27 juli 2003 (söndag)

Hotell
Det är inte priset som visar kvaliteten på ett hotell. Ibland känns det riktigt slummigt, även då man betalat ett högt pris för en natts halvtaskig sömn, bara för att området är rikt på sevärdheter. För barn är det toppen på Hotel Videbaek Kro i Danmark; elbilar (20 kronor för 5 minuter, men ändå), pool, pingisbord, hoppborg, trampbilar och annat kul. Föräldrarna undrade kanske, likt jag själv, varför inga handdukar ingick i priset, eller hur svampigt det egentligen var under heltäckningsmattorna i närheten av de slummiga duschrummen, invid sängmadrasserna som nästan föll isär under tyngden av lakanen...

"Formule 1" i Malmö tog hur som helst priset, så att säga. Jag har bott på en del hotell i samma kedja i Europa, men det här var det snålaste jag någonsin sett:

- Alla kranar på toaletterna saknade vred. Hur man nu kan spara pengar på detta förstår jag inte, eftersom det var svårt att stänga av vattnet när man tvättat händerna, om man inte hade nyckel eller verktyg med sig.
- TV1 och TV2 saknades - antagligen för att de inte ville lägga ut licenspengar. Mannen i receptionen (vet inte om det är relevant, men han verkade vara från något östland) låtsades som om det regnade när man frågade om kanalerna.
- På rummet fanns inga badlakan, bara små handdukar.
- Ingen minitvål fanns heller på rummet.
- Istället för dricksglas hade man ställt in billiga plastmuggar.

Det var nästan så jag undrade om de skulle suga ut syret ur rummen eller begära extra betalt för det!

I Bildrullen visar jag några foton från de senaste dagarna på resande fot. Men jag tog inte fram kameran inne på Lousiana, eller utmed den vackra kustvägen mellan Köpenhamn och muséet, där jag njöt av alla vackra eller fräcka lyxvillor. Inte heller på glasbruken i Småland, som jag också besökte. Däremot fångade jag Carina Ö på bild. ;=) Henne får ni inte se här, men däremot den lilla souvenir som köptes på ett av glasbruken.

---

20 juli 2003 (söndag)

Karlstad
Jag har besökt dottern under helgen, och vi fick några soliga, trevliga dagar ihop. Kanske var det lite för varmt med närmare 30 grader - det var så att till och med ett par kattungar vi hälsade på bara låg utslagna på golvet - men man ska väl inte klaga. Det är ju trots allt sommar!

Bland annat tog vi en tur med en skärgårdsbåt på delar av Vänern. Jag fick lära mig lite nya saker; var sångaren Christer Sjögren bor (eh...) och att all världens folk tydligen ryms på Vänerns yta. Om alla samtidigt skulle hoppa i sjön, skulle ytan höjas med ungefär en centimeter. Allt enligt den välinformerade skepparen.

Karlstad är en fin stad, tycker jag, och omgivningarna gröna.

De nya punkthusen, som byggts här liksom på många andra håll i landet, tycker jag också är fina! Jag blir genast nyfiken på hur de ser ut inuti, och skulle vilja flytta in på en gång. Särskilt när de ligger alldeles vid vattnet, som dessa (med egna båtbryggor). Det som hindrar mig mest är antagligen hyrorna. ;=)

Jag fick också vara med när dottern klippte några ljudfiler i en av Radio City:s studior, där hon praktiserar och nu gör sina sista veckor. Där såg ut att finnas en hel del reglage, knappar och rattar att lära sig funktionerna för (fast dem kunde hon säkert redan sedan skolan i Båstad).

Har också fått höra en inspelning av hennes reportage från Arvikafestivalen, med rapporter och intervjuer från bajamajor och läckande tält, och det var riktigt underhållande trots att hon var förkyld och knappt hade sovit på en vecka. :=) Jag håller tummarna för att hon ska få ett jobb hon trivs bra med när utbildningen är klar i höst!

Oj, nu börjar det verkligen likna en dagbok här... hrm... bäst att sätta stopp för idag!

---

16 juli 2003 (onsdag)

Ödet
På något sätt känns det som om ödet är väldigt envist ibland, när det strävar efter att allt ska bli som det är tänkt. Till exempel, så verkar det hela tiden ha varit menat att jag ska ha just den här lägenheten. Hur många lägenheter jag än sökte under vintern och våren, blev det aldrig något av dem. En som jag fick ett erbjudande om och skulle titta på före den här, fick jag aldrig se. Hyresgästen vägrade nämligen svara i telefon. När jag än ringde på dygnet under ett par veckors tid, var det ingen som svarade. Hyresvärden trodde mig inte när jag sedan fick tacka nej på grund av att jag inte ville ha grisen i säcken. En annan person hade ju inte haft några som helst problem med att få kontakt med hyresgästen och titta på lägenheten, och hade redan tackat ja.

Under de 14 år som sambon och jag bodde i radhuset, låg en okänd liten nyckel i min skrivbordslåda. Jag har ingen aning om när den hamnade där - kanske var det redan flera år innan vi flyttade dit. Av någon anledning ville jag inte slänga den, eftersom den kunde höra till någon innerdörr eller kista, eller något annat som jag inte orkade kolla upp. Under flytten visade det sig dock att den vare sig hörde till huset eller inredningen, och varken sambon eller jag ville kännas vid den. Just som jag skulle slänga den, sa sambon på skoj att jag kunde prova den i min nya klädkammare.

I hallen i den nya lägenheten, har jag en klädkammare som lämnats öppen av de tidigare hyresgästerna, men med "låspiggen" ute, så att jag var tvungen att ha den på glänt. Jag hade nyligen hört med en kompis i området om jag kunde testa med en nyckel från dennes liknande innerdörr, eftersom bovärden i mitt område är så slö när man frågar efter något, men den passade tyvärr inte. Det vore nu väldigt lustigt om nyckeln i min skrivbordslåda däremot skulle passa, men varför inte prova, för skoj skull?

Först stack jag nyckeln i sovrumsdörren, men det märktes direkt att den var alldeles för liten. Det var alltså ingen nyckel som passade mina innerdörrar, tänkte jag. Men så såg jag att klädkammarens lås var mindre än de andra dörrarnas, och provade den där också.

Nyckeln gled in helt utan problem, och när jag vred om hördes det ett tydligt och självklart "klick". Den mystiska nyckeln passade alltså perfekt till den enda dörr jag behövde en innernyckel till. I många år hade den legat och väntat i min skrivbordslåda, i ett hus där jag inte hade en aning om var jag skulle hamna härnäst - eller om att jag skulle ha en låst dörr som behövde just den här nyckeln. Hrm... visst kan man ibland tycka att ödet verkar envist?

Fresno II
Det verkar som om fresnon, min chiliplanta, är tvåkönad. Dagen efter det att jag vispade runt lite i den vita blomman med en pensel som jag trodde var för hård, som jag berättade om i gästboken nyligen, skrumpnade den stackars blomman ihop. Jag trodde att jag gett den ett trauma för resten av livet. Men bara ett par dagar senare såg jag att något nytt hade börjat växa upp. Tyvärr kan jag inte se om det är på samma ställe som blomman satt, men det är väl högst troligt...? Det ser alltså ut som om en frukt är på gång! Spännande! Samtidigt kommer det fler blommor och knoppar, så det gäller att jag inte är bortrest för mycket, utan sköter om befruktningarna när det är dags. ;=)

Schack
Schackspelet i glas (som här står på ett linneskåp i trä) gav jag ungefär en hundralapp för på REA. Det har kostat mycket mer i vissa butiker, men verkar inte värdefullt. I Venedig såg jag i alla fall exakt ett sådant spel för motsvarande 700-800 svenska kronor, och då förstår man ju lätt prisläget i den berömda staden. Hrm...

Jag har i stort sett bara spelat schack några få gånger med en kompis på biblioteket, när vi gick i sjunde klass, men jag vill gärna lära mig spela någorlunda bra. Därför låter jag brädet stå framme, och under en del av tandborstningsstunden gör jag ibland ett eller två drag per sida, med början med vitt. Det är nästan alltid den svarta sidan som tar poäng, av någon anledning. Hur som helst, så undrar jag över något som inte står i min regelbeskrivning. Får hästen hoppa iväg från sin startplats även om bonden framför ännu inte har gett sig iväg? Någon som vet?

(Senare: Jag har fått svaret att hästen som enda pjäs kan hoppa över andra pjäser, och att detta också verkar gälla i "starten")

---

12 juli 2003 (lördag)

Lustigt
...vad lustiga saker kan tyckas vara ibland. Jag kanske skulle börja teckna seriestrippar? Om jag inte skriver ner bilder som kommer för mig bums, glöms de lätt av. Tänk om jag samlat alla lustiga tankar i små seriestrippar - då hade jag haft en tjock bok med sådana idag.

Som när jag var i glassbutiken, där det hängde en skylt med "Vi tar inte kort", och jag tänkte mig hur diskret och hänsynsfull personalen är, som artigt blundar för hur kunderna med långa drag med tungan slickar i sig glass, med tröjorna fulla av rinnande Italiensk Choklad eller Himmelsk Röra. Vilken rolig fotobok det hade kunnat bli! Eller... det var kanske inte riktigt detta de menade med skylten?

Nå... vad sägs då om skylten "Vi har även utkörning", hängande på väggen på thai-restaurangen där det serveras lunchbuffé? Är det inte så att gästerna äter så mycket att de inte kan ta sig ut för egen maskin, utan måste köras ut med hjälp av skottkärror? Va? Inte det? Men det hade väl varit en lustig syn (och bra service att skylta om)?

Ja, vem vet, det kanske blir en seriebok. Men jag tar nog inte med den lilla episoden om hur jag lyckades slå pannan i en dörrkant härom dagen. Sådant tror väl ingen på? Om det hade blivit en riktigt blåtira, skulle man tro att jag misshandlats men inte ville erkänna det. Och det vore ju inte lustigt alls. Hrm... lustigt... undrar om man skulle kunna göra en seriestrip om någon som råkar ut för en massa lustiga saker som folk istället tar på allvar, så att det lustiga skulle verka olustigt. Njä... det vore ju olustigt i sig! Lustigt hur lätt det är att spåra ut i flummigheter - ni ska nog inte ta mig på för stort allvar.

---

6 juli 2003 (söndag)

Myser
... är vad jag gör denna slapparkväll. Har just tagit det första skumbadet i nya lägenheten (äntligen blev det av), tänt ett behagligt doftljus vid datorskärmen - och bredbandsmodemet som kom i fredags. CD-spelaren snurrar fram toner från Steely Dan:s "Can't buy a thrill", som jag fått i present. Den är bra. Jag försöker förtränga att flyttstädningen ännu inte är helt klar (en del i köket och källaren återstår), men under veckan - då jag påbörjar en tre veckor lång semesterperiod - ska det säkert bli klart i tid.

Här under ser man den enkla men ändå praktiska datorhörnan jag sitter vid. Lådan framtill innehåller tangentbordet och musen, och man fäller ner fronten (som har ett handlovsstöd) när den är utdragen. Jag köpte en hurts till bordet istället för att välja en dyrare, och säkert snyggare, hörndatormöbel med en massa hyllor. Känner jag mig själv rätt hade jag i så fall belamrat det med papper, pennor och böcker tills det blivit riktigt bohemt. Nu håller det sig nog lite mer städat.

Fresno
På diskbänken har min chiliplanta, en Fresno som kommer ur kärnor (hrm... frön kanske de kallas, som ligger i frukten?), som jag planterade mest på skoj, fått en liten vit blomma. Kolla i mitten på bilden. Hoppas det kommer fler ur de små knopparna snart, så att jag kan pollinera dem. Annars blir det väl inga frukter...? Jo, jag är helt novis. ;=) Något tips på hur man bäst gör?

Samtidigt som den här plantans frön sattes i jorden i maj, planterade jag även andra chili-frön. Till exempel från en dutch chili, som ledde till något pluttigt som aldrig blev högre än fem centimeter. Ytterligare andra kom inte ens upp en centimeter över jord; som jalapeñon (min favorit). Snyft! Jag skulle nog inte ha torkat fröna lite, utan istället lagt dem i blöt i mörker, har jag hört. Hur som helst, så är det spännande att se när något växer upp och blir grönt och fint, från ett enkelt (som man lätt lurar sig att tro) litet frö.

---

4 juli 2003 (fredag)

Skönhet bedrar
Skönhet är, som vi innerst inne vet, något som enbart ligger i betraktarens ögon. Man kan inte utan vidare plantera önskade intryck hos andra för att de ska se något på precis samma sätt som man själv gör, även om det finns somliga "knep" att ta till när förhållandena är gynnsamma. Det är därför förvånande hur många det är som skönhetsopererar sig, i tron att bli bemötta på annat sätt, eller för att bli mer attraktiva i andras ögon.

Visst är det sant att attraktiva människor blir bättre behandlade, får fler fördelar och därför ofta har bättre självförtroende än medelmåttorna, men det är inte samma sak att vara naturligt sensuell eller vacker, som att försöka skaffa sig det genom en operation.

Den som ser sig själv som ful, kan mycket väl vara vacker i de flesta andras ögon men förvandlas till något halvt groteskt efter en skönhetsoperation. Exempel på detta såg jag i ett TV-program härom kvällen, där en kvinna bland annat opererat in knöliga "hamsterpåsar" vid kinderna så att hon liksom hade tre kinder i olika storlekar på varje sida. Hon var mycket nöjd med detta (åtminstone utåt) och sa att hon inte tyckte om sina egna linjer. Jag gissar ändå att hon var attraktiv före operationen och högst 34 år gammal, men hon såg nu ut som en 60-åring som försökt ta bort påsar under ögonen genom en misslyckad operation, och därför nästan såg ut som en opererad 50-åring. Ja, alla stela knölar och bulor, liksom den konstgjorda förlamade huden i pannan och hakan, gjorde att jag stirrade mig blind på dessa underliga former istället för att lyssna på vad hon sa.

Tragikomiskt nog försöker de som har skönhetsopererat sig att göra det till något naturligt (trots att det måste vara något av det mest onaturliga som finns), för att legitimera sitt handlande. Antagligen därför att de inte vill framstå som underliga eller kroppsfixerade. Därmed kan man tolka in en åsikt hos dem: att de som inte opererat sig trots att de inte är perfekta är onaturliga, till skillnad från de "naturligt skönhetsopererade". Detta medför att allt fler unga hjärntvättas av jämnåriga - de får det till att det är ungefär som att gå till tandläkaren och fixa en lagning som gått sönder, att stoppa in nervgift och silikon lite här och där.

Det är väl mest de själva som tycker att de ser fina ut efteråt, eftersom de är så fixerade vid att ha blivit av med något de tyckt illa om, att de inte ser vad de fått i utbyte. Förutom det rent estetiskt motbjudande i mina ögon med överdrivna implantat och stela, plastblanka hudar, tror jag det säger mig lite om deras syn på livets frågor; att de troligtvis inte har mer än ledsyn så fort de lämnar en spegel. Men detta är förstås något som enbart ligger i mina ögon. Betraktarens ögon. Kanske förhåller det sig på något helt annat sätt...?

Hrm... jag undrar... Visst säger sig många operera sig enbart för sin egen skull, men om de nu inte trivs med sitt naturliga utseende behöver de ju inte gå och titta i varenda spegel. De borde sköta om sig mentalt på ett sätt som får dem att må bättre, och därmed helt naturligt accepterar sitt utseende såsom det är. Inte gå och drömma om något annat, som ändå aldrig blir bra eller ger något meningsfullt.

De som opererar sig blir inte alls lika trevligt bemötta "på stan" som naturligt vackra blir, eftersom många istället reagerar med fasa och inte alls tycker det är snyggt med det konstgjorda yttre (och undrar över ett möjligt konstigt inre). Det är helt enkelt meningslöst att skönhetsoperera sig om man inte från början har ett utseende som gör att man blir utstirrad.

---

1 juli 2003 (tisdag)

Trafik
Jag har tre sorters trafik i tankarna. Den första är Bostreams enklaste bredbandstjänst "Istream", som jag fått kontrakt på. Modemet är redan på väg - jag får kanske igång allt redan innan den 7/7, då leverans utlovats - medan f.d. sambon däremot fick vänta hela fyra veckor på flytten av sitt befintliga abonnemang. Hrm... man ska inte förvänta sig något logiskt av "nätföretag".

Den andra sortens trafik jag tänker på rör också nätet, men när jag gör det blir jag sur. Loopia har nämligen ändrat strukturen på webbservern, så att de gamla "krypterade" sökvägarna inte funkar i mina script (t.ex i drömforumet eller på sidan om "Beng Chi"). Ingen kan heller skriva i gästboken utan att få mitt spärrmeddelande om ovälkommen reklam, som enbart utvalda "reklambesökare" ska drabbas av. Har skickat ett par mail till Loopia och bett dem berätta vad de gjort, och ge mig en ny sökväg, men har ännu inte fått svar. Det verkar som om ändringen skedde den 26 eller 27/6. Grrr! Det är dålig service!

Den tredje trafiktanken ligger i bakhuvudet sedan jag hörde på radion härom dagen, att fyra gånger fler unga människor på senaste tiden blivit av med sina körkort efter att ha kört för fort eller alkoholpåverkade. Man vill därför att det ska vara obligatoriskt att alla går på ett visst antal teorilektioner under körutbildningen. Ja, man tror alltså att ett par lektioner, där en lärare står och säger vad som står i böckerna och i datorprogrammen (som är obligatoriska), ska förändra ungdomarnas attityder.

Jaha...? Jag tror inte att väl insuttna attityder förändras bara för att man hört en lärare säga samma sak som man aktivt fått svara på frågor om i de obligatoriska pärmarna eller datorprogrammen. Det vore väl bättre om man höjde åldern för körkort, ifall ungdomar är mer omogna än förr och inte förstår vidden av att köra alkoholpåverkade. Eller om man höjde gränsen för vad som duger vid teoriprovet och att man då säkert får svara på alla tänkbara frågor om droger och skaderisker.

Egentligen ligger hela problemet i ungdomarnas sociala omgivning. Det som lärs ut genom körskolans lektioner eller böcker kan inte väga upp nonchalansen många känner inför andras liv eller livskvalitet. Jag tror att många ungdomar struntar i om andra får tillbringa resten av sina liv som förlamade kollin, bara de själva får köra hem bekvämt efter ölfesten. Och så länge det inte finns poliser som kollar av trafiken, kommer problemen bara att öka.

Det nämndes i "Metro" härom dagen att en undersökning i USA visat att de som drabbats av fortkörningsböter höll en lägre hastighet en månads tid därefter, och att detta medförde färre dödsolyckor, skador och kostnader. Istället för att tro på under på körskolorna, borde man kanske låta poliserna se hur vansinnigt fler och fler kör nu för tiden. Det är nämligen i trafiken som ungdomarnas attityder har förändrats till det sämre.

---

29 juni 2003 (söndag)

Tillbaka
Så var resan överstånden. Den blev, liksom förra årets MC-tur i Europa, både avkopplande och jobbig. Det sistnämnda på grund av ständig hetta - minst 30 grader verkade det vara nästan varje dag, som dessutom avslutades med åska (som alltså ändå inte laddade ur luften riktigt). En fotoresedagbok ska skrivas, men det hände faktiskt inte så mycket, så det blir bara enkla minnesanteckningar till bilderna (som i alla fall visar sevärda landskap och byggnader).

Sitter denna söndagkväll äntligen vid mitt nyköpta enkla datorbord, med en stor påse "Marianne" och ett kallt glas "Cola Light". Har provat att koppla upp mig mot nätet med det gamla 56 kb-modemet, via Telias "Internetto:-", och det gick bra. Jag kan inte låta bli att skriva lite strunt att skicka upp med Rullen. Som vanligt, tänker väl en del. ;=)

Flyttstädningen har de senaste dygnen annars tagit det mesta av fritiden, och än återstår en hel del jobb innan huset överlåts om ett par veckor. När allt med försäljningen är över, ska jag verkligen njuta! Här i lägenheten finns det också massor att göra och fler nya möbler att montera, men det är ju bara kul. Ja, till och med att städa är lätt och kul i en modern lägenhet, till skillnad från i ett gammalt hus med sina vinklar, vrår och "egenskaper".

Fyra dagar efter inflyttningen såg det ut så här, å ena sidan: jag hade redan fått upp gardinerna med kossor.

Å andra sidan, var min nya datorhörna inte riktigt lika utvecklad som nu när jag sitter här. ;=) Nyare bild kommer senare.

[Ett par timmar senare:] Jag fastnade i ett trevligt telefonsamtal, så nu är det lite för sent för att börja sno in sig i något ämne i Rullen. Ha, vad bra! Nu kan jag ju skylla på det istället för brist på fantasi! Tja... det får bli mer substans en annan gång - ikväll har jag åtminstone fått in en fot!

---

23 maj 2003 (fredag)

Smarta kartor
Årets MC-resa kommer bland annat att gå genom Tjeckien, och här finns en både fin och klickbar karta över Ceský Krumlov. Det finns även en sådan karta över slottet i samma område; "Ceský Krumlov Castle". Sådana bilder och kartor gör ju att man blir lite nyfiken på stället.

Jag får tyvärr vänta lite med att spana in kartorna mer i detalj, även om det snart bär iväg, för uj vad det är körigt inför flytten om en vecka. Och så ska hushållet ha nöjet att betala närmare 26000 kronor i räkningar denna månad - alla fasta utgifter kom samtidigt, såsom el, studielån, telefon, bilskatt och mycket annat, plus att vi får tre boendekostnader på en gång. Det känns inte som om detta inspirerar mig till att blomma ut i nattliga kåserier just nu, när jag äntligen slagit mig ner vid datorn för en stund. Dessutom kom jag på att jag måste hänga upp tvätt, som jag helt hade glömt av! ;=) Men om inte förr, så kommer jag igen i juli med förnyad energi och massor av skrivklåda!

---

19 maj 2003 (måndag)

Radioreklam
Radio City i Karlstad kan man lyssna på via nätet igen. Dottern (praktikant hos dem) har hand om kvällspasset. Ska ta och höra vad hon har på gång ikväll, fram till midnatt.
[Senare] Oj, det låter ju nästan som om hon har börjat röka. ;=) Inte lätt att vara förkyld eller "harklig" med ett sådant jobb... men trivs gör hon, och kreativ till tusen är hon också. Det passar henne som fisken i vattnet att intervjua folk, skriva reportage och planera program. Kul att hon tycks ha hittat rätt!

Utrensning
Något intressant ämne att skriva om har inte dykt upp i form av skrivklåda, så jag får väl reflektera lite över vardagslivet istället, så här inför separationen (flytten). Det är ibland ganska intressant att rensa bland alla gamla grejor man hittat i garaget och på vinden (bland annat), efter att ha bott i många år på ett och samma ställe utan att ha sorterat som man borde...

- Är den här boken om Göteborg din? Nej, sjutton också, jag fick den ju från jobbet en gång!
- Haha! Sjutton också? Trodde du att du skulle bli av med den så lätt?
- Så du vill inte ha den? Den här gamla jultomten i porslin, då? Synd att slänga, men den ser ju elak ut.
- Ja, usch, den är ju grym. Ta den du. ;=)
- Nää, släng den! Du, kolla, snacka om retro! Femtiotal, eller? Varifrån kommer den här vasen egentligen?
- Vet inte du det? Jag har inte sett den förrän nu. Gud, vad ful!
- Undrar om jag kommer att börja träna karate igen. Är dräkten för liten ändå?
- Hahaha! Ska du spara den? Eh... men... herregud, hur gammal är den här julgransbelysningen? Den är ju kult! Kan man slänga den?
- Bakelitkontakter och helgjutna ljus... från femtiotalet?

Packade den allra första kartongen med böcker, lite julpynt och fotogrejor ikväll, och insåg att mina tio kartonger inte kommer att räcka särskilt långt. Den här lådan svalde en mängd motsvarande en droppe i havet, trots allt som slängs. Hrm... det får mig att tänka på kvantfysik - någonting breder ut sig, men är samtidigt ändå bara en liten, liten sak. Så fort jag börjar packa, breder mina små och få saker ut sig och blir både fler och större än någonsin. Underligt, verkligen!

---

17 maj 2003 (lördag)

Kossor och maskrosor
Kolla in vilket härligt gardintryck med kossor! Det syns väl tydligt, trots att tyget är så skrynkligt? :=D Gissa vem som pratade med dem lite i smyg i butiken!

Jag var naturligtvis tvungen att köpa två gardinlängder till mitt nya vardagsrum, men jag undrar lite vad detta säger om mig. Till köket köpte jag ju nyligen en handduk med får, så det blir väl nästan som på en lantgård. Vad ska jag välja för tyger till sovrummet, tro? ;=) En sak är i alla fall säker: det blir ingen matta med spindlar eller mördarsniglar.

Det finns även ett par andra gardiner i samma grundtyg (naturfärgat bomull, men med mjuk och fin linnestruktur), bland annat med vita rutlinjer och cirklar - supersnygga! Fast de får jag vänta med tills nästa månad.

Den ca 200 kvm stora gräsmattan här hemma har invaderats av en hysterisk mängd maskrosor, och efter ett otal ryggböjningar och kramper i låren idag, har vi fått lämna en hel del åt morgondagen. Tills dess kommer dessutom flera hundra nya blommor att slå ut. Det är helt enkelt hemskt med trädgård! Samtidigt har gräset vuxit sig jättehögt. Trädgården kommer jag alltså inte att sakna ett dugg efter flytten. Ska nu leta upp om det är kalk eller gödsel som gör att maskrosorna vantrivs; jag blandar alltid ihop vilket som gäller för mossa och just maskrosor. Jag kan ju inte släppa ut de gulliga kossorna från gardinerna på bete... men det hade just varit en häftig syn!

---

16 maj 2003 (fredag)

Borta med vinden
... har den gamla vanliga skrivklådan varit, och det känns lite konstigt. Ja, att inte ha något som ligger och kliar i bakhuvudet, liksom. Man skulle kunna klia lite i mitt nysnaggade hår, men det är inte riktigt detsamma som att drabbas av en rejäl skrivklåda med tillhörande analyserande tankegångar. Jag saknar det, men får väl skylla på att det varit så mycket annat i huvudet och vardagen, att klådan inte fått plats. Var kväll har haft sin aktivitet, och det är förstås roligt, men samtidigt måste jag försöka ta tag i den kommande flytten, som är tänkt att bli av om två veckor. Och sova lite mer.

Det skulle inte förvåna mig om den där skrivklådan dyker upp under juni månad, när jag kommer att ha väldigt dålig "nätkontakt" och en massa annat att göra! Säkert! Inte förrän i början av juli införskaffas nytt bredbandsmodem. Det blir ju ändå så körigt med allt annat efter flytten, och inför överlåtelsen av huset. När allt lugnat ner sig, får jag förhoppningsvis berätta om årets MC-resa (måtte den bli av!) och annat trevligt. Och så ska det väl ha slutat blåsa så råa vindar; det känns som om vi fortfarande befinner oss i februari, efter en kort period av äkta vårvärme. I helgen ska det visst bli tillfälligt skönare igen, säger prognoserna.

Jag har förberett adressändringen med beställning av eftersändning av posten till min nya adress. Det där är viktigt, har jag förstått, annars kommer Posten att straffa mig. Det läste jag på "Svensk Adressändring":

"Om du inte beställer eftersändning, blir din post returnerad till avsändaren".

Trots att avsändaren skrivit till min nya adress? Hrm... Nej, så illa ska det nog inte vara. Men mycket att tänka på är det. Än är inte den första kartongen packad, och inte har vi röjt ut allt som ska slängas, men det är i och för sig flera veckor kvar tills huset överlåts. Egentligen är det alltså inte så bråttom. ;=) Ja, om man bortser från att två veckor försvinner på MC-semestern, alltså, eller allt som ska göras i trädgården och det som ska städas eller sorteras. Eller hur stort (och välfyllt) garaget egentligen är. Puh! Varje kväll tycks det finnas något spännande eller intressant att göra på annat håll, så man kan fråga sig hur detta ska sluta. Men, jag får erkänna att jag inte ägnar särskilt långa stunder åt sådana spekulationer. ;=)

Förresten, i min kommande lägenhet får jag badkar för första gången på säkert 17 år! Jag frågade en tjej igår vad hon har för favoritbadskum eller liknande, och hon svarade lavendeldroppar: sju stycken ska det visst vara - det är väldigt rogivande. Måste provas, liksom en sådan där uppblåsbar nack-kudde! Har ni kanske fler badtips?

---

11 maj 2003 (söndag)

Telia
Beställde ett nytt telefonabonnemang på nätet, till min kommande lägenhet, och både sambon och jag hade oerhört kul. Tack för ett riktigt gott skratt, Telia! Måste bara få dela med mig av detta, genom att citera den lustiga texten i ansökningsformuläret, om att alla ansökningar åtföljs av en kreditbedömning:

"Innan du går vidare och fyller i uppgifter för ditt nya abonnemang behöver du acceptera att vi gör denna kreditbedömning. Om du väljer att inte acceptera kommer ingen kreditupplysning att göras, men du kan heller inte beställa abonnemang."

Hihi! Telia tror visst att folk sitter och fyller i formuläret för nöjes skull, utan att vilja beställa något. Varför finns annars rutan "Nej, jag accepterar inte kreditbedömning" att kryssa i? Ifall Telia skulle göra en kreditbedömning trots att man inte vill ha något...? Ja, herregud... tänk att samhället ändå överlevt så länge som det faktiskt gjort!

---

9 maj 2003 (fredag)

Släktforskning
Ett av de första ålderstecknen har nu visat sig: plötsligt har jag blivit lite nyfiken på hur mitt släktträd ser ut, vilket jag inte tänkt så mycket på tidigare. Visserligen har det varit lite gäckande att jag inte känt till mer än fragment av ett eller två steg över min egen generation, men nu har intresset alltså väckts för att eventuellt börja släktforska. Det är väldigt populärt, har jag förstått - inte minst märks det här på nätet. Men hur räcker tiden för andra fritidsaktiviteter, för dem som är och rotar i olika arkiv? Tydligen måste man ringa eller resa runt och leta bland kyrkoböcker och databaser i regionerna där man har sitt ursprung, och dessutom måste man nog känna till födelse- och dödsdatum. Hrm... och jag som inte ens umgås med den släkt som fortfarande lever!

Jag är nog lite för bekväm för att börja forska på allvar, men ska åtminstone försöka anteckna så mycket jag kan "klämma ur" mina föräldrar om deras förfäder och -mödrar. ;=) Det är nog inte så lätt, eftersom de inte vet så mycket. Släkterna har nämligen ganska "spännande" historier, med flera mystiska förvecklingar. Bland annat adoptioner och namnbyten samt en "okänd kommunalpamp" och en "finsmakad direktör" som råkat få barn med icke tillräckligt "fina" kvinnor. Det sätter ju ett antal käppar i hjulet för den som vill forska. Jag hoppas få veta mer framöver, men just nu har jag så mycket annat att göra och tänka på.

Träningsvärken efter discobowlingen härom kvällen är t.ex en aning pinsam... hur brydd blir man inte av sådant? Men, så blir det väl när man är för stressad för att gå på spinningen eller poweryogan. De stunder jag är hemma, är jag så trött att jag knappt orkar hålla mig vaken. Och det ger, som ni märkt, inte heller några bra idéer till ämnen här i Rullen, trots att jag ofta kopplar av vid datorn.
Nåväl... Trevlig helg på er!

---

2 maj 2003 (fredag)

Tackar
...för gratulationer i gästbok och mail, sedan jag råkade försäga mig natten efter 40-årsdagen i gästboken. Jo, jag är bra på att hålla födelsedagarna hemliga, för jag tycker inte om "konstlad uppståndelse" från alla håll och kanter, blyg viol (ha!?) som jag är. Nåväl... det gör mig inte så mycket att årets födelsedag liksom läckte ut litegrann i efterskott - nu var det ju ändå bara resterna kvar. ;=) Och hela fyrtio år ligger bakom mig!

Det är ingen stor grej för mig att fylla år, men hur snabbt vårarna avlöser varandra (fast jag tycker i och för sig det mest är vinter) känns större än min egen årliga dag. Ju fler år som passerat, desto kortare har de varit. Ja, faktiskt har de senaste tio åren bara varit halvårslånga, så egentligen är jag alltså runt 35. Ärligt talat känns det en aning skrämmande att inte riktigt veta om de blir ännu kortare framöver. Hrm... kan tänka mig att det är så här det känns för de flesta som passerat just 35 - att man bara tycker andra blir äldre, medan man själv alltid förblir i sina bästa år, alltmedan säsongerna rullar vidare där ute. Konstigt, va?
Den här fina bonaden kom från Barbro. Visst ser den äkta ut? Klicka gärna, men utan att spilla kaffe på den, för att komma till hennes webbplats.

Syndare på KappAhl
Efter dagens arbete gjorde jag några ärenden på sta´n, och av någon anledning hamnade jag även i ett provrum på "KappAhl". Där kände jag mig riktigt hemma i en härligt tunn och bekväm jeansjacka. Just som jag hade bestämt mig för att köpa den, läste jag ett plakat på insidan av svängdörren:
"Var god häng tillbaka provade plagg. Tack så mycket från Personalen".
Va? Vill de verkligen inte att kunderna ska köpa plaggen? Hrm... hoppas de kan förlåta min stora synd idag, då; att jag inte iddes hänga tillbaka plagget. Gissa om jag har dåligt samvete! Jag gick nämligen till kassan med det istället.

"Bachelor"
Idag kunde man på sidan 12 i "Metro" läsa att nästan 3000 kvinnor ansökt om att få vara med i den svenska varianten av "The Bachelor" i höst (jag skrev nyligen om den amerikanska serien på kanal 5, som jag av en slump råkade se på ett hotell). Längre ner i samma artikel, som handlar om olika sätt att träffa en partner på, stod att mogna svenska kvinnor mer än många andra vågar stå för sitt eget liv och aktivt påverka det. De tar för sig mer än unga svenskor, eller amerikanska kvinnor över lag. Detta eftersom de inte känner att de måste "rättfärdiga sin existens" - de måste alltså inte saluföra sig.

Det var bland annat saluförandet jag inte tyckte om i serien "The Bachelor" - där just unga kvinnor medverkade. Nu har som sagt nästan 3000 svenska kvinnor ansökt om att få vara med i en svensk variant; en stor grupp låter sig alltså frivilligt objektifieras och ratas av en ensam man, som till skillnad från dem själva kommer att kunna styra sitt eget öde. Han får dessutom tillbringa mycket mer tid med någon av kvinnorna, än vad kvinnorna var och en får tillbringa med honom. Hans tid innebär därmed aktiviteter, medan kvinnornas till större del bygger på passiv väntan.

Ordet förnedring använde jag sist jag skrev om serien, och det fick jag kritik för i gästboken. Strax därefter kom jag på hur jag delvis kunde se på den utan att det filtrerades genom förnedring (istället för att somna i tid den natten), men nu har jag tyvärr glömt bort hur jag tänkte ta upp detta igen. Irriterande! Undrar om jag kommer på det, om jag börjar från början? Då resonerade jag ungefär så här:

Förnedring är...
- Att inte ge människor tillfälle eller tillräckligt med tid att förklara sig när de tycker sig ha blivit felaktigt framställda.
- Att vinkla händelser till en girig studie av ett känslomässigt utsatt läge hos enskilda personer som inte är i mental balans och inne i en livskris.
- Att för nöjes skull låta en grupp maktlösa människor i ren frustration invänta något som bara en enda av dem kan lyckas med, och spela ut dem (som blivit vänner) mot varandra.
- Att lägga upp det så att en grupp kvinnor fattar sympati för en ensam man, och därmed lätt blir förälskade, och sedan ganska desperata efter att få vara ensamma med honom.

Det naturliga vore förstås att det fanns ungefär lika många män som kvinnor, och att alla fick välja fritt. Men i "The Bachelor" får kvinnorna rulla sig i desperation, svartsjuka och frustration, medan mannen bara har problem med att välja - en situation som vem som helst av kvinnorna väl gärna skulle vilja byta sig till.

Så... hur kan man då bortse från ovanstående punkter vid en definition av ordet förnedring? Har jag kommit närmare svaret nu, som tycktes så enkelt och tydligt den där natten? Nja... jag tror i och för sig att det är en fråga om personlighet - hur man reagerar i en kris. Några av oss kan behöva stöd och sympati under en kris och känner sig förnedrade när andra bara ser på, likt gamar, medan frustrationen växer sig allt större. Där kan det vara befogat att undra om det inte handlar om förnedring.

Samtidigt kryllar det av kvinnor som inget hellre vill än visa upp sig. Exhibitionister som vet att de fångar nya hjärtan medan de förlorar det närmsta, eller som är nöjda bara de får vara med i TV, trots att de håller på att plågas ihjäl av olycklig och obesvarad kärlek. Kvinnor som kanske går i obekväma kläder hela livet, bara för att bli sedda som andra än dem de egentligen hade tyckt om att vara. Kvinnor vars huvudsak är att visa upp sig, känner sig kanske inte alls förnedrade om de plågas för nöjes skull, utan enbart just stolta över att ha varit med i TV. Sådana människor glömmer jag ofta att identifiera mig med. Var det detta jag tänkte på, när jag erkände att förnedring var fel ord? Näe, det känns som om jag hade något annat på hjärtat. Men det kanske kommer fram när jag fått se resten av serien, som jag nu har på band! ;=)

---

1 maj 2003 (torsdag)

Intuition
Vi fortsätter med intuitionsträningen på min "hemliga kvällskurs", och ibland är det extra spännande. Förra tillfället var ett sådant. Det vi alla främst lär och utvecklas av, är att vänja oss vid att tolka sådant som kommer till oss symboliskt. Att inte se det bokstavligt, utan förstå vad som ligger bakom och inte ser ut exakt som symboliken framställs. En käpp kan t.ex visa på att någon har svårt att gå, och inte på att han eller hon måste äga just en käpp. Ibland kan det bara komma en färg, som betyder något när man känner efter inom sig. Genom att ta till sig symboliken kan man tolka väldigt mycket om andra människor.

Nu senast skulle jag under en stund försöka läsa av så mycket jag kunde hos en annan kvinna. Det första jag såg var ett badkar fyllt med vatten, och jag kände att det var något ständigt återkommande hos henne. "Badar du ofta", frågade jag, men hon sa att det inte stämmer så bra.

Strax därpå kom en tydligare bild inför mitt inre: hon satt inte i utan bredvid karet, och badade sina barn (jag visste inte om hon hade barn eller ej, men såg dem i alla fall). "Men jag ser fortfarande ett badkar", fortsatte jag, "fast det är barn som du passar och leker med. Där är en liten röd plastskopa som ni öser vatten med". Hon svarade: "Det stämmer. Jag badar barnen varje kväll, och vi öser vatten med en liten röd plastskopa".

Sedan såg jag henne överlycklig i vit brudklänning, nygift i en trädgård. Solen sken och gräset var grönt, hela hon strålade. Det verkade jättehärligt. Jag trodde mig förstå att hon gift sig utomhus, så jag frågade om det hade hänt nyligen. "Nej", svarade hon, "men det är något som jag går och hoppas på - jag tänker ofta på det. Precis så ska det bli, jag vill inte gifta mig i kyrkan utan i trädgården!".

Efter detta såg jag att hon utbytte något fram och tillbaka med händerna över ett litet bord i ljust träslag, och frågade vad det kunde vara - om hon kanske jobbar med att växla valuta eller något. Det var ett himla utbytande över bordet, såg jag. "Nej, men det måste vara att vi ofta spelar kort, det gör vi över ett sådant litet avlångt bord", svarade hon frankt.

Utöver detta såg jag ett stort och högt gammalt dystert klädskåp av ett mörkt träslag, med två dörrar som öppnades utåt. Jag såg henne tycka illa om det - nästan som att hon var lite rädd för det. När jag berättade att jag kände på mig att hon hade ett mörkt, stort sådant skåp som hon tyckte illa om, berättade hon att hon hade tagit ut hela det där skåpet och bränt upp det, med innehåll och allt, just för att hon tyckt så illa om det.

Jag häpnade över hur mycket jag fått fram på bara några få minuter. Visst är det intressant, detta med intuition? Jag älskar kurskvällarna! Vi tränar även på andra saker, men om dem får jag - kanske - berätta en annan gång. Redan det jag skrivit här ovan är väl för mycket för somliga, som kan tänkas undra om jag även tror på tomten. De flesta är faktiskt ganska fastlåsta i den logiska tanken. Även jag är en väldigt logisk och analytiskt person, men det går alltså att kombinera många olika synsätt om man bara tillåter sig vara öppen för det okända. Det jag berättat idag var det minst spännande som hände sist på kursen, och det är trist att bara fyra kvällar återstår. Fast det kommer en fortsättning till hösten!

---

[SÖK] [Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post] [Rulle 63-innehåll]