Rullande anteckningar
[SÖK bland Rullarna] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Urblåst?
© Eva-Lena B
Kriminalserie
Kändisar
Musik
Semester III
Semester II
Semester
Konstigheter
Resedagboken
Träsmak
Radio och musik
Utflykt
Uppvaktningar
Längtar
Novellen
Ursekta
Internet
Taste
Skrivklåda III
Skrivklåda II
Skrivklåda
Fotografering
Mer olja
Foto och oljor
Småsaker
TV-program
"Dogville"
Vapen
Jobbigt
MC-säsong
Kriminalserie
Äntligen! Efter många veckor utan ett enda intressant TV-program att titta på, råkade jag av en slump upptäcka
"Mord i sinnet" igår. Det var det tredje fristående
avsnittet av sju, och nu är jag faktiskt - även om jag är glad över att äntligen ha hittat något att se på - en
aning ledsen i ögat över att ha missat de två första avsnitten.
De båda huvudpersonerna är bara så charmiga och duktiga! Jag har sett dem i tidigare produktioner; Hermione Norris (bild) var t.ex med i "Kalla fötter" som också var väldigt bra, och Robson Green (bild) har verkligen "det". Var det nu är. ;=) Kanske något i den där (spelade?) tankfulla blicken? Det är ju något visst med män som tycks se igenom skalet på människor och där hitta en kommunikation. Mellan honom och Hermione blir det liksom en speciell laddning i scenerna. Mysigt!
Kändisar
På tal om det, förresten... det skrivs nästan bara om TV-kändisar i tidningarna, och många gånger har jag ingen
aning om vilka de är. Ofta tar medierna det för givet att man tittar på såporna osv, men den som inte gör det får en
lustig vinkling av människornas upphöjande av helt vanliga människor till något... ja... jag vet inte vad man ska
kalla det. Jag tycker bara det är konstigt att man gör en stor grej av att någon känd person brukar använda en klocka
av svenskt märke, t.ex. Som om kändisar inte kan ha samma smak eller saker som vem som helst. De är ju vem som
helst, de också.
Läsande dagens "Metro" fick jag mig ett litet fniss åt människors fåfänga stolthet i att vara i närheten av kändisar. Även många vuxna människor är sådana. Väldigt barnsligt, tycker jag, att en (mäkta stolt) restaurangägare på Näset skröt om att de minsann har gäster med "de och de efternamnen", och att det är så skönt både för restaurangen och gästerna att få vara anonyma där. Jaha...? Anonyma? När restaurangägaren skrikit ut i det medierna?
Vardag
Ikväll tvättar jag och lyssnar på musik (och förtränger att arbetslivet är igång igen),
efter att ha kopplat in den nya förstärkaren och tunern. Vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker den ger ett
mycket öppnare ljud än den gamla, trots att den förra faktiskt var bra den också (för en vardagslyssnare som jag,
åtminstone). Det låter i alla fall helt OK! :=) Fast jag hade inga kabelfötter till högtalarkablarna, som hade en
annan koppling till den gamla förstärkaren, så jag rullade trådarna direkt kring "skruvmojarna" tills vidare. Ska
nog skaffa nya kablar snart ändå. Och gärna ett helt nytt liv också. En Trisslott kanske är en bra början...?
Musik
Det här blev verkligen en trist och slätstruken Rulle! Är allt papper slut? Hrm... Hoppas jag får tillbaka
tankeverksamheten och inspirationen att skriva om olika funderingar snart, för jag saknar det allt litegrann.
Klockan är halv åtta denna lördagskväll, och jag har just kommit hem från en dag med lite olika aktiviteter. Har inte varit hemma så mycket de här fyra semesterveckorna, så jag kanske ska ha en riktig hemmakväll? Godis vid datorn, en inspelad film, telefonprat, musik och läsning. Hrm... är jag tidsoptimist eller tidsoptimist? ;=) Det handlar ju om en kort kväll!!! Och det känns dessutom en aning nedslaget, eftersom semestern slutar där jobbet tar vid nu på måndag. :=(
Det ska hur som helst bli spännande att hämta hem förstärkaren med passande tuner jag köpt begagnade på Tele-Hå. Förstärkaren av modell L-1 (båda är av märket Luxman) verkar väldigt ovanlig. Jag hittar nästan inget alls om den på nätet, förutom att den tillverkades i början av åttiotalet och ger 2x35 W i 8 Ohm (mina högtalare har 6 Ohm impedans så det ger lite mer kräm, men jag spelar aldrig särskilt högt ändå). Hoppas den är bra i alla fall. Jag ska slänga mitt gamla stereo-set, som till hälften slutade funka när kassettbandspelarna "småbrann" för ett tag sedan. Måste bara komma ihåg att först skruva loss sidorna och plocka ut Anita Borg (på en meditations-CD) som är instängd i den döda CD-spelaren.
Skivor kan jag fortfarande lyssna på genom min fristående CD-växlare, och just nu snurrar där en nyinköpt lågprisskiva med Jethro Tull; "Stormwatch". Den är rätt småtrevlig, men inte så värst spännande. Det jag gillar bäst är nog svänget de lyckas så bra med ibland, och flöjten (ett ovanligt instrument nu för tiden?) som harmonierar med trummorna mm. Det är säkert minst 20 år sedan jag senast lyssnade på Jethro Tull, och jag har aldrig tidigare haft någon skiva med dem.
Desto större upplevelse ger väl "An Evening with John Petrucci and Jordan Rudess". De spelar klaviatur och elgitarr i Dream Theater, men här mästrar de tillsammans på egen hand. En instrumentell skiva med både el- och akustisk gitarr till piano, i klassiska, suggestivt täta eller rockiga toner. När jag lyssnade en kort stund på varje låt i skivbutiken var det nog spår 8, "In the moment", som kändes mest i hjärtat (elgitarrsolon, ni vet...).
Tips för dem som tycker om att se något vackert: gå på Röhsska museet här i Göteborg, för att se Bertil Valliens glaskonst! Fantastiskt effektfullt! Här visas fina glasskulpturer med olika "fyllningar", spännande belysta i ett mörkt rum. Här hittade jag lite bilder, och han finns även med som formgivare på KostaBoda.
Semester III
Idéerna och tankarna kanske ligger på tork någonstans där jag inte kan komma åt dem? Det har ju varit en ganska
fuktig sommar, och fortfarande har jag alltså inget särskilt att skriva om. En nyhet är i alla fall att jag
idag skickade iväg deckarnovellen som ett bidrag till Expressens skrivartävling, trots att jag inte tror den ha ens en promilles chans att
vinna. Det var liksom bara en ritual för att se den som färdigskriven. Men det var jättesvårt att få den så kort
som det krävs, med många dialoger där varje replik har sin egen rad. Får se om jag vågar visa novellen här på nätet
framöver också. ;=) Inför tävlingsjuryn är jag ju mer anonym än här, på något vis.
Dessa lediga dagar rör jag gärna på mig. Härligt! Det kan bli raska skogspromenader blandat med jogging, eller
spinning t.ex. Igår blev det tennis för första gången på mer än ett år, om jag inte minns fel. Gången före dess
dröjde det väl också minst lika länge, så jag kände mig som en riktig nybörjare. Kunde varken sikta bra eller få till
låga, sluga bollar. Nej, de ville gärna högre upp än jag tänkt mig ända fram till de sista tio minuterna. Då verkade
den gamla formen börja komma tillbaka så smått. Får se när det blir av nästa gång, för det vore jättekul att komma in
i det igen! Man får röra hela kroppen när man spelar tennis. Speciellt rumpmusklerna när man spelar som nybörjare
(med allt bollplockande från golvet). He-he! Det känns faktiskt lite baktill idag, ska jag erkänna...
Samtidigt bestämde jag mig för att börja styrketräna åtminstone en gång i veckan, på detta prisvärda ställe.
Så fort lönen kommer köper jag ett årskort.
Idag har det blivit en del fotograferat kring Lysekil, mest från en båttur i skärgården. Här kommer några ihopklämda
vyer i brist på fantasi. Ni lär nog märka att jag älskar sådana där riktigt mjuka klippor, med oändliga variationer
av mönster, kompositioner och sprickor. Den sista stenbilden och den på trappan har softats lite.
Semester II
Inget värt att skriva om här har
ploppat upp i huvudet än. Semesterlivet fortsätter i samma anda; inget badande, men gärna motion i skogen eller
promenader i stan - ensam eller med en vän. Igår kväll blev det bio och fika på café.
Den senaste Harry Potter-filmen var ganska kul, särskilt med hoppet tillbaka i tiden när de måste göra allt rätt, och när tavlorna blev förbannade för att ljuset inte var släckt på natten. Humorn och miljöerna är vad jag gillar i de där filmerna, annars är de väl ganska smöriga. ;=)
Faktiskt så är jag lite nyfiken på ett par filmer till, jag som brukar vara så kräsen! Får se om det inte blir ett nytt besök i en prassel-lokal snart igen. Fast "Eternal sunshine of the spotless mind" har inte premiär förrän den 20/8. Den danska "Förbrytelser" kanske också kan vara något att ha, danskarna brukar vara bra på att få med lite extra värme, personlighet och en nypa övernaturlighet i sina filmer. Premiär har den i slutet av augusti. Och så har vi "Butterfly effect", som redan visas. Den har inte fått så bra rescensioner där jag råkat läsa, men... tja... jag ska nog kolla in vad fler tycker om den.
Härom dagen strövade jag omkring med en väninna och tittade in i Kronhusbodarna, till exempel, där jag köpte en strut hallonkarameller, liljekonvalj-olja och doftkrus i den gamla lanthandeln. Tittade i glashyttan och hos silversmedarna.
Hos "Oil & Vineager" i nya resecentrat på Nils Ericssonsplatsen blev det en deciliter av deras sherry-balsamvinäger i fin flaska. Man fick provsmaka många blandningar på små brödbitar, och så mäter de upp så mycket man vill ha. Den här vinägern var riktigt god i ett recept jag hittat i "MedMera"-tidningen:
Jordgubbar med balsamvinäger
(2 portioner, tid ca 10 minuter)
1 l färska jordgubbar
2 msk balsamvinäger
4 msk florsocker
1. Skiva jordgubbarna.
2. Rör samman balsamvinäger och florsocker i en skål så att sockret löser sig. Vänd ner jorgubbarna och låt stå
ca 5 minuter.
3. Pudra florsocker över vid serveringen.
Ikväll gör jag tzatziki, men ska även iväg för lite räkfrossa. Mmmm... sommar och något gott att tugga på är inte illa!
Vi har haft så skönt väder idag, och det har jag njutit av i ensamhet på stan. Jag gillar det - att bara ströva runt dit näsan pekar och titta in i en butik här eller där.
Jag gjorde ett par fynd, bland annat några fina snapsglas för bara 29 kronor styck, en ljuslykta i järn och handblåst glas som jag tycker är så fräck (se bilden längre upp), ett smycke för 19 kronor samt en stickad tröja för halva priset. Hrm... jag får nog börja hålla lite mer i plånboken nu, har jag en känsla av.
Får jag bjuda på en bild från MC-resan, innan jag skriver rent fotodagboken (man vet ju aldrig hur lång tid det
tar att få den klar)? Det här fotot är från Fécamp i norra Frankrike. Det var ett underbart ljus i vågorna, som inte
gick att fånga riktigt på bild. Men det var härligt att stå där och se hur alling förändrades, sekund för sekund.
Semester
...är livet! Efter att ha varit bortrest 16 dagar och njutit av det, har jag denna måndag njutit av att i ensamhet
ströva omkring på stan efter ett besök hos frissan. Vilket härligt sommarväder! Köpte några tröjor på REA, liksom ett fruktigt te i lösvikt som passar som iste, och några småsaker till. Matade även kylskåpet med lite drycker och
grönsaker, ostar och oliver. Pratade sedan med ett par vänner på telefon och lyssnade på musik.
Det var svårt att gå och lägga sig inatt. Ville läsa posten och mailen, packa upp och mysa först. Måste försöka lägga mig i tid de här två veckorna som återstår av ledigheten, så jag inte förvrider dygnet - det är så himla lätt att dag blir natt annars. Men det går en film sent ikväll som jag gärna suttit och slappat till... ska jag se eller spela in den? Hrm...
Har just överfört fotografierna från resan till datorn, och tittat igenom dem. Usch, vilka tråkiga bilder! De är antingen
för ljusa, för suddiga eller för grå. Det blåste storm eller var för mycket motljus eller för grått väder hela tiden.
Hihi! Tur att jag alltid har något att skylla på, va? ;=) Men jag ska försöka skriva rent den händelselösa resedagboken
och lägga in bilderna till, ifall någon ändå kanske är intresserad. Lite tråkvarning är det i alla fall. Kolla här,
till exempel, så trötta de är på en bild från kulturhuset "Pompidou" i Paris:
Nu har jag bara minnena kvar, liksom surdegsbröd från Tyskland, ett par extra flaskor med starkt innehåll och
souvenirer. De här glasunderläggen med gamla Parismotiv, till exempel, som jag tänker lacka så att de håller längre:
Paris var inte riktigt som jag hade tänkt mig, samtidigt som det kunde vara mer franskt än jag trott, på andra
sätt. Bara som det här med franska balkonger - det är verkligen vanligt.
Vackra hus och dyr mat är väl det främsta intrycket från Paris, stormbyar och pampiga kalkstensbranter från franska nordkusten, och fula mörkbruna stenhus från Belgien (som var något helt nytt och annorlunda för mina ögon). I Tyskland var det som vanligt regnskurar och korsvirkeshus som dominerade intrycken. ;=)
Vi hade faktiskt väldig tur med vädret, det var bara två gånger på resan som vi slogs av regnet, om jag inte minns fel, trots att det var växlande molnighet med skurar både här och där. Årets MC-resa var rätt grå i vädret överlag, jämfört med fjolårets ständiga hetta på 35 eller uppemot 40 grader. Jag har fått höra att det varit regnigt värre här hemma så gott som hela tiden de senaste två veckorna. Trist! Men, idag började väl sommaren på riktigt?
Konstigheter
Nu måste jag ställa en fråga till de allmänbildade läsarna, angående något jag länge funderat på:
Varifrån kommer uttrycket "pudelns kärna"? Är det inte ett väldigt konstigt uttryck, som dessutom tycks användas ganska
flitigt utan en tanke på detta?
Mycket konstigt händer överallt, så jag ska väl egentligen inte vara så förvånad över "pudelns kärna". Bara i gårdagens GT, som jag köpte på en mack någonstans i Skåne, fanns en hel del att häpnas över.
Som detta:
En svensk konsul i Vanuatu körde rattfull och hade ett skarpladdat vapen när han greps av polis för misstänkt
rattfylleri. "Det var väl ingen stor sak. Här kör folk rattfulla hela tiden", hade han svarat GT när de ringde upp.
Ungefär som att svara "Jo, det är klart jag lemlästar folk. Det sker hela tiden i krig runtom i världen". Den här
konsuln, Karl Waldebäck, sa också att han körde vingligt men att det var på mark på privat ägo, och att det därför
inte var någon fara. Ungefär som att människorna som vistas på privat mark är gjorda av plast och därför inte kan
skadas...?
Eller detta:
"3-åring smittad med gonorré". Det finns ingen hejd på grymheter män kan ta sig för, inte ens mot små barn.
Eller detta:
George Clooney ska tappa håret och gå upp i vikt - och sluta ha sex. Det är för en filmroll han ska bli tjock och
flintskallig, och ingen kvinna vill ju ha sex med en sådan man, säger han. Tja, det är nog så för hans egen del, i så
fall - eftersom han uttrycker sig så. Inte kan hans intellekt ha hjälpt kvinnorna att tända på honom - det måste ha
varit håret som kittlat dem!
Resedagboken
... från i fjol uppdaterades både igår kväll och i förmiddags, så nu är dag 10-15 uppe för beskådan. Hela resan är
därmed äntligen dokumenterad, bland annat med bilder från Venedig. Ni hittar den här. Jag ser fram emot årets resa och undrar vilka
bilder jag kommer att ramla över.
Det ska bli väldigt gott med lite sill och potäter snart! :=) Ville bara titta in här som hastigast och önska alla en härlig (mid)sommar! Och kanske gnälla lite över det kyliga, blåsiga och grå vädret: *gnäll, gnäll*.
Träsmak
Aj, aj, vad det börjar kännas ordentligt i baken, nu när jag suttit här en stund! Men häftigt var det i alla fall
att få galoppera ikväll! Samtidigt var det lite läskigt också, för ena foten höll på att hoppa ur stigbygeln. Men
det gick bra, och jag fick ordentlig mersmak förutom träsmaken. Återigen blev jag förälskad i de vackra och härliga islandshästarna på "Västanvinden" vid Nääs slott,
trots att jag egentligen är rädd för dem. :=)
Med aktivitetsföreningen på jobbet var vi ett femtontal som tillbringade ett par timmar i naturområdena. Vi skrittade, töltade och galopperade. För två år sedan var jag med på samma aktivitet, och den gången hade jag en snäll häst som jag gärna ville rida igen. Men det visade sig att den var såld, så jag fick en annan istället (som lystrade till Gåla). Som tur var lika snäll den. Vi pausade i en liten hage, och medan hästarna betade gräs tuggade vi i oss smörgåsar. Jag brydde mig inte om att ta någon dricka - det var fullt tillräckligt att hålla reda på mackan i ena handen och hästen i den andra, som hela tiden tyckte gräset verkade grönare lite längre bort... och lite längre bort... och lite längre bort.
Igår kväll hade jag hemskt gärna velat gå och höra G3 i Lisebergshallen; Steve Vai, Joe Satriani och Robert Fripp. Tre virtuoser på elgitarr! 450 kronor var dock lite väl mycket pengar. Jag tänkte att man nog känner sig lite mätt på de oerhört skickliga men ändå likartade gitarrsounden efter någon timme, så det kändes lite för dyrt. Får väl lyssna på mina skivor någon kväll istället. I dagens Göteborgs-Posten kunde man läsa att det var precis så killarna upplevdes: fyra timmar var för långrandigt, så de fick bara en tvåa i betyg! Jag får väl trösta mig med detta, men det hade ändå varit kul att se och höra dem! Ett citat från GP:
"Joe Satriani flög iväg i en svit låtar med svävande rymdtema, annars var han inte lika progressiv som Vai, utan i högre grad förankrad i blues och rock, men stelare, tråkigare. Fripp var med på ett hörn och fixade skumma ljud..."
Nä, nu ska jag sluta skriva strunt här och värma vatten istället. Jag duschade kallare än iskallt när jag kom hem förut (brrrr), men nu vill jag ha riktigt varmt vatten. Om jag bor omodernt, med torrdass och allt? Nej, men de fixar med fjärrvärmen till sent inatt. :=(
Vardagsflykt
...blir det ikväll igen. Nu är dammsugningen avklarad, men istället väntar dammande av möbler och sedan golvtvätt.
Dags att skriva lite strunt här istället, alltså (ska bara...) ;=).
Radio och musik
Jag håller tummarna för min dotter, som började sommarjobba på en radiokanal härom dagen. Hon har ju utbildat sig till
radiotekniker / reporter eller vad man kallar det, men ännu inte fått fast jobb i branschen. Hoppas det går bra, och
att hon trivs. Idag hade jag mp3-spelaren med mig på jobbet, och lyssnade på en dryg timme av hennes andra sändning
därifrån. De jobbar två och två, men det är nog ändå inte så lätt att utan nervositet och i direktsändning hantera
helt andra datorprogram och rutiner än på tidigare radiokanaler, bara efter några timmar. Jag gjorde ett par
mini-inspelningar när hon pratade, och här är en snutt i mp3-format på några sekunder.
Förutom att lyssna på radio, hade jag en musikupplevelse med en lånad CD: Sven Zetterbergs "Soul of a man, 1990-1999". Tänk att jag börjat gilla sådan musik! I och för sig väldigt sparsmakat inom genren - jag avskyr när det känns för gammaldags och distanserat - men ändå. Kan jag inte sätta mig in i hur det känns när sångaren lever sig in i texterna eller vibbarna, blir det helt ointressant för mig. Likaså om musiken följer alltför enkla naturlagar, jag vill inte känna på mig exakt hur tonerna ska gå redan innan jag hört dem. Så är det redan första gången man lyssnar på viss musik, tycker jag, och det är ju trist.
Antagligen är det därför jag tycker så mycket om "Dream Theater". De är ganska komplexa och avancerade, och oerhört skickliga musiker, samtidigt som grundkänslan i hårdrocken och sången som hör till går rakt in i hjärtat.
Jag märker att flera av låtarna på Zetterbergs hemsida faktiskt inte säger mig något på grund av att de känns lite för gammaldags och förutsägbara. Men på just den här samlingsskivan finns precis sådana som jag gillar. Synd att några av dem inte finns spelbara på nätet. Han har hur som helst en skön röst, och låtarna på "Soul of a man" utstrålar äkta känsla, bra ljudkvalitet och... ja, den är helt enkelt bra! Tror jag ska köpa den.
Tror jag ska damma nu. Till lite musik...
Utflykt
Varför är det så grymt tråkigt
att dammsuga? Jag ska ta itu med det nu, men det tar ju emot så in i... nä, jag bara måste göra något annat en
stund först. Det får bli en dagboksanteckning, bara jag slipper dra runt med den där röda maskinen en stund till!
En utflykt till Tjolöholms slott har det blivit idag, där de firade 100-årsjubileum. Vädret var perfekt för MC-körning och picknick, och man kan ju välja hur kurviga vägar man vill från start till mål. Det blev trevligt.
Till kaffet kunde vi se en parad av hästar och vagnar nedanför slottet, liksom en grupp kvinnor och män i gammaldags
kläder dansa till tonerna från gamla instrument. Där fanns också ett par som spelade säckpipa emellanåt. Hrm... om
man nu kan kalla det musik, det låter ju mest som en bärvåg.
Tjolöholms slott är relativt ungt, men ändå klart sevärt. Det är roligt att höra hur det gick till
där också, så passa på att gå en guidad tur om ni har vägarna förbi (Kungsbacka), för att se möblerna och de fina hantverken. Strax bakom slottet kan man bada och sola.
Uppvaktningar
Nu måste jag kolla om det finns någon som förstår vitsen med något jag alltid undrat över; nämligen annonserna
i tidningen om folk som fyller jämna år. Där kan man läsa något liknande detta:
Christer Bärvåg, 40 år
idag, den 13 juni, Finnklämmarvägen 13, Skoskava Kommun. Han arbetar som lantbrevbärare och är intresserad av
flugfiske och frimärken.
Jaha... hur intressant är detta? Ska jag kanske gratulera honom per telefon, genom att försöka hitta numret i Gula Sidorna? Eller ska jag göra inbrott, ifall han firar födelsedagen hemifrån? Eller ska jag kanske bli smått exhalterad över att det finns en främling någonstans i landet som jobbar som brevbärare och har ett par intressen? Är det inte smått fantastiskt? Typiskt svenskt också, kanske? Hrm... kan någon hjälpa mig förstå vad det är frågan om?
Längtar
...starkt efter 4 veckors-semestern och 15-dagarsresan, som närmar sig med bestämda steg. Resplanen börjar klarna,
och rutten är tänkt att gå genom Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike. Men vädret kanske vill annorlunda, så vi
får se hur det egentligen blir. Vi förföljdes av bastuvärme och åska de två senaste Europa-MC-resorna, men om det
regnar jämt är det nog ännu jobbigare. Då får man vara lite flexibel, och inte mig emot. Här kommer vi kanske att
övernatta mellan de krokiga turerna genom både små och stora orter:
Schwerin, Köln, Charleroi, Brügge (2 nätter), Fecamp, Paris (4 nätter), Thionville (via Provins och Troyes), Wiesbaden och Hannover.
Istället för att länka till någon sida om Paris, lägger jag in en länk till en sida ni bara måste titta in på, med häftiga bilder över flera platser (däribland just Paris)! Kolla här!
Medan jag längtar efter avresedagen inhandlar jag lite (livsviktiga) småsaker, som nya solglasögon istället för de gamla repiga, solskyddsstift till näsan och kräm till armarna, så små flaskor med schampo och duschkräm som möjligt (packningen är minimal), handtvättmedel, öronproppar och T-shirts. Funderar på om jag ska åka i det gamla eller det nya skinnstället. Jag gillar det nya mycket bättre, förstås, men man sliter rätt mycket på kläderna på sådana resor. Måste rengöra och fetta in ett ställ snart och har ingen lust att ta båda på en gång, så jag måste bestämma mig. Gud, vilka pseudoproblem jag har. Hrm...
Novellen
Jag tycker inte riktigt om den, novellen. De sista tio meningarna är färdigskrivna nu, och jag har fått ut allt på
papper. Tänk att det som stod på skärmen kändes så annorlunda än det som kom ut... inte lika torrt och kliniskt,
liksom. Hrm... nu får jag stryka och formulera om här och där, och sedan låta texten vila ännu längre inför en
ny skönhetsbehandling. Kanske slänger jag den i papperskorgen tillslut, men det var åtminstone roligt medan
skrivandet pågick. Jag kommer säkert att skriva fler noveller snart, även om det bara blir för byrålådan.
Fast kanske lite längre än den här; 16 000 - 18 000 tecken är en aning för kort för mig, det känns lite
rumphugget på något vis. Jag föredrar lite mer "levande andning" mellan orden och i handlingen, framför raka
rör med utblås av bara det viktigaste. Men det är nog en väldigt bra träning att försöka hålla det kort!
Ursekta
Jag stötte på A på lunchen idag. "Gud, jag har fortfarande inte hämtat mig sedan i fredags", stönade hon, "det
är ju inte klokt! Har du?" Det var ärligt talat en aning tacksamt att höra - inte bara jag tycks ha blivit gammal.
L dryftade också något liknande när jag pratade med henne i telefon, och det är säkert fler som t.ex har
ont i skrattmusklerna fortfarande. Hoppas vi kan göra om det snart.
Vi var flera tjejer och bara en kille i gänget. En främmande och smått berusad kille kom fram och försökte fokusera blicken på Y och mig, medan vi tillfälligt stod en bit ifrån bordet där vårt sällskap satt. Inom en minut fick vi veta att han bor ensam och så vidare, och tackade nej till att slå oss ner i hans sällskap. "Vi är här med flera kompisar och vår sektledare", skojade Y, "och just nu är vi mitt i ett samtal, men kom gärna tillbaka om tio minuter om du vill prata lite". Han glömmer oss direkt, tänkte vi.
Men efter tio minuter kom han och sa att han satt mobilen på larm, och nu hade de där minuterna faktiskt gått. Hrm... Jag kände mig lite skyldig när vi nästan som av en slump lyckades komma därifrån, men han hade ju ändå sitt sällskap någonstans. När vi snart därefter skojat till det även vid vårt bord om det här med sektledare, och killen i vårt sällskap levde ut skämtet ordentligt, fick vi se att den där främmande killen och hans kompis satt vid bordet bakom vårt! Undrar vad de tänkte! De satt alldeles tysta och bara lyssnade ett tag, verkade det som. Kanske var det inget bra skämt att köra med, så här i Knutby-tider...
Internet
Folk som skriver på nätet brukar minst en gång om året eller på en särskild sida berätta hur länge de haft
sina sidor upplagda, och varför. Nu ska jag göra ett undantag från min (o)vana att inte göra det. ;=)
Det var runt åtta år sedan jag och familjen (som nu finns på tre olika håll) skaffade Internetanslutning via modem. Min sambo var intresserad och trodde att jag också skulle bli det, men jag trodde mest att det skulle vara en massa skräp.
Jag märkte att det trots allt fanns en del läsvärda grejor på nätet, om än mestadels på amerikanska till en början. Med abonnemanget hos Algonet följde en liten häftad bok om hur man skriver html-kod och om vad ftp, newsgroups och sådant betydde. Jag blev sugen på att försöka göra en hemsida, och det var just vad jag ägnade sommaren 1996 åt - då jag var blekare än någonsin dittills. ;=) När jag väl kommit igång och lärt mig html-kodningen utantill, började jag snart med cgi-script i Perl, som också var jättekul (och höll mig uppe halva nätterna).
Min sida hade bland annat "Knäppa tidningen" med fejkade annonser och artiklar (som jag med texter, bilder och teckningar i pappersformat gjort till min syster och en kompis tidigare). Idag finns bara "Hemma hos Bengt-Nils" och "Hur du får jobbet" kvar från tidningen. Nu när jag tittar lite på en gammal diskett ser jag att där också fanns en TV-tablå. Ett av "programmen" var "Lisas sommarlov", som beskrevs så här:
"Del 1 av 68 av den nya omtalade svenska serien (repris onsdag och fredag, nya avsnitt måndag och torsdag). Lisa, 13, får sin första mens och pappa Valter reparerar bilen. Det är mamma Annikas tur att diska idag, men hon vill inte."
Hrm... jag har inte ändrat inställning till TV-utbudet sedan dess. Så lite som jag tittar betalar jag nog ungefär 75-100 kronor per gång, om man slår ut licenskostnaden på alla tillfällen.
Jag översatte de svenska webbsidorna till engelska 1997 och lade dem på Geocities (på Athens/8445/), där de kom att listas som en av de mest läsvärda. Kul, även om konkurrensen inte alls var stor då. Av någon anledning tyckte en amerikansk företagare att jag skulle passa till att lägga upp en webbplats åt dem från scratch, på svenska, engelska och spanska, så därför fick jag åka till Miami och jobba med det under ett par-tre veckor hösten 1998. Det var ju en lite udda händelse. Och jag fick förresten se ett typiskt amerikanskt "industriområdes-kontor" från insidan (med mitt förra inlägg i tankarna).
Tja... sammantaget tycker jag att Internet främst har varit ett verktyg för kreativiteten, för min egen del. Men de senaste åren har det tillkommit många svenska sidor att besöka med mer än bara presentationer av den som skriver eller dennas/dennes liv - ett personligt, intressant, inspirerande och kreativt innehåll. Förutom all information om vad som helst, som man behöver få reda på.
Även om jag är ganska trött på nätet, finns det alltså några riktiga guldkorn. Ett av dem är Monicas "Mitt Aktuellt". Hur kan hon hela tiden ha så mycket att skriva om? Jag blir ofta imponerad av duktiga yrkespersoner, och hon jobbar just med att skriva. Helt rätt, förstår jag!
Det var lite historia, det. Jag tror det bara blir bättre och bättre på nätet hela tiden. Åtminstone måste man väl hoppas på det, efter att ha gäspat sig igenom läsningen här idag...
Taste
Under de senaste två åren har jag ofta tittat in på "A
day in the life". Det är folk från hela världen som en i taget under en vecka dokumenterar sitt liv med en bild
och text om dagen. Jag gillar att se miljöerna och bildvalen från så många olika miljöer, och att urvalen gjorts
av människor med vitt skilda intressen och intentioner.
Något som slagit mig är hur fula jag tycker många av byggnaderna och inredningarna är i U.S.A. Jag har hittat ett par typiska inredningsexempel här och här. De är säkert väldigt nöjda själva. Vad säger ni? Är de inbjudande lokaler att jobba i?
Amerikanska ställen och utsmyckningar ser i mina ögon ofta ut som "hej kom och hjälp oss, vi har varken smak, inspiration eller arkitekter"! Om de inte ingår i moderna kontorskomplex, förstås. Här finns bevis på att det finns arkitekter, men så är det också ett kontorskomplex innehållande just arkitekter. ;=) Härlig fasad, verkligen, men jag tror inte jag vill ta mig en närmare titt på insidan...
Väggar och dörrar är ofta tunna i amerikanska hus, och de elektriska installationerna utförda av experimentlystna mellanstadieelever. Eller...? ;=) Kontorsmiljöerna jag sett i olika medier och fotoutställningar, liksom med egna ögon, skulle få mig att vilja bli pensionär på direkten om jag levde där. Ja, hur står de ut i så ohyggligt fula, bruna och trista miljöer? Eller är det bara en kulturfråga - en ren (eller snarare dammig) smaksak?
När jag var barn på 70-talet tyckte jag det var så extremt fult i offentliga miljöer att jag blev deprimerad. Det började i väntrummet hos tandläkaren och fortsatte vid skolbänkens spräckliga grå skiva. Samma skiva som i bänkarna hemma eller varför inte på hissväggarna. Liksom väggar täckta av mörka oljemålningar, kanske med en skrämmande ful tjäder som motiv, brun panel och bruna heltäckningsmattor matchande lika bruna eller beiga vävtapeter.
Än idag har jag fått smått allergiska reaktioner när det visats deckarserier eller liknande på TV, där miljön är amerikansk och fortfarande ser ut som under vårt 70-tal. Bakom neddragna persienner har tjocka gubbar sugit på cigarrer och rökt in den bruna färgen ännu mer. Urk! Jag har till och med arbetat i en liknande miljö själv. Hu! Det är antagligen därför jag inte är någon muntergök på heltid...
Skrivklåda III
Det återstår bara ett tiotal meningar i novellen! Jag har verkligen haft roligt med att skriva den, och har redan
börjat fundera så smått på ett tema för en ny historia. Men, vi får väl se. Nu ska deckarnovellen i alla fall
få ligga och dra sig några veckor. Jag vill få lite distans till den. Om jag är helt nöjd även efter ett bra tag
behöver jag inte redigera så mycket i den, men ofta är det kanske så att man måste smaka på sin text som
om man aldrig råkat på den tidigare, för att hitta eventuella felaktiga kryddor. Och då måste det först få gå ett tag.
Hrm... det påminner mig om att det faktiskt bara är några få veckor kvar till nästa MC-Europasemester, men att jag fortfarande inte skrivit klart fjolårets resefotodagbok (på fotoavdelningen)! Det vill jag ju gärna hinna med innan nästa tur!
Skrivklåda II
Ikväll tvättar jag - och skriver på novellen! Hittills har det blivit 7735 tecken (inklusive mellanslag),
vilket är drygt två A4-sidor med "Arial 10"-typsnitt. Jag inser att det blir lite svårt att hålla den så kort
som det är tänkt med allt jag vill trycka in. Nu har fantasin nämligen börjat flöda ordentligt, och är svår
att hejda!
Det var min nya brevkompis som kom med tipset att jag kunde skriva en deckarnovell, så hon kommer nog att få en liten present. Liksom en annan kompis, som föreslog ett bättre motiv än dem jag redan hade i huvudet och inte var riktigt nöjd med. Utifrån det har jag kunnat spinna vidare på historien med fler tänkbara utvägar än jag hade från början, och kommit på en ny grej som gör det lite mer krumelurigt, liksom. ;=)
Mordhistorien har i mitt huvud ett skapligt motiv, några olika ledtrådar som pekar mot flera misstänkta, och en något ovanlig mordmetod. Kort sagt - sådant som ger inspiration till skrivklådan! Hoppas det verkligen blir en novell också! Jag har i flera år tänkt att det vore väldigt kul att skriva en novellsamling, men så har det aldrig blivit av. Kanske kan detta bli avstampet!? Vi får väl se.
Va? Har ni blivit nyfikna? Jo, med tiden kommer ni nog att få läsa den, om ni vill. Om jag överlever, alltså. För tänk om det är mig historien handlar om - ett mord i tvättstugan!? ;=)
Skrivklåda
Strax innan jag skulle krypa till kojs igår kväll pluppade det upp en idé i huvudet - handlingen i stora drag
till en deckarnovell. Jag hade suttit vid datorn ett tag under kvällen, men stängt av den och börjat varva ner,
när jag kände att jag bara måste sätta på den igen. Ett halvt A4-ark senare, när inledningen till den tänkta
mordhistorien var nedskriven, hoppades jag kunna gå och lägga mig utan att ha det i bakhuvudet, knackande på
min lättsmittade kreativitet. Men tji fick jag!
Efter en kvarts försök att somna, pluppade nästa sak upp: metoden för mordet. Sedan kom diverse tänkbara motiv, och lite olika versioner på hur polisen skulle kunna komma in på att det skett ett mord och inte en olycka. När allt började snurra i huvudet och skrivklådan satte in ordentligt, sådär vid tvåtiden, sprang jag upp och hämtade ett anteckningsblock för att skriva ner lite stolpar. Och så släckte jag. "Sov nu", skällde jag tyst på mig själv.
Hela mitt inre ville sätta igång bums med att skriva ned historien, men en ny arbetsdag väntade snart och jag måste ge mig till tåls till en annan dag. "Tänk på att du får skriva för glatta livet en dag framöver, istället för att göra det i natt - var sak har sin tid, och nu ska du faktiskt sova", intalade jag mig. Fast jag visste att jag aldrig njuter lika mycket som just när jag är inne i det naturliga, spontana skapandet. Det är inte alls samma sak att plocka bland redan nedskrivna stolpar för att hitta exakt rätt formuleringar igen...
Ytterligare en halvtimme senare dök en dialog upp i huvudet, som skulle leda polisen vidare i spåren mot mördaren, och nu kunde jag inte låta bli att skriva ner den direkt. Orden föll sig liksom naturliga. Sedan kom jag att tänka på en teknisk detalj i inledningen jag redan skrivit, som måste rättas till. Hrm... lika bra att notera det också, så skulle jag somna gott sedan. Tände lampan igen, alltså.
Nej, så mycket sömn blev det inte, men jag är helt sprallig av skrivklåda även om det kanske aldrig blir något av den där novellen. Det var flera år sedan jag skrev en novell eller liknande, så det är verkligen jättekul att åtminstone ha en idé som känns rätt och inspirerande! Jag gillar att ha något i bakhuvudet att gå och klura på, så egentligen är det bara bra om det får ta sin lilla tid. Bara jag får utlopp för det regelbundet. Men, ikväll kom jag inte hem förrän efter elva, och imorgon kväll blir det till att ge sig ut på en motionsrunda och lite andra saker. Nästa kväll ska jag förmodligen greja med MC:n, och dagen därpå tvätta. Oj, oj, hur ska jag kunna vänta? Lite kanske kan tryckas in mellan tvättmaskinen och torkrummet? Hoppas bara inte de många tänkta inslagen och sidotexterna också torkar ut under tiden...
Nä, nu ska jag försöka sova, så jag inte är helt förlamad av trötthet imorgon. Jag ska bara...
Fotografering
Idag bjuder jag på en färgglad azalea, som fotograferades i Slottsskogen i helgen. Sådana här blommor brukar bli
ganska tråkiga på bild, tycker jag, om de inte har någon spännande detalj. Man kan förstås hitta en ovanlig vinkel
eller ljussättning som gör dem mer intressanta, men blomsterklasar tillhör inte mina favoritmotiv.
Det roligaste är nog att ströva omkring med öppna ögon och försöka hitta de bästa motiven i de bästa vinklarna och på de bästa avstånden. Jag är alltså ganska kräsen, men det är kul att använda det konstnärliga sinnet för kompositioner.
Att bara klicka av minnesbilder ger mig ingenting, så även om jag använder digitalkameran fotograferar jag helst inte i onödan. Inte heller vill jag klippa bort fula bakgrunder i datorn efteråt; allt jag ser i sökaren ska vara "perfekt", annars är det inte fotografering för mig, utan dokumentering. ;=) Blomsterbilden ovanför har kvar sitt originalformat, och jag är ganska nöjd med kompositionen.
Ett annat motiv, som jag trots fulheten inte kunde låta bli att fotografera i helgen, var detta på skylten
(som jag dessutom beskurit). Visst är det ganska roligt? Jag menar, röjningen kan ju inte vara alltför frekvent.
Någon som jag tycker är bra på att skildra det roliga i det vardagliga, är matte till Morran; ni har väl inte missat "Morrans fotodagbok"?
Ibland kan det vara spännande att zooma in i en bild och göra ett makro-motiv i datorn efteråt, fast ännu roligare är det att redan från början fånga dem med systemkamera, mellanring och makroobjektiv.
Det vore kul att veta vilka utsnitt andra skulle välja om jag bad dem zooma in i blomsterbilden här ovanför. Vi har väl alla olika smak och blick för sådant.
Själv valde jag den detalj som jag tror ser mest spännande ut. Ja, nu är det nästan så att jag kan känna doften
av den - men det vore väl höjden av självbelåtenhet? Hihi! Nä, jag skämtar bara lite. ;=) Bilden är högst ordinär,
men förmedlar kanske glädjen i att hitta motiv. Och att det ÄR skönt med vår och blommor.... Mmmmm!
Jag njuter även av sommarkänslan som hittas i den läskande alkoholfria drinken jag ofta blandar i mina nya, spralliga glas (som visades på bild längre ner). Ramlade över ett recept för många personer i Coops tidning "MedMera", och där står att man ska ha färsk blodgrape. Jag har modifierat det till att gälla 1 person och använder köpt färdigjuice istället:
Sommardrink: Späd ut extra prima hallonsaft med vatten enligt beskrivningen på flaskan, så att halva glaset fylls. Fyll på nästan ända upp med GodMorgon Blodgrape-juice. Rör om ordentligt. Lägg i 2-3 isbitar, så drinken blir ordentligt kall. Njut!
Mer olja
Heldagskursen i helgen förde som vanligt med sig ganska spännande erfarenheter - även sådant som inte passar sig
att skriva om här. Alldeles för avancerade saker. ;=) En vacker dag kanske jag gör en avdelning om det, men än är
tiden inte riktigt mogen. Dessutom HAR jag inte tiden som behövs för att hinna göra det. Hur som helst, så har min
världsbild förändrats ytterligare några perspektiv, och sådant är ju alltid intressant.
Trots att det bara är måndag idag, fick jag ett tag för mig att det var fredag. Hur vaken är man då på en skala? Vilken tur att det är en kort vecka åtminstone! Tyvärr måste jag greja en del med olja när jag är ledig, så det kommer att kännas en aning segt.
Nej, inte den väldoftande rosenträoljan jag skrev om sist, utan gaffelolja. Motorcykelns ena framgaffel hade börjat läcka litegrann lagom till besiktningen, så jag fick en "Bra-att-veta-text" om det i protokollet. Jag trodde inte det var akut, för det var väldigt små mängder som kom ut, knappt en milliliter per åktur. Men när jag skulle köra iväg nu i söndags mötte mig en dyster syn i garaget. På golvet hade en pöl av olja bildats vid hjulet! Snyft! Nu är MC:n på behandling och får inte komma ut och leka. Stackars den! Och ännu mer synd är det om mig! ;=) Jag fick sitta som passagerare på kompisens MC istället, och var milt sagt besviken. Fast ärligt talat... att sitta på bönpallen har en viss charm också, ska jag erkänna. Om man inte håller i sig och föraren axar ordentligt. ;=)
Kompisen hjälper mig att hjälpa honom fixa till det. ;=) Ja, jag hjälper alltså till, men mest är det han som vet hur det ska gå till och tar tag i grejorna. Det gick inte att dela på gaffeln ikväll när den monterats loss, allt satt som berget, så imorgon medan jag ligger i tandläkarstolen (hur kul är det, då?) åker han till en verkstad för att låna tving och bättre verktyg. Ibland blir jag nästan sugen på att rita en egen motorcykel, där delarna är mycket mer praktiskt monterade... varför ska man behöva tejpa fast en "19-bit" på en meterlång stav, t.ex?
Jag har pysslat lite med mini-banners, men fick inte ihop några bra. Här är i alla fall en för Rullen (i två
storlekar), om någon skulle vilja få för sig att länka hit med en sådan. Nu för tiden skriver jag ju inte så
ofta, och mest är det strunt dessutom, så risken är väl inte så stor. ;=)
Foto och oljor
Har inget särskilt att skriva om, så jag tänkte försöka göra en ny liten banner. Men så fick jag plötsligt för mig
att ta ett självporträtt i badrumsspegeln istället - vilket inte var helt lätt. Här ser ni i alla fall vem som
står bakom kameran (och alla konstiga texter här i Rullen). ;=)
Närmare bestämt en trött tjej som inte orkade gå på vårfest, utan bara slappar här hemma (efter en motionsrunda i
Skatås, visserligen, men något mer kunde jag väl ta mig för?). En riktig tråkmåns. Men imorgon är
jag säkert glad för det - det är nämligen "hemlig kurs" precis hela dagen. Om jag bara kommer i säng i tid...
Jag är mycket för att visa bilder just nu, verkar det som...? Här är nämligen en till; ljuslyktan jag fick på
födelsedagen, tillsammans med en flaska australiensiskt rödvin, av dottern med pojkvän.
Man häller lite vatten i fördjupningen högst upp, blandat med några droppar eterisk olja. Värmeljuset undertill värmer upp allt, och oljan börjar sprida sin doft. Jag fick rosenträ-olja, som doftar underbart! Man tröttnar nog inte så lätt på den heller. Söta dofter, som t.ex vanilj, tycker jag är rent äckliga om de inte kommer direkt från källan (t.ex en burk med vaniljpulver, som luktar gott). Men jag är inte alls hemma på det här med eteriska oljor. Ska nog spana in lite olika sorter framöver, man kan ju ha dem i badet också. Om man först blandar ut dem i en basolja, visst. Vad det nu är.
Tja, här var det alltså flärdfullt värre, jämfört med vad som händer både i Sverige och övriga världen. Skönt att inte ha Göteborgs-Posten längre, och att Metro dessutom var slut idag... ibland vill jag inte alls veta vad som händer. Förresten, något av det sista jag läste i Metro var att de nya spårvagnarna blir försenade. Men hörrni, Västtrafik, behåll de gamla vagnarna då, så att vi kommer till jobbet i tid! ;=)
Småsaker
... som samtidigt är nyttoföremål är det roligt
att köpa ibland. Igår fick jag tillfälle att ströva runt i några kvällsöppna butiker, och blev snart
matte till fyra nya glas från "Boda Nova". Ett impulsköp - visst blir man spontant glad av det spralliga mönstret
i två blå nyanser? Jag älskar fina glas, och detta vill jag snart inviga med något läskande på balkongen en
ljummen kväll, innan solen sänkt sig för djupt mellan träden.
Tänk, idag har det varit hela 23 grader, och tidigare i veckan har det säkert varit uppåt 20 grader eller mer också!
Våren har sprungit mig förbi!
Förra året hann jag aldrig riktigt utnyttja
balkongen, eftersom jag flyttade in i juni, packade upp och hade mig här hemma, reste och byggde ihop nya möbler
hela sommaren, men i år hoppas jag få mer tid och ro till det. Medan jag var hemma som hastigast för att släppa
in bovärden som skulle hjälpa mig med ett problem sent i eftermiddags, passade jag på att slänga i mig en bit mat
och att fotografera drygt halva balkongen - jag vet ju aldrig när jag får se den i dagsljus igen. ;=) Nä, jag skojar
lite, men ibland undrar jag faktiskt... det skulle vara skönt med lite ledigt.
De två trädgårdsstolarna hade jag med mig från huset, men de har fått nya dynor. Verkligen inte vackra, men prisvärda. Egentligen vill jag nog ha en
parkbänk som jag sett och fallit pladask för, men jag kan inte bestämma mig för om jag ska köpa den eller ej.
Får tänka lite på saken. Stolarna är bekvämare, medan bänken är mycket vacker och tar mindre plats. Den är faktiskt
bekväm också, men man kan ju inte ligga i den som i stolarna. Hrm... snacka om lyxproblem!
Igår kväll hittade jag ett litet klaffbord
till balkongen, för knappt 80 kronor på Jysk. Väldigt praktiskt!
En lite större krukväxt inhandlades också. Det kan nog bli rätt mysigt där ute tillslut, om växten överlever och om jag hittar en mörkblå plastmatta på "Galant Plast". Om det sedan ramlar in en gammaldags lykta att tända ett ljus i så är det ju inte fel, det heller. Fler växter också, kanske? Hrm... det är bara det att de måste vattnas av någon när jag är bortrest, och det finns redan tillräckligt av dem inomhus. Får väl se hur mycket jag vistas där ute.
Suck! Jag glömmer alltid av vad den här krukväxten heter, som jag köpte nu. Den liknar prästkrage men är mindre.
Jag skulle vilja läsa på nätet om hur den ska skötas.
TV-program
Härom kvällen tittade jag på det sista avsnittet av "24" som jag hade spelat in. Vilket slut! Hur ska
det nu gå med presidenten? Åh, hoppas SVT visar nästa omgång också! Jag har hört att det finns en sådan.
Efter att ha tittat på TV ca 2,5 timmar i veckan, återstår nu bara ett par resterande avsnitt av "Tredje makten" (1 timme per avsnitt), och delar av programmen "Sambo" och "Andarnas makt" på TV4+. Av dem kollar jag bara det mest intressanta, och spolar dessutom bort reklamen - vilket är en betydande del. Resten är ganska ointressant, så TV:n är nästan alltid avstängd. Egentligen kan jag vara utan den just nu, för nyttjandet motsvarar inte alls licenskostnaden.
Nog är "24" skrattretande orealistisk, så mycket som huvudpersonerna gått igenom timme efter timme, och så mycket de orkat med både psykiskt och fysiskt! Ha! Barnsligt mycket! Men jag har faktiskt varit fullt nöjd med den höga underhållningsfaktorn som ligger i spänningen, intrigerna och hemligheterna. Att det funnits en riktig gojting att vila ögonen på har inget alls med detta att göra. ;=)
"Tredje makten" är också spännande, underhållande och håller god kvalitet, men den har inte fångat mig på samma sätt som "24". Ska i alla fall se eller spela in den ikväll igen.
Dogville
Nyligen såg jag "Dogville". Jag hade ingen aning om hur
den skulle vara eller vad den skulle handla om, jag hade bara skummat igenom rubriker utan att lägga dem på minnet.
Bara fått för mig att det skulle vara en bra film, helt enkelt.
Så kördes den alltså igång. Och herregud, jag trodde jag skulle avlida av uttråkning! Det allra, allra värsta jag vet i filmer är (förutom dålig regi och handling, och dåliga skådisar):
Dåligt foto
Svarta, långa nätter
Fula, deprimerande miljöer
"Dogville" har allt. Verkligen skitdåligt foto och asful miljö! Jag trodde först det var ett skämt, men så rullade det bara vidare och jag blev sååå besviken! Ändå gjorde jag mitt bästa för att åtminstone stå ut en kvart, eftersom jag hade sällskap, och det visade sig leda till en positiv upplevelse.
Trots att filmen var oerhört fult producerad rent bildmässigt, upptäckte jag snart att den hade helt andra kvaliteter som vägde upp detta, även om jag kunde önska en bättre fotograf. Det fanns även en poäng med den enkla miljön; den stiliserade budskapet.
Jag kom att tycka mycket om andemeningen bakom bildspråket. Tänk att "Dogville" är en produkt av en man! Med det menar jag att den tycks beröra de bitar som kan finnas på den kvinnliga spelhalvan i vissa relationer, på ett sätt som tydligt visar det som inte brukar uppfattas alls av andra.
Jag får upplevelsen av att Lars von Trier måste vara en ovanligt intelligent person, som lyckats med detta ovanliga konststycke!
Som till exempel det nästan bisarra iscensättandet, och tydliggörandet, av det i vårt samhälle nästan osynliga förtrycket av kvinnor. Nu menar jag alltså inte det erkända förtrycket, utan det som under lång tid byggs upp personer emellan; brustna förtroenden där det går så långt att det nästan känns normalt, och kvinnor som ofta har överseende med dem som fått lillfingret men tagit hela handen. Tillvänjandet av det till en början smått absurda.
Förutom de ovanstående "feministiska undertonerna" illustrerar "Dogville" andra psykologiska finter som "goda människor" använder mot varandra utan att de tror sig vara avslöjade. Sådan är ju människan alltsom oftast.
Jag tycker det är en väldigt intressant film. Visst är den tung, men samtidigt innehåller bildspråket så mycket humor i sin absurditet. Det blir som en intelligent, svart saga för vuxna. Slutet är raffinerande, men jag blev ärligt talat lite besviken på poängen (eller rättare sagt anti-poängen) i de allra sista minuterna... det är ett mer klassiskt filmslut än ett med riktig knorr, tycker jag, eftersom den psykologiska vinsten hos huvudpersonen försvinner. Å andra sidan är det förstås effektfullt. Hrm...
Nåväl. Det är svårt att få fram hur jag upplevde filmen, jag hittar liksom inte de rätta orden. Vill inte heller avslöja för mycket för dem som ännu inte sett den. Om jag nu inte skrämt bort alla. ;=) Mitt betyg får bli 4+.
Vapen
Läste i gårdagens "Metro"-kolumn att en Nabila Abdul Fattah (en gästskribent) alltid bär vapen, och
hon uppmuntrade alla unga tjejer att göra detsamma för att kunna försvara sig mot våldtäktsmän.
Det är precis så här det går till att trappa upp våldet i ett samhälle. Några börjar bära vapen för att de är rädda och tror sig ha hittat en metod mot våld. Detta gör att människor runtomkring blir rädda för att det går omkring rädda människor med vapen. De blir därmed likadana, och skaffar sig också vapen. Vilket leder till att folk i deras miljö också blir rädda för att de går omkring med vapen, och skaffar vapen för att skydda sig. Tillslut har alla vapen. Hur trygg kommer Nabila Abdul Fattah att känna sig då? Och hur ska hon komma över det hon uppmuntrat unga tjejer till, som nu riskerar att få det ännu värre om de råkar ut för våldsamma män?
Efter erkännandet att den här tjejen alltid bär vapen, och uppmaningen till allmänt vapenbärande, kan troligen de unga tjejerna räkna med svårare skador framöver. Antingen när de försöker försvara sig med sina vapen och inte lyckas (utan får dem emot sig istället), eller när våldtäktsmän som idag inte bär vapen börjar med det - killarna vill väl också kunna försvara sig, ifall de skulle råka på tjejer som bär vapen.
Bär man vapen leder det väl nästan alltid till större skador, även hos dem som bär dem. Jag tycker mig ha sett att mönstret ser ut sådär i U.S.A, och hur det tenderar att bli likadant här. Man har skjutit familjemedlemmar av misstag, tjuvar av ilska eller rädsla, vänner i bråk i onödan osv. Knivar och skjutvapen plockas i allt större omfattning fram i hotfulla situationer.
Många vapen visas upp när hotade människor vill försöka visa sig "skyddade och starka", och så kan de sedan inte lägga undan dem utan måste hugga eller skjuta "av ren princip". Kanske drar motståndaren sitt vapen när han eller hon sett det första visas upp, och så leder det ofrånkomligen till större skador än om de bara hade haft ord eller nävar till hands.
I stundens hetta har många vapen använts som dråpverktyg bara för att de helt enkelt funnits i närheten. Jag tycker verkligen inte att rädda människor är lämpliga vapenbärare! Hur kan man få uppmana till sådant i en tidning som så många unga läser?
Jobbigt
Har slagit mig ner vid datorn denna söndagskväll för att betala räkningarna. Bara jag kan hålla mig från
att skriva en massa strunt här istället så ska det väl bli av, det också. Klockan är kvart över åtta och
jag kom hem från jobbet för en stund sedan. Grannarna under har tydligen samlat ihop alla grottmänniskor de
fått tag på, och gormar med gemensamma krafter likt skadade bufflar, så jag antar att det är någon
sportsändning på dumburken. Själv försöker jag överrösta dem med "Dream Theater" i CD-spelaren, medan ett
femsiffrigt belopp strax kommer att halka över till statskassan. Hrm... undrar om jag fördärvar nöjet
att lyssna till just denna skiva i framtiden (med tanke på associationerna till deklarationen)...?
Att tillbringa mer än 20 timmar på jobbet under en helg är inte precis min favoritsysselsättning. I natt drömde jag om reläkontakter i stora härvor av kretsar, och när jag vred mig mellan drömmarna försökte jag intala mig att det inte gjorde något att jag somnade först vid ettiden och skulle jobba även idag. Som tur är gick det rätt bra, men jag ser inte fram emot en ny stressig vecka om några timmar. Usch!
Det hade kunnat vara ett väldigt roligt jobb. Jag tycker det är kul att konstruera och ändra i de många olika kretsarna - variationen är bra med det här yrket. Bäst gillar jag de gamla reläställverken där man ser allt i detalj, jämfört med de nyare datorställverken. Även om det är väldigt klurigt ibland. Just nu håller jag t.ex på med en anläggning som är ovanlig; ett reläställverk vävs delvis samman med ett datorställverk. Det är andra gången jag har en "specialgrej" sedan jag började som teknikkonsult.
Idag har jag bland annat konstruerat utlösningskretsar. För den som är nyfiken av sig kan jag kanske berätta att i särskilda elektriska låskretsar har man reläer med dubbla magnetspolar. I villkoren för låsningen av den första av de båda spolarna bygger man upp långa "virkningar" av sammanbundna kontakter (som hör till andra reläspolar som antingen är "dragna" eller "fallna" beroende på deras påverkan i sin tur). Alla spolars kontakter intar vissa lägen beroende på händelser i eller utanför anläggningen, och då bryter eller öppnar de för strömbanor från olika håll där de ligger sammansatta på olika vis och i olika kombinationer i olika kretsar. Hrm... vad rörigt det blev att beskriva!
Hur som helst... när den här första magnetspolen får ström och "drar", hålls den dragen (och dess kontakter intar ett aktivt läge och påverkar andra kretsar genom detta) ända tills reläets andra magnetspole drar istället. Det är för att skydda en speciell händelse från annat, medan den pågår. När händelsen är över och allt är klart för nästa, ska den första magnetspolens laddning alltså brytas bort av att reläets andra magnetspole laddas. Det gör den genom att en rad sammanbundna kontakter på andra reläspolar ändrar läge och för strömmen dit.
Tja... Sedan har vi många andra typer av kretsar, såsom fjärrstyrningskommunikationer, styrsystem och nödfallsbrytningar, liksom strömfördelningar, kontaktförteckningar, stativ och annat som ska dokumenteras och bockas av mot varandra. Det är som sagt ganska varierande, men stressen tar död på det mesta av "skaparglädjen". :=(
Nähä, hellre skriver jag tydligen strunt än att betala räkningar! Fast det är jag säkert inte ensam om, eller hur?
MC-säsong
Förra helgen tog jag ut motorcykeln för första gången i år, och det var så hääärligt! I går kväll efter jobbet
fick jag också komma ut och köra några mil. Så skönt att få blåsa ut alla tankar och varva ner! Mmmm!
Fast jag har fått ett dumt garage. Det lutar jättemycket från vägen ner dit. Vid sidan av porten är jag begränsad av en mur respektive en vägg, så det går inte att vända cykeln i ett svep där nere. Antingen får jag lära mig att våga backa ner (det är jättebrant och jag vet inte om jag når ner tillräckligt med fötterna för att våga), eller så får jag böka ut den och snurra runt strax utanför porten under en kvart eller så varje gång jag ska ut. Förhoppningsvis kommer jag att klara att backa in den, och tränar upp min balans samtidigt. Nästa gång jag är ute och kör ska varva med träning av backning i branta backar.
[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 68-innehåll]