2006-12-20
Apropå andar på bild, efter att ha fått ett par foton mailade till mig från skräckslagna fotografer. Bilden nedan kommer från en tjej som ensam i rummet tog ett par bilder på sitt hår för att sedan upptäcka det lilla ansiktet över sin ena axel. Där fanns ingen bild på väggen bakom som skulle kunna ge den här effekten.



Använder man blixt och kör med kort slutartid kan det hända att man fångar en ande på bild. De vibrerar ju så snabbt att vi inte hinner uppfatta dem med blotta ögat, om de inte medvetet saktar ner sin vanliga frekvens och materialiserar sig. Det är då vi ser "spöken" i form av skuggor, genomskinliga gestalter eller - i sällsynta fall - lika tydligt som om de vore av kött och blod.

Vanligast är att vilsna själar som ännu inte vågat eller hittat det andliga ljuset materialiserar sig, eftersom de ännu inte stigit tillräckligt i frekvens för att förena sig med ljuset. De är mer intresserade av att verka i vår fysiska värld eftersom de av känslomässiga anledningar är jordbundna.

Jag har märkt att man ser högre frekvenser i periferin än man ser genom att direkt studera något. Den del av ögat som man ser klart med uppfattar alltså inte lika höga frekvenser som ögats periferiseende. Det beror antagligen på att vi är konstruerade för att upptäcka förändringar i periferin (vilket vi får lära oss i körskolan) medan vi ser detaljer med den fokuserade blicken.

Förmodligen är det därför många tycker sig se spöken i ögonvrån, som sedan försvinner när de tittar dit. Testa gärna ditt frekvenssende genom att dra ner frekvensen till 50 Hz för datorskärmen. Titta rakt på skärmen och lägg märke till hur tydligt du uppfattar bilduppdateringarna (frekvensen). Titta sedan cirka 70-80 grader åt ena sidan och lägg märke till hur mycket mer skärmen nu tycks flimra i periferin jämfört med när du tittade rakt på den.

Man kan fotografera en snurrande fläkt med olika slutartider och se hur mycket som framkommer av fläktbladen, för att lättare förstå hur lite våra ögon egentligen uppfattar av de ännu högre frekvenserna som andevärlden svänger i.

I andevärlden kan många av de intelligenta energierna forma sig lite som de vill när de materialiserar sig, eftersom de ju inte är bundna till egen materia som hänger ihop genom fysiska eller kemiska spjälkningar. Eller hur man nu ska uttrycka det.

Många andar verkar i alla fall börja med att komprimera sin själ till ett mer kompakt område istället för att sprida ut sig som de brukar, och så skapar de en ljusboll gjord av energi omkring sig. I alla fall ser det så ut; väldigt många människor har med egna ögon sett ljusbollar med tydliga figurer eller bara blurr inuti. Innan de där bollarna har hunnit bli synliga för våra ögon kan de uppfattas genom en kamera som tar bilder med kort slutartid.

Det är inget farligt om man får syn på energier från andevärlden eller råkar fånga något på bild. Man bara råkar se det, helt enkelt. Ibland kan de aktivt vilja att man ser dem för att man ska stanna upp i tillvaron och förstå att vi alla är en del av andevärlden. Vi människor lever på själsnivå också i sådana energier.

Ett starkt intresse för andevärlden kan hos en del göra att de ser något som de gärna hade velat se, trots att där faktiskt inte finns något.

Exempelvis tre ansikten med ögonbryn och allt i det mörkaste området i bilden intill, som är tagen med en mobilkamera. Jag har ljusat upp och även förstorat den i ett avancerat bildbehandlingsprogram för att försöka se detsamma som fotografen, men utan att lyckas.

Det har egentligen ingen betydelse om där finns ansikten i bilden eller ej. Andevärlden lever omkring oss precis hela tiden ändå, oberoende av om vi ser dem.

Om du känner att du vill tycka till om det här, får du gärna maila.

TILL FÖREGÅENDE TEXT (Psykometri)

Upp!