Böcker
Röklukt
Swimmingpool
Egenheter
Dream Theater
4 grejor
TV/filmtips
Bridge
GPS II
Läslust
MP3-spelare
GPS
Verklighet
Medialt arbete
SCIAM
Slappardag
Rullande anteckningar
[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Hängigt?
© Eva-Lena B
Böcker
Röklukt
Swimmingpool
Egenheter
Dream Theater
4 grejor
TV/filmtips
Bridge
GPS II
Läslust
MP3-spelare
GPS
Verklighet
Medialt arbete
SCIAM
Slappardag
Böcker
Jag hämtade ett par beställda böcker idag, bara några timmar efter att ha kommit på att bokrean börjar inatt. Det har
jag inte haft en tanke på innan, annars hade jag ju kunnat vänta några dagar med att beställa från Adlibris. Men,
men... är man tankspridd så är man. ;=) Och det är tur att jag gillar Adlibris, jag handlar därifrån ganska ofta.
Frakten kostar bara 29 kronor per köp, så jag tror jag kommer att frestas till att beställa ett par böcker till under rean. Har redan sneglat på "Doktor Glas", inspirerad av Åsa som skrivit lite om den, och Ole Vedfelts "Omedveten intelligens" som jag hittade på Adlibris av en slump. Men det finns ju så himla mycket att välja på! Den här t.ex, som jag föreställer mig kan vara genialiskt bra - eller urdålig. Vem vet? Hur hittar man guldkornen? Hrm... Vad har ni för absoluta favoriter - och har ni läst J M Coetzees "Den långsamme"? En sak är i alla fall säker; "Pölsan" av Torgny Lindgren tänker jag INTE köpa (eller ens läsa mot betalning).
Förresten, har ni upptäck Paketpris.se? Jag hittade dit häromdagen och tror att det kan bli ett bra alternativ till exempelvis Bokfynd.nu. Förutom böcker kan man jämföra priser på musik, filmer och spel. Än så länge är det inte så många butiker med i systemet, men det håller på att utvecklas så vi får väl se hur det funkar längre fram.
Böckerna jag hämtade idag var "Vindens skugga" och "Limitless mind". Jag gillar att läsa olika slags böcker och tror att den förstnämnda blir en trevlig ny bekantskap. Jag hade redan tidigare bläddrat lite i den i Pocket Shop och sett att språket liksom är "flytande" och naturligt. Den sistnämnda handlar om remote viewing, och den som inte vet vad det är kan läsa om en praktisk kurs i Göteborg, som jag just hittade . Nu blev jag faktiskt lite sugen på den också. :=) Hrm... får se till hösten, kanske...
Direktlänk
Röklukt
Fem dagar har gått sedan jag lyckades med konststycket att elda popcorn i microvågsugnen, men fortfarande stinker
det brandrök i köket. Hur blir man av med sådant, måste man skura väggar och tak med rengöringsmedel? Och tvätta
yllemattan som inte går att tvätta? Det kan väl inte vara så enkelt att man kan lägga något på en tallrik som drar
till sig de där rökdoftämnena?
Vad är röklukt egentligen? Fasta partiklar som satt sig på alla ytor så att man måste ta bort dem mekaniskt? Det låter logiskt, men varför luktar det då så mycket i luften om de är så bundna till ytorna? Hrm... (hoppet är det sista som överger en - jag har ingen större lust att tvätta tapeter)
Det spelar i alla fall ingen roll hur mycket jag vädrar. Och jag kommer aldrig mer att poppa popcorn i micron. Tur att det var den där sorten med 50% mindre fett (mindre än vad?), så att branden slocknade istället för att det utbröt en fettexplosion. Om man nu inte vill kalla tjocka, arga mig för en fettexplosion vid tillfället.
Direktlänk
Swimmingpool
Är det någon läsare här som sett filmen "Swimmingpool" och som tycker sig ha sett ett fast och bestämt slut på den? Jag hör inte till dem, men tyckte ändå
om filmen på något vis. En mestadels stillsam historia om en medelålders deckarförfattarinna som får låna sin
förläggares hus i Frankrike för att få inspiration till att börja skriva på en ny roman.
Där dyker snart och oväntat förläggarens dotter Julie upp och stör friden med att stöka till det och ta hem en ny man i stort sett varje kväll. Eller kom hon dit alls, Julie? Filmens slut visar på flera bottnar, så vad jag förstår får man egentligen inte veta mer än att en historia skrevs. Om det som hände faktiskt hände vet man inte. Var hon ens i Frankrike? Och var Julie, om hon alls kom till huset, en bedragare? På slutet fick man i alla fall se att hon inte... nej, jag ska inte avslöja för mycket ifall någon ovetande läsare vill se den.
Mina två favoritteorier är att Julie är en bedragare som låtsas vara förläggarens dotter sedan flera år, eller att författarinnan var ensam i huset och fantiserade ihop allting när hon fick syn på poolen och människorna i trakten. Den sista teorin känns mest trovärdig, tycker jag. Men detta retar mig - jag skiter faktiskt i vilket som är rätt, bara jag får facit! Jag vill inte ha några teorier om filmslut!
Men, men... om jag sansar mig lite så vet jag ju att det egentligen inte spelar någon roll om allt hände eller om författarinnan bara fantiserade ihop det. Det var ju trots allt bara en film! Och man drogs genast med i hennes tanke- och känslovärld, vilket var meningen med filmen.
Men det vore ändå lite roligare att på slutet få en tydligare bild av hur allt hängde ihop, av någon anledning. Hrm... betyder det att filmen är av hög kvalitet om man bryr sig om att undra över vad som egentligen hände, trots att det bara var en fiktiv historia? Hrm... antagligen är det så. Tja... då är det väl bara bra att jag är missnöjd.
Direktlänk
Egenheter
Jag hade hoppats på att klara mig, men så smög Carina R in denna utmaning i min gästbok:
"Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra
detsamma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här
inlägget finns en lista över vilka jag utmanar."
Jag får väl försöka svara på frågorna, men det ser bannemej inte lätt ut. Jag har ju inga ovanor eller olater! Hehe! Nä, jag skojar lite. Men hur ofta tänker man på de egna ovanorna egentligen? Det vore mycket roligare att fråga någon man känner om dem, även om man säkert skulle få olika svar beroende på vem man frågade.
1. Jag "måste" ha Kellogs Corn Flaces med skivad banan och russin med lättmjölk eller Hälsofil till frukost. En annan konstig "matvana" är att jag nästan alltid tycks bli proppmätt precis när det är en tugga kvar, ifall jag inte är mätt innan. Vad jag än äter så blir det alltså nästan alltid exakt en tugga över, t.ex av en macka. En gång mötte jag en kille på en kurs som är född på samma dag som jag och han hade precis samma egenhet. Konstigt, va?
2. Jag avskyr att stå i kö, men hamnar på något sätt alltid i fel kö. Vet inte hur jag har lyckats få den här egenskapen eller hur den utvecklats så fenomenalt och mot min vilja.
3. Jag har så dåligt minne att jag ofta inte ens kommer ihåg att försöka minnas något.
4. Jag spelar in filmer och ett par serier på TV som jag tycker verkar bra, men jag tittar "aldrig" på dem. Jag har köpt fler och fler videoband och har väl 20-30 stycken, men nu vill jag inte ha fler. Så jag försöker väva ihop innehållet på dem, men tillslut måste de flesta spelas över med nya grejor för att det saknas plats. Ibland är det lite komplicerat att veta var jag ska trycka in en inspelning. Hrm... på tal om det så börjar strax avsnitt 13 av "Örnen", som jag ska spela in. Och redan imorgon kommer det sista och 14:e avsnittet. Jag har sett till och med avsnitt 7, så nu har jag en del kvar att "njuta av". När det nu blir av...
Vet inte vilka som fortfarande inte svarat på de här frågorna, och nu är jag så dålig på att hänga med i bloggar så jag utmanar alla som tittar in på denna sida, ifall ni ännu inte gjort det. Skriv gärna i gästboken om ni antagit min utmaning så jag kan skynda dit för att läsa! :=)
Direktlänk
Dream Theater
Den som läst här en tid vet förstås att jag gillar Dream
Theater och deras sångare James LaBrie starkt, jag kan inte låta bli att tipsa om dem med jämna mellanrum.
Jag har ju aldrig haft en idol i hela mitt liv, men nu undrar jag... jo, jag har nog börjat få dem som idoler, som vuxen. Lustigt. Eller kanske ska man säga avigt...?
Men de sticker liksom ut från mängden. Ja, de kan faktiskt inte jämföras med några andra! Det är ingen vanlig progressiv rock de spelar, utan komplexa musikaliska konstverk med flera bottnar och intelligenta eller stämningsfulla texter framförda av skickliga musiker. Och där finns en variation som gör att de även kan sorteras in bland klassiska och romantiska genrer. Jag tycks aldrig tröttna på deras skivor, år efter år hör de till favoriterna. I mp3-spelaren finns alltid flera av deras låtar med och jag diggar dem skarpt. Nu har jag köpt en ny mp3-spelare och James LaBries röst fick förstås en hel del av det nya utrymmet!
Deras lugna låtar är oerhört vackra och har ofta andliga eller humanistiska texter. LaBries röst är nästan så vacker att det gör ont, utan att den är skör eller mesig, i de lugna styckena. Nästan så att håren på armarna reser sig. När jag vill få upp min mediala frekvens inför en sittning eller andlig healingbehandling, ger det en riktig kick att lyssna på honom före meditationen. Att lyssna på musik som man tycker om gör faktiskt att man öppnar upp sig för högre energifrekvenser och man mår bättre. Så plocka fram dina favoriter och lyssna så ofta du kan. :=)
Om jag fick välja musik kring min egen begravning skulle det helt klart bli den vackra låten "The answer lies within" från Dream Theaters CD "Octavarium", kom jag att tänka på häromdagen. Den skulle passa väldigt bra för de kvarlevande att lyssna till. Hihi! Nej, jag har ingen särskilt sorglig syn på min egen död, som ni märker, utan tycker bara det är trevligt att tipsa om en fin text och melodi till vackert pianospel. Ett stycke som förresten inleds med kyrkklockor. Här kan man lyssna på pyttesnuttar av låtarna på "Octavarium" (just den här har nummer 2). Man hinner åtminstone ana lite av sångrösten.
Jag ska göra ett undantag och lägga in delar av texten till "The answer lies within" här under, skriven av bandmedlemmen John Petrucci. Nej, jag gillar inte att använda andras material, men jag får väl skriva till dem och fråga om jag kan ha den kvar.
Deras texter blir hur som helst extra starka i kombination med musiken och LaBries röst, så jag rekommenderar er att lyssna på skivan i skivbutiken. Räkna med att de längre låtarna inte är uppbyggda i enkelhet med refränger etc, utan att de varierar helt igenom. De kan börja som ett klassiskt stycke och sluta nästan som i punk. Det är därför man inte tröttnar så lätt på dem, men samtidigt tar det ofta några lyssningar innan man känner starkt för låtarna och upptäcker deras styrka - och att man inte kan vara utan dem. ;=) Skriv gärna i gästboken vad ni tyckte ifall det blir av att ni lyssnar ordentligt på dem för första gången, det vore kul!
En delen av texten till "The answer lies within"
av John Petrucci, Dream Theater:
Look around
Where do you belong
Don't be afraid
You're not the only one
Don't let the day go by
Don't let it end
Don't let a day go by in doubt
The answer lies within
Life is short
So learn from your mistakes
And stand behind
The choices that you make
Face each day
With both eyes open wide
And try to give
Don't keep it all inside
[- - -]
4 grejor
Barbro och Åsa har svarat på frågorna här under. På frågan om vilka fler de ville ska svara på dem
nämndes bland annat jag. Tja... det kan ju vara kul att försöka i alla fall:
Fyra jobb som jag har haft:
- Olika sysslor livsmedelsbutiker, radarmonitorbyggare, teknisk skribent, teknikkonsult.
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
- Jag har egentligen svårt att se filmer mer än en gång, men ibland kan det faktiskt vara kul om det gått många år
och filmen har något speciellt jämfört med andra. Fyra exempel på sådana: "Torsk på Tallin", "Poltergeist", "Alien"
och "Minority report" (den siste för att leta logiska luckor. Hehe!). Jag har beställt "I, Robot" på dvd, för det
är också en film som har det där lilla extra (liksom de tidigare "Wallace & Gromit"-filmerna, fast de är ju inte i
full längd såsom den nya med djävulskaninen).
Fyra ställen där jag har bott:
- Jag har bott i Göteborg hela mitt liv. Andra ställen jag bott på under längre tid än en vecka är bara Ängelholm och
Miami. Det säger väl en del om hur fäst jag är vid Göteborg?
Fyra TV-program jag gillar:
- Det finns inga "program", men däremot några serier jag följt eller följer: Mordkommissionen, Lost, Medium, Örnen.
Fyra ställen där jag varit på semester:
- Grekland, Frankrike, Italien, Tjeckien.
Fyra websiter jag besöker dagligen:
- Åsas anteckningar, Ninaweb, Barbros blogg och
Göteborgs-Posten
Fyra av mina favoriträtter:
- Indisk gryta med kikärtor, potatis, blomkål och kryddor serverad med nanbröd och ris. Lasagne med spenat och tomat. Välfylld vegetarisk pizza med jalapenño och bara lite ost. Räkmackor med majonnäs till mousserande vin.
Fyra ställen där jag hellre skulle vilja vara just nu:
- På resa i Nya Zeeland, Mexiko, Australien eller Indien. Någonstans där jag inte varit tidigare.
Här är fyra andra bloggare som det vore roligt att se deras svar på dessa frågor:
- Jag tror nästan att jag är sist ute...? ;=)
TV/filmtips
På TV:
Jag råkade se reprisen av en fejkad dokusåpa igår, där bara tjejen deltar på riktigt i en
tävling om att vinna en halv miljon dollar, medan resten är skådisar. Hon tror att killen som ska låtsas vara hennes fästman inför deras familjer är i samma sits som hon, men i själva verket är han en skådis som försöker vara så
motbjudande som möjligt. Liksom hans fejkade familj. För att vinna pengarna måste hon locka sin familj (föräldrar och
syskon) till inspelningsplatsen och få dem att godkänna giftermålet. Det ska gå så långt att de står framme vid altaret.
Det känns jobbigt för henne att spela förälskad i honom när han pruttar och rapar och inte alls ser ut som hennes typ av drömkille. I det avsnitt som jag såg lockas hans fejkade familj dit för att träffa paret, och redan den kvällen inser tjejen att det hela kommer att bli en riktig mardröm. Hennes städade och välartade familj kommer troligen att få dåndimpen och vägra dem giftermål när det är dags för dem alla att träffas i nästa avsnitt. Den fejkade familjen visade sig nämligen vara minst lika motbjudande som killen.
"Min stora feta odrägliga fästman" heter såpan, som går på kanal 5. Vet inte om jag kommer att se nästa avsnitt, jag brukar ju inte kolla på sådana program, men jag är nyfiken på hur hennes familj kommer att reagera. Det var lite komiskt med hans familjs konstigheter, att tjejen trodde de var äkta familjetraditioner. Hans mamma sa bland annat att hon minsann ammat sin son (den fejkade fästmannen) tills han var hela fem år gammal, och frågade om den här tjejen också kan tänka sig att amma ett kommande barn - och om hon har stora bröstvårtor och annat konstigt. Alla hans familjemedlemmar (föräldrar och två syskon) gjorde något smått sjukt under kvällen.
På bio:
Jag kan rekommendera Woody Allens "Match
Point". Den är inte så typisk Allens tidigare, utan har jämförelsevis få dialoger och saknar som tur är Allen
själv i en av rollerna. Han hade inte gjort huvudfiguren rättvisa med sin gubbighet. ;=)
Filmen är välgjord och skådespelarna skickliga. Man irriterar sig på mannen i huvudrollen, som inte fullt ut följer sitt hjärta utan fastnar i det materiella och aldrig verkar nöjd. Men det är ju det som är huvudtanken bakom filmen. Många lever antagligen sina liv på samma sätt, fast inte med den materiella standarden och inte med samma grova följder, men enligt samma tankegångar. Detta är i alla fall en dramathriller, som väl inte är så vanliga...?
Andra filmer jag sett och tyckt om på sistone är "King-Kong" och "Monster" (den sista på dvd).
I Göteborg pågår årets Filmfestival, men jag hinner aldrig se flera filmer under en och samma festival medan jag jobbar, firar dotterns födelsedag m.m, så det är sällan jag köper medlemskort bara för att gå på en enda film. Ärligt talat gillar jag inte alls systemet med medlemskap! Varför kan man inte bara välja en film spontant och köpa biljett på plats? Det är synd att fler sådana lite smalare filmer inte visas på biograferna året om, när jag har sett festivalfilmer har de i stort sett alltid rört mig mer än de vanliga kommersiella rullarna.
Direktlänk
Bridge
I veckan började bridgekursen, den första av elva lektioner i grundkurs A som anordnas av Bridgeskolan (fast det ser inte ut som om de har någon hemsida
för verksamheten i Göteborg). Typiskt nog var jag just den kvällen tröttare än någonsin, jag kunde knappt ens sköta
vardagsrutinerna. Typ när duschkrämen hamnar i kylskåpet och sådär. Jag fick totalt hjärnsläpp flera gånger.
Bland annat glömde jag bort att jag själv hade tagit ett stick med ruter ess och direkt efteråt kommit in på ett sidospår istället för att ta ett stick med ruter kung som jag också hade. Så dumt! Jag tog ett annat stick istället, och lite senare vågade jag inte spela ut kungen eftersom jag inte visste vem som hade esset. Det slutade med att vi kom in på motspelarnas färg och jag fick saka bort kungen. Ja, herregud, hur ska detta gå? Som bridgespelare måste man ju ha lite medvetande åtminstone, jag var ju nästan i koma! Måste lägga mig tidigare före nästa kurskväll!
Ändå var det kul. Kursupplägget känns trevligt, seriöst och pedagogiskt, med mycket praktisk träning i genomtänkta spelomgångar som planerats i förväg, med (special)färdigblandade kort. Vi var fullt antal elever i Forumlokalen på Radiotorget (i tjotahejti utanför Göteborg). Hrm... jag räknade inte, men runt 70 personer var det nog och fler står antagligen på kö! Troligen var även medelåldern kring 70. Hihi! Jag och min spelpartner GA fick det yngsta paret till bordet, de enda under trettio, men även vi blev kallade ungdomar av de andra som också noterade den höga medelåldern. Ungdomar spelar visst poker istället.
Vi har fått en bra lärobok, men det mesta lär vi oss säkert genom att spela själva. För varje lektion läggs det till ett nytt moment att träna på. Den här första kvällen körde vi åtta omgångar utan triumf (det kallas för sang) och utan budgivning, för att lära oss reglerna för själva spelet. På en lapp kunde vi läsa hur många stick spelföraren kan ta i varje specifik omgång om alla spelar enligt reglerna.
Det gäller att försöka hjälpa varandra och visa ungefär vad man har för kort och vad man vill göra. Och att spela in partnerns färg när man har chansen, t.ex.
Det genomgående problemet denna kväll tycktes vara att den som var spelförare skulle tänka på i vilken ordning han eller hon skulle ta sticken - träkarlens eller de egna - så att något bra kort inte skulle bli "inlåst" på slutet. Spelföraren får nämligen sin partners spel upplagda på bordet så att alla ser dem, och får bestämma hur bådas kort ska spelas. Om ett kort på bordet har vunnit sticket måste nästa kort spelas ut från bordet och inte från spelförarens hand. Så det gäller att se till så att handen eller bordet får ut rätt kort i nästa giv.
En gång när det var min tur att vara spelförare skulle jag ta 12 stick med hjälp av mina och GA:s kort. Det var då jag slängde bort ruter kung, släppte in motspelarnas färg och sabbade allt.
Direktlänk
GPS II
Nu har jag bestämt mig för att köpa en Magellan eXplorist 100 (som jag skrev om igår), om de har den i butiken. Trots att det visst kommer
att skickas ut andra satelliter som använder ett nytt och bättre system inom några år, som den här antagligen inte
kommer att kunna använda. 999 kronor är ju ingen större summa, så jag tar risken att bli en aning frustrerad emellanåt
om mottagningen inte funkar fullt ut.
Idag kom ett mail:
Såg att du spanat in en sådan gps som jag köpte via ombud i USA i höstas. Jag har den för att inte bli borttappad
när jag plockar svamp i skogen... Dessutom har jag använt den på löparrundor för att mäta ut längden. Den har nämligen
trippmätare. Lätt att använda men batterierna håller inte så länge (vanliga AA). Den är värd sitt pris!!!
Det låter ju lovande i alla fall. :=) Nu undrar jag bara... om jag går en sträcka i skogen och "spelar in" den vägen, kan jag då spara och namnge den och många fler rutter, tro? Det är mest det jag är intresserad av egentligen. Har ännu inte orkat läsa specen riktigt, men det verkar som om det går att spara 20 sådana "routes". Hrm... kommer jag att orka gå i skogen med den då, om jag inte ens orkar läsa, kan man undra...
Läslust
Min läslust har ökat på sistone, jag läser lite mer än jag gjort tidigare men ändå inte så mycket som jag gjort förr.
Något som passar mig är att ha flera böcker på gång samtidigt, för olika sinnesstämningar, har jag märkt. När
jag är trött vill jag inte läsa samma slags texter som när jag är pigg. När jag läser korta snuttar i taget vill jag
läsa andra texter än när jag har gott om tid för läsning. Kanske är det därför jag inte läser så mycket; för att jag
nästan alltid är på fel plats vid fel tillfälle - och med fel bok? Det kan vara bra att ha att skylla på. ;=)
Just nu håller jag på med "Kvarken och jaguaren" av Murray Gell-Mann (nobelpristagare i fysik), som är ganska torr på vissa sidor. Är just nu inne i en text om slumpprocesser kontra pseudoslumpprocesser i början av boken, men den handlar i stort om komplexiteten i naturen kontra enkelheten i kvantfysikens kvarkar. Och jag har just läst ut den mer lättviktiga och flummiga "Den flytande elden" av Lennart Lidfors. De här båda böckerna kompletterade varandra bra. ;=)
Får se vilken bok jag ska ta itu med nu när Lidfors är utläst, jag har massvis med olästa guldkorn i bokhyllan och nya tillkommer hela tiden. Måste snart förbjuda mig själv att köpa fler böcker innan jag hunnit läsa ikapp och tömt hyllorna lite.
"Den flytande elden" är inte flummig helt igenom, men jag tycker den rapar upp för många fenomen inom det paranormala och andlig utveckling på ett flummigt sätt. Man dras inte med och blir aldrig engagerad som i en vanlig roman, även om det är en del som faktiskt är intressant, viktigt, tänkvärt och inspirerande i den här fiktiva romanen som hämtat substans från författarens egna och vänners erfarenheter och upplevelser, liksom annan litteratur.
I början vet han ingenting om andliga energier (boken är skriven i jag-form, och jaget utvecklas hela tiden). Han vet som sagt nästan mindre än en nybörjare inom andlig utveckling, men ändå befinner han sig på en mycket avancerad nivå, vilket inte precis gör det hela trovärdigt.
Lidfors har antagligen tillåtit bokens jag att i början av handlingen sjunka långt under den egentliga nivån bara för att kunna presentera informationen i form av frågor och svar, där jaget ställer frågorna och hela tiden lär sig något, men jag tycker inte om den formen. Samtidigt finns där ändå något mycket sympatiskt mellan raderna. Jag gillar hur författaren lyser igenom som person.
Jag frågade en vän:
- Du läste väl "Den flytande elden" för längesedan?
- Ja, och det är nog den sämsta bok jag någonsin läst! Den var skitdåligt skriven. Men nu vet jag mer om andligt arbete
så jag kanske ser den på ett annat sätt om jag läser den igen? Jag kommer inte ihåg mycket av den, faktiskt.
- Den är simpelt skriven och klumpigt sammansatt. Verkligen inte bra, som roman. Men jag tror du skulle hitta
ett par avsnitt som du förstår på ett annat sätt än förr. Den har faktiskt sina... ja, sina...
- Sina sidor?
Hihi! Ja, den har sina sidor. :=)
På tal om språk, så kom jag att tänka på "Mord i blodet", en tvådelad kriminalserie som gick på SVT för ett tag sedan, om en skolpojke som misstänktes för mord på ett par tjejer. Såg ni den? Och lade ni i så fall märke till den rysligt dåligt översatta texten? Undrar om det var någon som anlitats av SVT! Brrr! Så här löd ett par av fraserna (läs dem fristående, det är ingen dialog):
- Kan du också inte sova?
- Vart var du?
- Det är bra att ha som ledstång (egentligen rättesnöre, ledstjärna, ideologi).
MP3-spelare
Jag satt uppe halva natten vid datorn och avsökte nätet på en ny mp3-spelare med större plats än min cirka 3 år gamla
iRiver
iFP-380T på 128 MB. Jag trivs jättebra med den, men en större mängd låtar vore kul att kunna gruppera i genrer
istället för att byta ut alla filer när jag vill skifta mellan stilarna eller låtarna.
Vad jag är ute efter är en liten och smidig flash-spelare att hänga om halsen eller i linningen. Med mick och gärna 2-5 GB, men i nödfall bara 1 GB. Det visade sig inte vara så lätt att hitta något som slår 1 GB-flashspelaren iRiver iFP-799, en efterföljare till min nuvarande, till extrapris (1479 kr på CDON). Ganska frestande i och för sig. Och speltiden är numera hela 40 timmar mellan batteribytena. Men varför finns den inte med 2 GB utrymme?
Såg mig omkring lite mer i nätbutikerna och blev ganska frestad av den svarta iPod Nano, en tunn platta med 2 eller 4 GB, men när jag nästan hade bestämt mig såg jag att den ju inte har någon mick för röstinspelning! Det avgjorde saken: bort, bort!
Och det är ju sjukt snålt att inte halsrem följer med iPod-spelarna, är det typiskt Apple? Ska man gå runt med dem i handen? iPod Nanos batteri håller förresten bara 14 timmar innan det måste laddas, medan min flera år gamla iRiver går att köra i 24 timmar. Dessutom använder min gamla iRiver (och den jag funderar på att köpa) ett vanligt 1,5 Volts AA-batteri, till skillnad från iPods inbyggda specialbatterier som inte går att byta. Tänk om de tar slut efter ett halvår! Nej, bort, bort. Tyvärr, får jag säga, för de verkar ju kul så länge de varar...
Tittade länge på bilder och läste data om Rio Carbon 5GB också. Mycket prisvärda 5 GB för mig (knappt 1800 kronor på rea), och så har den mick! Men den har även ett inbyggt och icke utbytbart specialbatteri (som kan köras 20 timmar mellan varje laddning). Är det värt nästan tvåtusen kronor att köpa en pryl som bara håller tills man kört slut på batteriets kapacitet? Det känns faktiskt inte helt bra. :=( Någon som vet hur länge de brukar vara?
Jag skulle i fantasin kunna tänka mig en iRiver H10 (5 GB) trots att den inte har hårddisk (och därmed är större), men den passar bara till Windows XP som jag inte har på min dator. Och jag vill som sagt inte bära omkring en spelare i handen eller fickan, den här har inte heller någon halsrem. Måste man virka sig en MP3-pung så fort man inte har en iRiver flash-spelare?
Hrm... jag kanske ska vänta lite till, ifall det dyker upp något mer intressant från iRiver, men jag har en känsla av att det hela tiden går mot större displayer och annat som jag inte vill ha. Det blir nog en iRiver iFP-799 ändå.
Direktlänk
GPS
När jag glodde runt i diverse nätbutiker råkade jag även på den här enkla, gulliga GPS-mottagaren, Magellan eXplorist 100 som kostar 999
kr på Teknik-Magasinet nu (plus 69+25 kr i frakt om man köper den via nätet). Jag har funderat på att köpa en billig
mottagare i flera år, men det har inte blivit av. Den här kanske kan vara bra att spara motionsspår i Delsjöområdet på?
Det brukar bli en del motionerat utanför de vanliga småvägarna som folket rör sig på där, och jag vill gärna dokumentera
dem för mig själv på något sätt.
Jag brukar nämligen blanda ihop stigarna där och tycka att alla är rätt, eftersom jag känner igen mig överallt. Jag och MC-kompisen har motionerat ihop i Delsjöområdet i flera år och han visar alltid vägen eftersom han kan varenda kvadratmeter utantill, även i den vilda terrängen. Han väljer en stig som korsar en annan och som leder in på en tredje åt alla möjliga håll och kanter - och vet ofta precis hur lång tid rundorna tar även om de är olika nästan varje gång. Imponerande! Själv minns jag liksom inte hur långt jag har kvar om jag svänger av här eller där eftersom alla stigar som sagt känns rätt för mig och mitt bildminne. Kanske har jag nytta av en mottagare i skogarna hemmavid också, jag har ju tappat mitt lokalsinne någonstans på vägen (eller på en stig. Hihi).
Har ni testat gps-mottagare i närheten av skog? I februari kryllar det hur som helst av kurser för min del, som kostar pengar. Trots att jag skjuter hypnoskursen på framtiden eftersom jag har för mycket annat för mig i vår, blir det en dyr månad. Jag borde alltså inte köpa både mp3-spelare och GPS-mottagare just nu. Aja-baja! Men det är ju så himla mycket här i livet som jag inte borde göra, men som jag ändå gör... skriver strunt här, t.ex. Så när lönen kommer ska jag nog besöka Teknik-Magasinet, när jag läst beskrivningen av mottagaren lite noggrannare. Vet inte riktigt vad de menar med "routes", om de funkar som jag vill eller om jag bara har de tre "track log files" att dra nytta av.
Direktlänk
Verklighet
Idag blev jag påmind om att de flesta nog aldrig funderar över hur mycket eller lite vi antagligen uppfattar av det
vi kallar verkligheten. Eller borde vi kalla det verklighet? Men det är ju så vi har definierat den.
Jag pratade med en vän på telefon igår, och påminde om att vi själva skapar och ansvarar för vår tillvaro med hjälp av våra tankar. Om vi tänker positiva tankar om människor omkring oss, t.ex, så blir de gladare och trevligare mot oss - de känner våra varma tankar. Då blir vi glada över att de blir glada. De i sin tur märker att vi blir gladare, och då blir de ytterligare trevligare och gladare. På grund av detta blir våra tankar ännu mer positiva, vilket omgivningen känner av. Och så vidare, i en positiv spiral. :=) Ja, ni vet!
Allt vi tänker eller gör följer sådana spiraler, uppåt eller nedåt beroende på vad vi väljer. Ja, vi väljer själva om det ska gå uppåt eller nedåt, våra tankar utgör den största andelen av vår miljö/verklighet. Dessutom; tror vi oss kunna något så kan vi det oftast också. Och tvärtom, förstås. Det är väl därför det tar sådan tid för mig att ta MC-kortet. ;=)
Vi kan inte skylla på omständigheter - vi ÄR till stor del våra omständigheter. Vi bör istället göra det bästa av varje enskild valsituation. Har vi inte gjort det kan vi väl inte skylla på andra eller på omständigheter? Eller börja tycka synd om oss? Vi har alla ansvar för våra tankar, liksom för vad vi orsakar andra genom vårt sätt att tänka.
Hur som helst satte jag visst lite griller i huvudet på min vän, med mitt prat om att vi styr allting med våra tankar och på det viset skapar vår egen framtid. Idag skickade jag dessutom ett mail med en länk till en ganska talande text om hur våra tankar blir till en självuppfyllande profetia i allt vi gör. Jag fick ett svar tillbaka:
"Det är nog sant att det kan vara så, ett positivt tänkande kan försätta berg. Det du sa i telefon igår tänkte jag på när jag försökte sova: existerar det någon verklighet eller är det bara ens egna tankar som är verkligheten? Om det är så så finns det ju inget verkligt."
Det var nu jag blev påmind om att människor överlag nog inte brukar tänka på hur subjektivt vi antagligen ser på vår fysiska tillvaro här på jorden (jag bortser alltså från andevärlden nu). Många brukar dessutom, ifall de tangerar sådana här tankar, förutsätta att våra tankar är overkliga medan de fysiska föremålen är verkliga.
Oavsett om man inser att tankarna påverkar omgivningen, eller om man fantiserar om att vi ENBART är tankar och att varken våra kroppar eller omgivningen existerar - så FINNS ju våra tankar. Då är de faktiskt samma sak som verkligheten. Verkligheten finns alltså, även om den bara består av våra tankar.
Å andra sidan har vi definierat "verkligheten" som vår fysiska omgivning, inklusive våra kroppar. Men i den definitionen ingår inte det vi tänker - alltså själva innehållet i våra tankar - trots att det är genom dem vi uppfattar omgivningen. Om våra tankar inte är verkliga, hur kan vi då tycka att verkligheten, som vi uppfattar genom våra tankar, kan vara verklig? Jag tycker av denna anledning att definitionen av verkligheten är en aning fel. Hihi! Det är väl därför människor blir förvirrade när de kommer sanningen på spåren. ;=)
Jag brukar se på vår fysiska tillvaro så här:
Vi har en fysisk sammansättning som passar livet på den fysiska jorden. Om vi i detta ögonblick hade förvandlats till varelser lika små som enskilda atomer, eller ännu mindre, hade vi inte sett bilarna på vägarna eftersom de bara framträtt som dimmiga ansamlingar av glest ordnade atomer.
Vi hade kanske kallat en vit lastbil för "Vintergatan". ;=) Det är ju inte lätt att uppfatta en och samma "verklighet" utifrån alla tänkbara perspektiv. Vem vet hur Vintergatan egentligen ser ut eller används till, av andra (tänkbara) livsformer? Och vi hade inte kunnat gå på våra gator om vi förvandlats till pyttesmå varelser, utan hade fallit rakt igenom materien.
Jordens täthet passar människans egen täthet, och därför kan vi sätta den ena foten framför den andra och promenera på marken istället för att falla ner mellan atomerna. Vår verklighet är bara en liten privat verklighet för oss människor och djur - inte för andra livsformer i rymden.
Våra kroppar är anpassade till ett urval fysiska sammansättningar, så att de uppfattas som kompakta föremål. Ögonen vi ser med är anpassade till ett visst frekvensband, liksom hörseln bara klarar ett begränsat område. Om vi hade sett eller hört mer högupplöst än vi gör idag, hade vi förmodligen känt oss både blinda och döva av alla intryck som inte gått att särskilja.
De instrument och sensorer vi uppfinner använder sig också av, eller är uppbyggda av, samma materiella täthetsområde som våra övriga föremål.
För oss okända livsformer kanske existerar i andra dimensioner utan att vi märker det. Och kanske även i våra tre dimensioner, men i lägre upplösning av atomer eller andra partiklar. De kan korsa vår högre upplösning utan att vi märker det. Masknätet i deras låga upplösning av ordnade partiklar kan vara för glest för att vi ska kunna uppfatta det. Maskhålen kanske är större än hela vår jord, men eftersom varelserna som lever däri är ännu större så kan de promenera med fötterna på sitt glesare underlag, medan hela vår jord faller igenom och ingen ens märker det. ;=)
Jag vet, detta är väl föga troligt rent tekniskt, men jag gillar att vara öppen för olika verkligheter. Varför låsa sig vid något? Vi är helt enkelt där vi är, och vi bestämmer hur vår verklighet ser ut med hjälp av våra tankar. Tankar som är verkligheten eller som ingår i verkligheten - det kvittar vilket. Vi påverkar och påverkas hur vi än resonerar - det är verkligen en verklighet!
Direktlänk
Medialt arbete
Nu kommer jag ut ur garderoben, som man brukar säga. ;=) Men nej, för min del gäller det inte sexualitet - jag förblir
lika hetero som tidigare.
Här gäller det istället att jag efter flera års medial utveckling, olika kurser och träningssätt öppet visar att jag är medial, och att jag nu börjar jobba som spirituellt medium och healer vid sidan av mitt vanliga jobb som teknikkonsult. Jag har lagt upp en sida där jag berättar om mitt mediala arbete (som öppnas i eget fönster).
Andevärlden har blivit lite synligare och en aning mer förstådd i och med TV-program som "Det okända", "Medium" och "Andarnas makt", även om de är en aning spektakulära samtidigt som de faktiskt är begränsade. Det går att jobba medialt på ett mycket bredare sätt än de visar. Men allmänheten börjar i alla fall förstå att det finns flera energier omkring oss som de flesta inte märker av.
Det finns alltså mycket att upptäcka och lära om och av andevärlden, och för mig är det så fantastiskt roligt att få vara till andarnas tjänst. ;=) De vill nämligen, alltid lika tålmodigt och insiktsfullt, hjälpa oss att må bättre och att hitta våra egna vägar. Och för detta är jag ett av deras många verktyg.
Som medium och andlig healer jobbar jag främst med privatsittningar och -behandlingar, alltså med en person i taget, men det händer att jag håller storseanser också - än så länge inför max tio personer (och ett okänt antal andar). ;=)
Direktlänk
"SCIAM"
Jag råkade hitta ett ganska lättläst och intressant nytt amerikanskt magasin i pressbutiken:
"Scientific American Mind". Det innehåller en blandning av
korta vetenskapliga notiser och ganska många längre artiklar inom varierande områden. Just att kunna leva sig in i lite
längre texter tycker jag är viktigt; av någon anledning känns det som om läsningen varar lite längre då. Och så kommer
man förstås djupare in i ämnet. Dessutom vill jag förbättra mitt ganska fattiga engelska ordförråd, och då är det här
ett trevligt sätt att göra det på.
Förr läste jag ofta "Illustrerad vetenskap", men av någon anledning tröttnade jag för många år sedan helt på den. Den kändes alltför torr och enkelspårig, och det ihop med atmosfären av "så här är det - vi vet allt och nu ska vi berätta det för dig också" tråkade ut mig.
Å andra sidan vet jag ju att man blir spralligt engagerad när man upptäcker något som är nytt för en själv, och att man vill dela med sig av det. Jag är själv likadan. :=) Och vill jag lära mig något nytt är jag glad över att andra vill dela med sig av sina kunskaper eller upptäckter. Men har man en profession inom vetenskapliga områden tycker jag det är bra med lite ödmjukhet. Att inse att människan bara hittar små pusselbitar ur en mycket större helhet. Ofta vet vi inte ens var vi ska sätta in våra pusselbitar; är de hörnbitar eller inte? Hör de till grundmurarna i systemet eller är de relativt betydelselösa ledtrådar till hur systemet egentligen ser ut?
Kanske har man inom flera forskningsområden blivit lite mer ödmjuka nu för tiden, även i "Illustrerad vetenskap" som jag inte läst på länge? Vetenskapen utvecklas ju hela tiden, det är naturligt eftersom vi själva utvecklas och lär oss mer. Den vetenskapsman eller -kvinna som vill att vi ska låsa fast oss i en löst baserad teori tillhör väl egentligen inte dem som intresserar sig för verkligheten. På samma sätt som det är inom många religioner. ;=)
Jag kommer att vilja köpa fler nummer av "SCIAM", men det kostar dubbelt så mycket i våra butiker jämfört med att prenumerera, så jag tror jag kör till med en prenumeration när nästa nummer är på gång. Och så är jag ganska intresserad av juninumret (2005).
Direktlänk
Slappardag
Jag har inget särskilt att skriva
om, utan vill bara önska den som läser ett riktigt bra år 2006.
Här är en perfekt dag att slappa omkring i mjukisbyxor och sockarna jag fick av smågalna Marina i Tjejringen. ;=) Tokiga, va? De är i alla fall jättesköna.
Jag skulle just koka mig risgrynsgröt som jag längtat efter sedan långt innan jul, men som det ändå inte blivit av att jag gjort. Utan mjölk till men med kanel ovanpå och en klick margarin som långsamt smälter i mitten. Hrm... har jag margarin i kylen, förresten?
Det vore i alla fall nästan perfekt slapparmat även utan margarin, men riset hade gått ut i datum för längesedan. Herregud! Inte ens sådant duger jag till! Istället sitter jag här en stund senare, med en kopp te och en dubbel ostmacka. Hrm... man kan säga att det skiljer sig något i kvalitet från gårdagens enkla men brottsligt smakliga huvudmåltid (som jag dock inte var inblandad i att laga till)!
Jag kanske skulle ta och skriva ned vad som ingick då, för att minnas smaken medan jag tuggar mig igenom ostmackan?
Jo, det var en förrätt på raggmunk, serverad med löjrom, stenbitsrom, creme fraishe och hackad rödlök. Brottsligt gott! Huvudrätten bestod av najadlax med kokta små färskpotatisar och bladspenat som stekts med lite gräddsås. Som dryck till; en himmelskt god matchampagne. Till dessert avnjöts hemmagjord chokladmousse med vispgrädde, starkt och gott kvalitetskaffe och några droppar mandellikör. Visst låter det smaskigt? :=) Mackan smakar rätt gott, trots allt.
Förresten, ingen enda som vågar gissa på bildgåtan i förra Rullen, innan jag avslöjar svaret? Det var visst en för svår gåta...? Torget ligger i Tyskland.
Direktlänk[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 79-innehåll]