iväg på den snart.
Men först blir det "Borat", som jag ska se i veckan, med en kompis som har fribiljetter och vill se just den. Det sägs att folk skrattar som tokiga åt den så det ska bli intressant att se om jag också kan tycka den är rolig. Kan man det, om man brukar skratta åt Norén men inte åt enkel komedi?
Direktlänk
Brasa 2
Nu har jag funderat färdigt kring brasan. Hrm... tänk om det vore så skönt som det låter; att jag suttit i brasvärme
och tänkt! Men tvärtom har jag bestämt mig för att inte köpa den där vita biobränsleeldade öppna spisen i budgetmodell.
Inte heller köper jag någon elektrisk låtsaskamin som jag funderade lite på medan jag irriterade mig på burksystemet, även om det finns ett par fräcka modeller på Kassahuset. Priserna för sådana ligger bara ett par tusenlappar under de dyra ArtDeco Kamin Designspisarna som har riktiga lågor, och då är ju valet lätt.
Det verkar så jobbigt med tre vätskeburkar att slabba med för spisarna i mellandyra klassen och den som jag funderade på. Även många dyra modeller har sådana. Då hade jag behövt beställa handgjorda plåtburkar som håller många gånger om istället för att använda dem man köper gelén i. På Essin spisen finns den möjligheten ifall man trots allt väljer burksystemet. De har förresten rätt fin konstgjord ved också.
Spisen jag funderade på att köpa är 110 cm bred och passar jättebra där jag bor nu, men om jag får en mindre lägenhet framöver kanske jag inte kan ha den kvar. Man vet ju aldrig hur planlösningen kan komma att se ut. Därför har jag bestämt mig för en mindre och vägghängd modell.
Valet föll på en klart dyrare möbel - 13 500 kr kostar "AD Noblesse" från ArtDeco Kamin
Design, företaget som jag var inne på från början. Fast då funderade jag på den röda golvstående modellen som jag blir
så glad av att se på. Den här är 60 x 80 x 20 cm stor och jag tycker den är snygg på ett tufft vis.
ArtDeco Kamin Designs spisar har en enda avlång bränslebehållare i 3 mm plåt för 2 liter vätska, nedsänkt i golvet i eldningsutrymmet, och man kan reglera lågorna med en skena som man drar för. Den funkar även som lock när spisen inte används. Igår fick jag se den här spisen upptänd i en butik där man lagt vita lavastenar kring lågorna, och jag blev så himla sugen på att få med mig en hem direkt! Och då menar jag inte en sten! :=)
Det blir till att spara eller låna ihop delar av summan. Eller kanske köpa en och annan Trisslott? Jag får väl se när det brinner på väggen här hemma tillslut. Inredning är något jag gärna lägger pengar på, det ger en hög mysfaktor. Det gör inget om jag måste gå och vänta och längta efter något heller, även om jag erkänner att det är extra svårt just nu när vintern står för dörren och det skulle sitta fint med extra mysvärme. Jag skulle däremot inte kunna tänka mig att köpa en gammal bil för samma pris.
Om man vill ha en liknande vägghängd spis för ungefär halva priset - vilket betyder att man måste köra med burksystemet - finns det fina alternativ på Kamindesign. Hihi, nu börjar jag snart känna mig som ett proffs på det här, som jag har letat alternativ och information på nätet! Här på "Vi i villa":s sidor kan man läsa mer och hitta många länkar kring olika slags eldstäder.
Det förvånar mig att informationen är så dålig kring skorstensfria öppna spisar. Jag tror att många köper dem utan att aktivt ta reda på riskerna. En del butiker vet mindre än kunden. Antagligen kommer en del att sätta eld på mer än vad de tänkt sig. ;=) Så gott som överallt kan man läsa att det bara är att placera spisarna där man vill ha dem, men riktigt så enkelt är det ju inte. Man kan inte ha dem intill en tapetserad vägg utan säkerhetsskiva emellan, t.ex. Det där säljtricket syns på bilder också, spisarna hänger rakt över ryamattor, kuddar och sänggavlar.
En bra grej är att man kan köra med den betydligt billigare T Röd från exempelvis Biltema istället för eldningsgelé av specialmärken, eftersom det innehåller samma ämnen. Det betyder att man kan elda för ungefär 6 kronor i timmen. Nej, jag tänker inte räkna med själva möbelpriset. Hehe...
Direktlänk
Radioprat
Nu var det gjort! Pust! Jag var lite smånervös innan programmet ikväll ("Frank" i P3
(P3
Guts)) men inte för att vara med i sändningen utan för att jag kanske skulle börja hosta för mycket. Jag har
nämligen haft en irriterande rethosta i två veckor nu - den verkar aldrig gå över...
Annars var jag inte ett dugg nervös. Hehe! Trodde jag, ja! Desto tuffare blev det därför att upptäcka att - SMACK - nuuuu blev jag nervös, preciiis när det var dags att börja prata i mikrofonen! Jag hann liksom inte justera in mig känslomässigt, så det blev väldigt ljusröstat och glättigt och snabbpratat under den första halvan av min medverkan!
När jag ringde min dotter efteråt, som är utbildad radiotekniker och programledare, sa hon att det hade hörts tydligt att jag var skitnervös. Hihi! Det gjorde henne ännu mer nervös än jag var, verkar det som, där hon satt och höll tummarna för att hennes kära mamma inte skulle bryta ihop. ;=) Och före dess hade hon i nervös spänning väntat och väntat på att jag skulle komma in i sändning - det blev ju inte förrän 19:20 eller så och programmet började 18:00.
Jag var så glad och nöjd innan det var min tur, för att jag inte alls var nervös som jag varit rädd för att bli. Jag småpratade med alla trevliga människor i studion i lugn och ro och tyckte det var så intressant att hänga med i upplägget och lyssna på dem som ringde in och berättade om sina spökupplevelser. Kolugn.
Så kan det vara. Men det gick ändå rätt bra för att vara första gången i en rikssändning, tycker jag. Och det gav på något sätt mersmak för att försöka kontrollera nervositet och utveckla tekniker att uttrycka sig så att alla förstår hur man tänker.
Jag kanske skulle ha fotograferat alla som var där för att få ett bildminne från kvällen, men jag hade inte en tanke på att ta med mig kameran. Får väl spana in Frank:s hemsida om ett par dagar för att se om de lagt upp några bilder. Men nu var ju programmet övertaget av P3 Guts; unga tjejer under utbildning, så det är inte säkert att det räknas som en vanlig sändning.
Jag tror att man skulle kunna göra ett helt seriöst radioprogram om andevärlden, för det finns mycket intressant att diskutera och filosofera kring på ett högre plan än som det mest blev den här Halloween-inspirerade kvällen. Kanske kan jag skapa ett eget program ihop med dottern? Ibland sänder de ju sådant, och det vore superkul! :=)
Direktlänk
Brasa
Jag har blivit mer och mer sugen på en skorstensfri braskamin hemma i vardagsrummet, trots att jag inte har råd att
köpa någon kontant. Detta är ju löjligt, men igår tog jag mc:n och besökte en återförsäljare för
ArtDeco-kaminer för att
få nosa lite på dem på riktigt och inte bara se dem på bild. Men där fanns enbart en modell av rostfritt stål som jag
inte är så förtjust i.
Jag fick i alla fall ett tips om att det reas ut en budgetmodell av ett helt annat märke i en annan butik, som liknar en av modellerna jag drömmer om.
Vad jag drömmer om är långtifrån spisarna hos Haga Spis o Kamin. Hihi! Jag länkar dit för att många säkert tycker om att se bilderna på deras kaminer som tyder på ett fantastiskt hantverksarbete. Även om jag inte vill ha någon sådan själv är jag imponerad av pampigheten.
Nej, det är den vita på bilden här, en budgetvariant, som jag funderar på. Visst är den fin, ändå? Jag kunde inte
låta bli att åka och titta på den också. Och föll direkt. Åh, vad fin den skulle bli här hemma!
Men - den konstgjorda veden ser i verkligheten inte alls ut som på bilden. Den man får på köpet är gjord i mycket mindre bitar som mest liknar hundgodis. Alltså måste man köpa extra konstgjord ved från annat håll för att bli nöjd.
Så kommer vi till bränslet. En alkoholbaserad vätska, som av någon anledning kallas gelé, följer med kaminen vid köp. Den kostar en del, så man får elda med andakt. Det intressanta är hur som helst att gelén man får på köpet är förpackad i en enlitersflaska. Kaminen har däremot tre nedsänkta burkhållare gjorda för tre plåtburkar a' 500 ml tändgelé som finns att köpa - men som inte medföljer vid köp av kaminen. Man ska tända på vätskan i en eller flera av burkarna.
Priset, först. För mig som uppskattar kaminen som en fin möbel även utan brasan tänd, gör det inte så mycket att behöva snåla med eldandet. Så långt är jag fortfarande intresserad. Men - i bruksanvisningen står att de där plåtburkarna ska bytas ut efter tre påfyllningar! Det verkar ju horribelt, och innebär ett burkbyte ungefär var åttonde eldningstimme. Snacka om lyx!
Förutom det slår mig tanken... man eldar alltså upp gelén som finns i burken och sedan kan man hälla på gelé från flaskan som ingår i köpet, två gånger, innan man måste köpa en ny burk gelé för att kunna använda flaskors innehåll därefter igen. Hrm...
När man tittar på återförsäljarnas hemsidor ser man inget tecken på att det förekommer en stor handel med tomburkar, däremot kan man köpa storpack med flaskor med gelé. Tomburkar nämns förvånansvärt sällan och bara i bruksanvisningen nämns att de ska bytas ofta. På ett ställe nämns priset 10 kronor styck, på ett annat 59 kronor för sex stycken.
Eftersom jag vid det här laget är att betrakta som besatt av kaminer och ännu inte vill ge upp helt av den anledningen, har jag tittat lite på alternativt bränsle. Nu kommer det snart ett nytt sådant från Real Flame i form av patroner som brinner kontrollerat i en klump med konstgjord ved. Inte särskilt billigt i inköp, men... man slipper å andra sidan byta plåtburkar hela tiden och även själva hanteringen med brandfarlig vätska. Det kan vara trevligt med alternativ längre fram, om inte annat.
Har man en sådan insats med patroner brinnande på botten i kaminen istället för att det brinner i tre nedsänkta plåtburkar, alstras värmen lite högre upp i kaminen. Därför skrev jag och frågade Real Flame hur hög öppning deras nya bränslesystem kräver och om man behöver en speciell platta att lägga det på i botten.
Jag fick svar på den första frågan - minimihöjden är 43 cm och lågorna får inte slicka taket i utrymmet. Men jag undrar fortfarande om man måste ha en extra bottenplatta. Så jag har en del att tänka på... Hihi!
En sak till fick mig tveksam. Man får nämligen inte placera kaminen mot en tapetserad vägg, utan måste sätta upp en eldfast mineritskiva mellan väggen och spisen. Undrar hur hög den där skivan måste vara? Om man tittar på vägghängda kaminer, som den här, kan man i och för sig dra slutsatsen att mineritskivan bara måste täcka själva ryggen på kaminen och inte sticka upp ovanför.
Jag tycker det är kul att fundera, titta och längta lite efter sådant som jag tycker är fint. Men det ser rätt tomt ut på väggen här hemma nu, utan den där tänkta öppna spisen. Hrm... vill jag hellre ha det tomt, än en vacker öppen spis med mineritskiva bakom och dyr eldning...? ;=)
Direktlänk
Frank i P3
På fredag, den 3:e november, ska jag medverka lite lätt i radioprogrammet
"Frank" i P3
(P3
Guts) då det handlar om spökerier, så här i Halloween-tider.
De vill ha mig att svara på några lyssnarfrågor och ge en liten intervju om hur det funkar med andevärlden, vad man ska göra om man råkar ut för spökerier och sådär. Det kan ju bli intressant att se hur allt flyter på, jag har aldrig varit med i en studio förut. Har bara besökt min dotter när hon jobbade på City 107 i Karlstad.
Hoppas bara att jag inte blir för nervös och darrig på rösten. Hihi! Eller får totalt hjärnsläpp! Brrrr! I så fall får jag skylla på att jag blivit besatt eller något. Hehe! Många har ju ändå redan lite konstig syn på medier...
Den som vill lyssna på programmet men inte kan just när det sänds, kan gå in och ladda ner redan sända avsnitt i mp3-format från deras podradioarkiv.
Direktlänk
Tillväxt
Jag upprepar mig igen, jag vet. Och jag har länkat till den här artikeln om omöjlig tillväxt tidigare. ;=)
Anledningen till att jag kommer in på tankar om tillväxt igen är att SifNytt damp ner i brevlådan idag, och den
har temat tillväxt. Ledaren, skriven av Bengt Melin som är ordförande i SIF Göteborg, har rubriken:
"Tillväxt - en förutsättning för trygghet och flera jobb".
Vidare skriver Bengt Melin:
"En god tillväxt skapar förutsättningar för en bättre lön, tryggare anställning och en bättre arbetsmiljö".
Längre bak i tidningen finns artikeln "Vardagen för en klubbstyrelse i ett tillväxtföretag", och i den berättas följande (citat):
"I nuläget är det svårt att få medlemmarna att bli engagerade i fackliga frågor. Man har inte tid att stanna och
prata i korridorerna och styrelsen erkänner att det inte finns någon bra fikakultur på Astra Tech.
- Vi får försöka bli bättre, men det blir inte lättare när man har stor tilväxt, säger styrelsen".
Man berättar också:
"- Det blir många förhandlingar kring omorganisation och nyrekretering, ibland flera gånger i veckan."
I tillväxtföretag ser vi alltså att de anställda är så stressade att de varken hinner fika eller engagera sig fackligt. De arbetar dessutom under ständiga omorganisationer med en oklar ledning (vilket ju måste vara följden) och nya tillkommande medarbetare som behöver stöd och introduktion.
Jaha... det är alltså i sådana företag vi får trygghet, enligt SIF:s syn på tillväxt. Jag upprepar vad Bengt
Melin skrev i ledaren:
"En god tillväxt skapar förutsättningar för en bättre lön, tryggare anställning och en bättre arbetsmiljö".
Vad är det för en slags trygghet, om jag får fråga? Och på vilket sätt blir arbetsmiljön bättre av att alla hela tiden flyttar runt för att de inte får plats, och ingen har tid att tänka en tanke?
SIF anser att det viktigaste är fler företag, bra företag och växande företag - allt detta på en och samma gång. Jag håller bara med om de två första sakerna. Fler bra företag skapar ju arbetstillfällen och en sund konkurrens.
Om alla existerande företag ska ha tillväxt som mål, får vi inte en sundare konkurrens än om fler företag istället skapas inom branschen. Lagom stora företag med större möjligheter till överblick, medansvar och kommunikation.
Jag anser att ett företag som ger tillräckligt stor vinst och har lagom många medarbetare som kan överblicka, få information om och har chans att påverka verksamheten, inte ska eftersträva tillväxt. Företaget fungerar ju redan optimalt och en tillväxt skulle kunna vända den goda funktionen till ett negativt flöde på fler än ett plan.
Ett redan ekonomiskt hållbart företag som har som största mål att växa, kan i mina ögon inte vara riktigt friskt om växandet inte enbart är grundat på att vilja ge sysslolösa ett nytt arbete. Det borde annars undersöka sin funktionalitet och ideologi på nytt.
Dessutom brukar (falsk) tillväxt ordnas genom uppköp av mindre och redan befintliga verksamheter som hade gett en sund konkurrens om de fick fortsätta rulla på som fristående företag. Eller genom att utnyttja svaga u-länders billigare arbetskraft för de tråkigaste sysslorna som företaget tidigare utfört själva.
Det ligger nog mer än en hund begraven i den ständiga jakten på tillväxt...
Direktlänk
Strypning
I dagarna har man kunnat läsa på löpsedlarna om en ny trend bland skolbarn. Nu har man kommit på att flera elever på
högstadieskolor i Trelleborg har lekt stryplekar, för det har filmats med mobiltelefoner. Polisen har larmat skolförvaltningen i kommunen och föräldrarna där har fått brev med information om riskerna. Hoppas verkligen att
ungdomarna själva kommer att få samma information.
Men varför skriver man i tidningarna om att det är en ny trend? Och man tror alltså att det är något som händer lokalt i Trelleborg? Hrm... jag skrev om det i Rullen redan i oktober 2004, när jag förstod att det hände i Göteborg. Har föräldrarna här också fått brev om riskerna?
Vilken vuxen person som helst måste väl fatta att det lätt kan ge bestående hjärnskador eller leda till döden om man stryps tills man svimmar (andningen upphör och blodet kan inte leverera syre till hjärnan). Nu liksom då har jag lika ont av att ungdomar roar sig med att strypa den enda livlinan de har till sina hjärnor, där centrat för alla livsuppehållande funktioner finns. Det är ju sjukare än sjukt och jag mår bara så illa!
Redan på 70-talet ägnade sig högstadieelever åt svimningslekar, men med en annan teknik. Jag låg sömnlös med ångest i flera veckor efter att ha förstått att en tjej som jag brydde mig väldigt mycket om gjorde detta. När det hände larmade jag hennes föräldrar men jag vet inte hur det slutade eller hur många andra föräldrar som fick reda på det. Antagligen inga, för hennes föräldrar brydde sig inte om ungdomar och jag var bara tonåring själv och orkade inte dra igång ett helt maskineri på egen hand.
För tonåringar är det totalt främmande att informera föräldrarna till andra tonåringar som råkar ut för något eller frivilligt lever väldigt farligt med exempelvis droger. Jag vet inte varför, men så har i alla fall jag uppfattat det under hela mitt liv. Om ingen vuxen griper in kan man inte räkna med att någon tonårskompis kommer att göra det heller.
Hur många tonåringar som helst i mitt bostadsområde på den tiden såg med egna ögon gamla tjocka gubbar som gled in i klungan av oss och lockade med sig ett par sjundeklassare till sina lyxbilar för prostitution. Allt med hjälp av smicker, pälsar och pengar. Till synes helt vanliga och välartade, om än riskbenägna, flickor följde med.
Alla ungdomar får inte den närhet de behöver av sina föräldrar och de är lätta offer, även om de till ytan verkar sköta sig bra. De här tjejerna kände sig utvalda och vackra när gubbarna ville ha just dem med sig. De vände på steken och tyckte synd om oss andra, för att få ett slags egenvärde. Ett av många bevis på att det egna livet inte var så mycket värt för dem. Ett annat bevis kan vara svimningslekar.
Vi "skvallrade" inte för flickornas föräldrar om att de gjorde en vana av att åka med de gamla tjocka gubbarna, trots att vi äcklades av tanken på det. Helt otroligt, nu när jag tänker tillbaka. Men så funkar tonåringar, tyvärr.
De här dödslekarna kommer antagligen att gå för långt av den anledningen: för få vuxna ingriper när de ser något hända (flera vuxna passerade och såg gubbarna hämta upp flickorna jag skrev om, men ingen ingrep. Och bara jag reagerade på spårvagnen när ett par tonåringar ströp varandra 2004). Vuxna anhöriga får sällan reda på vad som händer deras barn eftersom inte heller tonårskompisarna informerar föräldrar. Det är hemskt tragiskt.
Det är i alla fall bra att det står om stryplekarna i tidningarna nu, men efter en tid har väl de flesta glömt bort det. Eller så tror man inte att ens egna telningar är inblandade i sådana abnormiteter. Man kanske inte ens unnar sig tid att tänka tanken.
Direktlänk
2006
Det här året känns lite annorlunda jämfört med de senaste åren. Som om jag kommit loss på något sätt. Ingenting går med
minsta motståndets lag, jag får verkligen kämpa, men ändå... jag rör på mig. Om inte annat så rör det på sig runtomkring. ;=)
Ännu är det bara oktober och mycket kan hända innan året är slut. Men om jag tänker tillbaka några månader så har jag sedan februari...
... "kommit ut" som medial
... sagt upp mig från ingenjörsarbetet
... fått mc-kort
... blivit mormor
... och kanske hinner jag starta eget företag innan året är slut?
Idag lämnade jag in min affärsidé till Arbetsförmedlingen. Där ska en handläggare först läsa igenom den, och om hon tycker det verkar lämpligt skickar hon den vidare till CFE, Centrum För Egenföretagare, för värdering.
Jag var nyligen på CFE för att lyssna på ett gratisseminarium kring företagande. Det gick mest gick ut på att man skulle bli medveten om ifall man verkligen har rätt personlighet och intresse för att starta eget. Jag blev ännu mer sporrad av det än tidigare, för jag känner att jag skulle vara noggrann med pappersarbetet och kundvården, ha mitt jobb som en livsstil och att inriktningen ligger naturlig för mig. Delvis medialt arbete, delvis inom skribent/ CAD/ teknik/ webb/ datahanteringsområdet.
När jag var på Skatteverket för information kring skatter och avgifter i somras, kände jag mig dock inte lika sporrad. Hehe!
Hur som helst, Arbetsförmedlingen har ramavtal med CFE och andra sådana företag, för utvärderingar och kurser. Om idén verkar hållbar kan jag få starta-eget-bidrag.
Undrar vad de tänker och tycker om den, och om ekonomin. Det handlar ju mestadels om medialt arbete och jag kan inte tänka mig att de har gott om kunskaper på området. Men jag litar på att jag kunnat formulera mig tillräckligt klart för att en intelligent person ska förstå att där finns en logik och inte bara något alldeles ko-ko. Även om man inte har egna erfarenheter kan man med intellektets hjälp inse att det finns områden som andra behärskar trots att man själv tycker det är konstigt. Jag får hoppas på det. Och jag vet att jag har stöd från "gubbarna där uppe" som hela tiden puffar mig i ryggen för att jag ska komma igång (nu verkar jag antagligen väldigt ko-ko i någon läsares ögon i alla fall).
Direktlänk
Kameran
Min kamera, en cirka 4-5 år gammal Canon Powershot S30 som kostade 5000 kronor på den tiden, har dött. Himla trist!
Som tur var kan jag låna en kompis kamera av samma modell, som inte använts på år och dar - men den är verkligen
inte frisk, den heller! Det verkar vara locket för linsen som fått sig en smäll och som ger signaler till logiken att
man har stängt det fastän man just är på väg att ta världens fräckaste bild. Blipp, så är allt plötsligt svart. :=(
Det var ganska svart i söndags kväll när jag och mc-kompisen var i Alingsås för att få lite fräcka bilder. Nu pågår ju
"Ljus i Alingsås" fram till
den 29/10 och då är det förstås kvälls- eller nattljus som gäller som fond. Jag tycker om de där utställningarna.
Jag lånade ett väldigt lätt stativ som var bekvämt att bära omkring på, men det gick inte att vrida fästet för att ta stående bilder. Då fick jag låna kompisens kamera för sådana motiv. Och så dog den lånade kameran fler gånger än den ville ta kort, så jag fick låna kompisens kamera för de tillfällena också. Hrm...
Vi får se när jag kan låna det där flashkortet så jag kan föra över mina bilder från hans kamera till min dator. Men oj! Nu ringde kompisen, precis när jag skrev meningen innan! Jag ska få mina bilder på ett USB-minne, det ringer på dörren om bara några minuter! Spännande!
Tillbaka igen! Vi har tittat på bilderna och mina blev varken många eller spännande. Men här är i alla fall en skönt
blå fasadbild. Så har vi även tittat lite mer ingående på vad det kan vara för fel på kameran jag lånar. Det visade sig
att den ska kunna fungera om jag bara inte rör framsidan nere till höger. Jag får väl vänja mig vid att hålla den på
ett annat sätt.
Höst
Nu kanske det är höst på riktigt, för temperaturen har varit kring tio grader de två sista dagarna. Men det verkade
vara fjorton grader på eftermiddagen ändå, när jag och mc-kompisen fikade på en uteservering i Gottskär. Liksom när
jag igår tog en glass utanför Triumf och njöt i lä i solskenet. Deras glasscafé i Sävedalen har flyttat till andra
änden av huset och fått en jättefin uteplats.
Men det känns ändå att det är svalare ute nu, när solen sjunker bakom trädtopparna och man kör i 70 km/h eller mer. Jag suger ut det allra sista av mc-säsongen och här kommer ett par bilder från dagens utflykt via Inseros. Sverige är ett vackert land med många fina landskap.
Seanser
Jag kanske ska berätta hur det gick med den lilla seansen jag höll tillsammans med tre andra i tisdags - bordsdansen som jag kallade den? Det var första gången jag
provade detta privat, så det var spännande när det började hända saker.
Ungefär en kvart tror jag det tog innan vi hade byggt upp tillräckligt med energier kring bordet. Alla fyra deltagare är vana "energiarbetare" så det tar säkert längre tid för dem som aldrig jobbar med sådant (och man bör veta vad man gör för övrigt). Det var ett ynkligt och lätt litet bord vi använde jämfört med det jättestora 6-bensbordet i gediget trä som användes på Två Världar men som trots det funkade fint.
Bordet vi använde nu var av plast och trebent. Det hade lite svårt att "gå" på underlaget, för fötterna fastnade av friktionen. Så det (läs: andarna vi hade kontakt med) bestämde sig för att välta bordet åt olika håll för att ge svaren ja eller nej.
Jag blev lite förvånad över några av svaren för min del, till exempel hur tidigt en del förändringar kan ske och att de tror på mig mer än jag själv gör, men samtidigt känner jag att svaren var riktiga. Jag hade hört samma saker genom andra medier flera gånger om redan och känner mig trots allt rätt mogen för det. ;=)
Lite roligt var det att se hur bordet "pratade" med oss när vi resonerade kring följderna eller betydelsen av ett svar vi fått. Då höll bordet med (det vickade mot "ja") när det tyckte att vi sa något förnuftigt eller när vi uppmuntrade varandra. Hihi! En gång när en av oss tvekade över svaret tjatade bordet säker tjugo gånger i snabb takt "ja, ja, ja..." för att försöka övertyga oss om att det faktiskt var sant.
Det ska bli intressant att göra om det här snart igen, trots att det tar mycket på krafterna. Man använder ju en del av sin eteriska energi för att de fysiska fenomenen ska kunna genomföras.
Men när jag skulle somna den natten märkte jag att hjärnan var lite förbryllad över upplevelsen, som ju stred mot dess normala verklighetsuppfattning. Det krävs nog att man med sina egna sinnen upplever sådana saker flera gånger om innan hjärnan fullt ut kan acceptera dem som verkliga. ;=)
Det är väl så de flesta icke-mediala känner innan de själva har fått kontakt med andevärlden genom ett medium, till exempel. Det är svårt att tro på något man inte upplevt. Vi lever ju i en fysisk tillvaro styrd av naturlagarna som normalt inte påverkas fullt så synligt av andevärlden - utom vid extrem fara, spökerier eller speciella seanser.
Nu på onsdag kommer förresten två engelska medier, David och Marcus, till Två Världar i Göteborg för att hålla en traditionell medial demonstration tillsammans. De brukar vara väldigt populära. På torsdagskvällen kan man komma på en gruppseans för max åtta personer med samma duo, och det finns platser kvar ifall någon är intresserad. Klicka på "Bokningar" på föreningens hemsida.
Direktlänk
Engla
Här kommer bilder från gårdagen, när jag för allra första gången fick träffa och hålla Engla, då ett och ett halvt
dygn gammal. Mormor Eva-Lena tog mc:n till BB för ett besök som gav en skön värme i hjärtat. :=)
Visst är hon söt? 48 cm lång och 3185 gram tung är hon.
Mormor
Kring den 25 oktober var det tänkt att jag skulle bli mormor. Men hela eftermiddagen redan igår vankade jag omkring
riktigt orolig sedan jag fått höra att min dotter precis lagts in för förlossning, i sista stund för igångsättning.
Min dotter hade sådan hosta att hon trodde att hon inte kunde hålla riktigt tätt i fredags och under helgen. Men hon åkte in till sjukhuset för att göra en koll för säkerhets skull igår. Då visade det sig att fostervattnet hade gått men att barnets huvud hade legat i öppningen som en propp så att allt inte forsade ut direkt. Och hon fick veta att tre dagar är maxtiden efter det att vattnet gått tills man måste sätta igång sammandragningarna om de inte startat automatiskt.
Det blev en smärre chock för min dotter och hennes sambo! Plötsligt var de inne i ett förlossningsarbete som de trodde låg åtminstone en vecka framåt.
Jag undrade om det skulle ha hänt något konstigt med mitt ofödda barnbarn för att hon inte kommit till sjukhuset direkt i fredags. Och jag fortsatte oroa mig under gårdagskvällen och natten... kunde detta skada min dotter på något sätt? Brrr... det blir en mer illamående och förlamande oro när det gäller ens barn än en själv. Jag tittade intensivt på ett inspelat avsnitt av "Mord i sinnet" för att skingra tankarna.
Tidigt i morse fick jag äntligen ett samtal från min dotter om att allt var bra! Barnet är friskt och hon själv hade bara behövt sys med ett stygn. Även om det varit fruktansvärt jobbigt, gjort väldigt ont och tagit kanske 15 timmar med bara lustgas och lite akupunkturnålar som smärtlindring, var hon lycklig genom den stora tröttheten. Nu måste hon bara genomleva värkarna som återstår under äggstockarnas sammandragningar efter förlossningen.
Och vad jag var lycklig. Vilken stor känsla det var att höra mitt barnbarn gråta lite i telefonen under 2-3 sekunder, innan det tystnade igen! En ny människa är född. En liten flicka som kom 04:51 och ännu varken var mätt eller vägd när jag pratade med dem. :=)
De flesta har kommit till världen på detta naturliga sätt, så jag förstår inte varför det är en så stor och mäktig känsla att bli mormor! Men underbart är det!
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 84-innehåll]