Under en privatsittning fungerar jag som en kommunikationslänk till andevärlden. Till 99 % får jag kontakt med den bortgångna personen om jag får ett förnamn (eller exempelvis "morfar") att gå på. Om det funnits en relation av något slag så finns där även en andlig tråd att dra i.

Så gott som alla omkring oss i andevärlden vill vårt allra bästa. De planerar tillsammans med våra andliga vägledare hur de bäst kan hjälpa oss på vår väg i livet. De vill inte alltid ge oss det vi önskar - utan det vi allra mest behöver. De vill oss alltid det allra bästa.

Om vi befinner oss i en situation där vi behöver vägledning, kanske därför att vi inte tar hand om oss ordentligt och riskerar utbrändhet eller vad det nu kan vara, kommer de som finns omkring oss i andevärlden först och främst att släppa fram andliga vägledare som uppmärksammar oss på vissa saker som vi måste förändra för att vi ska må bra. Eller tipsar oss om hur vi kan hitta ny inspiration.

Den bortgångna släktingen eller vännen vill inte slösa bort det här viktiga tillfället för att bara säga "hej på dig, du", när det finns så mycket viktigare saker att förmedla genom en andlig vägledare, eller för all del själva förmedla. De månar verkligen om oss! Förhoppningsvis finns det efter en sådan vägledning tid över för en mer vardaglig själskontakt med den bortgångna person man ville få kontakt med.

Kommunikationen sker alltså på deras villkor, även om allt egentligen bygger på den hänsyn de tar till vad vi behöver och även till våra önskemål. Först och främst vill de få oss att må bra och inspirera oss till att utvecklas på det sätt som är allra bäst för oss själva, och det är ett starkt tecken på villkorslös kärlek!

Ibland kan det istället hända att den vi vill få kontakt med inte kommer till sittningen därför att hon eller han är under utbildning eller har ett viktigt uppdrag. Det kan också vara så att det är för känsligt - att vi fortfarande känner stark ilska eller sorg över att han eller hon har tagit livet av sig, t.ex. Den bortgångna vill i så fall inte uppröra oss i onödan genom en personlig kontakt, men lite senare i livet kan vi försöka igen.

Upp!