Brasor
Symboler
Bordsdans
Familjebostäder
Bebyggelse
Sensommar
Mer vovve
Vovvar
Ordning
Återkommanden
Balans
Höst?
Slurp
Politik
Åska
Nespresso
Frihet
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Sommar
© Eva-Lena B
Brasor
Symboler
Bordsdans
Familjebostäder
Bebyggelse
Sensommar
Mer vovve
Vovvar
Ordning
Återkommanden
Balans
Höst?
Slurp
Politik
Åska
Nespresso
Frihet
Brasor
Vi var några stycken som tillbringade lördagskvällen hos en familj som flyttat till en jättefin lägenhet med öppen
spis. Naturligtvis bjöds vi gäster på en liten brasa, trots att det inte behövdes. ;=) En extra skön värme och doften
av eldad ved spred sig genast; mysfaktorn var hög.
I en gammal inredningstidning (Hem ljuva hem nummer 4 2006) har jag några gånger tittat på sidorna om moderna eldstäder utan rök. Man behöver ingen skorsten och inget tillstånd från hyresvärden för att installera och elda i de mobila (t.ex vägghängda) kaminerna från Art Deco Kamin Design.
I en sådan kamin placeras några keramisk konstgjorda vedklabbar som döljer en förbränningskammare med bioalkohol (utvunnen från säd, potatis, majs och annat). Vid förbränningen bildas vatten och en aning koldioxid (som växterna gillar). Kaminen ger en behaglig värme precis som en vanlig brasa, fast man får ju inte den där sköna doften av eldad ved som jag älskar.
Det här är i alla fall en typiskt onödig sak som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att köpa om jag
plötsligt fick en massa pengar över.
En av favoriterna är den vägghängda rödlackade Metriek, på bilden här, som du kan läsa om ifall du klickar på den.
I deras galleri finns även en större bild.
Den vita golvstående
Apollo mini är också fin,
liksom flera av de andra... t.ex Paris... *drömmer lite*
Symboler
Jag använder symbolspråk mycket, rent intuitivt känner jag vad symboliska sekvenser kan betyda. Men så har vi lösryckta symboler som jag tycker är lite svårare att hitta en universell mening för. En fågel, till exempel, står för mig för
frihet och överblick. Men det finns ett speciellt symbollexikon kring djur (bland många andra teorier och historier
kring symboler, naturligtvis) som jag blir nyfiken på med jämna mellanrum, när det gäller just djur. Och där kanske
det finns en ytterligare mening med fågeln som symbol, förutom friheten. "Djurens språk" av Carina Solöga
Högman listar vad olika djur har för symbolisk betydelse. Ormen står exempelvis för förändring, att
man ömsar skinn och utvecklas.
Jag vet inte vad jag ska tro om sådant egentligen, jag har ju aldrig varit särskilt förtjust i att tro överhuvudtaget. Det får antingen vara ett slumpmässigt sammanträffande eller helt betydelselöst - eller faktiskt betyda något. Kanske har symbolbetydelser bildats under en lång tid av kommunikation i ett universellt gemensamt medvetande? Mig spelar det ingen roll. Men de få gånger jag kollat upp något djurs symboliska betydelse efter att ha råkat på det intensivt på olika sätt under en period, har den faktiskt stämt in bra på situationen.
Anledningen till att jag skulle vilja titta i boken den här gången är att jag fått till mig en del fåglar på sistone. En dag nu i veckan när jag skulle vattna balkongväxterna, hörde jag fågelkvitter som kändes väldigt nära mig. Balkongen är inglasad, och sedan något dygn hade jag haft fönstren så gott som helt stängda på grund av dåligt väder. Så kvittret borde ha låtit lite dovare om det kommit från träden utanför.
När jag skulle gå in igen såg jag den lilla fågeln sitta på en av balkongstolarna, titta på mig och kvittra bestämt. Underligt att den tagit sig in genom mellanrummet nere vid golvet, fåglarna brukar ju veta vad som finns inne vid husen och inte komma för nära. Jag öppnade ett par av balkongfönstren men den hade ändå svårt att hitta ut - den krockade med de stängda fönstren och satte sig sedan att vila bakom en ihopfälld stol. Tillslut kunde jag i alla fall få ut den i friheten och jag hoppas den inte var för chockad eller ustsvulten.
Ett par timmar senare sitter jag hos en familj och pratar när jag hör hur det liksom knastrar i fönstret bakom min rygg. Alla i familjen tittar mot fönstret men jag låtsas som ingenting. Tillslut vänder jag mig lätt om och frågar om fönstret håller på att spricka, för så låter det. Men nej, de hade sett en fågel sitta där bakom mig och greja mot fönstret. Den hann flyga iväg innan jag såg vad det var för en sort. Jag frågade om det brukade sitta fåglar där, men ingen av dem hade sett det tidigare.
När jag nästa kväll läser i en bok jag fått av en väninna, om ett amerikanskt mediums utveckling, handlar det första stycket just då om hur hon undrar över betydelsen av att en dag på ett underligt sätt råka på en fågel och på kvällen sedan höra sitt barn berätta att de har undervisats om fåglar under hela dagen. Jag kunde inte låta bli att småskratta för mig själv när jag läste det.
Senare uppdatering: jag fick ett mail med betydelsen av fågeln som symbol: "Upptäck dina förmågor samt din kraft och dina vingar skall bära dig. Din gåva är självförtroende". Ja, bättre självförtroende vore inte dumt! Jag får pröva mina vingar lite mer! :=)
Direktlänk
Bordsdans
Jag ser fram emot tisdag, när vi är ett par stycken som ska ha bordsdans hemma hos en tjej jag känner. Vi ska inte
dansa själva, som man kanske kan tro, däremot experimentera med fysiskt mediumskap.
Som ni kanske minns skrev jag här i Rullen om ett föredrag av Ann-Charlotte Oksanen som handlade om detta för ett tag sedan. En tjej jag känner testade det hemma efteråt, och det funkade fint.
Nu ska vi vara ett par andra som gör detsamma där, och det ska bli intressant att höra svaren på mina frågor om jag kommer på några bra som passar för ja- eller nejsvar. Det är lite mer "primitivt" än att kommunicera direkt (telepatiskt) som man normalt gör som medium, så svaren man får blir ju därefter. Men samtidigt känns det förstås mer påtagligt att få svar i form av fysiska fenomen. Överhuvudtaget var det flera år sedan jag var med om fysiska fenomen om jag bortser från bordsdansen efter det där föredraget.
Ett par unga tjejer jag råkade på häromdagen berättade att den enas mamma och hennes väninna brukar ha kontakt med andevärlden genom ett bord. Trevligt, sa jag och berättade samtidigt för dem att man oftast brukar hålla händerna uppepå bordet och tillsätta delar av sin egen eteriska energi för att hjälpa den ande som vill manövrera bordet.
Då berättade den ena tjejen att det behövde inte hennes mamma för bordet rör sig alltid utan att man är i närheten av det. När man inte använder det måste man alltså låsa in det i ett klädskåp. Hihi! Det var ju rätt kul! Tänk om man satte ett koppel på bordet och gick ut med det som en hund, visst hade det varit fräckt? ;=) Fast nu hade det visst brutit ett ben!
Tjejen jag ska till på tisdag berättade att när hon och några till hade fått igång bordet där förra gången, fick de oväntat besök av en släkting. Och när han fick se bordet dra ut i hallen av sig själv med en väldig fart, rymde han själv fältet hela vägen - ut genom ytterdörren. Hehe! Hoppas vi lyckas lika bra på tisdag!
Direktlänk
Familjebostäder
Jag har skrivit om dem förut, och även till dem i ett par ärenden
utan att få svar. Som ni kanske minns fick jag duscha i iskallt vatten under ett par veckor innan de brydde sig om
pumpen som var trasig, bara för att ingen annan än jag klagade. Jag gick upp före de andra i huset om morgnarna och
fick igång pumpen åt dem, som åtminstone fick ljummet vatten. En röst är ingen röst. "Ingen har klagat förut" är en
bekväm paroll.
I somras fick jag en lapp i brevlådan en onsdagkväll, vid halv sex-tiden. Det var ett meddelande om att en entreprenör skulle få tillgång till köket där de skulle borra hål in till hallen och därifrån borra hål in till vardagsrummet. Mellan borrhålen skulle de dra och skruva fast en kabelkanal med fiber-bredbandskabel. Någon gång på fredagen från klockan 07:30 skulle de ha tillgång till min lägenhet och före dess måste jag ha förberett följande:
Dragit undan möbler från väggarna (mitt datorbord, en skrivbordsbyrå, två skinnsoffor och eventuellt en rumsdelare. Plockat ner gardiner och tavlor i vardagsrummet. Ha plastat in ömtåliga eller dammkänsliga saker (tyger, apparater etc). Tagit fram en extranyckel att lämna in på Familjebostäders områdeskontor.
Jag är inte ett dugg intresserad av nytt och snabbare bredband, jag bor på ett ställe som tillåter högsta möjliga hastighet i ett vanligt bredband men har valt bort det alternativet. Vill ha det så långsamt och billigt som möjligt. ;=) Fler tv-kanaler vill jag inte heller ha, jag betalar redan för ComHem-kanaler som jag aldrig tittar på, det gick inte att välja bort dem från hyran.
Det är default att tacka ja även till det nya fibernätet, fick jag veta när jag ringde och hörde med Familjebostäder om varför vi fick så kort tid på oss, bara en dag. För något som jag inte ens är intresserad av. Vi hade då inte heller fått veta vilket företag som skulle få köra trafik i nätet eller vad det ska kosta oss hyresgäster.
Kvinnan jag talade med skyllde naturligtvis på entreprenören - vi borde ha fått minst en vecka eller två på oss, tyckte hon. Men duktiga som de själva är hade de naturligtvis hängt upp ett anslag om det i trapphuset, sa hon. Icke... sådant säger de bara för att kunna lägga på luren, ifall de inte har en chans att hålla tyst helt.
Under torsdagen skulle jag alltså hinna få tag i personen som hade min extranyckel (fanns han i Göteborg?), åka och leta efter plast - utan bil - och hinna hem och täcka datorutrustning och annat med plasten, flytta möblerna (hur skulle jag kunna flytta datorbordet ensam?) och lämna in en nyckel. Jag ringde på hos en singelgranne för att höra om hon kunde tänka sig att vi hjälpte varandra, men hon hade redan plockat undan alla sina möbler för att måla om taket.
Som tur var kunde jag stanna hemma både torsdagen och fredagen, men jag orkade inte åka runt kommunalt för att leta plast på byggmarknader. Jag fick hjälp med möblerna av en kompis. Pust! Ställde in ett par möten och kunde inte heller ta hem några besökare. Borrandet dammade ner hela lägenheten i tre dimensioner, så det var tur att jag åtminstone hade trätt ett par större matpåsar över datorn och skärmen.
Under tiden de jobbade i min lägenhet blev jag mattare och mattare av någon slags magsjuka med feber där jag gick runt och dammade och dammsög kontinuerligt, och tillslut kunde jag bara ligga ner raklång. I flera dagar, med möblerna huller om buller och borrdamm överallt. Utan att orka fixa så jag kunde se på tv eller sitta vid datorn. Hehe... roliga dagar... det var första gången jag kände mig helt hjälplös efter att ha blivit singel. Om man bortser från mötena med Lurviga Ludvig nere i tvättstugan, förstås, den enorma och buckliga källarspindeln.
Här kan man läsa om bredbandsprojektet som pågår runtom i landet. Är det värt priset, tro? I slutänden är det hyresgästerna som får betala - vi alla som "får" bredband enligt statens önskemål. Men många har redan bredband som är fullt tillräckliga i kapacitet. Alla laddar ju inte ner film eller musik. Det känns som om vissa nätbolag har övertalat politikerna till satsningarna ihop med hyresvärdarna bara för att vinstchanser finns i detta, men att ingen bryr sig om ifall behovet finns. Men jag vet förstås inte...
Som tur är har Familjebostäder åtminstone bestämt sig för att vi kunder ska få välja mellan tre leverantörer som de kommer att förhandla fram som konkurrenter. Hoppas vi får lov att välja bort dem också. Men vi är inte ens betrodda nog att få använda portkoden i entrén, så varför hoppas att vi ses som kapabla nog att välja anslutning till Internet, TV-program eller telefonisystem?
Jag skrev ett mail till Familjebostäder ett par, tre veckor efter att portkoden i entrén slutade fungera i maj, men har inte fått svar än - och nu är det ju i stort sett oktober. Av en slump upptäckte jag att en granne fortfarande kunde komma in med portkod, och hon berättade att de hade bytt kod utan att meddela oss hyresgäster om det. De vill nämligen inte att vi ska kunna använda den, bara brevbärarna. Undrar hur hon hade fått tag i den... och nu kan jag den också...
Familjebostäder är det konstigaste företaget jag vet när det gäller service. Otroligt nonchalanta. Jag har aldrig tidigare klagat på någon hyresvärd och har jag frågat om något så har jag fått svar. När jag flyttade hit försökte Familjebostäder till och med "mörka" att det fanns ett cykelrum! De erkände det inte förrän jag sa att någon redan hade visat mig rummet och att jag gärna ville ha en nyckel dit. Knäppt, va?
Direktlänk
Bebyggelse
Idag blev det en skön och solig tur till Alingsås, via Olofstorp och Gråbo. Hemvägen gick först mot Boråshållet och
sedan vidare på en mindre väg ner mot Hindås, Härryda och Landvetter. Jag tror det var omkring 23 grader i skuggan.
På bilden ser det grått ut, men det blev bara lite disigt på eftermiddagen när molnen samlade ihop sig åt
Göteborgshållet till (västerut, där solen som vi vet går ner).
I Alingsås rullade jag ner till sjön Mjörn i Nolhaga för att tugga i mig en macka. Det är en ganska fin oas, men där blir nog lite mer livat när de nya bostadsområdena planterats ut. Lite utanför Alingsås centrum bygger man upp Stadsskogen. Jag kollade på filmen på deras hemsida och tycker det verkar bli ett fräscht område.
Men jag skulle absolut inte vilja bo i villa så tätt. Väljer man boende i fristående hus vill man väl inte känna sig instängd? 2000-talets arkitektur gillar jag skarpt, men överallt lägger de husen så trångt! Ett typiskt exempel är Bo 01-området i Malmö där förbipasserande säkert kan se när invånarna gör morgontoalett. ;=) Är det inte lite konstigt? Men det är väl så att alla vill tjäna så mycket pengar som möjligt och mark är ju dyrt.
På tal om boende så är en bo- och inredningsmässa på gång på Svenska Mässan i Göteborg, den 5 - 8 oktober. Det är två mässor i en: "Hem & Villa" och "Hem 2006". Den sistnämnda som handlar om inredning har vi för första gången i stan. Jag skulle gärna vilja besöka den men vet ännu inte om jag ska unna mig det. Och vilken tortyr att gå där och frestas utan att kunna köpa något! Pust!
Ett annorlunda boende hittade jag genom Anne: en fin trädkoja!
Nästa utflykt kan för min del också gå till Alingsås - det är dags för "Lights in Alingsås" igen; ljusutställningen som förtrollar tiotusentals besökare varje år. Ljus påverkar oss starkt, men trots det har vi trist och dålig belysning i bostadsområdena, tycker jag. :=( Den 29/9 till 29/10 pågår utställningen, som brukar vara spridd i flera delar av staden.
Här är en bild jag tog under förra årets utställning. Den är tagen på frihand så skärpan är ju inte bra, men jag tycker ändå det är kul att försöka fånga stämningarna där.
Sensommar
Vi har haft ett par veckor med 20-25 graders värme i skuggan, så jag har njutit på två hjul så ofta jag kunnat.
Man får ju passa på en sådan här fin sensommar (nej, det är inte höst. Hehe). ;=)
Fast man börjar tyvärr se på träden att hösten trots allt har kommit. Bilden är tagen under en paus mellan Seglora och Kinna idag, när jag var ute på en av mina favoritrutter. Jag har beskrivit den 18 mil långa rutten på mc-sidorna under rubriken Avkrokar, ifall någon annan vill köra den.
Någon gång i framtiden kanske jag kan lägga upp en gps-fil för den istället, vem vet? Jag har blivit lite sugen på att skaffa en ordentlig gps-mottagare med kartor, men det får bli när jag kommit igång med ett nytt jobb.
Mer vovve
Idag mötte jag den vovve jag skrev om sist som jag fallit pladask för, som ett par av grannarna har, och jag bad hans
matte om att få fotografera honom. Himla bra att jag hade kameran med mig ut! Samtidigt passade jag på att fråga vilken
den tredje rasen är som ingår i hans gener bredvid pitbull och golden retriever. Det är schäfer.
Den här fina hannen är större än en schäfer och han verkar fortsätta växa till sig och bli alltmer muskulös - än är han inte riktigt vuxen. Glad och lycklig är han i alla fall, det var lite svårt att få honom att sitta still. Han ville komma fram till mig för att hälsa ännu en gång när jag satte mig framför honom med kameran. ;=)
Visst är han vacker?
Vovvar
Jag har drömt och fantiserat om att skaffa hund en tid. Men det är bara en dröm-dröm, alltså något jag inte kommer
att förverkliga om jag inte blir ekonomiskt oberoende och kan ägna mycket tid åt en fyrbent vän. Och det gärna på
landet i så fall. Köper jag en hund någon gång i framtiden så blir det nog en ganska stor ras, ingen knähund.
En av grannarna har en så himla skön hund (och då menar jag inte den som kissade i trapphuset, som numera har flyttat någonstans). Nej, det här är en stooor, trygg, lycklig och kärleksfull hanne. En korsning mellan pitbull, golden retriever och... ja, vilken var den tredje rasen nu igen? Det har jag visst glömt. Jag måste fotografera den någon gång, den är så vacker i mörkbrun korthårig päls med ljusbruna strimmor. Stora fina ögon med en blick att drunkna i har den också. Husse och matte tränar den i lydnad och är väldigt kärleksfulla mot den.
Jag tycker så synd om hundar som måste hänga med sina ägare som någon slags attitydförstärkare för att de är osäkra på sig själva. De som super sig fulla och drar omkring med hundarna på gator och spårvagnar mitt i natten. :=( Det är knappast ett naturligt liv för en hund, de får varken trygghet, kärlek, rätt miljö och rutiner eller ledarskap. Som om allt som räcker skulle vara några hårda ryck i kopplet...
Och hur länge till ska alkoholister få ha hundar när de inte ens kan ta hand om sig själva? Är det inte konstigt?
Idag passade jag lille Bernhard i 2-3 timmar medan hans matte höll ett föredrag (på bilden var han två veckor yngre).
Under tiden han sov i början, under 1,5 timme, satt jag med honom i en trapp utanför ett bostadshus i närheten av föredragsplatsen.
Jag läste en bok och han snusade vid mina fötter i den öppna väskan han kommit i, som hade en skön filt i botten.
Så fort han rörde sig lite fick jag brått att lägga ihop boken och trycka ner den i min väska för att kunna ta hand om alla saker (Bernhard, min egen väska och en påse med hans grejor, förutom väskan som han låg i - liksom mackan jag hade med mig och satt och tuggade på, och jeansjackan jag lagt ifrån mig) om han skulle börja rusa runt.
En valp förvandlas ju från sömntuta till sprallig vilde på bara några sekunder, och jag hade fått veta att han minsann krånglat sig ur kopplet flera gånger och utan tvekan t.ex rusat rakt ut på trafikerade gator. Om det inte var något åt det hållet så kunde han sätta i sig stenar så jag måste använda röntgensyn genom hans mulliga nos för att se så han inte satte i sig något. Här gällde det att vara vaken!
Det visade sig att han rörde sig rätt ofta bara för att byta ställning, så boken åkte upp och ner ur väskan utan nytta. Jag fick nästan ryggskott av att sitta sådär försiktigt och hålla ett ben som vindskydd för hans mjuka öra. Kallt blev det i blåsten när solen gömde sig bakom huset dessutom, men jag ville inte väcka underverket i onödan.
När det var en timme kvar av mitt hundvaktpass vaknade han och jag bar iväg med honom till en gräsmatta för att låta honom leka. Han var busig till tusen och lekte som en vilde med en gummiring, min hand och för sig själv. Hoppade upp i luften eller ville mysa för några sekunder, bli kliad på magen eller slicka mig på hakan, välta vattenskålen m.m. Många förbipasserande stannade till och pratade babyspråk, killar som tjejer, unga som gamla. En valp kan få vilket hjärta som helst att smälta.
Imorgon kommer jag kanske att ha lite "träningsvärk" efter att ha suttit på huk så mycket. Då får jag tänka på hans varma blick och spralliga livslust. Och känna mig bekväm med att inte behöva vara fokuserat vaken varje sekund. Det är så himla skönt att inte ha hund!
Direktlänk
Ordning
Det är viktigt med balansen, sa en tjej jag känner när vi pratades vid på telefon. Hon har aldrig varit hemma hos mig.
Jag har otroligt välordnat, beskrev jag för henne innan hon fick vänta medan jag letade efter ett papper. Utom på skrivbordet, fortsatte jag beklagande när jag inte hittat det jag letade efter. En stund senare kom jag på att pappret
nog låg kvar i väskan; och det gjorde det.
Det var då hon berättade att man ju måste få ha en balans. Har man så välstädat som jag, så är det klart att det måste kunna få bli jättestökigt på skrivbordet. Själv är hon väldigt, väldigt noggrann med ordningen på arbetet - så gissa hur det ser ut hemma hos henne. ;=) Hur har ni andra det? Har ni också en plats där ni tillåter stök, eller är det stökigt eller städat överallt mest hela tiden?
Jag tror man blir utmattad energimässigt av att ha för mycket prylar och stök omkring sig. Även om jag aldrig bryr mig om feng shui bokstavligen och inte kan mycket om det, så känner jag skillnaden i energier i olika miljöer. Och ju stökigare det är, desto mindre energi har man själv kvar att börja röja i röran med.
Energi var det, ja... och ordning. I vilken ordning ska man ta det där med fysisk träning? De flesta känner en tillfredsställelse efter att ha motionerat. Först anstränger man sig och känner sig tung och svettig, sedan njuter man.
Men det är jobbigt att komma igång, för man njuter ju hela tiden om man aldrig motionerar (när man är inne i en slapparperiod). Men det där är en tveeggad njutning för många eftersom de egentligen plågas av att de inte motionerar. De är stela i kroppen och känner sig onyttiga och tjocka. Så även om man aldrig anstränger sig med att motionera för att man vill njuta och inte plågas, plågas man... och det utan att få någon vinst efteråt.
Det blir alltså en "renare" njutning - med vinstkänsla - om man först motionerat. För väldigt många är det också det enda sättet att gå ner i vikt.
Det gäller väl att hitta den form av motion som känns naturlig, där man plågas så lite som möjligt eller till och med enbart tycker det känns bra. Så blev det med min poweryoga när jag gjort den 30-40 minuter varannan morgon i ett par månader. Så kom något emellan en morgon och jag fortsatte hoppa över några dagar. Då var det ännu lättare att hoppa över en dag till. Och ännu en.
När jag tillslut kom igång hade det gått över två veckor sedan sist och jag hade träningsvärk överallt under "njutningsperioden" efteråt. Musklerna hade visst redan hunnit förtvina! Hrm... det är nog bäst att hålla igång hela tiden för att njutningen ska vara större än plågan.
Och det är ju då yogan känns som en njutning även under själva passen. Den som har kommit in i en fas med regelbunden motion plågas inte alls. Man joggar t.ex friskt och skönt i skogen medan ibland-motionären stånkar sig fram genom plågan för att senare plåga sig igenom träningsvärk.
Det där med godisätande är tvärtom: först njuter man väldigt mycket och sedan plågas man för att man njutit alldeles för mycket. Då kommer en del in i en period av ständigt godisätande för att njutningen ska bli kontinuerlig. Men - ganska snart blir den förstås tveeggad även den, och tillslut mest en plåga. Följd av plågan att försöka gå ner i vikt.
Ja, det där med ordning är nog ganska viktigt för balansen...
Direktlänk
Återkommanden
Förra veckan såg jag det sista avsnittet av "Mord
i sinnet" (här finns ett par andra avsnitt på dvd), och till min glädje fick jag höra att det kommer helt nya avsnitt i slutet av månaden! Jippi!
Det är hög mysfaktor att slå sig ner i soffan och följa de spännande utredningarna i "Mord i sinnet", njuta av huvudpersonernas roller och karaktärer, den psykologiska tyngden och samtidigt få sig ett asgarv emellanåt. Humorn är lagom subtil, den blir aldrig plump som i exempelvis "CSI" som jag nyligen börjat titta på. Vet inte om jag ska fortsätta se "CSI", än så länge har jag bara sett två och ett halvt avsnitt (den sista halvan intresserade mig inte).
Jag fortsätter kolla på "Ghost whisperer" trots att den är så overklig och skådisarna dåliga. Serien har helt enkelt något personligt som jag tycker om, så det är inte bara kvalitet som räknas. ;=) Jag har sett att det är en del superdåliga skådisar i "CSI", som kvinnan som under en millisekund ruskar till håret varje gång hon ska titta åt samma håll som kameran finns, t.ex, och ändå ser väl jättemånga på den? Jag tror man kan vänja sig vid det mesta om man vill ha något återkommande att följa i den vägen.
En av böckerna registrerade på min hylla på Bookcrossing.com har fått en journalkommentar av upphittaren! Kul! Det har varit lite trist att den bok som jag lade ut i det vilda för ett helt år sedan fortfarande är utan kommentarer från upphittare. Det är ju roligt att veta vart böckerna tar vägen. Men den senaste som jag lade ut är alltså redan halvt genomläst och kommenterad: "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" av Leif GW Persson. Upphittaren tycker mycket bättre om den än jag gjorde, som tur är.
Jag har hamnat i ett härligt skaparflöde - igen - genom att pula med ett nytt cgi-script. Lika roligt är det varje gång, om jag räknar bort hur det känns att gå upp morgonen efter att ha lagt mig alldeles för sent... det är ju så svårt att gå och lägga sig, jag "ska bara..." hela tiden.
Den här gången gör jag ett automatiskt bokningssystem för hemsidan för det spiritualistiska förbundet "Två Världar", som jag själv är med i, med hjälp av cgi-script. Jag har även gjort om hemsidans utseende, också det var kul. Fast det är ju inga komplicerade grejor, förstås. Det ska i alla fall snart gå att boka och avboka plats hos medier som håller seanser eller föredrag på förbundet och som har privatsittningar på dagtid medan de vistas i Göteborg. Om jag får reda på vilka tider som är bokningsbara, förstås. ;=)
Snart kör höstprogrammet igång på förbundet; den 13 september börjar vi med en medial demonstration med Jörgen
Gustavsson från Södertälje. Honom har många sett på tv, tror jag. Veckan efter håller en av mina mediumlärare,
Camilla Uddgren, en ledd meditation.
[Rättelse dagen efter: Under gårdagskvällens styrelsemöte fick jag veta att just den meditationen är inställd,
men de återkommer regelbundet. Den veckan hon inte kan komma ska jag hoppa in som ersättare.]
Titta gärna in på Två Världars hemsida.
Något jag inte gillar är att hösten har återkommit, de senaste två veckorna har inte varit särskilt somriga. Till min förskräckelse såg jag rönnbär trängas till sprängningsgränsen i träden åt torget till, och stormarna viner kring knuten allt som oftast. Usch! Men jag lyckades komma ut på en mc-tur idag i alla fall. Hoppas det blir många till... jag vill inte ha en massa regn i höst, men imorgon utlovas det väta. Igen. :=(
Direktlänk
Balans
Den här yogaställningen var en del av anledningen
till att jag lyckades med min sista mc-uppkörning den 6 juli. Jag började träna poweryoga ungefär varannan dag den 27
juni, och märkte att det gav en del nya småmuskler. Men det gav även bättre balans, om än väldigt lite i taget för
varje gång.
Varje gång jag försökte stå i positionen på bilden (med handflatorna och ansiktet uppåt) ramlade jag baklänges. Tillslut försökte jag vara lite mer försiktig, men då kom jag inte upp i helt lodrät position. Efter några gånger insåg jag att jag måste offra rädslan för att hitta balansen: antingen skulle jag aldrig riktigt komma upp i positionen igen - om jag fortsatte vara försiktig - eller så skulle jag komma upp i den - och kanske falla. Chansen att lyckas var åtminstone mycket större om jag försökte fullt ut jämfört med om jag fortsatte vara försiktig, även om risken att misslyckas följde med på köpet.
Just den känslan hade jag med mig i slowmotionbanan på uppkörningen. Utan att våga satsa trots rädslan att falla får man aldrig full balans. Visst hade yogan gett mig bättre balans överhuvudtaget, men tanken på att jag måste satsa med hela kroppen för att hitta balansen gjorde att det gick ännu lättare på något vis. Jag gav mig in i rörelserna fullt ut, relaterade i tanken till yogan och struntade i riskerna.
Jag har ofta varit försiktig i mitt liv. Även nu går jag i tankar där jag vill en sak men istället följer det försiktiga spåret. Jag släpper än så länge inte taget om den trygga tillvaron på fast mark. Alternativet är en mer svävande tillvaro - med möjlighet till full balans för hela min existens. Jag drömmer om att lyckas med den där möjligheten. Jag skulle kunna balansera upp mig någonstans mitt i det där svävande epicentrat.
Tryggheten jag klamrar mig fast vid minskar chansen att nå full balans i just den tillvaro som passar och utmanar mig allra bäst. Det är nog så med mycket här i livet. En dag ska jag släppa taget och inta rätt position för att hitta just min balans, men jag väntar lite till. Bara lite till...
Direktlänk
Höst?
Även om det varit varmt och soligt mellan åskmolnen som rullat förbi ovanför våra huvuden de senaste två veckorna,
känns det lite mer höstlikt nu.
När jag kom hem efter en tur med mc:n hann jag precis innanför dörren innan det bröt loss igen. Då var det mysigt att slå sig ner på den skyddade balkongen men ändå vara nära blixtarna som jagade varandra på himlen. Jag läste det senaste numret av "MC-folket" till ett glas gin & tonic och några smågurkor. Lagom svalt och skönt efter den ganska åskvarma dagen i skinnbyxor.
Men efter ett tag svepte det in en höstlik kyla där på balkongen... och det var ju ett tag sedan sist. Hoppas det allra sista av sommaren kan mota bort hösten länge till, det gav en melankolisk känsla att känna dess andedräkt ikväll.
Sommaren som snart passerat är min 11:e med egen hemsida, förresten. Semestern 1996 satt jag många, många timmar som klistrad framför datorn, när jag lärde mig HTML med en liten manual från Algonet och gjorde mina första webbsidor och cgi-script. I år har det verkligen inte varit något större engagemang på den fronten. Jag har mest bara skrivit mc-dagbok, och surfar gör jag nästan inte alls nu för tiden. Det känns nästan som höst på den fronten också...
Hösten är förstås skön på sitt sätt. Man kan promenera i skogen och känna doften av förmultning - som även om det är sorgligt ger en viss känsla av att man själv står för de positiva kontrasterna. ;=) Och så kan man kolla på mysiga, spännande tv-serier. Själv gillar jag allra bäst "Mord i sinnet" just nu, och hoppas det ska komma fler omgångar. Jag är helt såld på huvudpersonernas karaktärer (spelade av Robson Green (mmm) och Hermione Norris) och gillar den psykologiska tyngden. Även om jag sett en del avsnitt tidigare ser jag dem gärna igen.
Direktlänk
Slurp
När jag serverades en caffe frappé (iskaffe) gjort på Nescafé-pulver hos väninna G, var jag inte speciellt förtjust
i smaken. Något var fel, men jag kunde inte sätta fingret på vad. Väldigt förtjust blev jag däremot hos
min dotter när jag fick smaka ett iskaffe som också var gjort på Nescafé - men det var ett särskilt
iskaffe-pulver.
Det finns att köpa i askar med åtta portioner. Varje portionspåse blandas med 2 - 2,5 dl mjölk och några isbitar, och så rör man om eller skakar ordentligt. Otroligt gott! Jag var tvungen att köpa ett paket sådant iskaffe och sugrör idag, när jag plötsligt blev jättesugen! Blandade en påse med 2,25 dl mjölk och det smakade bara så perfekt! :=)
Något som retat mig på dryckesfronten är Hemköps egna apelsin/grape-juice i 1-litersförpackning, som jag köpt några gånger av den enkla anledningen att den är mycket billigare än apelsin/blodgrape-juicen av märket "GodMorgon" som egentligen är min favorit. På Hemköps hemsida kan man läsa att deras egna produkter kvalitetstestas av 60-70 konsumenter, och om de inte får minst lika bra betyg som konkurrenternas produkter saluförs de inte.
"Dels granskas innehåll och näringsvärden för att hålla en hög nivå. Dels testas smak, utseende, konsistens mm av oberoende konsumentpaneler."
Tyvärr har Hemköp glömt bort att även förpackningar är viktiga. Hur användandet av produkterna fungerar påverkar kundernas vilja att köpa dem. Konstigt att deras juicer fortsätter sälja! Någon läsare här som köper dem?
Jag har försökt köra en "gör-det-själv-utbildning" för att lära mig hälla upp deras juice i ett glas utan att resten av köket täcks med vätskan. Efter ett antal frustrerande försök med fem förpackningar (gånger antalet glas som innehållet räcker till) ger jag upp. Det funkar inte ens med glaset nedsänkt i diskhon.
"Den nya produktdesignen speglar det nya moderna Hemköp. Förpackningarna har en egen designlinje, och är med andra ord ingen kopia av marknadsledaren. "
Hörrni Hemköp, det där är bara att beklaga. Innerdiametern i ert lock (plastpipen) är 17 mm, medan GodMorgons lock/pip har innerdiametern 21 mm. Ni har antagligen lyckats hitta den mest optimala kombinationen av storlek på vätskebehållare kontra öppningsdiameter för att kunderna ska kunna drabbas av det mesta skvättandet som någonsin är möjligt på denna planet.
Om man håller en vanlig flaska i olika vinklar får man olika bra flöden när man häller ut något från den. Vätskan hoppar och studsar olika mycket både beroende på öppningens storlek och hällvinkeln. Är öppningen förhållandevis liten blir det en större blockering när all vätska som vill ut trängs vid öppningen men inte får plats, och den studsar tillbaka upp i flaskan för att där uppe vända om och flöda tillbaka nedåt igen.
Hur jag än vinklar Hemköps juicepaket kan jag inte servera ett glas utan att rejält skvätta ner väggar, bänkar och kläderna jag bär. Inget av juicen rinner ut i harmoni - allt skvätter ut på den vätska som redan har fallit ner i glaset och därifrån skvätter det upp mer och mer juice. Det är ganska lustigt egentligen; det känns som om Hemköp driver med mig för att jag köpt en av deras billiga produkter. Som om jag inte ska komma undan alltför billigt. ;=)
Hrm... det här fick mig att tänka på i-landsproblemen som Nina listade i slutet av det här inlägget i hennes dagbok. Hehe!
Direktlänk
Politik
Kom att tänka på det här med småpartier igen, efter att ha läst hos Åsa om
Feministiskt Initiativ, som inte heller jag skulle lägga någon röst på. Jag vill ju inte kasta bort en seriös röst till något som bara skulle flamsas bort i gräl och konflikter. Så känner jag det, jag kan inte hjälpa det...
Men om man tänker vidare... skulle inte alla de mindre politiska rörelserna kunna göra någon nytta ändå, utan att fungera som riktiga politiska partier i vårt system? Det finns ju onekligen många som engagerar sig särskilt i vissa frågor.
Vissa politiska rörelsers ideologier och äkta engagemang kan vara bra att få in i de etablerade partierna, men det kan vara svårt att skapa egna partier av de där rörelserna, som människor vågar rösta på. Som Feministiskt Initiativ, Enhet eller pensionärspartier.
Särskilt som de inte har "rätt" framtoning på den politiska arenan. Vi har ju bestämt att politik ska se ut på ett bestämt sätt.
Jag tycker det är roligt att filosofera kring ett annat, framtida klimat som tillåter politiskt engagemang och ansvar på nya sätt. Men samtidigt måste man ju hålla sig till det sakliga och genomförbara, hålla en bredd och kvalitet på många områden. Det är där det låser sig till vår nuvarande form av politisk "korrekthet".
På något sätt verkar det inte hända något nytt om nya små partier som bara vill en enda sak försöker ta sig fram. Få vill rösta på ett parti som är så ensidigt. Men de måste ju vara ensidiga för att kunna komma fram över huvud taget. De redan etablerade partierna är för stora konkurrenter om de små hade velat gå in för en bredare politisk ideologi; varför rösta på nya småpartier med bredd, när de stora redan finns där och har hela famnen full av bredd - det finns ju inte plats för fler. Redan nu omfamnar de befintliga partierna varandras intresseområden i mycket.
Det känns som om alla engagerade små rörelser som vill ta sig in på den befintliga politiska planen biter sig i svansen hur de än gör. Hur deras kvaliteter är, är en annan fråga. ;=)
En idé jag har är att vi skulle kunna rösta på ett "svansparti" jämte "huvudpartiet": en rörelse eller ett mindre parti på frammarsch som kanske inte skulle få tillräckligt med "vanliga" röster men som kan föra fram en del av folkets vilja och åsikter i möten och beslut som fattas tillsammans med det parti som vunnit valet. Det lilla "partiet" skulle fungera som en gräsrotskontakt till jättepartiet. Det är ju alltid ett jätteparti som har makten och det under ganska många år, under vilka de verkar tappa verklighetsförankringen. Somliga frågor känns förbigångna av många, exempelvis feminister som inte tycker att kvinnor ska ha genomgående lägre löner.
Man kan tycka att det vinnande partiet borde få behålla sin makt att välja vilka de vill samarbeta med istället för att de ska tilldelas ett svansparti av väljarna. Men hittills har de valt att samarbeta med partier av den enda anledningen att själva få makten, oavsett vad folket vill. Rösterna måste ju bli tillräckligt många totalt i en lämplig konstellation, och då väljer vinnarpartiet att samarbeta med det lilla parti som fått lagom många röster. Lite lagom förenklat. ;=)
Ännu fler röstande människor hade velat att det största konkurrerande partiet skulle få mer att säga till om än det lilla partiet som i en konstellation tillåts regera ihop med vinnarpartiet. Men vinnarpartiet vill dominera över sitt samarbetsparti och försäkra sig om sina intressen. I den politiska "korrektheten" ingår ju också att hålla på det här med blocktillhörigheter, vilket jag förstår men inte ser som särskilt politiskt rättvist eller nödvändigt. Blocken har dessutom blivit ganska flytande numera.
Det skulle kunna vara på ett annat sätt. Politiker kunde bry sig lite mer om vad folket vill - det folk som trots allt har röstat fram dem. Och ett system med svanspartier skulle inte behöva innebära att nuvarande möjligheter till konstellationer försvann.
Tja... det var bara en tanke jag fick... jag är ju inte så politiskt intresserad.
Direktlänk
Åska
Jag älskar åska! Särskilt när det är alldeles svarta moln med tydliga blixtlås som river genom himlen och det mullrar
så bröstet vibrerar! Mmmmm! Bilden visar dagens åskmoln, fast det var inte riktigt lika mörkt i verkligheten. Ärligt
talat var det rätt menlöst, tyvärr. ;=)
Jag har lagt märke till att alla åskmoln är annorlunda jämfört med andra moln, inte bara genom att de växer på höjden. De har liksom runda uppslitna hål som jag är nyfiken på. Och så har hela åskmolnet fransigare kanter runtom jämfört med andra molns mjuka kanter.
Bildas hålen när blixtarna går igenom molnet i sina stråk av ektoplasma? När jag ser moln med sådana hål vet jag att det kommer att åska. Så hålen kanske bildas redan innan molnet laddar ur sig? Om det inte är så att det åskade i molnet redan innan det nådde mig, förstås. Jag lär väl aldrig få något svar på frågan...
Något annat som skiljer åskmoln från andra moln är att de kan vara bruna till färgen. När en horisont ser smutsbrun ut i dåligt väder, då är det risk för åska.
Jag hade just slagit mig ner vid datorn för att slappa bort en timme när jag hörde att det började mullra, så det var bäst att stänga av datorn nästan på direkten. Istället plockade jag fram "Vindens skugga" för att slänga mig på soffan och läsa medan de starka laddningarna drog förbi. Men så bestämde jag mig tillslut för att slå mig ner vid matbordet och skriva ett brev. Det var en perfekt syssla med mullret som fond. :=) Fram för mer åska!
Nu kanske det blir lite svalare resten av veckan? Så fort man stannar till blir det olidligt varmt i mc-kläderna. Även om man tar av sig mycket direkt efter att man stannat är det liksom för sent: värmen som man lyckades lämna bakom sig när man drog iväg, kommer ikapp en så fort man stannar till - den kör ju i 30 km/h. Den här sommaren känns extra somrig.
Direktlänk
Nespresso
Jag är fortfarande väldigt nöjd med den nya kaffemaskinen och väntar lite på att min kaffekräsna pappa ska komma på besök
för att få sig en smakupplevelse. ;=) Otroligt gott kaffe!
Jag har inte gått på café när jag varit i stan en enda gång sedan jag köpte maskinen, jag tänker att jag tar en kopp när jag kommer hem istället - för det är mycket godare! Så det lönar sig nog ekonomiskt. Hihi! Jag ska kanske erkänna att jag inte precis bränt skosulorna på stan på sistone, men ändå... jag brukade fika så gott som varje gång jag var i stan.
Det är ju synd att kaffet inte ligger i lite mer miljövänliga förpackningar, men det är å andra sidan just
förpackningarna i kombination med det höga trycket i maskinen som ger smaken sin kvalitet, jämte själva bönorna då.
Här ser vi de små "podsen" i metall som innehållit kaffepulver av olika slag. Jag har klippt itu och sköljt av dem för
att slänga dem i återvinningen.
Frihet
Oj, det är den andra dagen i rad jag skriver i Rullen, en riktig kontrast till det långa uppehållet!
(Förra inlägget finns här)
Denna lördag, som avslutades med den charmiga italienska filmen "Bröd och tulpaner" på TV2, blev en överraskning. Utan mc-kortet hade den sett annorlunda ut, inte riktigt lika oförutsägbar.
Som ni förstår är jag väldigt glad för mc-kortet och min gamla Yamaha! De ger mig en så skön känsla av frihet!
Det här med frihet är ganska intressant, kom jag att tänka på häromdagen. Om man fick full frihet, vilket skulle innebära att man inte vore bunden till någon bo- eller arbetsplats, barn eller ägodelar, skulle man antagligen driva omkring lite varstans utan fast punkt. Det är i alla fall så jag definierar den ultimata friheten - inga band till något, varken självvalda eller pliktmässiga.
Jag har ju en dröm-dröm (ingen riktig önskan i verkligheten, utan mer som en tanke som jag gillar att fantisera kring) om att resa runt i världen och skriva om mina intryck och tankar. Men när jag tänkte på det där fullt ut, inklusive ingrediensen "total frihet"; att sälja hemmet och inte skaffa någon ny fast bostad - kände jag att ett så totalt kringflackande liv nog skulle tråka ut mig i längden. Det kan verka konstigt, men tillslut skulle jag nog känna mig bunden till och fångad i den där friheten så att den kändes instängd och förutsägbar. Och det vore ju ingen frihet.
Om man inte behåller sin fasta punkt i tillvaron som en referens till friheten/resandet, förlorar man alltså den nyvunna friheten efter ett tag. Tänker jag mig åtminstone.
Därför verkar det som om frihet inte existerar utan samtidig bundenhet. Och det betyder väl i sin tur att frihet i sin rena form är en utopi och paradox. I alla fall i mina tankar. Men jag kan ju ändra mig på vägen någonstans... det är en sak att fundera på något och en helt annan att verkligen uppleva det. Och jag gillar trots allt "friheten" som skapas i referens till min fasta punkt. ;=)
Många saker existerar tack vare sin motpol, men inte allt. Ljuset, t.ex. En del säger att utan mörker finns inget ljus. Men det är ju precis tvärtom! Finns det inget mörker så är det ju ljust! Oavsett om vi saknade en definition för mörker - om vi hade en värld full av ljus - skulle ljuset existera. Ända fram tills det dog och mörkret kunde komma.
Hur som helst, låt mig berätta om min trevliga dag. Jag rullade på två hjul genom bland annat Härskogen, och efter en
skön och kurvig tur med en känsla av frihet kom jag in på vägarna nedanför
Gula Huset; där Barbro bor. Det är henne vi
ser på bilden intill. Jag fick en ingivelse att stanna, knacka på och säga hej ifall hon var hemma.
Barbro och hennes man var på väg att fixa matsäck för en tur med ekan (med motor) på sjön, och jag bjöds med. Rätt som det var satt jag inte på mc:n utan i en båt med två guider som visade mig runt hela sjön och berättade om husen och baden omkring. Det var väldigt avkopplande att få guppa omkring i varierande fart och njuta av trevligt sällskap och de vackra vyerna. Bilden uppe i marginalen och den ovanför är tagna där. Det var förresten väldigt goda brie-baguetter som serverades och frihetskänslan var påtaglig när vi intog dem under småprat och i svag bris någonstans mitt på sjön. :=)
Hur ser ni på friheten? Finns den på riktigt och i så fall som en fristående upplevelse eller bara i relation till något?
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 83-innehåll]