Rullande anteckningar
[SÖK bland Rullarna] [Välj Rulle] [Huvudsidan] [Gästboken] [E-post]
Nyfiken
© Eva-Lena B
Las Vegas
Stress
Lyor IV
TV II
"Bad Girls"
Skratta
Foto
Bloggigt
Ovig
Teater
Bönpallen
TV
Sökare
Lyor III
Intuition
Fest
Lyor II
Lyor
Huvudet under armen?
Gun och kackerlackor
Veckovis
Radio i Karlstad
Rädd för rädslan?
Java+CSS
Bokrea II
Bokrea
Las Vegas
...kändes nära, trots att jag aldrig varit där, när showen "Viva Las
Vegas Surprise Party" drog igång på Trägår'n igår kväll. Vi hade väntat oss mer spex och humor, men det stod mest
gästartisten Peter Apelgren från "Rallygänget" för (som kört ett radioprogram jag aldrig lyssnat på), som skötte
mellansnacket. Längst fram på bild 2 syns han på denna sida.
Ibland skrattade jag så jag nästan fick magknip, men mest förvånades jag över hur bra de framförde alla de där gamla klassiska och romantiska amerikanska låtarna. Det svängde ju rejält, och det var snygga kläder och effekter på scenen! Jag hade tänkt se showen lite som en psykologisk studie och trodde inte alls den skulle vara något för mig egentligen, men tji fick jag alltså! Gott om tid fanns också för att sitta och snacka och äta innan showen, och det var trevligt att få träffa A&A igen.
Nere i toalettrummen var det också en typ av show. Medan A och jag stod och tvättade oss, inväntade jag reaktionen från henne när hon skulle upptäcka att det inne på en av damtoaletterna fanns en man, som förde ett samtal med en kvinna ungefär som om de satt vid ett köksbord och pratade om vad de skulle handla till middag. Här befann vi oss i en jättebyggnad, och så hade de trängt in sig på en toalett. Hrm... något romantiskt verkade det ju inte vara. Fast det slog mig att det ju kan ha varit någon med rörelsehinder, så det behövde inte vara konstigt egentligen (även om det fanns en handikapptoalett på entréplanet).
Snart infann sig i alla fall den förväntade reaktionen; A:s haka åkte ner en bit, och hon nickade menande med huvudet åt den aktuella dörren. Fnisset låg precis under ytan. Så kom det då... långdraget och med högt tryck - ljudet från en helt annan toalett. Någon hade tydligen ordentliga väderspänningar. Gissa om det blev svårt att hålla sig för skratt. Vi lyckades bara halvvägs, antingen krälande eller springande upp för trappan, och sedan var det kört. Garvet måste ju ut, precis som luften på en av toaletterna där nere. ;=)
Stress
...är inget man gillar som latmask. Mycket att göra är det på jobbet, så jag fick hoppa över power-yogan igen. :=(
Men jag var åtminstone på spinning igår, och så förbereder vi huset inför visningar och försäljning, genom att röja,
sortera och normal- och grovstäda. Idag fick jag t.ex nästan känslan av att träna yoga medan jag dammsög inuti stommen
i en korgstol. För att få in dammsugarröret i det trånga utrymmet under sittplattan, fick jag trycka ner stolens botten
mot golvet med ena foten, och samtidigt, med den andra foten högt upp på stolsryggen, trycka undan de hårda fjädringarna inuti. Ganska bra balans- och styrketräning, faktiskt, ihop med skurning av handfat, toalett och dörrposter. ;=)
Lyor IV
Snart skriver jag kontrakt för en tvåa på 59 kvm, på 5:e våningen någonstans i Kortedala. Inte precis vad jag hade
hoppats på, men man måste ju bo... jag får ta det som bjuds, helt enkelt, efter ett otal ansökningar om hyresrätter
och budgivningar på tre bostadsrätter. Lustigt nog fick jag nyligen två erbjudanden samtidigt, och under en dryg veckas
tid har jag undrat vilken av dem jag ska välja, om det blir så att jag kan ta vilken jag vill. Båda har olika för-
och nackdelar och jag kunde bara inte komma fram till vad som väger tyngst. "Det kontrakt som erbjuds mig först,
det väljer jag", bestämde jag då.
Men efter några dagar hade jag i tankarna ofta möblerat den ena, men inte den andra - det måste väl betyda något? Och efter "den hemliga kursen", som förra gången slutade närmare halv elva på kvällen, måste jag vänta 25 minuter på bussen hem. Då tänkte jag att det vore bra att bo där det går tätt med vagnar eller bussar, och det gör det inte heller till det andra lägenhetsalternativet, som jag i tankarna inte känt för att möblera. Det är en 5 kvm större men 200 kr billigare lya, där det finns gott om plats för tvättmaskin, och där värmeskåp ingår. Hrm... men nu har jag i alla fall bestämt mig. ;=) Jag hoppas få vara glad åt de goda kommunikationerna mm framöver.
Det negativa med den kommande lägenheten...? Tja, jag hade ju hoppats på ett par andra områden, även om det nu antagligen blir rätt OK ändå. Surast är jag över att inte kunna ha motorcykeln i närheten i eget garage (det kan jag bara drömma om efter flytten), för då blir det inte kört så mycket som möjligt. DET tynger! Och att behöva vara utan tvättmaskin; det finns inte plats för någon! Hur ska jag överleva detta grymma öde? Mindre MC-körning och tvätt av cykelbyxorna för hand efter varje spinningpass! Urk, vad trist! Och tänk bara, att boka och passa (dåliga) tider i tvättstugan.
Hrm... jag är inte så lite bortskämd! Snart måste jag även bege mig till mataffärer för att handla morgonflingorna på egen hand (vad kostar egentligen mjölk nu för tiden?). Fast det borde jag nog hålla tyst med - jag är väldigt bortskämd av min käre sambo. ;=)
Negativt är också att lägenheten är relativt dyr, men det beror på att den är nyrenoverad så det stör ju inte så mycket. Om jag inte retar mig för mycket på tapeterna de valde till vardagsrummet, eller mår illa av limmet under den nylagda sovrumsmattan i marmoleum.
Det positiva är att jag inte får någon insyn där uppe på femte våningen (var det inte en skräckfilm som hette just "Femte våningen", förresten?). Då kan jag träna med hantlar utan att bry mig om ifall grannarna tycker det ser kul ut. ;=) Nej, jag bara skojar. Litegrann. Faktiskt gillar jag inte att bo så att alla ser alla hela tiden. Vet inte varför, men det inskränker väl på frihetskänslan.
Kul blir det också att få en stor inglasad balkong, där jag kan sitta i korgstolen och läsa och spana på hur jalapeño- och basilikaplantorna tar sig. Ja, kanske blir jag lite mer intresserad av att plantera, nu när jag blir av med trädgården... En annan sak jag uppskattar är att få badkar! Det har jag saknat i... herregud, i eeevigheter! Och sist men inte minst, kommer jag att hamna på drägligt avstånd från kompisen som övningskör på MC med mig, så det inte blir helt omöjligt att åka ut på turer då och då. Jag har också erbjudits tillfällig plats i hans garage, så att jag inte behöver oroa mig akut för att det ska hända min MC något. Tja... det blir nog bra, tillslut.
TV II
I min kommande lägenhet ingår kabel-TV i hyran, och det retar mig en aning. Måste fråga om jag får lägre hyra om jag
inte har TV (men den chansen är väl minimal). Å andra sidan blir det kanhända lite mer intressant att se, med fler
kanaler än 1:an, 2:an och 4:an? Än är jag alltså inte riktigt mogen beslutet om TV:ns vara eller inte vara.
Härom kvällen tittade jag på ett inspelat avsnitt av "Förnimmelse av mord", som någon spelat in åt mig från TV 5. Förväntningarna var ganska höga, för jag tycker det är spännande och intressant att man försöker få mediala personer att berätta helt andra sidor av några olösta mord, än dem som visats i tidningarna. På något sätt blir mord om möjligt ännu grymmare, om man tänker på att den mördades själ i efterhand reflekterar över sitt förlorade liv och undrar varför det blev som det blev - hur någon kunde ta sig friheten att beröva ett liv, som hade kunnat bli oerhört komplext, berikande och lärorikt om det fått fortsätta.
Det här avsnittet handlade om en tjej som bara fick bli runt 16 år. Ganska gripande var det, och jag tyckte medierna var duktiga i sitt arbete. Men TV-folket var inte lika duktiga. Gårdinger, som jag har för mig att han heter, berättade t.ex regelbundet mellan de otaliga klippen, med spänd röst och skägget strävande mot kameralinsen, vad vi just fått höra av de båda medierna. Som om vi vore idioter och detta måste bankas in på nytt av någon i närbild som man ser tandköttet på. Ungefär som "Värsta språket", som jag råkade se en gång. *ryser* Eller som med sportkommentatorer alldeles efter ett mål: "Vad hände, kan du berätta om när du dribblade till Pelle och han sparkade över bollen till dig igen och du lade det där fina målet mitt i krysset?". Hrm... TV eller inte? Det är frågan.
"Bad Girls"
Efter en brottsligt stor räkmacka (nääää, det är inte jag som är the bad girl, men visst syndade jag) på 23:e
våningen med utsikt över Korsvägen, kunde jag knappt sitta upprätt på Folkteatern för att se "Bad Girls". Men det blev ändå väldigt lyckat.
Jag rekommenderar det här välregisserade 1½ timme långa spelet med en atmosfär i typisk Oates-anda (Joyce Carol Oates står för manus och Victoria Brattström för regin), även om Caféscenen inte är den bästa för den som vill se varenda liten detalj (om man inte lyckas hitta rätt plats). Den bjuder i alla fall på äkta närvaro, och skådespelarna (från Unga FolkTeatern och FolkTeatern) rör sig även mellan publikraderna.
Jag tyckte alla var väldigt skickliga och lyckades ge rollfigurerna ganska "hela" personligheter. På något sätt fick jag sympatier för dem alla fem, även om de hade sina avigsidor. Lustigt, olustigt, sorgligt och gripande på en gång. Undrar hur vanliga sådana här "fall" är, som historien handlar om... Oates är bra på att skildra olika sociala händelser i sina psykologiska thrillers.
Skratta
... får man när man besöker somliga dagböcker på nätet. Och det behöver man ju i dessa dagar, då mänsklighetens
allra primitivaste sidor återigen blottats, och chansen till världsfred begravts än djupare. Samma primitiva sidor styr
våra cykler på nytt. Så, jag vill tipsa om ett par roliga texter som kontrast till det tunga:
*** LenaM om olika simtyper på badhuset, fredagen den 21/3: kolla här, roligt värre!
*** Susanne om "Hur man än vrider och vänder sig så har man röven bak" - också roligt och tänkvärt, torsdagen den 20/3: kolla här
Foto
Var på en bildvisning av Hans Strand på
YFO härom dagen, och fick se många häftiga naturbilder från
otillgängliga trakter runtom i världen. Det är så härligt att bara sitta och bli matad med den ena fantastiska vyn
efter den andra! :=) Förutom Hans Strands bilder ovan, så kan man njuta av fräcka dito på Steve´s DigiCams "Digital Photo of Today".
På YFO säljer de förresten den svartvita filmen för infrarött ljus, som jag är så nyfiken på att testa. Den kostar runt 160 kronor, och måste laddas i totalt mörker. Ska köpa den när träden börjat bli sådär skirt gröna, för det ger så fina effekter. Hittade typiska exempel här och här.
Ser fram emot den varmare säsongen och många mc- och fotodagar, t.ex i fina bokskogar. De senaste månaderna har jag knappt fotograferat alls. Eller rättare sagt, de senaste åren! Varför inte? Det är ju kul, och nu har jag ju skaffat mig en digitalkamera. Jo, det beror antagligen på att jag är så kräsen. Vinterbilderna i Bildrullen tog t.ex väck den sista inspirationen, eftersom de blev så fula - jag hittade helt enkelt inga roliga motiv vid Delsjön, eftersom vi befann oss på fel sida, där ljuset inte var som jag ville ha det. För en gång skull tog jag bilder utan att vara intresserad av dem, bara för att jag inte hade med mig systemkameran med fysisk film, utan digitalkameran. Men tydligen är jag helt enkelt en person som bara vill ta bilder när det känns helt rätt, även om det inte kostar ett öre att klicka av hur som helst.
Nu kom jag på att det trots allt finns två bilder i digitalkameran som jag inte laddat över till datorn, tagna före det att blomsterjord och krukor nyligen åkte fram. Undrar hur de blev...? Har inga större förhoppningar, men slänger in dem här, så vi får se:
Här slurpar porslinsblommans rötter i sig av vatten, sedan alldeles för länge. Synd att vasen blivit grumlig, annars
hade det kunnat bli en riktigt skarp bild. Men jag gillar ändå färgerna.
Helena Gibson har gjort den här glaskulan som jag tycker är så härlig att se på, och som passar så
bra ihop med den blå krukan i motljus. Tyvärr kommer det inte riktigt fram i bilden.
Bloggigt
Nej, jag ska inte göra som alla andra nyfrälsta svenskar och döpa om Rullen till Bloggen eller liknande. ;=)
Däremot kan jag inte låta bli att kommentera det här med bloggandet, som det tjatas om överallt på den svenska delen
av nätet nu. Barbro är en av oss
som undrar vad som slagit i folk, och som i sitt forum försöker få reda på mer om fenomenet.
Nu har alltså även svenskarna börjat hitta till nättjänsterna som under några år varit så populära hos amerikanerna: de som erbjuder underlag för så kallade "bloggar" (som kommer från det amerikanska "web log"). Den störste bland alla tjänsterna är antagligen blogger.com. Där finns färdiga mallar som gör att man efter registrering och lite inställningar lätt kan skriva inlägg (dagbok, journal eller artiklar) på en egen hemsida. Inbakade taggar möjliggör bland annat automatiskt inkluderande av datum, signatur och bokmärke för varje text, ungefär som i gästböcker men med annan teknik. Samt en arkiveringsfunktion, som fungerar genom att det skapas kopior av texterna i filer som namnges efter datum, beroende på vilken frekvens man ställt in det på (t.ex en gång i veckan eller månaden). Allt sådant kan man förstås göra för hand också, både på bloggertjänster och här i Rullen.
I USA har bloggandet de senaste åren främst bestått av dagboksinlägg, många av dem tillhörande tjejer som skriver om sin vardag, men också en hel del innehållande artiklar om olika större eller mindre världshändelser, från vilka journalisterna hittat fler källor och intervjuoffer i ögonvittnen.
Varför svenskarna nu plötsligt vill försöka göra detta till något annat än vad det varit, vet jag inte...? Grupptryck, kanske? Nu ska tydligen alla dagböcker döpas om till "blog" för att vara inne. Eller så sägs bloggarna vara "sidor som har mycket länkar" (vilket får mig att tänka på hur de flesta hemsidor såg ut under mitten av 90-talet, proppade med länkar och inget eget material förutom texten "under construction"). Så definieras nu det svenska bloggandet för att försöka visa att här sker något nytt och häftigt. Trots att det är ett flera år gammalt fenomen, inte alls skilt från de vanliga svenska journal- eller dagbokssidorna.
Somliga har börjat skriva bloggar bara för att ha en blog, för att skriva om att de skriver en blog, och för att berätta vilka andra som också skriver bloggar. Och så länkar de till varandra.
Nåväl, det viktigaste är väl att kejsarens nya kläder, och glädjen att härma andra, hjälper folk att få inspiration, för jag gillar ju trots allt att läsa alla dessa olika texter på nätet. Åtminstone de som handlar om något, och inte bara fyller ut skärmen. Men, visst är människan en underlig varelse? Hrm... tror nästan jag ska börja kalla henne frog.
Ovig
För två veckor sedan provade jag på power-yoga för första gången, och idag var det dags för den andra. Vi var några
stycken som stod utanför lokalen och väntade på instruktören, som var sen. Någon hade hört att hon var sjuk, och undrade
om de glömt skaffa en ersättare.
Så kom en vitklädd barfotaman emot oss, och en upphetsad stämning spred sig i den lilla gruppen. "Åh, nej", utbrast tjejen närmast mig, "det är han igen! Förra veckan hade jag ont överallt i tre dagar!". Kvinnan bortanför mig böjde sig fram för att se bättre, och när hon insåg att det alltså var samma vikarie som förra gången, stönade hon djupt: "Nää, då får det vara!", och gick för att byta om till vanliga kläder igen.
Det var, som ni förstår, med en viss oro jag trädde in i lokalen. ;=) Man kan ju inte påstå att jag är vig, och den här mannen sades vara ungefär lika rörlig som ett rep, likaväl som han kan snäppa igen som en fällkniv! Kollegan tröstade mig med att han i alla fall har en sprittande lust och kraft, som smittar.
Det blev ett mycket svårare pass än med tjejen som ledde klassen vid mitt förra försök, men det var samtidigt ganska roligt. Vid ett tillfälle efter uppvärmingen skulle man t.ex sitta på golvet och böja in ena foten under/bortom/bakom den andra skinkan, medan den andra foten skulle läggas ovanpå motstående lår, och så skulle man böja kroppen framåt. "Man får passa sig så man inte slår pannan i golvet", sa jag, och till och med läraren skrattade gott. Han hade huvudet ca 5 cm från golvet, medan jag var några dm högre upp. ;=) Ingen större risk för kastmärken i pannan, alltså.
Ställningen som antagligen kommer att kännas av mest i musklerna imorgon var nog när vi stod brett, brett isär med fötterna, med huvudet ner mot golvet. Läraren hade det liggande mot golvytan och såg sig omkring, alldeles avslappnad, medan jag själv verkligen inte kom så långt ner. Kände efter en stund hur benen började darra av utmattning. Man skulle hålla handflatorna mot golvet under fem långsamma och djupa andetag, och sedan skulle hålla runt tårna, också i fem långa andetag. Efter detta skulle man hålla runt vristerna och andas på samma sätt. Jag höll på att avlida av mjölksyra innan dess! Gissa om det kändes på insidan av låren! Testa själva där hemma! :=) Sedan gjorde vi flera övningar med sträckningar och böjningar av benen och armarna, så det var verkligen tufft. Men också roligt!
När vi skulle gå upp i brygga, upptäckte läraren att de ordinarie passen inte innehåller ställningen, för bara hälften av oss klarade av det (några med lite hjälp och efter flera försök). Jag fick inte upp armarna, som var lika spagettisvaga som vanligt. Efter passet rusade läraren iväg för att träna en grupp på en balettskola. Hrm... där är det nog en helt annan klass på eleverna!
Det ska bli intressant att se om det ger resultat att träna yoga bara en gång i veckan och med den ordinarie instruktören, men det känns i alla fall nyttigt. Hoppas jag fortfarande tycker detsamma imorgon...
Teater
...när var jag på en sådan sist? Vad jag minns, så måste det ha varit en lustig uppsättning av Norén för flera år
sedan, med bland andra Eva-Britt Strandberg...? Nåväl, nu ska det snart bli av, i alla fall! Biljetter har köpts till
en föreställning av "Bad girls", efter manus av
Joyce Carol Oates. Hon brukar även skriva bra psykologiska thrillers (t.ex "Dubbelrosen", recenserad under "Övrigt" på
bokavdelningen), under pseudonymen Rosamond Smith. Jag är halvvägs in i
den tjocka historien "Dom där" sedan ett par år eller så, men av någon anledning har den sedan blivit liggande. Vet
inte riktigt varför; den är ju bra. Nu hoppas jag att föreställningen också är det, på Folkteaterns lilla Caféscen.
Bönpallen
Det är ute med Rullen, den har ju sett ut som en dagbok på sistone! Är jag egotrippad eller egotrippad? ;=) Nej, så
ska jag väl inte säga heller, men jag vill ju helst skriva om annat än sådant som jag själv gör! Antagligen är
jag lite tunnelseende just nu, när huset bestämt ska säljas o.s.v.
Och nu kan jag bara inte låta bli att berätta en sak: det var idag årets premiär på bönpallen, på kompisens MC! Häääärligt! Tio plusgrader och strålande sol var det dessutom, så vi var inte ensamma på två hjul. Vid varenda mack stod motorcyklar för att tankas inför nya äventyr.
Undrar om jag får träningsvärk imorgon. Det är nämligen ganska kul att på bönpallen strunta i att hålla i sig med händerna, och bara låta benmusklerna försöka hålla kroppen upprätt i accelerationerna (som ju kan bli rätt kraftiga) och inbromsningarna. Efter några sådana långturer med muskelträning blir det nog lättare på spinningen framöver (som jag tyvärr, liksom power-yogan, fick hoppa över igen, på grund av förkylning). Ser fram emot sommarens MC-resa i Europa, då jag också "bara" ska vara passagerare. Det är väldigt avkopplande även om man samtidigt är aktiv.
TV
På TV visas just nu finalen (tror jag) i den svenska melodifestivaluttagningen, men jag kan inte förmå mig att titta,
trots att jag tänkte göra ett försök. Blir så uttråkad! Musiken är slätstruken och alla bara skojar klämkäckt om Marks
sexuella läggning (för att låtsas att det är legalt nu för tiden, och just därför är det ännu inte särskilt socialt
accepterat). Om inte detta, så handlar det om de andra programledarnas kläder (har provtittat någon gång).
Kan man inte ha tävlingar i melodiös hårdrock också? Då kunde åtminstone musiken förmedla en mer spännande känsla
än uttråkning!
Nu när jag flyttar, funderar jag på att vara helt utan TV. Jag kanske ser fem serieavsnitt per år (med undantag för "24" och "Mordkommissionen" som varit längre), förutom något enstaka avsnitt av en dokumentär eller så. Det är helt enkelt inte värt licenspengar. Men jag kanske får en lägenhet där kabel-TV ingår i hyran? I så fall kan det vara intressant att se vad de olika kanalerna har att erbjuda. Har inte haft några av dem sedan början av 80-talet.
Det här med att vara utan TV känns som ett stort beslut, även om jag sedan flera år tittar väldigt sällan. Det är när det kommer något riktigt intressant som jag skulle sakna TV, eftersom jag väljer program med omsorg - och de flesta dagarna i veckan inte ens läser tablåerna. Kanske blir jag alltså besviken över att inte ha TV fem gånger per år. Inte så farligt, väl?
Eller misstar jag mig? Jag ska ju bli singel, och känner redan hur mycket jag kommer att sakna sambon! Hrm... Det har i alla fall med livsstil att göra. Jag vill gärna komma igång med nya eller fler kreativa saker, om jag blir uttråkad i min ensamhet emellanåt. Det är nog lätt att fastna i ett bekvämt och avkopplande tidsslöseri, liksom, om man har TV (och dator) som en nödutgång vid uttråkning och ensamhet.
Datorn, som jag dock aldrig skulle göra mig av med, är flera hundra gånger farligare för min önskade kreativa livvstil än TV:n, men jag får åtminstone utlopp för skrivklådan här. ;=) Ska nog försöka tidsbegränsa mig vid datorn också. Inte minst nu, medan vi måste rensa, städa och förbereda inför försäljningen av huset och flyttningarna. Det är på riktigt detta händer, även om det fortfarande känns overkligt. Jag sitter t.ex vid datorn istället för att plocka ner kartonger med gamla böcker som ska slängas från vinden. Hrm... var var jag nu? Jo, TV eller ej? Jag funderar (här vid datorn) vidare på hur mitt liv ska komma att se ut. Under tiden går väl livet vidare... och det man skjuter upp rullas till ett allt större nystan av stress som ändå måste göras på slutet. Puh! Tror jag slår mig ner vid TV:n en stund, med dagens tidning.
Sökare
Undrar vad folk tänker och tycker om den här sidan egentligen! Jag menar... här skriver jag om intuition och annat
flummigt, medan somliga rationella människor hittar hit via sökmotorer med termer som "snopp + bild", "cp-skadad",
"kissade ner sig" eller "håriga tjejer". Men som tur är hittar väldigt många just det som eftersöks också. Sökmotorerna
tycks nämligen extremt snabba nu för tiden. Två dagar efter det att jag haft ett ämne uppe här i Rullen, hamnar den
ofta bland de första när man söker på ordet. Åtminstone så imponerar det på mig, nu när vi har sådana enorma mängder
webbplatser bara i Sverige.
Lyor III
Den där fina bostadsrätten på två rum och kök har jag tackat nej till, sedan den gått upp med 35.000 kr (det blev
något som liknade budgivning). När den var ett fynd ville jag verkligen ha den, men nu när den går för "normalpris"
och har passerat min psykologiska gräns för köpglädje, kan jag lika gärna försöka hitta en hyresrätt
istället. Frågan är bara om hyresvärdarna tycker likadant. Hrm... sambon verkar i alla fall bli med bostadsrätt redan
den 1/5, så nu ska vi försöka sälja huset så snart som möjligt. Ikväll kommer en mäklare för att ge oss det
ungefärliga värdet för kommande spekulanter. Intressant. Kanske kan jag få hyra garaget och bo med MC:n ett tag, tills
jag hittar något eget.
På tal om MC, förresten, så skulle jag egentligen ha följt med på kompisens hoj till jobbet idag (som "modifierats" lite under vintern och låter helt annorlunda än i fjol). Men när det var dags att åka vid halv åtta-tiden, visade termometern drygt två minusgrader, så det blev aldrig något av det. Kanske till helgen istället - och jag måste damma hjälmen!
Intuition
...var det inte längesedan jag skrev om sist, men det är så intressant (tycker åtminstone jag själv) att det får bli
lite till av den varan idag. Kan nämligen inte låta bli att avslöja att det i "den hemliga kursen" ingår träning av
intuitionen, och under andra kurstillfället blev det riktigt spännande.
Läraren hade med sig en påse fylld med tygband i alla tänkbara färger. De var även olika till form och kvalitet. Smala, breda, långa, korta, med eller utan guldkant, skrynkliga eller släta, kanske sträva på ena sidan eller helt silkeslena osv. Kort sagt: en hög full med hjälpmedel för att (bland annat) plocka fram intuitionen.
Nej, naturligtvis trodde jag inte alls på det - jag är ju en äkta skeptiker. Men så kom vi igång med träningen, och jag blev alltmer förvånad. Var och en fick "läsa av" en annan person intuitivt, genom att titta och känna på fyra band som den som skulle "analyseras" hade dragit ur påsen. Det visade sig att vi alla kunde säga en hel del unika och personliga saker, utan att egentligen veta ett dugg. Under kursens allra första minuter hade vi avråtts från att prata om privata saker, just för att vara neutrala så långt det är möjligt.
Jag kände alltså bara igen tjejen jag skulle avläsa till utseendet. När det var min tur satt jag med hennes band i knät, och tog upp det första i handen. Det var brett, långt och beige-rosa. Silkeslent på ena sidan och lite strävare på den andra. "Nää, vad gör jag egentligen här?", tänkte jag, och kände mig dum. Som det svarta fåret i ett sällskap där jag inte hörde hemma. De som provat före mig hade ju lyckats så bra.
Men så kom ändå en känsla, eller vad jag ska kalla det, till mig. Det där bandet var ju som en känslig hud. Hrm... vad kan det betyda, frågade jag mig, och då kom svaret i mitt inre att tjejen har ett enormt intresse för att försöka analysera andra människors inre. Hon är inte så intresserad av vad de gör och säger, utan vill liksom in under huden på dem och förstå deras själar. "Det kan nog bli lite för mycket av den varan", berättade jag som avslutning om det där beige-rosa bandet. Jag flinade lite generat över min gissning. Tjejen log brett.
Nästa band var smalt, kort och grönt, och efter några sekunder visade det mig en grupp människor. "Du gör regelbundet något ihop med en grupp människor, och tycker det är jättekul. Det är inte någon idrott, utan mer en fritidsaktivitet. Men något fysiskt aktivt är det i alla fall!". Tjejen fortsatte att le, och jag skakade på huvudet åt mig själv medan jag plockade upp nästa band.
Det var smalt och ljust rosa. Av någon anledning kom ordet "utbildning" - och jag fick för mig att det fanns en hel del av dem! "Du har en hel massa kurser och utbildningar bakom dig. Du använder dem inte i detalj, men de fungerar bra som en bas", sa jag.
Det fjärde och sista bandet var himmelsblått, smalt och kort. Jag kände att här fanns en begränsad frihet, som hon längtade efter, och berättade att jag tror hon vill försöka komma iväg lite mer och koppla av i annan miljö, gärna i ensamhet.
Den ena aha-upplevelsen efter den andra slog mig när hon gav feedback på mina "gissningar":
Jo, det är så att hennes största passion faktiskt är att "gå in under huden på folk". Och det i tid och otid; några har sagt till henne (med glimten i ögat), så hon ska försöka skärpa sig och inte vara så ihärdig med detta att försöka analysera andra. Vad gäller aktiviteten som inte är någon sport, som hon gör ihop med en grupp människor, så är det gammeldans! Det gillar hon skarpt! :=D Träffande, va? Sedan berättade hon att hon är en riktig långtidsstudent, som bland annat läst sju år på universitetet! Och så har hon ett behov av att få komma iväg och släppa loss lite. Gärna i ensamhet. Men, tillfällena blir tyvärr inte så många.
Tja... jag är faktiskt väldigt nöjd, och tror mig inte längre vara det svarta fåret. Tvärtom ska det bli väldigt spännande i fortsättningen också, på min "hemliga kurs". ;=)
På tal om spänning, så har jag förresten uppdaterat bokavdelningen med en recension av Paulo Coelhos omtyckta roman "Alkemisten".
Fest
...kan ju vara kul, men jag tror inte jag ska gå på fler allmänna sådana. Har liksom tröttnat på konceptet.
Nu senast kände jag mig hängig och trött i förkylning, så jag kunde lika gärna gå på festen som att sitta hemma och
koppla av, men det var nog, som sagt, sista gången. Trots trevliga bordsgrannar.
Många gillar att äta gott, och det får man ofta på allmänna fester. Om man inte är vegetarian, alltså. Italiensk buffé åt de andra - en bit bröd, ost och tomat till mig. Syndade även med tre musslor. ;=) Fast inte gjorde det mig något, jag var inte så hungrig. Samma dag hade vi varit på pizzerian, och haft fredagsmys med kaffebröd.
Rött vin, apelsinlikör, kaffe och konjak, till levande musik och låtgissningar. Och sång vid bordet, armbåge i armbåge, och applåder. Jo, visst kan det bli trevligt, men samtidigt ganska förutsägbart. För att gunga vid bordet - hur kul är det? Min sångröst är dessutom falskare än vilken snaps som helst.
Vad pratar de om, där vid sidan av? Skidåkning? Nej, jag har aldrig åkt skidor, och inte heller lockar juniorlagspel i handboll. Om man inte känner varandra blir det sällan spännande utan beröringspunkter. Och sådana dyker sällan upp om man inte heller dansar. ;=) Hu, vilken tråkmåns jag är!!!
Det är en fördel att vara allmänbildad, och ha ett gott minne. Själv har jag bara nackdelar. Av någon anledning är jag dessutom blyg när det handlar om det privata, medan jag kan vara ganska framfusig angående sådant utanför mig själv som jag brinner för. På allmänna fester pratar nästan alla om sig själva, och det på ett ganska artigt och uttråkande sätt. Nu tackar jag nej till kommande allmänna fester. Men jag ser fram emot mer småprat och diskussioner i mindre grupper, där man har något gemensamt. Eller rättare sagt - där jag hittar något intressant för mig och även kan tillföra något.
Lyor II
Jag och en annan kvinna tittade samtidigt på den större tvåan som jag väldigt gärna vill köpa, i torsdags. Vi höll
med varandra om att den är fin, och att läget verkar lugnt och trevligt, på vägen ut. Hon kollar prisläget lite här
och var i området, och är ute efter "något större", sa hon, men jag fick inget grepp om ifall just den här lägenheten
tillhör kategorin större. Hoppas hon inte är seriöst intresserad denna gång heller!
Mäklaren ringde i fredags och sa att det bara är hon och jag som nappat på lägenheten för tillfället, och frågade om jag är beredd att höja mitt bud om det skulle behövas. "Nja, det vet jag inte, priset ingår ju i mitt intresse för lägenheten. Vad har den andra spekulanten sagt, har hon hört av sig efter visningen?" Det hade hon inte. Tydligen ville mäklaren att jag skulle bjuda över mig själv??? "Jag inväntar hennes besked, ifall hon fortfarande är intresserad", meddelade jag. Jubelidiot har jag ju inte blivit än...
Så ringde han igår igen: "Hon ska lämna besked på måndag morgon, jag hör av mig så fort jag vet mer". Nu går jag alltså i väntans tider. Antagligen har hon nu fått uppgiften att bjuda över mig, så det var ju bra att jag fick prata med mäklaren före henne. Håller ni tummarna på att lyan blir min för ursprungspriset? Då får jag kanske även råd att köpa en ny symaskin (förutom tvättmaskin)! :=) Är så sugen på att inreda, sy gardiner och stå i!
Måste kolla upp en hel del om bostadsrättsföreningen före det att en affär eventuellt blir av, också, för den delen, så även om den andra kvinnan tackar nej är det inte helt säkert att jag köper lägenheten.
Lyor
Idag (isch, det börjar ju nästan likna en dagbok här i Rullen!) har jag varit och tittat på två insatslägenheter.
Den första var en etta på 42 kvm. Helt OK, förutom att den behöver målas om för att passa min smak. Den har
väldigt bra planlösning, och kändes lite större än den är (fast garderobs- och förvaringsutrymmet är desto mindre).
Likadant var det med den lilla tvåan jag tittade på igår.
När jag nu stod i en främmande liten lägenhet för andra gången och såg mig omkring, kände jag det som dagen före. Ägaren har satt en lite för stor prägel på allting; för mycket färg. Fast det går ju att fixa till ganska lätt. Och så tänkte jag ännu en gång på att jag ju ska slänga ut nästan allt jag äger och har - jag behöver inte så mycket plats framöver. Försökte liksom peppa mig själv med hur mysiga små bostäder kan vara - och hur nära jobbet det var här. Det kan bli ganska billigt i en minilya också (fast tyvärr är det knappast prisvärt någonstans längre).
Jo, jag är intresserad, sa jag till mäklaren, och viftade bort den omedvetna oron för att drabbas av cellskräck.
Så kom jag in i dagens andra lägenhet, och då visade sig alla omedvetna tvivel i all sin tydlighet: jag skulle inte klara av att bo i en liten minilya! Herregud! Hade jag verkligen anmält mig som intresserad? HÄR kändes det däremot helt rätt - för nu visste jag säkert hur ett "ja" från hjärtat känns! Den här större tvåan ligger inte på gångavstånd från jobbet, men ändå nära. Det stod nästan mitt namn på dörren! Perfekt! Ett riktigt fynd, verkligen prisvärt! Inglasad balkong med värme, gränsande mot ett grönområde, och ingen insyn. Plats för en liten tvättmaskin i det helkaklade och nyrenoverade duschrummet, och fräscht och fint överallt. Den nuvarande ägaren har verkligen skött om inredningen och gjort det ännu finare under sin tid där.
Typiskt! Nu när jag har förkylningen väntande i skallen (den har inte riktigt brutit ut än, jag äter sådana där "Echinard" eller vad de heter), och jag behöver få sova någorlunda inatt, kommer jag naturligtvis att ligga och möblera den där lägenheten virtuellt! Grrrr! ;=) Håller ni tummarna för att jag får den? För att den inte blir för dyr? Och att jag orkar gå på festen på jobbet imorgon? Nåväl... får väl se hur det blir med allting. Det som sker, det sker, även om jag inte har ett smack som ser trevligt ut att ta på mig, t.ex. ;=) Har nog smittats av andan i boken jag läser; "Alkemisten".
Huvudet under armen?
Kan informera er om att jag är helt säker på åtminstone en sak: imorgon blir jag varse muskler och leder jag inte visste
att jag hade. Idag var det nämligen premiär för power-yoga. Haha! Herregud! Kan inte beskrivas, det måste bara ses!
Det kom åtminstone inte instormande några uniformerade personer från Räddningstjänsten, vilket man nog får vara glad för.
Som man antagligen såg ut. ;=)
Instruktören tycktes vig som ett nystan, medan en annan kände sig som... ja, som vad då? Antagligen både som ett frågetecken (hur skulle jag hinna med alla konstiga rörelser?) och som ett utropstecken (gud, vad stel och orörlig jag är, det har jag inte tänkt så mycket på tidigare). Men jag tror det är väldigt nyttigt för hela kroppen, faktiskt. På en gång var det både avkopplande och jobbigt. Och svårt och enkelt. Hrm... mysko. Men, jag får väl erkänna att det aldrig blev fullt så här avancerat idag. ;=)
Gun och kackerlackor
En kollega sa att hennes mamma har namnsdag idag, eftersom hon heter Gunborg. "Det heter min mamma också", sa jag,
och kom på att jag glömt gratulera. Nu är det kväll och fortfarande har jag inte ringt... det är nog redan för sent.
Namnet Gunborg (fast hon kallas Gun) är nog ganska ovanligt...? Praktiskt var det hur som helst den gången hon var utomlands med några väninnor, och visade sig vara modigast av dem allihop när det gällde att slå ihjäl kackerlackor som trängde sig in på hotellrummet. Det gick visst av bara farten med en sko. Efter det blev hon kallad "Shoe-Gun" (om ni minns den gamla klassiska filmen med liknande namn). ;=)
Tur att vi inte har så stora (eller så många heller, för den delen) kackerlackor här i landet. Jag minns en gång i Grekland, när vi satt några stycken på en uteservering och hade ätit och druckit gott, och jag tillslut behövde gå på toaletten; det mycket torftiga och max 1 kvm stora skyffet. Mitt på golvet velade ett par enorma kackerlackor omkring, såg jag när jag gjorde ett första försök. Det var nu närapå att jag kissade ner mig - men hellre en buske än det där kyffet i alla fall, tänkte jag, och letade med blicken efter något skrymmande naturfenomen, utan att lyckas. Här var vi fångar i ett större restaurangstråk. Satte mig vid bordet igen för att fundera, sådär IQ-lös i halv panik. Kompisen kunde inte hålla sig, utan gick in och stängde dörren om sig. "Vad strongt gjort av dig", sa jag till henne när hon kom tillbaka. "Ja, fy sjutton, om de hade kunnat flyga hade jag aldrig vågat gå på den där toan!". Hrm... jag frågade personalen om de kunde hjälpa till, och de kom undsättande med en exotisk träskodans, samtidigt som kompisen fick veta att kackerlackor visst kan flyga. Oj, vad blek hon blev!
Veckovis
I veckan har jag fullt upp, liksom nya rutiner för ett nyttigare liv ska inrättas. Allting gör mig förhoppningsvis en
smula visare: 1 kväll spinning, 1 lunch med power-yoga, 1 kväll med terrängpromenad, 2 lägenhetsvisningar (pyttesmå insatslyor i närheten av jobbet, som jag är lite nyfiken på. Hyresrätterna verkar aldrig tillfalla "vanligt folk"?),
och premiären på en 12-veckors kvällskurs, som är en riktig hemlis. Hehe! Men, först och främst måste jag som vanligt koncentrera mig på jobbet. Och på att försöka komma i säng i tid, vilket sällan lyckas. Tror faktiskt att jag ska ta
och hänga upp tvätten nu, och lägga mig att läsa ur "Alkemisten". Då kan jag släcka vid midnatt. Ha en fortsatt bra vecka.
Radio i Karlstad
På "Radio City" i Karlstad praktiserar dottern numera, och det
verkar gå väldigt bra. Hon har sedan hon började, för tre veckor sedan var det väl, fått göra både det ena och det
andra på egen hand, och trivs som fisken i vattnet. Både med tekniken, det kreativa och människorna på arbetsplatsen.
Att kommunikation är hennes grej visste jag redan när hon var liten, och ännu mer säker blev jag när jag ställt
hennes kinesiska horoskop, där vatten är det dominanta elementet. ;=) Håller tummarna på att hon får fast radiojobb
efter utbildningens slut i september!
Jag såg fram emot att få gå en rask timmeslång promenad i terräng efter jobbet, men så kom en bråttom-bråttom grej ivägen - som skulle iväg: tre kilo ritningar att kopiera och färgmärka ändringarna på, vilket betydde ett antal timmars pappersvändande. Alla i mitt rum jobbade till sju, så jag slapp känna mig ensam, men sedan var jag inte så värst sugen på att gå i skogen. Det var förresten ganska svart ute vid det laget också.
Dottern har kommit på besök nu, så vi ska slappa och umgås och sådär, förutom lite andra aktiviteter under helgen. Komma i form får jag börja göra nästa vecka.
Rädd för rädslan?
Flyktig tanke på bussen:
Den som är rädd, och alltså är rädd för att vara just rädd, råkar alltid på massor av skrämmande saker att bli rädd för.
Men den som inte är rädd av sig, råkar sällan ut för känslan. Rädsla - en farlighet i sig. Detta är ju naturligt
i och för sig, och jag har tagit upp det förut i resonemang som att den som är modig av sig i själva verket inte alls
är modig (Göran Kropp, t.ex, hade ju ett naturligt behov av äventyr, och var nog inte särskilt modig - han hade väl
mest roligt eller fick utlopp för sin tävlingsinstinkt).
Nej, denna gång kom jag mer att tänka på att den som är född till att avsky farliga saker tyvärr tvingas uppleva just farliga saker, och det mest varje dag. Den som är rädd lockar t.ex de fega mobbarna till sig, medan den som inte är rädd sällan blir mobbad (därför att mobbarna är just fega). Visst är det lite intressant, ändå, att om man kan bli av med sin rädsla så försvinner mycket av det farliga automatisk - det som faktiskt är farligt.
Sådär måste jag själv börja tänka när jag ska börja träna garagevändningar igen. ;=) För om jag inte är rädd, spänner jag mig inte, och allt går mycket lättare helt automatiskt. Den farliga risken att falla är därmed borta. Ja, ja... tänk vad lätt allting kan tyckas, i teorin!
Java+CSS
Någon som vet hur man trycker in ett javascript av typen "src=..." på en sådan här sida som Rullen (med enkelt CSS),
utan att NN kraschar? Det tycks inte spela någon roll var jag placerar det - NN verkar vilja ha en definition av
scriptet i CSS-format innan det accepteras.
Bokrea II
Jag är verkligen ingen snabbläsare när det gäller romaner, utan vill smaka ordentligt på varje mening och lyssna till melodin. Dessutom läser jag oftast bara böcker någon gång i veckan, om ens det, förutom korta stunder vid frukosten.
Vet inte varför. Datorn stjäl antagligen för mycket av tiden när jag är hemma. Men om jag råkar fastna i en väldigt
bra bok, blir det mycket mer intensivt.
Nu finns här nog olästa böcker som räcker året ut, om inte ännu längre! För inte blev det någon fotobok idag, men väl några andra godbitar. T.ex ett svensk-franskt / fransk-svenskt lexikon i fickformat, med grammatik och palör, för bara 25 kronor. Vilket jag i och för sig inte kommer att sträckläsa. ;=) Usch, jag måste se till att komma igång med franskaträningen igen/ordentligt, för som vanligt har jag låtit projektet dö ut. Jag vill ju lära mig franska, men var är den goda karaktären? De flesta nyheter jag provar på varar visst inte så länge när det väl har blivit vardag av det. Lättja, säger jag bara!
På tal om nya grejor, så har en kollega frestat mig att börja träna power-yoga! Det verkar jättenyttigt. Om en vecka tänkte jag premiären ska bli av. Under en timme håller man sig (efter andningsövningar och uppvärming) tydligen stilla eller stretchar i olika ställningar i 2½-minuterspass, vilket tränar kroppens alla muskler och leder, och säkert även skelettet. Nu när jag just kommit igång med spinningen efter fotskadorna och stressen på jobbet, blir det väl perfekt att varva den med power-yoga och raska promenader i terräng. Det ska bli härligt att få komma i form igen! Förresten, är det någon läsare som provat core? Jag är lite nyfiken på det och undrar om det kanske finns instruktionsböcker... är det ungefär som power-yoga, tro?
Fast det var ju det här med böcker jag var inne på... för den som är intresserad (kan det vara någon enstaka själ?)... Jo, det blev Marianne Fredrikssons "Simon och ekarna" och "Anna, Hanna och Johanna". Jag har läst några romaner av henne tidigare, och tycker om blandningen av närhet, mystik och bilder, liksom psykologin och det mogna. Hon är svår att beskriva, på något sätt. Och så kräver hon lite av mig när jag läser, det känns som om hon nyper mig i armen under tiden. Finns det fler som tycker hon är "speciell"? Jag skulle inte orka med att läsa hennes historier alltför tätt efter varandra, men de är som sagt dyrbara på något sätt. Underligt...
En annan bok är Tracy Chevaliers "Flicka med pärlörhänge", som jag är nyfiken på därför att författarinnan själv varit så nyfiken. När hon såg Vermeers målning "Flicka med turban", som beskrivits som den holländska Mona Lisa, undrade hon hur historien bakom tavlan såg ut - vilket förhållande hade hon till konstnären, t.ex? Och vem var hon egentligen? Det ska bli intressant att läsa hur hon tänker sig det hela.
Imre Kertész har som väl alla vet berättat om mardrömmarna i Auschwitz, och jag hittade ett pocketexemplar av "Mannen utan öde" för endast 29 kr, som ju är lika gripande som det med de finaste pärmar.
Deepak Chopra är en välkänd läkare som tydligen förändrat livet för miljontals människor, då han förenar västerländsk medicin med österländsk läkekonst, som han tagit upp i böcker. I "Ljusets herrar" som jag köpte idag, har han kommit ut med en thriller om det goda mot det onda. Jag har aldrig läst något av honom, men förstått att han är riktigt "kult", så det ska bli spännande att se vad han bjuder på här, även om det kanske skiljer sig från hans vanliga genre.
Förutom alla nya böcker, har jag flera gamla olästa dito som väntar i bokhyllan. En som passar varje humör; smaken skiftar ju från dag till dag. Kul, här ska läsas! :=) Fast nu har jag suttit här vid datorn så länge... det är nog bäst att släcka direkt jag lagt huvudet på kudden sedan... Godnatt!
Bokrea
Minns att Joy Fieldings roman "Missing Pieces" var både jätterolig och mycket spännande, när jag fick vara med om
att Kate, den duktiga och seriösa tonårsmamman, försökte göra det bästa av att hennes betydligt vildare 36-åriga lillasyster Jo Lynn, som vi för enkelhetens skull kunde kalla super-Barbie, föll pladask för en okänd psykopat, som
stod åtalad för en serie kvinnomord. Hon fick mani på att visa upp sig för honom i rättssalen och bodde tillslut nästan
där. Det hela utvecklade sig förstås till en ruggig thriller.
Jag läste den på amerikanska. När jag senare fick syn på "Hämndens offer" (en annan bok, och översatt till svenska) dök jag in i handlingen med stora förhoppningar. Men besvikelsen blev stor: jag vet inte om hela historien och stilen var alltigenom dålig, men den kändes fruktansvärt billig. Kanske berodde det mest på den hemska översättningen, men sedan dess har jag i alla fall inte läst något mer av henne.
Idag kunde jag dock inte hålla mig från att köpa en pocket (de hade 20% rabatt på PocketShop) som kommit ut på svenska: "När skymningen faller". Det är en thriller inbyggd i en litterär såpa, om fyra gifta kvinnor i 30-årsåldern som bor grannar med varandra och börjar umgås flitigt. Ond och bråd död ska som vanligt ingå i smeten. ;=) Vi får väl se hur den ska smaka.
Jag köpte samtidigt Bruno K. Öijers "Trilogin", som innehåller de tre diktsamlingarna "Medan giftet verkar", "Det förlorade ordet" och "Dimman av allt". I flera år har jag velat köpa något av honom, men inte förrän nu, när det blev i pocket, kände jag det prisvärt nog. Poesi, om än rivigt skicklig, är alldeles för dyrt i inbunden form. Jag hade köpt mycket mer sådant om det kommit ut i pocket som nu (för det är väl sällan det händer?). Frågan är om författarna inte hade tjänat på det också...?
På Akademibokhandeln strövade jag mellan hyllorna i sakta mak en stund, men det var fruktansvärt mycket folk (hrm... ändå faktiskt bara två före mig i kön!). Jag tror att någon försökte gräva sig ner i min lilla axelremsväska, för plötsligt var den liksom halvöppen samtidigt som jag blev halvt medveten om att det hände något. I sista stund drog jag igen den ordentligt, och någon skuggfigur försvann i trängseln bakom mig. Jag iddes inte ens kolla efter, för allting fanns kvar och det var bara en föreställning jag plötsligt fått. Ibland är det visst bra att ha tryckt ner en ihop- och dubbelvikt "Metro" som ett skruvstäd - allting måste ju dras ut med tång! ;=) Två böcker valdes hur som helst spontant ut bland de många titlarna, jag har inte tittat i någon katalog än. Ikväll kan den ju få funka som sömnpiller, och kanske gör jag en ny raid i trängseln imorgon.
Den ena av de två inbundna böckerna för 99 kronor styck som jag kom hem med idag, var "Konsten att lyssna" av Erich Fromm. Den handlar om den psykoanalytiska processen, och vad som sker mellan analytiker och patient. Fråga mig inte varför jag valde just den. Hrm... undrar om någon tar åt sig nu? He-he! Nej, nu ska vi vara snälla. ;=) Jag är helt enkelt intresserad av hur kommunikation egentligen fungerar, och vad som händer när man verkligen lyssnar till varandra. Den andra boken var "Sekelskiften" av John Chrispinsson. Det ska vara en krönika om sex, makt och pengar - hur vårt samhälle såg ut under sekelskiftena 1300-1900. En lättläst och mycket intressant bok, verkar det som. Jag gillar att köpa facklitteratur etc i inbunden form, medan jag hellre väljer skönlitteratur i det billigare pocketformatet, för de sistnämnda sparar jag oftast inte på. Hoppas jag hittar någon vacker och prisvärd fotobok imorgon.
[SÖK]
[Välj Rulle] [Huvudsidan]
[Gästboken] [E-post]
[Rulle 61-innehåll]