Handgjort
Köpenhamn
Espresso
Olika träningar
Sommarpratarna 2
Yoga 2
Allvarligt
Sommarpratarna
Yoga
EU-parlamentet
Rösta
Design
Sopsyndare
Bra film
Healing
Fildelning
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Sommar
© Eva-Lena B
Handgjort
Köpenhamn
Espresso
Olika träningar
Sommarpratarna 2
Yoga 2
Allvarligt
Sommarpratarna
Yoga
EU-parlamentet
Rösta
Design
Sopsyndare
Bra film
Healing
Fildelning
Handgjort
Jag sitter och slappar med ett glas handgjord flädersaft som väninna G gjort.
Jag körde genom hennes kvarter på mc:n idag och där kom hon cyklande över vägen i precis samma stund.
Först kände hon inte igen mig, för i hjälmen ser jag ju ännu mer ut som en gris. Hihi! Men så blev det att jag följde med in några timmar.
Jag drack kaffe fratte för första gången i mitt liv (men vet inte vad jag tyckte om det) och den här goda saften som
jag fick med mig hem av. Handgjord tryffel bjöds det på också, som var mycket god! Hon hade hittat en bok med en hel
massa gammaldags godisrecept och snart ska hon göra klubbor.
Sedan fick jag välja och vraka bland hennes kroki-skisser och tryck, ifall jag ville ta med mig något hem. Sådant som
hon ändå ska slänga(!) men som jag tycker är jättefint.
Jag valde de två som jag visar här, men de kommer inte riktigt till sin rätt på fotografierna.
Nu har jag tavlor från tre konstnärliga väninnor, och jag tänker på dem när jag ser dem. :=)
Önskar jag vore lika kreativ och skapande som väninna G, det måste vara roligt! Så... vad är det då som tar emot? Hrm... antagligen ren lättja! Jag har ju inte gjort ett dugg men ändå fått ta del av det fina som hon har gjort! Lättja belönar sig också, alltså, om man har kontakter. Så krasst kan man uttrycka det.
Men det är något som jag har missat här: det ger faktiskt väldigt mycket inombords att få skapa något på egen hand - en mycket större glädje än att få något gratis. Så, hur tränar jag kroppen och psyket till att uppskatta sådant; att orka göra något och invänta belöningen inombords? Att laga mat varje dag, baka bröd och sådär?
Näää, jag vet inte hur det ska gå till! Det krävs nog flerårig dressyr och det har jag inte karaktär till. Men jag lovar att jag ska försöka bli duktigare med att laga mat.
Jag tror jag är mer inne på att lära mig nya saker. Att utmana mig själv och göra sådant som får mig att känna mig handikappad och dum. Det är väl då jag känner mig som mest hemma, antar jag. ;=) Visserligen gillar jag att göra lite av det jag redan kan också, men det är ändå extra kul att lära sig något nytt. Hrm... vänta lite nu... betyder det att jag faktiskt redan kan laga mat?
Nu har jag fått mc-kortet: jag är helt fulländad där, eller hur? ;=) Och min bridgepartner har flyttat till Spanien så något mer lir/lärande på den fronten lär det nog inte bli.
Men jag är fortfarande rädd för hästar samtidigt som jag är sugen på att få kontakt och kommunicera med dem. Och jag har inte grönt kort på golfbanan. Där tror jag att jag ska slå till! Fast jag är snäll mot hästar, dem skulle jag aldrig slå.
Jag har varit ute lite på en niohålsbana tidigare år, och även slagit lite från driving range och tyckt att det varit roligt. Faktiskt väldigt kul. Kompisen som jag varit där med, som själv spelar golf, tycker jag har snabb sving för att vara kvinna (precis som i tennisen) och att det ser bra ut. Om jag går en kurs kanske det visar sig vara något för mig också. Alldeles för dyrt, men ändå. ;=) Än så länge är jag fruktansvärt ojämn när jag slår från driving range men det är trots det alltid roligt! Och golf tar väldigt mycket tid, det vet alla - jag kommer inte att hinna laga så mycket mat.
Det där med handgjort är nog inte riktigt min grej, helt enkelt...
Direktlänk
Köpenhamn
Till och med 15 augusti pågår en maffig dygnet runt-öppen och fri
fotoutställning av Steve Bloom
på Kongens Nytorv i Köpenhamn; "Spirit of the wild", med bilder av vilda djur.
Den ska även visas (eller har den kanske redan visats?) i Malmö som enda svenska stad.
Utställningen rekommenderas varmt. Men då menar jag inte att det var skönt svettigt när jag själv gick runt där.
Nej, pust, det brände en del! Bilderna har helt enkelt både humor och medkänsla, liksom fotografisk skärpa så långt
det nu är möjligt i de miljöerna. Till och med lejonen samlar ju mod för att våga dricka vid vattenhålet, med blickarna
stadigt på elefanten i närheten. Här på bilden ser vi en av de mer gulliga varianterna. :=)
Det finns mycket mer än fotoutställningen att njuta av i Köpenhamn. Man kan t.ex leta fotovinklar själv. Det
tycker jag är kul! Och så får jag tipsa om båtbussarna som kostar 50 DK per dag att åka hit och dit med om man vill
se lite mer än Ströget.
För första gången besökte jag Christiania (vyn uppe till höger) och det var mycket grönare än jag hade väntat mig.
En del hus var också lite intressanta, som det med fladdermusvingar till tak på andra sidan vattnet (samma bild).
Den nedre högra bilden visar hur två män centimeter för centimeter polerar lyxbåten (med helikopter på taket) på besök
från fjärran land vid hamnen nära Den lilla sjöjungfrun.
Detalj av Frederiksborgs slott i Hilleröd (2 mil från Helsingör och 3 mil från Köpenhamn).
Espresso
Här är min nya espressomaskin, en
Nespresso C190 som jag kom över för 1999 istället för 2999 kr på rea hos Verner & Verner.
Som ni kanske förstått är jag ju en riktig kaffeälskare - men bara när det gäller kvalitetskaffe. Det genomskinliga rävgiftet som kommer ur automaterna på landets kontor kallar jag inte kaffe. Men en riktigt mustig och välsmakande espresso eller macchiato på ett café där man kan sina saker är såklart en uppskattad del av livets goda. :=)
MC-kompisen har redan en Nespressomaskin som liknar min fast en lite mer avancerad och mycket dyrare modell; D290. Upplevelsen har varit ren salighet när jag bjudits på kaffe där. Så när jag såg priskampanjen på den här modellen som ger precis lika gott kaffe som den dyrare (de har samma grundfunktion och samma tryck; 19 bar), kunde jag inte låta bli att slå till. :=)
Nu har jag avnjutit två av de tolv sorter som jag fick på köpet: Ristretto (styrka 10) och Roma (styrka 8). Himmelskt! Det blir automatiskt en fin crema och alla sorters kaffe har mustig smak. Det koffeinfria är till exempel lika gott som resten!
Men smakar det så kostar det. Man köper småkapslar med enportionskaffe från Nespresso via nätet. Det blir dyrare än att köra med påsar på en kvarts kilo bönor som till en "vanlig" espressobryggare, men samtidigt känns kvalitetsskillnaden och smakupplevelsen enorm, så för mig är det värt priset.
På kapsel kostar en kopp espresso av något slag 2,95 kr och en kopp vanligt kaffe för normalstor kopp 3,15 kr.
Fraktkostnad tillkommer, men den blir som tur är mindre ju fler kapslar man köper, så nu ska jag och mc-kompisen sambeställa. Då kommer hans fraktkostnader att sjunka till en fjärdedel. Det blir ju bra! Men jag hoppas de börjar
sälja kapslarna hos återförsäljarna snart. Jag hörde för en tid sedan att en butik i Stockholm skulle göra det, men
vet inte hur det gått med det eller om det sprider sig till Göteborg.
Nackdelen med maskinen är att den vibrerar när man använder den, det brummar rätt mycket. Ska jag ta mig en kopp kaffe
tidigt på morgonen får det bli det gamla vanliga; Zoega Mezzo i "presskanna". Annars kan ju grannarna vakna och undra
om en modern typ av dinosaurie försöker pressa sig upp ur toaletten eller så.
Olika träningar
Ingen träningsvärk i morse! :=) Tvärtom körde jag med glädje och inspiration ännu ett yogapass, och det kändes
bättre än bättre. Jag tror faktiskt att yogan kan leda till att jag blir helt bra i rygg, nacke och skuldror och jag
känner mig redan starkare i midjan efter bara tre gånger. En del av de 7 kilo som jag gick upp i höstas kanske kan
försvinna samtidigt...?
På kvällen tränade jag med körskolans mc för att bli så bra som möjligt på slowmotionvändningar inför uppkörningen
nästa vecka. Jag körde dem i form av en fyrklöver mellan/kring fyra "koner". Eftersom jag ska köra upp med en sådan
mc tyckte jag det vore bra att bli proffs på just den, när jag fick erbjudandet att hyra den under helgen.
Sommarpratarna 2
Tänkte rekommendera er som ännu inte lyssnat på Jan Berglin, en av sommarpratarna i fjol, att
ladda ner
filen från P1:s hemsida. Ganska underhållande. :=) Ni vet, det är han med de underfundiga och lite udda teckningarna i
Göteborg-Posten, och som även gett ut serieboken "Far och jag". Jag har tänkt köpa den flera gånger men har känt att
den kostar lite för mycket. Även det goda har sin prisgräns... ;=)
Även skådespelerskan och stå-upp-komikern Nisti Stêrk var underhållande, tyckte jag, däremot sa mig föräldrapsykolog Malin Alfvén ingenting trots att jag är intresserad av psykologi och terapeutiska metoder. Men vi är ju alla olika.
Just nu håller jag på att ladda ner Efva Attlings och Göran Palms program från i fjol, samt Tomas Sjödin från årets omgång, som jag ska börja lyssna på under en promenad. Vad har ni för favoriter? Några ni vill tipsa om?
[Senare:] Promenad, i den värmen? Vad tänkte jag på? Efter tjugo minuter hoppade jag på en spårvagn för att ta mig fram resten av vägen istället. Jag jobbade eftermiddag istället för förmiddag idag (det är deltid som gäller nu) eftersom jag och min kollega, som också slutar om en vecka, skulle avtackas lite i förväg med blommor och present. En del har ju semester redan nästa vecka.
Jag hann lyssna klart på Efva Attlings program men nästan inget av det intresserade mig; det var mest ytliga "Jag-mötte-Lassie"-grejor. Synd att prata om sådant när man har chans att ta upp något lite mer personligt eller tänkvärt när man får chansen i radio. Fast hon hann förstås med lite av det också.
Hur som helst, om man som jag ser dem som har offentliga jobb som vilka kreativt arbetande människor som helst, blir det totalt ointressant att en kille som heter XX som var med i ett band knuffade ner någon i en pool. Eller vilken sångerska som ringde för att fråga om de skulle ses. Som om vad som helst blir intressant bara för att en person har ett offentligt jobb. Men det är ju högst frivilligt att lyssna på programmet och jag tog det för vad det var, trots allt. Och jag tycker Efva verkar duktig.
Direktlänk
Yoga 2
Jag hade lite svårt för att gå igår och idag, sedan yogan i förrgår. Träningsvärk i benen, alltså... men jag värmde upp
med en promenad hem från jobbet idag och sedan kom yogamattan fram igen. Jag har bestämt mig för att bli lika smidig
och vig som en daggmask! Nästan i alla fall! Men än har jag inte kommit så här långt - jag har ju
ingen som kan knyta upp mig om det skulle behövas. :=) Poweryoga rekommenderas i alla fall varmt.
På tal om det - man blir faktiskt snabbt både varm och andfådd bara genom att ställa/sätta/lägga sig i de olika positionerna, och jag tycker det är intressant. Visserligen rör man ju sig emellan dem, men det är inte alls lika mycket eller så intensivt som när man motionerar. Ändå känns det som om man faktiskt motionerar ordentligt. Det ligger förmodligen en större visdom bakom yoga än vad vi moderna människor förstår.
I min poweryogabok berättas att det rensas ut gifter ur organen när man exempelvis roterar mellan "parivritta trikonsasana" och "utthita trikonasana" (de två bilderna längst upp till höger på denna sida). Samtidigt får man bra balansträning och organen massage. Däremellan, när man stillar sig i någon position, blir det mycket värme i musklerna bara för att man spänner dem utan att utföra någon rörelse. Det är visst en av fem viktiga grundstenar i poweryogan (jag försöker läsa mer och mer fakta för att komma in i det ordentligt).
När jag blir arbetslös om en vecka blir det väl ännu mer tacksamt med den här gratisträningen som yogan är. :=) Och om jag är riktigt flitig i det närmaste kanske jag hinner få bättre allmänbalans redan tills nästa mc-uppkörning (nästa vecka)? Hrm... fast jag är rädd att hela kroppen kommer att värka rejält från och med imorgon och att jag inte ens kommer upp ur sängen. Ärligt talat har det redan börjat värka... gud!
Direktlänk
Allvarligt
På en av Humorix.nu:s sidor med bilder om synvillor frågas vad
den här mannen har
för ansiktsuttryck. Ska det gå att tolka olika? Jag ser en allvarlig man och kan inte föreställa mig något alternativ.
Hrm... tänk om jag har en hjärnskada! ;=) Nej, jag skämtar
lite, bara. Men är det någon som ser något annat än en allvarlig man i bilden?
Sommarpratarna
Det är sällan det är läge för mig att lyssna på Sommarpratarna i P1 live, så jag tycker det är toppen att man kan
spara ner
programmen och lyssna på dem i mp3-spelaren när man ändå inte har något annat för sig. Som på spårvagnen, i väntrummet
hos tandläkaren eller andra döda stunder.
Musiken finns inte med i mp3-versionerna, men det tycker jag bara är en fördel. Få har ju samma musiksmak som jag. Nu har jag laddat min spelare med Jan Berglin (fast det är en inspelning från förra sommaren, jag missade att lyssna på honom då), Malin Alfvén och Nisti Stêrk till att börja med.
Direktlänk
Yoga
Jag har en jättebra bok av Ulrika Norberg om poweryoga, som hittas på hennes informativa webbplats
poweryoga.nu, med detaljerade foton av Andreas Lundberg, textbeskrivningar och annan information. För längesedan bestämde jag mig för att komma igång med poweryoga och bli van
vid rörelserna, andningen och ställningarna utan att behöva läsa i boken för varje sekund, men det går så lång tid
mellan gångerna att jag glömmer allt. Om och om igen. :=(
Idag körde jag ett pass med Solhälsning A ett stort antal gånger och en stående ställning som repeterades några få gånger. Jag ville inte blanda in för mycket ställningar på en gång, bara komma in i det igen. Eller komma in och komma in - jag har egentligen aldrig lärt mig det. Det dröjer väl år och dar innan jag kommer in i det på riktigt och till och med har full koll på när jag ska andas in eller ut. Men jag hoppas få till en god vana nu.
Solhälsningen är en serie rörelser som man ska utföra i en viss ordning medan andningen hålls igång och det kan göras på ett väldigt styrt sätt. Men som nybörjare får man vara nöjd med om man kommer ihåg att hålla varje muskel och led på rätt sätt och låta andningen bli som den blir. Och den brukar komma igång ordentligt även om man gör allting långsamt. Huvudsaken är i alla fall att det flyter på.
Jag förundrades återigen över hur bra yoga passar mig! Det känns så tydligt hur ryggen (som jag har problem med) påverkas positivt. Några kotor som varit på väg att fastna i en dum position snäpper sig tillrätta och många muskler får jobba på ett smidigt sätt, med kraft och balans. Nyttigt, skönt och bra! Från och med nu ska jag träna yoga flera gånger i veckan! Man behöver inte ha koll på vädret eller åka någonstans, det enda man behöver är en mjuk matta. Och ork att plocka fram den. ;=)
Direktlänk
EU-parlamentet
Förra gången skrev jag att det vore bra med fler politiska småpartier. Ju färre som vågar rösta på små partier, desto
färre nya partier bildas antagligen. Det blir som en ond cirkel som tillslut kanske krymper ihop till en stagnerad punkt.
Eller tjocknar till en stor, massiv jätteklump som rullar okontrollerat? Men som vi alla vet finns det ännu större
politiska fenomen som kostar ännu mer...
Denna gång tänkte jag påminna/berätta om ett initiativ startat av den svenska EU-parlamentarikern och folkpartisten Cecilia Malmström, som går ut på att minst 1.000 000 personer skriver på en protestlista för att få slut på den mycket kostsamma flyttcirkusen av EU-parlamentet mellan Bryssel och Strasbourg. Den går på hela 200 miljoner euro per år. Här kan man läsa mer om detta och skriva på.
Direktlänk
Rösta
Läste Åsas
text om att hon inte känner sig flirtad med av de politiska partierna:
"Varför upplever jag det som att inget parti försöker påverka just mig, försöker attrahera just mig att rösta på dem? Är jag någon marginalperson?", undrar hon.
Sådär tror jag många känner. Vilka människor passar de stora partierna egentligen, trots att så många röstar på dem? De kanske har en ideologi som ligger någorlunda nära ens egna önskemål men ändå inte... det verkar alltid vara något annat som kommer före men så finns det ändå inte några resurser och så står man där och stampar.
Ibland verkar det som om politikerna i de stora blocken mest finns där för sin egen skull. Som att de bara tagit sig ett välbetalt jobb, vilket som helst. Eller som att de tagit en chans att få synas för en framtida sidokarriär. Vad vet jag? Så känns det i alla fall, och det lockar inte mig att rösta och inger inte förtroende. Något har stagnerat, och de där stillastående energierna leder inte till samhällets bästa - som väl egentligen är meningen med politik?
Jag tror att Sverige hade mått bra av fler småpartier. Inte sådana som går till ytterligheter i rasism eller egoism, men små partier som värnar om viktiga stora frågor. Får de tillräckligt många röster kan de påverka besluten på ett konstruktivt sätt. Små partier brinner mer för sina ideologier än de stora kolosserna som verkar ha fastnat i navelstudier. Även om de små aldrig får majoritet, vilket ofta inte heller är syftet med deras existens, kommer de att kunna räcka upp en hand för det som de röstande tycker är allra viktigast. Om tillräckligt många har röstat på dem.
Jag nämnde för en kompis att jag kommer att rösta på Enhet, som inte ens är ett parti i klassisk benämning. Hon blev lite orolig över att jag frivilligt skulle vilja slänga min röst i sjön, och sa även som ett varnande exempel att om jag inte röstar på Socialdemokraterna kommer alliansen att vinna - kan det bli värre än så?
Kanske inte. Men alla större partier tycker jag har börjat bli grå - de liknar varandra lite för mycket och har en syn på samhällets framtid som inte gynnar något annat än ekonomiska spekulationer. Även om det finns skräckexempel som är värre än andra.
Vad innebär det att slänga sin röst i sjön? Är det inte just vad man gör, när man fegröstar på Socialdemokraterna istället för att rösta på ett litet parti om det nu är vad man egentligen vill och om det nu finns ett parti med de ideologier och kvaliteter man vill ha? När ska det lilla partiet få tillräckligt många röster för att kunna påverka på det sätt som man vill? Tänk om tusentals personer röstar på Socialdemokraterna men samtidigt hoppas att tillräckligt många andra vågar rösta på det där mindre partiet istället för på Moderaterna, t.ex. Det är ju att slänga många, många röster i sjön.
Ska man verkligen rösta av rädsla för att ett oönskat block inte ska få majoritet? Vad tycker ni? Och vad händer när de flesta av oss miljontals människor gör det? Faktum är att jag tror att de flesta gör just så. Och därför förblir fler än väntat missnöjda även sedan partiet som de röstat på har vunnit valet. Egentligen ville de ju rösta på något annat, men motståndarna vann åtminstone inte...
Vi kommer aldrig att få någon politisk utveckling i landet om vi inte vågar visa vad vi vill. De stora blocken vet att de kan kompromissa och köpslå om viktiga frågor utan att bli av med röster, eftersom folket ändå röstar på dem. Det jämnar alltid ut sig mellan dem oavsett vad de gör inför valet, därför att en av parterna alltid har "fiender" som inte vill rösta på dem. Och så blir de mer och mer som grå katter allihop.
Tja... det var bara en liten tanke - en fråga i farten - av mig som inte ens är intresserad av politik...
Direktlänk
Design
Köpte en väska för ett tag sedan bara för att jag blev så glad av att se den.
Design är nog viktigt för hur vi känner oss.
På sistone har fler designers även börjat tänka på att baka in bättre funktionalitet och säkerhet i sina produkter.
Så var det med en väska jag hade nu i vintras. Den höll tyvärr inte länge, men den hade en bra egenskap i alla fall: i dess inre fanns en ögla av ett kraftigt band fastsydd, och i den satt en rem med en metallögla i andra änden. Där kunde jag fästa saker för att göra dem svårare att stjäla. Praktiskt!
Den här glada väskan som jag inte kunde motstå är helt idiotisk med tanke på fickstöldrisken. Den hålls ihop lite löst
med hjälp av en magnetknapp mitt på bara, den är mer som en kasse för stranden eller så. Men jag ska sy fast en eller
flera sådana där remmar med öglor inuti, så jag kan använda den lite då och då vid uppehållsväder åtminstone. ;=) Och
andra kanske också blir glada av att se den.
Sopsyndare
Läste i Metro att vd:n för Förpacknings & Tidningsinsamlingen, John Strand, tänker söka tillstånd för kameraövervakning
vid återvinningsstationer. Det lustiga argumentet han använder sig av är:
"Folk slänger på fel ställe. Därför vill vi söka ett sådant tillstånd för att göra ett test."
Om de redan vet att folk slänger på fel ställe, både genom att ha sett det när de tömt behållarna och genom att ha använt sig av sopspioner, varför ska de då göra "ett test" med kameror?
Jag kan bara tänka mig en enda möjlig orsak som inte går ut på att se om folk medvetet slänger sina sopor felaktigt eller ej: att se om de skärper sig när de vet om att de filmas.
Jag tror inte att de som redan nu slarvar kommer att vara mer noggranna om de övervakas. Tvärtom tror jag risken är stor att de struntar i att komma i närheten av återvinningsstationerna och slänger sakerna på ännu mer felaktiga ställen, som i sopnedkast eller vid skogsbrynet.
De som återstår att komma till stationerna är antagligen noggranna, samvetsgranna och miljömedvetna människor som inte har något emot att spela rollen som goda medborgare och sortera rätt. De som verkligen vill göra gott. Precis som de gjort hela tiden, men i det fördolda.
Om man i ett sådant scenario ser på övervakningsfilmerna hur duktigt det sorteras, kan man tro att folk faktiskt har blivit duktigare överlag. Men - de som slänger sopor har knappast komärkts i öronen så man ser från vilken stam de kommer. ;=)
Redan nu tycker jag det har ökat med sopor i skogsområdena, man kan hitta allt från butikshyllor och kassadiskar till tvättmaskiner bland träden. Det är helt enkelt för svårt för många bekväma/bilfria och snåla/fattiga människor att göra sig av med otympliga saker, om än inte så stora som de här exemplen. Som damen med stekpannan som inte fick plats i återvinningskärlet.
Om det vore relativt lätt och inte heller integritetskränkande att sortera sitt skräp, skulle nog färre medvetet skita ner i miljön. Men om John Strand får som han vill kommer sopbergen i skogarna att växa och hans behållare att se prydligare ut. Utan att han förstår varför. :=( Ett smart test i så fall...
Tjänsteföretag blir allt latare men tar alltmer betalt, känns det som. Kameror är en lättvindig idé och kostar inte så mycket jämfört med att ha människor på plats som hjälper till.
Usch, nu kom jag att tänka på min ogina och snåla hyresvärd Familjebostäder! Jag har aldrig varit med om någon sämre hyresvärd. Nu har de till och med bytt kod i portlåset utan att lämna ut den till oss som bor här. De låtsas som om det regnar. Och de anlitar de sämsta företag de kan hitta vad som än ska utföras, men först väntar de i flera veckor med att åtgärda fel. Som när en varmvattenpump var trasig i två veckor och jag fick upp temperaturen till 10 grader efter att ha spolat vatten i 40 minuter. De följer inte upp någonting av vad det gör, så allting ser väl duktigt ut på fältet i deras fantasi. Kanske kunde man sätta upp de där kamerorna hos Familjebostäder istället?
Direktlänk
Bra film
Det är sällan jag ser en film jag kan leva mig in i ordentligt, jag är ju så kräsen med detaljerna och med att det
ska kännas äkta. Men en del filmmakare lyckas fånga hela min uppmärksamhet och trigga hjärncellerna att börja spinna
i kreativa tankegångar. Den här gången tänkte jag igenom handlingen även efter att den tagit slut - den var helt enkelt väldigt stimulerande. Och snyggt gjord.
Natten mot söndag gick den här filmen på TV2, "13:e våningen", som jag spelade in på vinst och förlust. Eller på ren intuition om man så vill. ;=) Jag visste inget om den utöver det som stod i tablån: "Am. thriller från 1999. I rollerna: Armin Mueller-Stahl, Vincent D'Onofrio m.fl.", och det sa mig inget heller.
Recensionen som jag hittat på nätet och länkar till ovan överensstämmer med min egen syn på filmen: en spännande historia där våldscenerna inte utgör huvudingredienserna, snyggt foto och ett verklighetstroget arrangerat 30-tal (så långt jag kan föreställa mig åtminstone). Det är en fantasieggande och underhållande story om olika verkligheter som vävs in i varandra tack vare avancerad datorteknik. Så avancerad att den nästan slår knut på sin egen förträfflighet. ;=) Filmen rekommenderas varmt! Den går säkert att både köpa och hyra.
Direktlänk
Healing
Min hobbyverksamhet som medium och andlig healer domineras av det
förstnämnda. Att vara medium innebär minst tre slags arbeten: "spökjakt", kontakt med bortgångna och vägledning.
Healingen är lite annorlunda med tanke på att jag då egentligen inte behöver redovisa vad jag gör så att det går att bevisa. Ändå är det alltid vad som händer när jag beskriver hur jag ser att människor har det med sina tankemönster, känslor och blockeringar, arbetsliv och relationer. Och så får de precis vad de behöver i energier under healingen. Jag är bara ett verktyg i processen, men varje gång känns det så stort och fantastiskt med de där mötena, själ mot själ. Jag slutar nog aldrig att beröras.
Jag slutar nog heller aldrig att förundras över hur mycket och starkt man kan känna av varandras liv, från födelsen och framåt! Både i vad som är viktigt och i det vardagliga. Tänk så mycket vi egentligen har gemensamt!
Det ligger t.ex i auran att någon har blivit mobbad för en stor näsa en gång i tiden, fast det ligger då ganska långt ut från kroppen eftersom han eller hon håller på att göra sig av med de där energierna - och kanske dessutom har opererat näsan. Om jag satt på bussen framför en sådan person, skulle hans eller hennes energier kring den mobbade och sedan opererade näsan hamna där min fysiska näsa är! Och påverka min egen energi. Ganska lustigt egentligen. Kanske är det bara bra att alla inte känner av detta?
Rädslor, sorg, underbar andlighet och allt mellan himmel och jord finns att beskriva i auran vi alla har omkring oss. Allt vi tänker omvandlas till energier som täcker och påverkar både vårt liv och vår omgivning, mycket starkare än man kan ana! Det är så fantastiskt hur vi kan påverka oss själva, våra liv och varandra med tankeenergi. Tänk om vi kunde börja göra det mer aktivt och på ett positivt sätt! Alla människors själar är vackra, och jag blir starkt berörd av var och en som jag möter.
Direktlänk
Fildelning
Också förundrande, fast på ett annat sätt än människors auror, tycker jag är hur många verkar resonera kring fildelning
av upphovsrättsskyddad musik eller film. Idag läste jag en insändare i Metro där skribenten till och med beskyllde
myndigheter för att ha sänkt deras livskvalitet genom att beröva dem tillgången till gratis kultur som de annars inte
skulle ha råd med, genom att en server beslagtogs. Hrm...
Om man är logiker som jag är det svårt att förstå hur de resonerar som tycker det är OK att ta kopior utan att betala, bara för att det är kopiering - och inte stöld - som de uttrycker det.
Låt oss se rent logiskt på saken. En låt, t.ex, har skapats av en känd artist och hans band. De har skrivit text, satt till en melodi och tränat in olika varianter av spelningar tills den suttit rätt i känslan. Tillslut har de begett sig till en inspelningsstudio (som brukar kosta en hel del att använda) och gjort en master-CD.
Den här CD:n är inte till salu. Den används till att kopiera upp ett antal nya CD-skivor av, som ska vara till försäljning. Det är alltså inte så att bandet ställer sig i studion och spelar in en ny och unik original-CD för var och en av kunderna som vill köpa låten. Och programvarutillverkare sitter inte och programmerar nya unika program för varje kund. Nej, så går det ju inte till!
Produkten som är till salu är alltså kopior av ett och samma original. Och om det vore en lös originalfil istället för en master-CD, hade inte heller den varit till salu. Formatet spelar ingen roll, det som är till salu är kopior av originalprogrammet, -filmen eller -musiken.
Om originalfilen till ett program eller en låt skulle ligga för nedladdning på en server, skulle man som kund inte få tag i originalet. Det går inte att flytta originalfilen från servern till sin egen dator ungefär som när man köper en skjorta i affären och bara galgen blir kvar. Nej, det blir ju automatiskt en kopiering, vilken man betalar för. Det känner väl vilken barnunge som helst till? Annars skulle ju filerna försvinna så fort de första personerna hade "hämtat" dem.
Hur kan man då tro att kopiorna (som ju är till salu) är fria att plocka med sig? Är det inte höjden av självbedrägeri att göra sig så dum för att acceptera sitt eget beteende?
Varför ses det inte, av dem som resonerar sådär, som samma sak att stjäla andra saker som är till salu? Och varför skriver inte var och varannan svensk insändare i tidningen och propsar på att bankrån ska tillåtas för att inte sänka livskvaliteten hos de fattiga? De har ju inga pengar och borde väl få hämta dem på banken utan att stämplas som kriminella? Likaväl som "de som inte har råd med film ska kunna hämta dem på fildelningssajterna"?
Jag är helt enkelt förundrad över vilka argument man tar till...
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 82-innehåll]