Vardag
Krukväxter
Stockholm
Graffiti
Fynd
Blommor
Enhet
Vägledning
TV
Marknadsundersökning
Musik
Briocher
Grannar
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Vår
© Eva-Lena B
Vardag
Krukväxter
Stockholm
Graffiti
Fynd
Blommor
Enhet
Vägledning
TV
Marknadsundersökning
Musik
Briocher
Grannar
Vardag
Jag har plockat fram espressomaskinen för att ge den en ny chans. Tidigare var jag mest sugen på cappuccino, men så
blev det för jobbigt att skumma mjölk.
Nu har jag tröttnat på att dricka cappuccino, det blir mest macchiato eller espresso när jag går på café, så förhoppningsvis ska maskinen komma till större nytta igen. Men jag har provat bönorna från Lidl:s och de gav inte precis någon rund och mustig smak på kaffet - snarare rak och trist.
På tal om ädla drycker fick jag ett så himla gott rödvin i present, som verkar vara inköpt i Danmark. Det kändes ungt
och fruktigt men ändå mjukt och fullt av karaktär. Mmmm! Hoppas jag kan få tag i mer av det, för det var verkligen
supergott: Santa Monte CRISTO (Merlot, Chile 2004). Det verkar inte finnas på Systemet. :=(
Tja... vardagen rullar på och den är ömsom vin, ömsom vatten. Tänker en del på min framtid, men inte på något bestämt
sätt. Jag ser den mest som en luddig slumpgenerator; vad som helst kan egentligen hända.
Jag har sagt upp mig från min konsulttjänst utan att ha hittat något nytt jobb. Det verkar svårt att hitta ett deltidsarbete, men jag kan och vill inte stanna där jag är eftersom man inte satsar på min teknikgren trots att det är tanken. Resursbristen leder till övertidsarbete och stress, som leder till nack- och ryggskador. Och sådant gillar väl ingen.
Nu vill jag göra något nytt! Jag letar efter nästan vad som helst på jobbfronten, men det får gärna innebära att jag skriver mycket och/eller har kontakt med människor. Eller problemlösning, analyserande, tekniskt praktiskt arbete eller... tja, vad som helst. Utöver jobbet som jag hoppas hitta skulle jag vilja satsa på eget företag inom det mediala.
Kanske slutar jag som hemlös och fattig ofrivillig uteliggare. Ja, det vore väl en udda erfarenhet, och kanske en naturlig följd av alla dyra mc-lektioner... från "På två hjul" till "På två kartonger".
Direktlänk
Krukväxter
Ibland blir det mycket bilder på en gång. Idag bar motorcyklarna av till ett naturreservat i Sandsjöbacka, där jag
fotograferade en del. De bilderna ligger nu på Fotoavdelningen (som öppnas i eget fönster).
Här i Rullen tänker jag istället visa en bild på mina krukväxter i köket. Jag är nämligen nyfiken på vad de är för några, så jag kan läsa lite om dem. Till exempel hur jag skulle kunna föröka den mittersta. Känner ni till sorterna? Den mittersta växten visas i en detaljbild om ni klickar på bilden här.
Sådana här
fetbladsväxter har jag flera stycken nu, fler än jag egentligen vill ha. Och det är dags att föröka dem igen, så att
de inte blir för gängliga.
Hur kan man slänga en levande växt i soporna utan att känna sig som en mördare? Hrm...
Jag ska nog försöka skänka åtminstone en av dem till dottern och hennes sambo. De är så snälla och vågar säkert inte
säga nej tack. Kanske kan de mörda den hemma hos sig sedan. Fast det här exemplaret är riktigt fint.
Stockholm
... var kul att se lite av tillsammans med Nina och hennes
Levent, som var lika trevliga som jag föreställt mig dem.
Jag blev sugen på att se mer av vår huvudstad när vi promenerade från Hornstull till Södra station på lummiga
promenadvägar med parker kring bostadshus och arkitekoniskt vackra byggnader.
På bilden: Nina och Levent utanför en fullpackad streetmarknad vid Hornstull i söndags.
Jag såg även sådant som fick mig att haja till och samtidigt inspireras till att fotografera. Som fikaplatsen
här under, ser den inte frestande ut? ;=) Bilden är tagen vid sidan om byggnaden som en del av streetmarknaden hölls i.
Från sidan ser fikabordet ut så här:
Jag älskar att studera fasader, portar, speglingar, trappor och fönster. Den här vyn har något speciellt och nästan
amerikanskt över sig, tycker inte ni?
Flyget landade på fredag förmiddag och Nina mötte upp mig på busscentralen för en dag i kulturens tecken. Vi tog oss
till Skeppsholmen där vi besökte Arkitekturmuséet och
Moderna muséet. Jag blev besviken på Bruno Mathssonutställningen
men desto roligare var det att se den moderna konsten. Där köpte jag förresten ett par roliga tesilar som funkar rätt
bra även för rött te samtidigt som de är lite finurliga:
Vi besökte även MetroArt på Kulturhuset, en sevärd
fotoutställning om konsten i tunnelbanestationer i olika länder. Och så intogs god mat i Kungshallen. Så orkade vi
springa runt lite i butiker med köksprylar som vi båda gillar. När vi kom hem till Nina och Levent på kvällen var vi
helt slut!
På lördagen fick jag träffa Ordbankaren under några timmar, och även han var precis som jag föreställt mig. :=) Den kvällen såg vi sedan Eurovisionsfestivalen, fast det var mest med ett halvt öga var vi gjorde det. Jag var mer imponerad av den otroligt goda hemlagade maten och (det köpta) vinet, och vi fastnade i nya ämnen att prata om hela tiden. Men jag tyckte det var kul att se och höra Finlands bidrag med sina monster, liksom de coola grabbarna från Litauen som visserligen hade en väldigt simpel låt men med glimten i ögat kommer man ju ganska långt ändå.
Jag har haft en mycket givande helg tillsammans med ett härligt och gästvänligt stockholmspar som jag önskar allt gott! Och välkomna till mig i Göteborg. :=)
Direktlänk
Graffiti
Än en gång har jag fått läsa en graffitimålares förespråkande att fritt få uttrycka sig genom det där bokstavsklottret.
På en helsida i dagens Metro berättar en kille som kallar sig T-Kid att graffiti är en konstart och att den därför måste
få fritt spelrum. Till artikeln visas en bild med ett otroligt fult nedklottrat tåg (ett exempel på hans graffiti). Den
här killen anser att människor som vill stoppa graffitin vill det därför att den är ett verktyg som sänder budskap mot
staten och systemet.
Idag tänker jag berätta att jag absolut inte ser graffiti som något budskap - bara som klotter och självhävdelse. Jag kan nämligen inte läsa de fula texterna hur mycket jag än försöker, och jag tror inte att många andra heller kan se vad där står.
De flesta graffitimålare har fått lära sig klottra genom ihärdigt och flerårigt tränande, trots att de faktiskt varit skrivkunniga, och detta måste väl logiskt nog vara ett tecken på att det inte är läsbara textade budskap det handlar om utan ganska rejält förvrängda bokstäver. ;=) De har inte precis ansträngt sig för att föra ut några tydliga meningar.
Om graffiti ska räknas som konst tycker jag att målarna ska ta ansvar för den, precis som andra konstnärer. Det finns de som tycker att blöjor med bajs och getter med bildäck kring midjan också är konst, och jag respekterar det. De där konstnärerna respekterar oftast folket i sin tur också.
För det mesta har de fått tillstånd att installera sina alster i våra gemensamma "vardagsrum". Någon har beställt eller tackat ja till konsten efter konstens alla regler; kommer den att uppskattas av folket, passar den verkligen på platsen, säger den något som vi berörs av etc. Alstret visas under en bestämd tid, och när den tiden är ute har någon ansvaret för att plocka ner den. Oftast konstnären själv, kan jag tänka.
Vilken graffitimålare plockar ner sin "konst" när den visats en tid? Och hur respekterar graffitimålarna varandras intresse att uttrycka sig? Är det egna intresset viktigare än de andra målarnas intressen? När är det OK att måla över någon annans graffiti? Varför i så fall?
På gallerier runtom i städerna ställs konst ut för beskådan enbart för dem som är intresserade, enligt överenskommelse mellan konstnärer och ägarna till gallerierna. De som inte är intresserade slipper se den genom att helt enkelt inte gå in; det är ett allmänt hänsynstagande för människors själar, som alla har sin smak.
Konst som inte ger åskådaren något blir sällan beskådad. Den som har skapat verket kan välja att antingen erkänna sig lite originell - eller tvinga sig på den ofrivilliga allmänheten. Det sistnämnda tycker jag är fallet med de flesta graffitimålare. Kan de inte ha utställningshallar istället?
I alla medier har man inrättat platser för allmänt tyckande som inte är professionellt inom olika "genrer". Insändarsidor i tidningar och chattsidor på nätet för dem som vill dela med sig av sina tankar och åsikter.
Det räcker inte att vilja uttrycka sig, man måste ta hänsyn till vad mediet passar för och att människor kan ha olika smak och intresseområden. Det är inte så sympatiskt att hacka sig in på Nordeas sidor för att skriva om sitt senaste kalsonginköp, t.ex, bara för att man själv tycker det passar där. Den egna verklighetsuppfattningen och lusten att uttrycka sig kan uppfattas som totalt intetsägande i andras ögon, men det kan vara svårt att förstå det om man aldrig försökt sätta sig in i andras perspektiv. Och jag förstår att tonåringar inte har den erfarenheten än. Men de lite äldre...?
Jag tycker personligen att graffiti kan liknas vid ett par kalsonger som borde ha lagts i tvättkorgen istället för att hängas upp offentligt på väggar, skåp och spårvagnar. Graffitin ger mig absolut inget annat än ett smutsigt och stökigt intryck.
En intressant sak som jag märkt är att vi i Sverige har mycket mer klotter/graffiti än i andra länder i Europa. Vad beror det på? Har vi så ful bebyggelse att man inte vill bry sig om att värna om den?
Direktlänk
Fynd
Jag skulle snåla extra mycket denna månad men inköpen tycks istället lura sig på mig mer än vanligt. Den här gången
var det mc-kompisen som ville handla på Lidl:s på vägen hem från att jag övat på lågfartsbana 2 några gånger och vi
sedan tagit en tur utanför centrala staden.
I den där tyska butiken som jag aldrig handlar i annars, fanns faktiskt en del roliga tillfälliga varor att spana in.
Till exempel en mc-jacka för damer i tålig textil och med armbågsskydd för bara 900 kronor, liksom byxor i samma
material med avtagbart foder för 600 kronor. De hade mc-kängor som såg robusta, bekväma och bra ut för 300 spänn
också. Prisvärt! Det vore skönt med sådana på sommaren för de var lite lägre än mina stövlar, men jag skulle som sagt
snåla nu.
Fast jag köpte ändå ett par välsydda mc-handskar i nötskinn för bara 249 kronor. Jag gissar att de skulle
kosta kring 600 kronor i en mc-butik. Säga vad man vill om Lidl:s sortiment, men sådana partier är ju roliga. :=)
Just nu hade de några sorter kvalitetskaffebönor för 40 kr/halvkilot. Jag köpte ett paket "Caffè Crema, 100% Arabica",
som sägs bestå av en utsökt sammansättning Arabicakaffe av hög kvalitet och med kryddig smak. Det låter ju mumsigt! Och
så blev det ett paket "Caffè Espresso" med noggrant utvalt råkaffe som ger fin kvalitet och en arom med kraftig smak.
Båda sorterna sägs göra varje kopp till en njutning.
Synd att jag inte hade sådant kaffe hemma när min pappa var här och blev nyfiken på min espressomaskin. Jag hade inte
använt den på kanske ett par år(!) men tänkte nu göra oss ett par koppar espresso. Tyvärr var mina favoritbönor slut
så det blev vanligt "press-kaffe" istället, på Zoegas färdigmalda Mezzo som jag brukar ha hemma.
Men min pappa nöjde sig inte med att bara titta lite på apparaten, han plockade isär den också. Och då... då visade det sig att jag glömt slänga kaffet ur filtret efter sista bryggningen!!! Urk! Som tur var hade det inte börjat mögla utan bara torkat ihop. Hrm... vem vill komma och fika hos mig? Jag har gott kaffe! Hehe...
Direktlänk
Blommor
Väninna G, en av hennes söner och jag tog en promenad i det sköna vädret i Trädgårdsföreningen idag (hemsida 1, hemsida 2). Det är en av Göteborgs fina oaser, en park från 1800-talet med rosarium, växthus,
palmhus, caféer, växtbutiker, evenemangsbyggnader mm. I det 20- och 30-gradiga palmhuset blev vi kvar ganska länge
och fascinerades av de många exotiska växterna.
Där hade de även en saint paulia-utställning och man kunde rösta den vackraste sorten. Jag är egentligen inte ett dugg intresserad av saint paulior (eller pelargoner) och har inte ägt några i hela mitt liv fram tills nu (kan jag vara den enda svenskan som inte har det?), men det var roligt att se hur många sorter de satt fram. Och ni läste just "fram tills nu"... ;=)
En sort såg ut som ätbar sallad och en annan verkade ha hela universum i sina blommor; kolla in "Rainbow Neon Electra" i närbild som jag hittade hos en Lea på nätet.
I entrén såldes små skott av många sorters paulior, och när vi kom till utställningen skrev jag ner namnet på dem jag tyckte var finast för att kanske köpa ett par på vägen ut. För skoj skull. Men de hade tyvärr inte den med Universum.
Jag köpte två av dem jag noterat:
"Optimara Little Pearl" som syns här intill; en miniatyrsort i skiraste ljusrosa (en favorit som jag även röstade på)
... och "Emerald Love" på bilden här under, med gröna bulliga blommor.
Så köpte jag även ett skott av en "Ness fantasy gold" som grisen i säcken, den hade inte fått några blommor än och jag
hade inte noterat den under utställningen. Men den entusiastiska tjejen vid disken talade sig varm om dess blommor
som tydligen skiftar i färg från dag till dag. Jag får väl fotografera den om och när den utvecklas.
Det var tre väldigt intresserade tjejer som jobbade där som pratade om bladbytarträffar och sådant, det är visst en hel
rörelse. Den ena av dem berättade att hon "bara" har cirka 25 saint paulior medan andra kan vara riktigt inbitna samlare. Några har ett lager med olika sorter och plockar bara fram dem som blommar för tillfället.
Så långt vet jag inte om jag ska gå. Eller jo, det vet jag att jag inte ska. Kanske. Hihi! Men man vet aldrig...
Jag gillar i alla fall variation på krukväxter hemma. Att ha för många av samma slag tråkar ut mig. Så har det blivit med en fetbladsväxt som det är lätt att ta skott från - måste göra mig av med ett par sådana snart. Men jag är rätt nyfiken på om mina nya växter kommer att överleva och hur blommorna håller sig blommande. Saint paulior ska kunna blomma hela sommaren och hösten och de är lätta att föröka. Hrm... då kanske det är bra att det finns sådana där bladbytarträffar? Hihi!
När jag hade hällt kallt vatten över min favorit "Optimara Little Pearl" sedan jag kommit hem och satt den i en
lite större kruka med ny jord, läste jag att saint paulior får gula fläckar om man duschar dem med kallt vatten. Hrm...
jag skulle alltså ha vattnat lite försiktigt under själva växten, som jag ju brukar vattna. Vet inte
varför det blev sådär just nu och på en växt som dessutom inte tål det? Hrm... typiskt!
I en växtbutik i parken hade de så otroligt charmiga julrosor i dova lila toner, men jag unnade mig inte
att köpa någon även om det kliade i fingrarna. Den här gången. Men visst är de jättefina?
Det blev istället en sexpack penséer (Sorbet Red Wing) att plantera i kruka eller fri jord. De är också vackra, tycker jag.
Jorden jag hade hemma räckte inte till, så det blev lite provisoriskt ordnat. Tre av de små plantorna sattes i sina originalplastformar direkt i en aluminiumform, som nog blir för varm, uppe vid fönstret.
Två sattes ihop i en kruka på golvet, där de ser för ensamma ut. Jag får skaffa en större växt dit sedan. På bordet
hamnade den sista plantan i en mindre kruka men jorden tog slut precis halvvägs i den. Här intill ser vi förutom
penséerna ett par citrusväxter som går att ha i sallader.
Penséerna i närbild:
Vad menas med detta, som jag läste om penséer på Blomsterfrämjandet?
Citat:
"När penséerna blir långa, klippes de ner och planteras fritt i rabatt för snittodling hela sommaren."
Ska man sätta ner stjälkarna som man klippt av i jord utan att de först fått rötter, eller vad? Jag är ju helt väck när
det gäller vissa saker och det här verkar lite konstigt i mina ögon...
Här är en bild av en jättefin Ornithogalum som jag fick igår. Det gröna i mitten är nya knoppar som kommer att slå ut
i ännu fler blommor.
Jag hade inte sett en sådan tidigare, så det blev till att leta lite på nätet med hjälp av namnet på pappersstickan i
krukan (som jag först inte fattade var ett namn). Det visade sig vara en hyacintväxt, och jag gillar den skarpt.
Enhet
Ett litet sällskap som ville veta mer om det politiska partiet Enhet
(som jag skrev om i förra Rullen) men som inte kunde komma på
föredraget på "Hela Hjärtat" ikväll, hade bokat möte med initiativtagaren Ulf Wåhlström lite tidigare denna eftermiddag.
Jag passade också på att komma för att under cirka 1,5 timme höra Ulf berätta om sig själv och meningen med rörelsen.
Det blev många frågor, tankebilder och diskussioner och jag fick intrycket att Ulf Wåhlström är en intelligent man med båda fötterna på jorden. En person med andlig medvetenhet liksom en klarsynthet kring människans rädsla för att se bortom den miljö vi indoktrinerats till att se som normal, när vi egentligen lever onaturligt och alltmer destruktivt. Det mesta är uppbyggt kring kortsiktiga och egoistiska ekonomiska vinster men de flesta blundar och låter ekorrhjulet rulla vidare. Man ids inte försöka se hur vi springer runt, runt.
Jag har tänkt på det många gånger: varför ska vi tillverka så många nya bil- och telefonmodeller hela tiden? Vad är det som gör att människor köper hela den här onödiga konsumtionsidén istället för att kräva en helt annan livskvalitet för samma kostnad? Jag vet, det är egentligen en fråga om affärer och marknad och inte politik - men - det handlar i grunden om attityder! Vi tycker oss ha attityder som är naturliga trots att de på många vis är ohälsosamma.
Det är dags att människor vaknar upp och frågar sig: vad är meningen med livet?
Är man lycklig om man har en ny mobil, eller finns det något annat vi hade kunnat få i vår vardag, i vår politiska verklighet, som gör oss lyckliga på riktigt?
Krav på ständig ekonomisk tillväxt i företag är något som skrämmer mig också, det är ett kraftigt symptom på att man har kommit in på fel spår och många företagsledare vill dessutom nästan gå över lik för att lyckas med detta. Jag har tidigare länkat till den här artikeln om omöjlig tillväxt, den tål att läsas igen.
När jag ändå är inne på tankar om ekonomi kan jag berätta att Ulf Wåhlström kom in på det här med att vi borde ha ett samhälle där pengar återgår till sin tänkta funktion och inte som idag, när de till allt större del fungerar som spekulationsmedel för dem som har möjlighet.
Pengar kom till för att vi skulle kunna köpa varor eller tjänster av varandra. Varje vara har ett ekonomiskt värde som vanligtvis sjunker med åldern. Exempelvis ett äpple som man tillslut får slänga om det inte blir sålt. När pengar infördes köpte man varor eller tjänster för dem men idag har de förvandlats till att - också de - bli en vara! De har alltså hamnat på samma nivå som varan som man köper för pengarna, med skillnaden att pengarna hela tiden ökar i värde. Och det är ju skumt. Det handlar dessutom om tänkta pengar, värden som egentligen inte existerar.
Vi är många som redan är medvetna om människans andlighet där medkänsla, kärlek och glädjen i att samarbeta och hjälpa varandra finns. Vi ser att jakten på dyrbara saker att visa upp för varandra, strävan efter förstorade egon och ekonomisk girighet inte är en naturlig eller värdefull del av människans liv utan bara symptom på att någonting är väldigt fel. Själen har helt glömts bort!
Enhet är inte tänkt att fungera som ett traditionellt politiskt parti, utan mer som en rörelse för attitydförändringar, genom strävan mot en humanare väg i de beslut som politikerna fattar.
Det är tryggt för många att se det historiska samhället som en självklar fortsatt framtid även om det medför att människor hela tiden blir sjukare och olyckligare.
Det är ett långsiktigt (häst)jobb att försöka få till attitydförändringar i hela samhället, liksom att försöka bygga upp nya kunskaper och färdigheter vad gäller relationer människor och länder emellan. Men någonstans måste man ju börja innan allt går åt skogen.
Direktlänk
Vägledning
Ibland är det inte lätt att veta var man står i livet. Jag tänker mycket på det själv, på vad jag ska göra i framtiden
och på vad det är tänkt att jag ska göra fram tills dess. På något sätt känns det som om det alltid är "fram tills
dess" eftersom "dess" aldrig kommer.
Tiden finns ju bara i vår fysiska verklighet och jag läser om vårt ickelokala medvetande i "Limitless mind", om hur vi kan resa i tid och rum. Fast det har jag ju redan gjort. Den fysiska kroppen vill också göra något nytt, ryggen är trött på det gamla. Var står jag idag? Och vart är jag på väg? Det är väl en väldigt vanlig fråga...?
Ikväll tänkte jag berätta att det går att bli upplyst även i det mörkaste mörker när man tappat orienteringen. Jag råkade ramla över en mycket insiktsfull visuell förklaring till detta; en bild på nätet som säger allt. Håll till godo med dagens länk.
Direktlänk
TV
Ni vet kanske hur kräsen jag är när det gäller film/tv? Men nu har jag sett något jag faktiskt tyckte var jättebra.
För den som missade den tvådelade svenska miniserien "En fråga om liv och död" på TV1 vill jag tipsa om att se repriserna, för den var överraskande
bra!
Det är en thriller om den alltmer utbredda rädslan för att vittna i brottsutredningar. Huvudpersonen, en läkare och familjefar spelad av Göran Ragnerstam, blir vittne till ett rått mord. Redan i inledningen kan man se den fina kvaliteten i regin, och för en gång skull passar Ragnerstams uppspärrade ögon perfekt - de är verkligen tajmade. ;=)
Det var rena turen att jag gav den här serien en chans, för jag hade fram tills nu inte stått ut med att se mer än några få minuter av någon film med Göran Ragnerstam (bland andra) - en så dålig skådespelare. Om det nu inte är regissörerna som velat ha honom på det sättet? Hur som helst tycker jag han gjorde rollen väldigt bra i "En fråga om liv och död", som för övrigt har mycket spänning att bjuda på.
Första avsnittet sänds i repris den 30/4 klockan 23:25, och det andra den 7/5 (enligt en TV-tidning där klockslaget inte står med).
Igår såg jag första avsnittet av en ny serie på TV3; "The inside". Det var ganska underhållande trots att det var lika löjligt som första avsnittet av "Veronica Mars" som jag också sett (för att efter det lämna serien ifred). Vet inte om jag ska ge "The inside" några fler chanser heller... huvudpersonen Rebecca Locke (spelad av Rachel Nichols) är nämligen stel som en mumie i ansiktet och fotografen zoomar hela tiden in det stillastående pudret. Det blir liksom pinsamt dåligt.
Samtidigt är jag lite nyfiken på vilka kriminalhistorier som kommer att visas i serien, jag har en viss förkärlek för sådana om de har ett varmt hjärta och inte frossar i våld eller kyliga repliker. Tyngdpunkten i "The inside" ligger i att tjejen i huvudrollen ska ställa psykologiska profiler, vilket ju kan vara intressant, och så har samtliga rollpersoner tydligen något mörkt i sitt förflutna som gör att de ska bilda ett perfekt team vid FBI:s Violent Crimes Unit i Los Angeles. En underhållande utgångspunkt när man känner för att slappa i soffan till enkel underhållning för att kittla fantasin. Som "Tru calling" när den serien gick. :=) Synd bara att de inte skaffade en riktig skådespelerska till huvudrollen, men tjejen i "Tru calling" var ju inte heller någon bra skådis. Ändå gillade jag henne på något vis.
"Prison break" har jag missat helt, men jag har hört att den ska vara jättebra. Eller? Undrar om den är i min smak? Tror den kommer i repris, jag får väl spana in den i så fall. Det jag sett på sistone är bara "Lost", "Nattskiftet" och "Medium", de missar jag aldrig.
Nu när "Medium" är slut kan det ju vara trevligt med "The inside" i brist på annat, kanske. Och den här veckan visas det sista avsnittet av "Nattskiftet", snyft! Jag kommer att sakna den varma och sexiga kriminalassisten Nicky Cole också... (här finns bilder från och kan man läsa mer om denna brittiska serie med originaltiteln "55 Degrees North")
Jag har börjat titta lite på "Kunskapskanalen" någon gång ibland om det är något speciellt, de har en del intressanta program i bra kvalitet där de verkligen går in för att visa innehåll och inte bara yta. De vanliga programmen på SVT förutom serierna jag räknade upp tittar jag aldrig på. Som sagt, jag ÄR kräsen...
Kom på att jag ibland tittar på "Discovery Channel Mix" serie om övernaturliga fenomen också. Om medium som hjälper till i brottsutredningar i verkligheten, eller med att få bort oönskade energier från bostäder. Gillar ju sådant.
Direktlänk
Marknadsundersökning
På tal om medier, skulle du kanske vilja hjälpa mig i min marknadsundersökning? Vad bussigt i så fall! Jag skulle vilja att så många som möjligt med
olika inriktningar, intressen och livsåskådningar hade lust att svara på frågorna som handlar om attityden till att
anlita ett medium eller en healer. Alla är anonyma och svaren används enbart som delunderlag för beslut
när jag eventuellt startar deltidsföretag framöver.
Musik
Har uppdaterat mc-dagboken medan jag lyssnat på en lånad soulskiva, Ernie
Isleys enda soloplatta
"High wire" från 1990. Den är helskön! Mycket bra gitarrspel och trummorna
svänger det gott om! Vet inte om den går att få tag på i de vanliga skivbutikerna...? Jag har kollat lite på nätet men
än så länge bara sett den på Amazon. Han spelar annars i Isley brothers, men jag blir inte alls lockad av dem när
jag listar deras skivor här, även om de fått bra betyg.
Jag kanske ska tipsa om en skiva att meditera till också? Min favorit är sedan ganska länge Jennifer Berezans "Returning", köpt via www.importhugget.se, som delvis är inspelad i en grotta. Varje gång jag lyssnar till den fäster jag mig vid något nytt, det verkar som om man kan fånga det man behöver i den för varje specifik meditation. Innan jag hade vant mig vid den reste sig håren alltid på armarna av de sköna rösterna och av känslan av mänsklig samstämmighet - det stora i att vara människa på jorden, liksom. Ja, man kan känna många olika stämningar när man lyssnar på den. Men det är nog dags att jag försöker hitta en annan meditationsfavorit innan jag lyssnar sönder den här.
Direktlänk
Briocher
Kors i taket, jag bakade på långfredagen!!! Det
blev briocher som jag längtat efter i flera år, att avnjuta med brie och hjortronsylt. Mmmmm! Otroligt gott!
Det fanns ett café vid Kungsportsplatsen för jättemånga år sedan som serverade groteskt stora briocher med just brie och hjortronsylt. De flesta köpte bara den nedre halvan att fika på för det var mycket nog, men jag och min f.d. sambo kunde inte låta bli att ha riktiga frossarbesök där ibland för att trycka i oss varsin över- och underdel.
Mina briocher blev normalstora (bakade enligt receptet nedan) men lika goda som det där caféets. Jag hade även införskaffat både brie och hjortronsylt. Slurp! Här är receptet, taget ur "Härligt och billigt vardagsbröd" av Lillemor Broström (Allerbok), en aning finjusterat av mig:
|
Briocher (25 stycken) Du behöver: 2 dl ljummet vatten 50 g jäst 4 dl vetemjöl 1/2 tsk salt 150 g margarin eller smör 1/2 dl socker 5 ägg drygt 1 liter (650 g eller lite till) vetemjöl Pensling: ägg Gör så här: Lös jästen i det ljumma vattnet. Sätt till mjölet och saltet. Arbeta degen och låt den jäsa till dubbel storlek (cirka 30 min). |
Forts: Rör margarinet med sockret och vispa äggen i en annan pyts. Arbeta sedan in detta i vetedegen och sätt till resten av mjölet. Arbeta degen och dela den i 25 bitar. Spra dock en liten bit deg till kulorna (en boll på cirka 4-5 cm i diameter). Forma degen till runda bullar och lägg dem i smorda formar (jag penslade dem med solrosolja). Tryck ett hål med ett mjölat finger eller knivskaft och lägg dit en liten kula av degen (cirka 8 mm i diameter). Jäs bullarna under duk i cirka 30 minuter, pensla och grädda i 250 graders ugnsvärme, mitt i ugnen, i 8-10 minuter. Låt svalna under duk. Ät dem gärna med brie och hjortronsylt. |
P.S. Min bild på briocher ovan ska jag förresten byta ut mot en bild på hundbajs om Ikea direktlänkar till den framöver. ;=) Läs hos Nina om den roliga idén i kampen mot bildtjuvar (den 15/4-06).
P.S. 2. Läste ett annat recept i samma bok, på ett bröd som kallas rieska. Det mönstras med ett särskilt järnredskap, en så kallad terpä. I brist på ett sådant kan man istället använda en bit av ett sågblad, tipsar man om. Aha, vad praktiskt, det är vad alla har hemma i kökslådan - en bit av ett sågblad. Vilket bra tips.
Direktlänk
Grannar
Efter att jag lagt en lapp i grannarnas brevlåda har de torkat upp hundkisset hyfsat bra från trapphusgolvet. Skönt det
i alla fall. Men häromdagen blev jag less på dem av en annan anledning.
Hunden lämnades ensam och instängd vid två- eller tretiden på dagen utan att någon kom hem för att rasta den förrän 15-17 timmar senare - alltså någon gång vid frukosttid nästa dag! Den ylade, grät, krafsade och skällde med jämna mellanrum, när den inte sov av utmattning och besvikelse. Trots att jag hade öronproppar i under natten så hörde jag hur förtvivlad den var. Ljudinspelningen gjordes i mitt badrum vid elvatiden på kvällen.
Hur kan man behandla en hund på det sättet? Det är ju djurplågeri! Men det räcker visst inte för att polisen ska kunna ta hand om hunden. Jag ringde och frågade dem kring midnatt vilken myndighet man ska kontakta om en hund missköts, och det är visst Djurskyddsmyndigheten eller Göteborgs djurskyddsförening. Det blev aldrig av att jag ringde någon av dem nästa morgon som jag hade tänkt, eftersom ägarna kom hem på morgonen, men jag gör det en vacker dag. De brukar ofta lämna valpen ensam i minst åtta timmar (om vardagarna) utan att låta någon rasta den. Stackarn!
Den där hundägarfamiljen spelar hög musik för att avreagera sig emellanåt. Med barn och hund i lägenheten. Då kan det låta så här i mitt badrum (det är inredningen som vibrerar).
Det bor en del annat lustigt folk i huset också. Många hämtar inte sin tvätt när deras tid gått ut. De städar inte efter sig heller. Jag undrar hur de tänker när de överlåter åt grannar att utan lön ta hand om deras privata tvätt.
Jag gick förbi en alkoholiserad ensamstående kvinna på ett av våningsplanen häromdagen. Hon hade öppnat sin ytterdörr och innanför den försökte hon dubbelvikt låsa upp innerdörren. Hon svor och hade sig och provade en massa nycklar ur knippan, jag gissar att hon glömt bort att hon redan hade öppnat ytterdörren. Även om det finns ett nyckelhål i innerdörren tror jag inte hon brukar låsa den (fast man vet ju aldrig).
Alla andra är alltså konstiga, det är bara jag som är normal. ;=)
(En som saknar självdistans)
[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 81-innehåll]