2006-08-24
Apropå andligt arbete och religion, som jag fick ett mail om. Det var formulerat ungefär så här:

"Har precis läst en bok av Sylvia Browne där hon verkar hävda att man som medium talar genom gud. Jag är ateist men visst tror jag på religioner och deras innebörd, men har själv alltid haft föreställningen av att tro på mig själv. Hur går detta ihop? MÅSTE det verkligen vara så? Sylvia Browne nämner också mörka och ljusa sidor. De mörka sidorna verkar vara de som förnekar Gud eller inte tar emot hans kärlek. Därmed blir jag mörk? Har kristendomen verkligen något med det mediala planet att göra?"

Det där med hur man ser på mediumskapet relaterat till religion varierar från person till person. Själv är jag inte religiös. Men jag säger inte att det inte finns någon gud. Jag lämnar det helt enkelt öppet. Kanske finns det en högsta fristående energiform med större makt än övriga energiformer, vem vet?

Jag tror (om jag nu måste tro någonting) inte att något medium energimässigt har direktkontakt med gud, eftersom det antagligen skulle kräva en oerhört hög vibration i den fysiska kroppen. Organen skulle inte må så bra av det. Men det är som sagt bara en spekulation från min sida.

Vi människor kommunicerar genom och med energier som ligger högre än våra fysiska frekvenser. Vi har alltid en högre kommunikation oss emellan samtidigt som vi kommunicerar på det medvetna planet, eller telepatiskt när vi tänker på varandra. Men det är bara begränsat högre frekvenser än våra egna som vi kan nå.

Jag har en andlig guide som är en 2,5 meter lång ljusvarelse som aldrig har levt på jorden. Det är alltså ingen avliden människa. Jag uppfattar det som att det finns intelligenser på väldigt många frekvenser och att alla har olika inriktningar.

Dock har jag inte lyckats få någon uppfattning om ifall det finns en enskild gud eller ej. Tänk om det är så att vi alla tillsammans bildar en total helhet på ett högre plan, en samlad energi som man kan kalla gud? Om vi samlas till goda handlingar, känslor och tankar kanske vi förändrar världen? Bara som ett exempel.

Jag kan tänka mig många varianter på gudsenergier, om man nu behöver en sådan tro. ;=) Ingen av oss människor kan ta in verkligheten så som den egentligen är, i hela sin komplexitet, så många föreställer sig en modell av den i en tro och tänker inte i bredare perspektiv. Det går ju ändå inte att hitta Sanningen.

Jag tycker det är "fel" att undervisa sin omgivning i att det finns en fristående gud, om man inte vet helt säkert att det ligger till så. Kanske har Sylvia Browne upplevt bevis på att gud finns, vad vet jag? Men ett medium kan kommunicera medvetet med en energi som är långt högre än människans utan att veta om hon uppfattar den högsta möjliga livsformens frekvens eller ej. Den intelligens i andevärlden som hon kommunicerar med kanske i sin tur kommunicerar på ett ännu högre plan med en ytterligare energiform som övergår hennes uppfattningsförmåga.

Som medium har man ett ganska stort ansvar, tycker jag, eftersom människor som inte är mediala måste lita till att det vi berättar är ett faktum. Därför brukar jag säga att det jag uttalar mig om är min personliga syn på allting. Så är det även i detta fall. ;=) Det kan hända att jag får gudskraft när jag healar, men jag är inte medveten om källan till den gudomliga energin som jag känner och förmedlar. Den är fantastisk, men kommer den från en fristående gud? Jag vet inte. Jag lämnar det öppet.

Jag behandlar andevärlden som något gudomligt på ett sätt, eftersom jag tycker allt liv på jorden och alla fantastiska andliga energier är underbara och ofattbara på något sätt. Hur livet på jorden och de högre intelligenta energierna än uppkom så är de på något vis gudomliga och ger mig en stark känsla av kärlek till alltet. Så det spelar ingen roll för mig om det finns en gud eller ej. Även om jag tycker det är intressant att filosofera kring hur det kan förhålla sig.

Ljusa och mörka sidor kan jag se som att en del själar är outvecklade. De tar inte vara på sina goda energier (man har ju en fri vilja) utan hänger sig åt att döva sina destruktiva känslor med att överföra dem på andra för att känna att de inte är ensamma om att lida.

Jag tror alltså inte på gott och ont så som i sagovärlden med djävulen och liknande, utan bara att vi har kommit olika långt i vår andliga och personliga utveckling. En del av oss har utvecklats långt på den mediala banan men har inte kommit så långt på det personliga planet, eller tvärtom. När vi dör blir vi inte automatiskt högtstående individer direkt, vi måste fortsätta utveckla oss även där. Både på det andliga och på det personliga planet.

Om du känner att du vill tycka till om det här, får du gärna maila.

TILL FÖREGÅENDE TEXT (Apropå att ta betalt för medialt arbete)

Upp!