Enhet
Bensinpriser
Vår!
Böcker
Vår?
Seans
Axelträning
Bridge igen
Crash
GPS
Bridgebabbel
Elva minuter
Bredbandsbolag
Vardagen
Bridge
Hundkiss
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Uppe i det blå?
© Eva-Lena B
Enhet
Bensinpriser
Vår!
Böcker
Vår?
Seans
Axelträning
Bridge igen
Crash
GPS
Bridgebabbel
Elva minuter
Bredbandsbolag
Vardagen
Bridge
Hundkiss
Enhet
Jag brukar tycka det är svårt att rösta. Det finns lite att plocka ur de flesta partiernas ideologier som överensstämmer
med min egen syn på hur jag vill att samhället ska vara. Men eftersom de flesta partier liknar varandra i grunden på
de största områdena - i de värderingar jag inte sympatiserar med - spelar det ingen större roll (i mina ögon) vilket
etablerat parti som styr. Jag har alltid röstat för att föra fram vissa utvalda frågor och sedan sett resten av
politiken som en stor och tung maskin där de medverkande försöker leva gott för egen del medan samhället blir allt
kallare och fattigare att leva i.
Det är svårt att omsätta humanistiska drömmar i verkliga och hållbara idéer, det får ju inte bli rent flummeri av ideologierna bara för att man ser att det behövs ett större andligt livsrum i vårt samhälle. Med andlighet menas bland annat viljan att på ett medvetet, naturligt och meningsfullt sätt samverka med universum. Att kunna leva mer humant med och bland varandra ser jag som det viktigaste man kan arbeta för.
Nu har jag hört berättas om ett intressant alternativt parti som sakligt arbetar för ett mer humant samhälle; Enhet. De vill föra fram humanism och andlighet. Partiet är inte nytt, det bildades redan 1990, men medlemmarna arbetar ideellt och har inte ekonomi nog för marknadsföring. De propagerar inte för att människor ska ändra åsikt utan jobbar mer marknära genom att bilda naturliga nätverk med människor som delar deras livssyn och som kan tänka sig att stödja partiet genom att rösta på dem.
Det ligger i tiden att människor blir mer och mer upplysta och lättare ser sin roll utifrån ett större perspektiv, ett verkligare perspektiv än enbart det ekonomiska. I och med detta kommer Enhet att växa för varje år.
Tisdagen den 18/4 kommer Enhet till Stockholm och tisdagen den 25/4 till Göteborg. Man måste föranmäla sig i god tid, läs om det på deras hemsida under Kalendarium. På informationsträffarna får man träffa initiativtagaren Ulf Wåhlström som berättar om partiet, och Mikael Engström från nätverket TilliT, som menar att information, inspiration och kommunikationen kan sparka igång en ökad medmänsklighet i världen.
Direktlänk
Bensinpriser
Det cirkulerar mail med upprop om sänkning av bensinskatten. Så här lyder det:
"8 av 10 resor görs med bil. Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt. När bensinskatten infördes 1924 var
skatten på 4 öre. Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre. Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje
timme, totalt 74 miljarder om året. När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt. En genomsnittsbilist kör 1500
mil / år och betalar över 9000 kr bara i bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
Listan fylls på riktigt fort på http://www.bensinskatteuppror.se."
Jag är lite kluven till det här med bensinpriser. Bensin spyr ut en jäkla massa skit i luften som vi andas, och ju dyrare bensinen är desto mindre kör många. Så resonerar jag. Men jag vet att det finns de som resonerar på ett annat sätt trots att de också vill ha en renare miljö, och därför lägger jag ut länken ovan. För att man ska kunna välja själv och hitta möjligheten att protestera.
Ett resonemang för lägre bensinpriser jag hörde är att politikerna måste påskyndas till att medverka till att ta fram alternativa drivmedel för att vi ska få en bättre miljö. Genom att bensinpriserna är höga förlitar de sig idag på att konsumenterna ser till att utsläppen minskar genom att resa mindre, istället för att nya motorer tas fram (eller saluförs på ett öppnare sätt).
Många människor kan bara ta sig fram med hjälp av bensindrivna bilar, för dem finns inga alternativ. Att ta fram miljövänligare alternativ vore bättre än att köra med hög bensinskatt, tycker alltså somliga.
Jag förstår poängen, men är cynisk till att något parti verkligen kommer att ta itu med den tunga biten att bearbeta marknaden för att pressa fram bättre alternativ eller uppmuntra positiva utvecklingsvägar. Det har exempelvis inte hänt något på kärnkraftssidan under alla år... men det är väl nu det krävs nya politiska grepp, som gör skillnad. ;=)
Direktlänk
Vår!
Jo, nu är det väl vår, ändå? Bäckarna porlar och fåglarna kvittrar. Och idag behövde jag nästan inte vantarna.
De åkte av och på hela tiden, jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag frös tillräckligt mycket eller ej,
fast egentligen gjorde jag det.
Igår blev det däremot en av de varmaste dagarna hittills, riktigt vårväder. Jag hade den första mc-lektionen för säsongen på körskolan, och som tur var kom det ingen ny snö. Det är alltid extra svettigt väder när jag har lektion med manöverträning, av någon anledning. Kanske vill någon där uppe att jag ska gå ner i vikt på alla möjliga kreativa sätt? Hur som helst, jag berättade lite om lektionen i mc-dagboken igår. Nu har jag bestämt mig för att försöka ta kortet i juni och har bokat typ två lektioner i veckan från och med nästa vecka!
Böcker
Till våren hör påsken, men den firar jag inte. Däremot hade Wettergrens en del billiga böcker för vårläsning. Som
vanligt blev jag läskad, trots att jag redan har en hel bokhylla full av böcker som väntar på att bli lästa.
Jag köpte två tjocka romaner för runt 60 kronor (totalt); Dennis Lehanes "Svart nåd" och Dean Koontz "Falskt minne".
Sistnämnde författare har jag inte läst något av på år och dar, så jag bläddrade noga igenom flera sidor för att kolla
så att språket inte verkar för torftigt, men den känns faktiskt som en spännande vuxenbok även språkmässigt.
För ett tag sedan läste jag ut Annika Bryns "Den sjätte natten", men jag har inte orkat recensera den än. Ska försöka göra det snart. Annika skriver förresten en blogg, och det var där jag blev intresserad av hennes böcker. Eventuellt köper jag även den fristående uppföljaren "Brottsplats Rosenbad", men jag har inte bestämt mig än. Jag är inte odelat positiv till "Den sjätte natten" även om den är medryckande och spännande. Att den får en trea av mig i betyg kan jag ju avslöja innan jag skrivit recensionen, men att jag funderar på att köpa uppföljaren är i sig ett ganska gott betyg. ;=)
Efter den har jag så smått börjat läsa Marianne Fredrikssons "Skilda verkligheter", men jag vet inte om jag är så lockad att fortsätta med den just nu. Den känns lite... vad ska jag säga... tja... kvalmig av minnen och känslor. Jag måste nog vara på ett speciellt humör för att läsa den, och så är det med alla hennes böcker som jag tycker liknar varandra i stämning och stil. Jag ska nog vara lite dåsig för att gilla dem.
Kanske är det en god idé att kombinera "Skilda verkligheter" med en annan bok beroende på tid på dagen, humör, pigghet osv. Jag har redan börjat läsa på en engelskspråkig bok som jag måste vara på alerten för att orka ta till mig; "Limitless mind" av Russel Targ (om remote viewing). Den är vetenskapligt inriktad så de här två böckerna är liksom varandras motpoler. Jag undrar om Koontz-boken inte är lagom att lägga i mitten? Återstår bara en massa ledig tid med lust för läsning. Kanske skulle jag börja använda min inglasade balkong lite mer - köpa en härlig balkongpläd och brygga gott te. Mhm... ingen dum idé. Där kan jag se våren övergå till sommar och varva läsningen med att vänja mig vid att jag faktiskt blir mormor i oktober. :=)
Direktlänk
hitta.se
Har ni sett att hitta.se har börjat visa satellitbilder
över sökta adresser som alternativ till kartorna och fotografierna? Kul, tycker jag! Man kan alltså välja mellan
att få se en kart- eller satellitbild som sökträff och det går att zooma in båda. Jag brukar ofta använda hitta.se
för att de har många fotografier och nu blir de ju ännu bättre. De har inte täckt upp hela landet med satellitbilder,
men det blir fler och fler områden med tiden.
Vår?
Även om det inte märks på vädret, så känns det att våren ligger i luften. Men vad är då vår? Ja, alltså... om man
bortser från den meteorologiska definitionen (och förresten, varför heter det meteorologisk)?
Vad är det som finns i luften när man känner våren där, dagar som denna med bara några få plusgrader och regntunga moln? Inte är det ljumma fläktar, solsken eller blommande dofter... och inte är det förälskelse. Människor hukar isolerade under sina luvor. Ruggiga, har bråttom hem. Vi har duggregn, dimma, moln, småkyliga vindar och - inga insekter. Alltid något. Inte ens spindeln Lurviga Ludvig nere i tvättstugan har setts till på evigheter. Hrm...
Ja, ja. Varje årstid har något gott med sig åtminstone, men nu väntar jag på den riktiga våren, den som ändå verkar finnas i luften. Och nu kom jag nog på vad som ger känslan av vår ändå! Fågelkvittret! Visst är det så? Kvinnan i blomsterbutiken berättade att de fullkomligt vrålade i träden när hon åkte till jobbet imorse! Och jag själv, jag blev så himla sugen på att titta in i hennes blomsterbutik för att kanske få med mig lite vårkänsla hem. Det var förresten härligt bara att botanisera bland alla botaniska kreationer där inne.
Det blev konstigt nog torkade gula rosor, när jag istället borde passa på att köpa nya friska tulpaner istället för
de gamla som en väninna hade med sig men som inte står sig längre. Det är mycket som verkar konstigt med den här våren
som aldrig kommer. Men jag tycker rosorna gör sig fint i badrummet. Till matbordet köpte jag en liten kruka med grönt
och till soffan en inspirerande vårtidning att mysa med.
Så får det väl bli en bukett tulpaner en annan dag. Antagligen en sådan där ljummen dag med solsken, när jag inte är hemma och kan glädjas åt dem utan hellre är ute och känner doften av vår i luften. Den riktiga våren.
Direktlänk
Seans
Det var svårt att somna inatt efter att jag kommit hem från en medial demonstration som jag höll för tio personer som
jag inte känner. Jag hade träffat två av dem en gång innan, bara.
Alla intryck från kvällen och det som berättades om olika liv snurrade i huvudet, men på ett positiv sätt. Och så glädjen över att det gått så bra, förstås. Jag kan ibland bli lite för nervös när det sitter många förväntansfulla och tittar på mig, för under en seans är det ju inte jag som bestämmer vad som ska hända så jag kan inte planera något innan så som man kan inför ett föredrag. Det känns inte lika tryggt som att bara ha en person framför sig i taget. Men om jag bara kommer igång så går det ofta som en dans även vid större seanser. Kul!
På tal om mediala demonstrationer, så kommer det att bli en fysisk sådan på förbundet Två Världar (på Storgatan 3 här i Göteborg), nu på onsdag. De är inte så vanliga nu för tiden när man ju har accepterat andevärldens existens på ett annat sätt än förr, så det kanske kan vara extra spännande.
Max 60 personer tar man in den här kvällen och det är Ann-Charlotte Oksanen från Örebro som ska berätta om hur hon arbetar med fysiska fenomen såsom bordsdans, bokstavsbord och automatskrift. Hon kommer att demonstrera bordsdans på onsdag, och det blir även tillfälle för publiken att deltaga runt bordet. Vanligtvis arbetar hon med att på det här viset förmedla kontakt mellan föräldrar och deras bortgångna barn.
Senare uppdatering:
Det var ett bra föredrag där Ann-Charlotte berättade om de viktigaste sakerna att tänka på för att lyckas med sådana
här saker. På slutet fick vi vara med om bordsdans och folk flög nästan som vantar när de försökte hänga
med i farten kring bordet. :=)
Axelträning
Under en meditation i veckan fick jag till mig en bra rörelse för axlarna, nacken och skuldrorna/ryggen. Den känns
jätteskön och jag ska försöka beskriva den här även om det nog kan vara lite svårt utan bild. Ska försöka rita en
liten bildserie framöver, men tills dess får den som vill prova fråga om det är något som verkar konstigt.
Tänk dig två åttor (siffror) som ligger på rygg (inte på sidan som Domus-åttan) med de små huvudena mot varandra. Åttorna ligger framför ditt mellangärde (solar plexus). De här åttorna ska du rita upp med dina händer i en ständigt flödande rörelse, hela tiden i samma höjdplan.
Börja med att hålla fingertopparna mot varandra framför mellangärdet med handflatorna inåt magen.
Låt fingrarna och händerna sedan gå ihop tills du håller handflatorna mot varandra, och låt sedan händerna röra sig framåt och ut från kroppen och utåt sidorna för att följa de små huvudenas form på varsin åtta.
Åttornas huvuden ska vara så små som möjligt och deras magar så stora som möjligt. När du rundar de båda magarna vid sidorna om dig kommer du först att ha händerna långt bak åt sidorna och sedan röra dem som om du samlar in en stor vinst med sedlar från ett spelbord. ;=) När händerna återigen kommer emot varandra vid åttornas hjässor börjar du om från början. OK? Går beskrivningen att förstå?
Den här upprepade rörelsen ger bums en skön och mjuk känsla i nacken, skuldrorna och ryggen. Kotor som eventuellt ligger lite fel rättar upp sig. Åtminstone är det så för mig och jag hoppas att fler kan få nytta av den.
Direktlänk
Bridge igen
Jag har hittat en bra sida hos PCBridgeskolan,
där man kan läsa om hur man bjuder inför varje spel under rubriken Budsystem. Ifall ni som aldrig kommit i kontakt med bridge vill se lite om hur det funkar med just budgivningen. Jag tror det är ungefär som med golf, har man en gång
börjat så blir man alldeles biten. Det som går att lära sig och utveckla verkar aldrig ta slut!
På ett sätt skrämmer det mig också. Jag har haft jättedåligt minne och det finns hundratals sätt att fråga eller informera varandra om saker under budgivningen genom att bjuda över varandra med olika färger och nivåer! Jag har lååångt kvar tills jag ens på nybörjarnivå kan bjuda och spela och alltid veta vad jag borde göra!
Den åttonde kurskvällen nu i veckan fick vi lov att köpa boken för grundkurs B och en lathund med budgivningsregler i förväg, för att lite lättare kunna lära oss att spela på söndagarnas trivselbridge-tävlingar. Men jag orkade inte öppna dem innan vårt andra tävlingstillfälle kom igår. Hrm...
Medan vi tog oss till trivseltävlingen sa G att det kan vara bra att veta hur man ska göra om man råkar ut för lite mer ovanliga kort. Det hände mig förra tävlingen att jag fick en hand med hela åtta kort i en färg, och då passade jag eftersom poängen inte var tillräckligt hög för något annat. Efteråt påpekade en av motspelarna att jag kunde ha lagt ett spärrbud. Vad är det, frågade jag då. Hihi!
Hur som helst, på vägen berättade G om hur man gör när man får en hand med åtta dåliga kort i en färg, och en del andra saker. Till exempel hur man kan visa att man har en annan bra färg på handen, men inte tillräckligt med poäng för att bjuda på en tricknivå högre. Det var fyra saker som vi diskuterade, men de hann inte riktigt smälta in i min hjärncell innan spelet började. ;=)
Mitt j-a minne! När vi väl hade börjat tävla så råkade jag BARA ut för sådana där konstiga kort! Det var hur lurigt som helst att bjuda - och allt jag lärt mig på väg dit var som bortblåst.
En gång fick jag skitdåliga kort, bara 5 honnörspoäng (två damer och en knekt och resten småhackor) och några fördelningspoäng på grund av att jag hade så lite kort alla andra färger än mina åtta(!) spader. Det var dags för mig att bjuda. Istället för att spärröppna, vilket var det självklara här men som jag ju inte mindes hur man gör, borde jag verkligen passa. Men det ville jag inte. Åtta spader! Det måste jag ju bara visa för min partner så här direkt, på låg nivå, innan budet höjdes för mycket kring bordet, tänkte jag.
Men det skulle lura honom om jag bjöd 1 spader som är det lägsta och som visar att jag har minst 13 poäng och minst 4 spader. Åh, vad jag våndades! Men jag tog chansen. Jag tänkte att jag nog skulle lura honom mindre om jag bjöd 1 spader istället för att passa. Fast det höll han inte med om efteråt: "Öppna ALDRIG om du inte har minst 13 poäng, jag måste ju kunna lita på dig! Om du hade passat hade du kunnat bekänna färg ett steg senare istället".
Som tur var - pust - visade G i sitt bud att han hade över tjugo poäng(!) och en jämn fördelning mellan färgerna! Men - det gjorde att jag inte ville passa när det var min tur igen. Jag vet, jag är ju knäpp! Jag tänkte att om han har så många poäng så täcker han upp oss båda för en utgång. Vilket var helt fel förstås - det var ju ingen annan än han som skulle bedöma riskerna eftersom det var han som satt på de viktigaste korten och han planerade lillslam eller slam! Att ta alla stick, eller åtminstone alla utom ett!
Eftersom jag lurat honom trodde han redan att jag hade minst 13 poäng och inte 5 (fördelningspoängen jag hade utöver dessa räknas bara om man spelar trumfspel, och nu var vi på väg mot att spela utan trumf). Brrr! Men med mina spader förstod jag att vi ändå kunde göra något bra och jag måste på något sätt försöka reparera min skadliga öppning. Hehe, kanske skulle jag bara göra det ännu värre? Jag bjöd med i hans sangbud (att spela utan trumf som han ville, för även då kan det vara bra att ha många kort i en färg som jag hade), så budet slutade i ett lillslambud i sang ("6 sang")! Vi hade alltså åtagit oss att spela utan trumf och ta alla stick utom ett! Jag som hade två damer, en knekt och resten småhackor. Hehe! Kul, va?
Snacka om att han fick en chock när jag lade upp mina kort på bordet. Hu! Men som tur var hade han esset och kungen i spader, där jag hade damen, och han spelade bra. Lillslammen gick trots allt hem, precis som jag känt på mig! :=) Vi såg i protokollet efteråt att ett annat par som haft de här korten hade spelat "6 spader" (alltså bjudit att ta hem alla stick utom ett med spader som trumf) istället för "6 sang" som vi spelade. Den som suttit med mina kort hade alltså passat eller spärröppnat istället för att öppna på vanligt sätt (naturligtvis) och så hade man kommit in på spader kring bordet och partnern till den som satt med mina kort hade stöttat färgen så att de tillslut hamnat på "6 spader" som slutbud. De fick tio poäng mindre än vi genom att bjuda (och spela?) korrekt, fast det är ju ingen ursäkt för att jag ska lura min partner. Hihi!
Jag lovade att aldrig mer öppna utan att ha minst 13 poäng. :=) Uj, det är inte lätt med bridge när man är ny! Men jäkligt utmanande och kul! Väldigt bra hjärngympa. Jag gör hundra grova fel varje gång! Hrm... känner mig som en idiot, men det är som sagt kul ändå.
En oerhört förvånande sak är att vi kom på delad tredjeplats den här gången! Jag trodde vi skulle komma tia eller något, och är ännu mer förvånad än efter förra gången när vi kom tvåa. Nästan alla händer var väldigt svåra den här gången och jag har ju inte lärt mig hur man ska hantera sådant. Men det kändes så skönt när jag såg att vi kommit trea, för då förstod jag att hoppet kanske ändå inte är helt ute för mig. Många av de andra har ju gått många fler kurser och ändå spelade de sämre. Visst beror mycket på att min partner har spelat förr, men jag kan ju ändå sabba väldigt mycket genom att både bjuda och spela fel - vilket jag också gör rejält. Tja... jag är helt enkelt lättad över att inte behöva ge upp än. För det är som sagt så roligt! Och spännande! *Försöker läska er också*
Jag tror jag ska prata in affirmationer om hur bra minne jag har i allt jag läser och hör om bridge, i en mp3-fil som jag lägger in i mp3-spelaren efter meditationsmusiken. När jag mediterar och lyssnar på det där, kommer jag att inse vilket minnesgeni jag egentligen är. ;=)
Direktlänk
Crash
Medan en av mina grannar följde Melodifestivalen på maxvolym på sin hemmabio ikväll (och dammsuger nu när klockan är
halv tolv istället för vid tretiden på natten som det kan bli andra gånger), tog jag och en vän som liksom jag har
musiköra och alltså inte är ett dugg intresserad av schlager det istället lugnt och såg filmen "Crash" på dvd.
Den var rätt bra, tyckte jag, även om den uti fingerspetsarna (jag vet, filmer HAR ju inga fingerspetsar, men ändå - uti minsta färgprick, då) nästan enbart handlade om rasfördomar och därmed var ganska förutsägbar.
Men - och detta är lite intressant - det förutsägbara hade liksom en knorr som överraskade, och som därför förvandlade allt till en spiral av sympati trots de många bristerna hos människorna i filmen, vars öden strålade samman med varandra. De skildrades inte antingen pluttigulligt eller antipatiaktigt, utan både sympatiskt och realistiskt på en gång. Jag tyckte även om dialogerna, de sa på något sätt mer än de sa. Det enda jag hade något emot var hur ohyggligt dåligt den rasistiska polismannen spelade sin roll och en film är aldrig bättre än sin sämsta skådis. ;=) Eller jo... så j-a dålig var den ju inte!
Direktlänk
GPS
Jag har varit ute med min Magellan GPS-mottagare några gånger den här veckan, det ger en extra krydda till promenaden att
kolla väderstreck, se hur nära tidigare markerade punkter jag befinner mig i skogarna och samla på mig trevliga motionsrutter att följa på nytt. Och så hittar jag nya stigar medan jag håller på.
Men, de senaste dagarna har det varit något konstigt med satelliterna; stängs de av ibland, eller? En klar och molnfri dag hade mottagaren efter nästan en timme inte hittat fler än fyra satelliter. Bara för en liten stund hade den kontakt med fem stycken och inte ens när jag befann mig på en jättehög och ganska öppen plats kunde den 3D-positionera sig. Hrm...
Idag hittade den fem till sju satelliter (åtta brukar den annars hitta ganska snabbt), men det tog kanske en kvart innan den hittat de första fem och kunde 3D-positionera sig. Varför blir det sådär? Har satelliterna så glesa banor att de ibland inte kommer in över vår himmel under ett par timmar? I och för sig hade jag inte hela himlen till förfogande, men ändå...
Något som jag är besviken över med Magellan är de otroligt få tecknen man får använda för att namnge rutterna. Hur ska man kunna skapa och sedan identifiera hundratals poster när man måste trycka ihop tre platser på åtta tecken eller hur många det nu är (minns inte exakt)? Om jag till exempel har en rutt som går mellan brandstationen, Willys och Gregorianska gatan, vad döper jag den till med hjälp av åtta tecken så att jag minns den efter några år?
Dessutom visas inte ens alla tecken när man bläddrar igenom punkterna (där man får använda fler tecken än för rutterna, om än inte tillräckligt många), för bara första raden av två visas och då kanske andra raden innehåller det viktigaste ordet. Visningen av punkternas namn borde verkligen förbättras i kommande versioner! Fast det borde jag skriva till dem och inte här i Rullen. Att jag bara skriver av mig här betyder nog att jag inte kommer att köpa en senare version utan nöjer mig med den här. Det enkla får duga för mig. Blir det för mycket av det goda så ger det inte samma känsla av frihet längre. Och med frihet följer alltid lite buggar.
Direktlänk
Bridgebabbel
Ikväll har jag lekt idiot igen (släppt fram min egentliga personlighet). Jag har med andra ord varit på bridgekursens
åttonde lektion. ;=) Där glömde jag, som min partner fick mig att inse i efterhand, att det inte är trumftvång. Mitt
spel såg i hans ögon ut som om jag sakade bort ett säkert vinstkort, vilket faktiskt blev följden i förlängningen,
medan jag själv bara trodde mig trumfa i godan ro. Hrm... undrar när hjärnan ska komma ikapp kunskaperna den redan fått.
Om jag hade kommit ihåg och kunnat allt om bridge som rinnande vatten, hade det kanske inte varit lika roligt som nu när det mer är som en utmaning? Ja, man kan alltid trösta sig med att tänka på det viset! Det funkar om jag inte låtsas om att jag exempelvis kan skriva svensk text som ett rinnande vatten och ändå älska det. ;=)
Elva minuter
På tal om att skriva och om att älska, så måste jag komma ihåg att recensera Paulo Coelhos bok "Elva minuter", som jag
verkligen inte älskade. Ändå läste jag ut den här boken om kärlek och sex, steg för steg, därför att jag tänkte att nu...
nu kommer vi kanske till det intressanta!? Nähä... men nu då?
Nej. Innan det någonsin hände var den slut. Jag har inte ens haft lust att recensera den - så tråkig var den. Antagligen tycker inte någon över tjugo att den är särskilt läsvärd. Eller? Den känns mest som en tonårsbok från sjuttiotalet, trots att den utger sig för att tillföra läsarna något helt nytt. Mycket underligt. Jag kommer nog inte att chansa mer på Coelho, trots att jag tyckte mycket om "Alkemisten". Anledningen till att jag gav "Elva minuter" mer än de första tveksamma elva minuternas läsning, berodde på att jag förväntade mig ett lite större djup efter att ha läst just "Alkemisten". Fast var den egentligen särskilt djup? Hrm... *minns inte riktigt*
Bredbandsbolag
Jag har just ersatt alla [loggia@home.se] med [eva-lenab@glocalnet.net] på mina hundratals webbsidor, för
home-servern med min startbokstav ligger ju nästan nere mer än den funkar. Så har det varit väldigt länge.
I början av mars bytte jag från Bredbandsbolaget till Glocalnet (istället för i december som det borde ha varit enligt avtalad uppsägningstid), och till skillnad från Bredbandsbolaget har Glocalnet lyckats konfigurera ett mailkonto åt mig. Skönt att få det jag beställt, trots att inte heller de är några änglar.
På Bredbandsbolaget uppgraderade de inte min uppkoppling på 0,5 MB/s till den många gånger snabbare uppkopplingen som det var tänkt att jag skulle ha för samma pris; den tjänst som alla nya kunder fick för kanske ett år sedan eller så. Jag fick meddelande via posten flera gånger om att nu skulle jag flyttas över till den snabbare poolen och modemet skulle jag konfigurera om när det hände. Men det hände aldrig. Fast de lät mig fortsätta betala för den snabbare tjänsten runt ett år utan att leverera den.
Glocalnet maskade antagligen med att koppla in mig när det egentligen var dags. De hann väl inte göra inkopplingen i december som det var tänkt och tyckte att jag lika gärna kunde ligga kvar hos Bredbandsbolaget. När jag ringde Bredbandsbolaget och frågade när de hade fått in Glocalnets/min ansökan om förflyttningen, eftersom jag fick ett så sent datum i beskedet, sa de att den hade kommit in väldigt sent. Men de kunde inte visa upp något papper som bevisade saken.
Jag ringde Glocalnet och frågade när de hade skickat min ansökan om förflyttning vidare, och de svarade att de hade gjort det direkt när den kommit från mig. Men de kunde inte plocka fram något papper till mig som bevisade detta.
Ord stod mot ord och jag lät det bero eftersom jag inte orkade strida om att behöva dras med Bredbandsbolagets krånglande server två månader till. Och så var det inte så lockande att behöva be om att snabbare få bli kund hos Glocalnet, som tydligen inte ville ha mig så snabbt.
Nu när jag äntligen hamnat hos Glocalnet betalar jag 100 kronor mindre i månaden för samma hastighet som på Bredbandsbolaget (0,5 MB/s), plus att mailkontot funkar. Glocalnet är förlåtna för att de inte låtsades om att Bredbandsbolaget gav mig 5 månaders uppsägningstid istället för avtalsenliga 3. Hela branschen är ju så rutten att de alla kan göra lite som de vill och ändå ha kunder som är "glada" för det lilla. Bara för att det brukar vara så himla dåligt, så blir de alltså glada för det lilla. Lustigt, egentligen, nästan så man blir glad. Fast bara nästan.
Direktlänk
Vardagen
Det är väl bäst att klottra lite, så jag inte glömmer bort det skrivna språket. Tur att jag kan skriva jättesnabbt och
utan att titta på tangenterna, för jag kan inte hålla huvudet nedböjt eller åt sidan mer än någon minut i taget. Sitta
eller stå still kan jag göra i max en timme eller två innan det börjar kännas alltför obehagligt.
För ett par veckor sedan fick jag nämligen sisådär elva kot- och revbenslåsningar efter att ha tittat för mycket och för länge snett nedåt i pärmarna på jobbet. Det bidde ännu en nackspärr, alltså, den tuffare varianten. Fortfarande känner jag mig helt slut i många av ryggens muskler eftersom de blev inflammerade och svullna och klämde på nerverna. Jobbigt att hela tiden dras med molande värk, även om man vänjer sig lite och käkar både värk- och inflammationshämmande tabletter.
På tal om ingenting - har ni smakat riskakor med nacho- och chilismak? Himmelskt goda! Fast inte riktigt lika smaskiga som maten och den hembakade kladdkakan en väninna bjöd på när jag hälsade på i deras nybyggda och superfina villa idag. Jag blev sugen på hus när jag såg den härliga och delvis nya inredningen, och myste under den rymliga takhöjden med vinklar och vrår. Fast jag kunde inte sitta särskilt länge i den lyxiga fåtöljen, nacken började värka nästan direkt. :=( Och jag skaffar nog inte hus framöver om jag inte vinner en stor summa pengar, det är trots allt inte värt priset för mig. Dessutom är jag en lat människa som trivs bäst utan trädgård. Lite riskakor i hyreslägenhet duger gott. Hihi!
Det har förstås sina sidor att bo i hyreslägenhet. Ikväll har jag tid nere i vår gemensamma tvättstuga, och jag har just tömt både torktumlare och torkrum på en grannes halvtorra kläder. Han som hade tiden före mig lämnade allt sådär i mer än en timme för länge, och det var inte första gången. Undrar om han gör det medvetet? Nej, han är nog bara glömsk. Tvätten torkar ju inte snabbare om man låter andra lägga dem i en hög, även om jag denna gång lät dem tumla en timme extra. Ja, se grannar... ;=)
Jag har förresten inte brytt mig om att säga något mer till mina närmsta grannar om hundkisset. Jag tänkte vänta ut ett tillfälle när jag ändå träffar dem spontant i trapphuset, men det har inte hänt än.
Direktlänk
Bridge
Nu har G och jag gått sju av elva kvällar på den första bridgekursen, och det blir allt roligare för varje vecka!
Efter grundkurs A, som vi går nu, kommer grundkurs B följd av fyra mer avancerade kurser om budgivningen, men det verkar
som om man ska kunna börja spela ordentligt redan efter nästa kurs - att man kan lära sig de mer avancerade grejorna
under spelets gång.
G spelade rätt mycket bridge för femton år sedan, och går mest kursen för att få lite repetition och hålla koll på vad jag lär mig. Samtidigt blir vi förhoppningsvis mer och mer samspelta. Och det är faktiskt kul även för dem som kan en del, att spela på kursen. Alla kortlekar är redan på förhand fördelade i fyra bestämda händer som leder till bestämda problemlösningar för varje kurskväll, och man kan jämföra budgivning, teknik och resultat med facit och diskutera vad som hände efter varje giv. På så sätt är det en väldigt bra kurs. Här kan man läsa om Göteborgs bridgeförbunds verksamhet.
Förra veckan tipsade läraren G om att vi skulle kunna prova att spela på förbundets trivselbridge som de har på söndagar. Där tävlar man i olika grupper, och vi skulle kanske klara av att vara med i nybörjargruppen om jag först tittade i sista kapitlet i kursboken där det står ett par grundregler om motbudgivningar. Jag svalde lite nervöst inför tanken, men så bestämde jag mig: det skulle kunna vara ett bra sätt att snabbare lära sig spelet! Så vi åkte dit och spelade igår.
Vi tävlade mot par med olika erfarenheter i nybörjargruppen, som upptog tolv spelbord på vilka vi spelade tre brickor vardera. Några hade gått A- och B-kurserna, andra hade hela fem kurser bakom sig men räknade sig fortfarande som nybörjare och ytterligare andra var erfarna men spelade ihop med en nybörjare till partner, ungefär som vi.
Jag kände mig lite dum eftersom jag inte lyckades komma ihåg hur många honnörs- och fördelningspoäng man ska ha vid varje budtillfälle. Det blev att jag improviserade lite. En gång fick jag totalt hjärnsläpp och öppnade budgivningen med bara 7 honnörspoäng istället för "tillåtna" minst 13. För den som inte vet vad honnörspoäng är, så räknar man dem så här på sin hand: varje ess ger fyra poäng, kungen tre, damen två och knekten en. Då kan ni kanske förstå att det är en viss skillnad mellan att ha 7 respektive 13 poäng. ;=) G trodde förstås att jag hade betydligt bättre kort än jag faktiskt hade, och satsade högre än han borde i sin tur. Hrm...
En gång spelade jag rent taktiskt fel och tog stick hos mig istället för hos träkarlen som jag egentligen borde (den som kan bridge förstår vad jag menar) så jag förlorade ett stick på ett jättelöjligt sätt där. Men annars gick det förvånansvärt bra för att vara första gången och utan att ha gått färdigt grundkurs A. Spelen rullade liksom på utan alltför många allvarligare fadäser. Fast jag gjorde en enkelhöjning istället för en självklar dubbelhöjning vid ett av given, så att G inte vågade bjuda så högt som han borde ha gjort (tvärtom mot när jag öppnade med bara 7 poäng istället för 13, alltså). Vi fick en mycket lägre poäng än vi skulle ha haft i den given. Men det var ändå kul att spela. :=)
En händelse var minst sagt roande: alla andra bord var klara med sina tre givar, och tittade lite snett på oss som var så långsamma. Man flyttar ju runt och spelar mot varandra med tolv gånger tre korthögar som alla får spela igenom. När vi blev klara och skulle skriva poängen för den sista given för just det bordet upptäckte vi att den redan var skriven! Vi hade alltså spelat alla tre giv och sedan tagit den första given en gång till, utan att märka att vi fått samma kort igen! Det var förresten då jag gjorde en enkelhöjning istället för en dubbelhöjning i första omgången, men andra gången hade jag kommit ihåg att dubbelhöja så jag lärde mig något av det där dubbelspelet. Hihi! Den redan skrivna (och för vårt lag sämre) poängen fick stå kvar i protokollet.
När tävlingarna avslutades trodde G att vi nog lyckades spela oss till en medelpoäng, men det vågade jag inte tro. Vår kurslärare var där och berättade att vi kunde kolla resultatet på nätet när vi kom hem, och det kunde jag inte låta bli att göra ändå. Gissa om jag blev förvånad över att se våra namn på andra plats av tolv! Det var ju jätteroligt! Men vi var absolut inte förtjänta av det, för budgivningen blev trots allt rätt klumpig från min sida. Hur som helst så är det ändå jättkul för mig, för då vågar jag i alla fall fortsätta tävla på de där trivselkvällarna utan att känna att jag sabbar alltför mycket! Trots att jag känner mig som en idiot. :=) Ja, tänk att det kan vara så kul att vara idiot!
Nej, nu har jag nog suttit en timme för jag har ont överallt. Dags att röra på sig lite! Adjöss för denna gång!
Direktlänk
Hundkiss
Grannarna skaffade hund för ett par månader sedan, en valp som kissar ner hela våningsplanet med åtminstone en pöl eller
ett ringligt spår om dagen. Utan att ägarna tvättar bort något - det gjorde de bara i början. Efter några veckor blev
det bara en gång när jag särskilt bad om att få bortstädat en pöl precis utanför min dörr. Nu är det pölar överallt utom just vid min dörr. Hrm... tvättar de bara här, eller håller de undan hunden från min dörr? ;=) En gång råkade jag få in
den okopplad i min hall under fem sekunder och på den tiden hann den kissa ner mattan och parketten där.
Nu tycker jag det gått till överdrift i nonchalans. Vad tycker ni själva när ni ser bilden här under? Det är alltså inte snö- eller regnvatten på golvet utan kisspölar som ännu inte hunnit fräta in ordentligt. Man kan inte gå normalt utan att trampa i dem (det ser säkert jättekul ut när jag tar mig fram där, särskilt med en tung tvättkorg) och jag fick inte med alla pölar i bild (det finns fler av dem både hitom och bortom bildytan).
Vad hade ni gjort om ni hade sådana grannar - hade ni kontaktat hyresvärden direkt? Jag vill inte skada dem på något sätt, men tänk att de inte "fattar" själva att man inte låter urin flöda över i trapphuset utan att alla andra vantrivs! För det är väl inte bara så att jag är extra sjåpig? Jag varnar alla som ska komma hem till mig för jag tycker det är rena svineriet.
Ändå känner jag sympati med hundägarna. De är nog alltför deprimerade för att orka med några plikter över huvud taget
eftersom de grälar jämt. Men varför då skaffa hund? Eller barn? Både djur och barn måste få lov att ha det tryggt. När
är det egentligen dags för socialen att besöka en familj för att se om de mår tillräckligt bra? Det har jag börjat
fundera på nu...
[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 80-innehåll]