 Ett helt år kvar?
|
|
MC-dagboken
14 juli 2002 Denna gång fick jag under en knapp timme ha läraren för mig själv, så det blev svängar för hela pengen. "Prova att göra åttor, så får jag se hur det verkar", sa han till att börja med. Jag försökte följa hans gamla förslag: att sitta upprätt; nästan bakåtlutad, och trycka ner hojen kraftigt inåt, och samtidigt luta överkroppen utåt, och hålla båda armarna alldeles raka när styret föll inåt (det blev lite för mycket att tänka på, kanske?). Men jag vågade inte låta styret falla helt, det kändes lite läskigt. "Du lutar dig inåt i vänstersvängarna, men gör rätt när det går åt höger", sa han. "Jaså?" Det märkte jag inte. Jag måste få hjälp av min privata handledare när jag övar på egen hand sedan, för att veta om jag lutar mig tillräckligt och åt rätt håll. Snacka om dålig kroppsuppfattning! Nu tyckte han att jag skulle strunta i att krypköra, och bara koncentrera mig på att sitta rätt och lägga ner hojen inåt. Jag kunde ha 1:an eller 2:an i. När jag körde på 1:an, med kopplingen indragen lite då och då, tyckte han fortfarande att jag brydde mig för mycket om att det skulle likna garagevändningar. "Vi kan väl se hur bra du är på krypkörning", tyckte han, "så att du får klart för dig en gång för alla om du kan strunta i att jobba med det så länge". Han slängde ut sina handskar på marken en bit ifrån varandra, efter att ha stegat sig fram, och vi pratade en bit bort om hur jag skulle göra. "Om du kör den här sträckan, tio meter, på kortare tid än ca 20 sekunder, så går krypkörningen för fort. Annars är du klart godkänd". Jag slog en blick på handskarna. I den ena skulle just en renhållningsarbetare sticka sin vassa stav och förpassa till soporna. "Hallå! Det är våra handskar, de kan ligga kvar!" (Mannen tvekade, men lät dem sedan motvilligt ligga där, knappast som en fröjd för ögat) Lite skakigt och dant tog jag mig igenom 10 meter så långsamt det gick, men var lite missnöjd eftersom jag spänt mig och det inte gått så bra som jag förväntat mig. "19,75 sekunder tog det. Väldigt bra!", sa läraren. Han noterade visst också att jag stod helt still flera gånger, utan att behöva sätta ner fötterna. Jaha, där ser man. Och så sa han att när jag väl ska börja träna svängar i krypkörning - riktiga garagevändningar - måste jag ge grundgas för att få hjälp att hålla cykeln uppe. Annars är det visst lätt att välta. Hittills har jag knappt rört gashandtaget när jag tränat garagevändningar, så det kommer att kännas konstigt och "slösaktigt". För att testa om jag kunde grundgasa ordentligt, eftersom jag inte gjorde det nu under lektionen, bad han mig krypköra upp för en brant backe medan han långsamt gick bredvid. Det är tydligen något som många tycker är svårt, men det gick som en dans. Inga problem alls. Ja, nu visste vi alltså att jag är bra på att krypköra, så det är bara att köra igång med träningen med åttor i mellansnabb takt. Att lära mig hur det känns att sitta rätt och samtidigt våga släppa kontrollen på styret lite mer - att inte bromsa cykelns fall, liksom. Jag måste övervinna min rädsla, helt enkelt. Idag tränade jag första gången detta en stund med min privata handledare, med min egen MC. Det kändes faktiskt väldigt hoppfullt. Jag tror det kommer att gå bra med den här tekniken! Däremot håller jag fortfarande fast vid att inte köra upp igen förrän nästa år, eftersom jag inte vill stressa för mycket (har mycket på jobbet också) eller misslyckas igen. Teoriprovet får jag göra om i vinter, för tiden har ju gått ut för det förra.
Har varit ute och kört på landsväg en del också. I år har jag hittat tillbaka till min gamla go'a
form igen; den jag hade när jag nästan helt orädd älskade att lägga ner hojen rejält i kurvorna. Det var innan jag körde
av vägen i lite för snabb fart efter ett spöregn, och blev ganska stel efteråt. Nu får jag balansera mellan vad som
är härligt och vad som är farligt i kurvorna, så att det inte händer igen. ;=) Det gäller att veta exakt var gränsen
går för att däcken ska behålla tillräckligt med vägkontakt, och det kan ju vara lurigt om man lägger sig för mycket på
blött underlag, t.ex. Bäst att ha lite marginal, alltså.
18 juli 2002 Har rullat på MC i södra delarna av landet ett par-tre dagar, och njutit av sköna vyer under solen. "I Skåne kör man liksom närmare naturen", sa kompisen. Det är sant, jag ser det också - i vägrenen. Vilt växande och blommande är den, alldeles intill hjulen. Otroligt vackert - och naturligt! Innanför dessa blommor och strån sträcker sig ofta sädesfält i guld upp mot solen, kanske innanför rangliga gamla staketpinnar som alla lutar åt varsitt håll. En traktor rör kanske upp damm längre in, och en bit över marken siktar just en rovfågel in sig på ett nytt offer. Havsbandets klara blå färg passar så bra till guld. Om kvällen klär sig kanske himlen i ett linne av moln, liksom av silke som lägger sig i vågor. Landskapet är inte alltid platt eller böljande. Där kan man också plöja genom frodig skog, i kurviga och ordentliga backar. I närheten av Klippan var det lurigt med sikten, till och med. Vi körde en del vägar som man tipsar om i Ducati-klubbens kartor. Men, allt avslutades med varsin P-bot om 700 kronor; inget vackert eller naturligt alls. :=(
Just nu är jag i en period då jag känner mig som en riktig "veteran" på MC, trots att garagevändningarna
alltid legat mig i fatet. Är det för att jag passerat 2000-milastrecket?
28 juli 2002 Detta hör egentligen inte till min väg mot MC-kortet, men ifall någon, som bara tittar in på denna av mina sidor och aldrig några av de andra, är intresserad av lite bilder och kommentarer från när jag på passagerarsadel reste runt lite i sommar, finns nu hela resedagboken från de två veckorna upplagd på fotoavdelningen. "Liten resedagbok" kallas den, men oj, vad den blev lång! ;=) 30 juli 2002 - Däckproffsen! (namnet är fingerat) - Ja, hej, jag är intresserad av ett Michelin "Macadam 50E", med dimensionerna 100/90, 18V. Säljer ni det? - Eh... "Macadam"? - Ja, men det ska vara 50E, inte 50. - Vilken bil har du? - Ingen bil. Motorcykel. - Jaha. Men vi är däckspecialister. Vart skulle du? - Vad menar du? - Vi har ingen makadam här, utan däck! - Jaha du. Men Michelins "Macadam"-däck har ju funnits länge. Det är alltså ett MC-däck. - Aha. Jag trodde du menade sten, vet du! Makadam!
Alla är vi kanske "experter" på något... ;=) 17 augusti 2002 Jag köpte mitt "Macadam"-däck på annat håll tillslut, och det verkar bra. Men jag fick ett av typen 18H istället för 18V, så jag kan bara köra i max 210 km/h istället för 240 km/h. Nåväl. Det gör inte så mycket, av naturliga skäl. ;=) Förresten fick jag H-varianten även förra gången jag bytte däck fram, så det verkar bara vara i katalogerna man saluför V-typen. Eller? Bromsbeläggen började kännas och se tunna ut på framhjulet för ett tag sedan. Farhågorna visade sig sanna idag, när de plockades ur: på ett ställe var det ena bara 1/2 mm tjockt, vilket är hälften av den tillåtna tjockleken. Usch! Men det mesta var trots allt 1-2 mm, och det gick bra att bromsa. Gjorde rent okens alla delar, och nya belägg hade inköpts på "Axess Trading AB": "Goldfren", för bara 175 kronor paret. Jag sparade alltså ca 100-130 kronor på mina fyra belägg, jämfört med vad det brukar kosta på andra håll. Hoppas de håller länge också (visst är jag en riktig snåljåp)! Det var lite jobbigt med det ena bromsokets kolvar, som åkte ut för långt, en i taget. Därför gick det inte att sätta tillbaka oket med de nya (tjockare) beläggen. När man tryckte in den ena kolven, åkte den andra ut en liten bit igen osv. Tillslut fick en av dem hållas in ordentligt med en tvinn, medan den andra skruvades in med specialverktyget som kompisen hade med sig för att hjälpa mig. Man fick liksom trycka in båda kolvarna samtidigt, eftersom det var rätt mycket bromsvätska i systemet och jag inte orkade tömma ut något...
Jag fick se några av resesällskapets bilder från Europa nyligen. Bland annat den här, som får mig att längta tillbaka
lite. Det var så rofyllt att stå där och titta på utsikten ovanför Martigny i Schweiz: 9 september 2002 Det har inte hänt så mycket på träningsfronten. Jag är ganska lat av mig. ;=) Provade senast (har tränat en gång till sedan jag skrev sist) att dra in kopplingen och ge grundgas, för att svänga garagevändningen med obefintlig hastighet, och då kom rädslan tillbaka och jag blev spänd som en fiolsträng igen. Vad trött jag blir på mig själv! Undrar om jag någonsin kommer att kunna göra dessa cirkuskonster på rätt sätt, för att få mitt A-kort! Härom dagen tog min privata handledare och jag en tur på landsvägar, och det var lika trevligt som vanligt. Men ovanligt många bilister körde långt över sin förmåga: minst två stycken kom ut ur skarpa kurvor på min sida av vägen, så att jag blev tvungen att bromsa kraftigt för att inte riskera att krocka med dem. Ganska irriterande, faktiskt. :=( De var inte heller särskilt pigga på att försöka komma tillbaka in på sin egen körbana. Vi träffade vid en paus vid Hällingsjö på en man på en något ombyggd BMW GS, märkt "Paris-Dakar". Han kom med en liten tös med röd ballong på bönpallen, ända från Hässleholm, och tänkte vara med på en GS-träff i Hindås. Från början kommer han från Storbritannien, och han berättade en rolig anekdot från när han skulle ta sitt MC-kort för en si sådär 20 år sedan: Kontrollanten stod still vid vägen på en plats, och såg bara till eleven lite då och då. Mitt under uppkörningen gick blinkersen sönder, så det var till att börja visa tecken med armarna istället. Vilket förstås är tillåtet. Men det tyckte inte kontrollanten, som underkände honom: "Har du börjat med blinkers, så måste du även avsluta med blinkers. Hade du gett tecken med armen från början, så skulle det ha varit OK att avsluta med armen också".
Andra gången han skulle köra upp, berättade kontrollanten att han skulle vänta sig att ett överraskande hinder skulle
dyka upp framför honom på vägen, och då skulle han ta till nödbroms. Kontrollanten skulle nämligen springa ut framför
honom vid lämpligt ställe. Men när eleven kom fram till platsen fanns där en folksamling mitt på vägen, och det syntes
att en olycka skett. Han stannade och frågade vad som hänt, och någon berättade att en motorcyklist kommit åkande, när
en man sprungit ut rakt framför honom på vägen! Motorcyklisten hade inte hunnit stanna... kontrollanten hade alltså
hoppat ut framför fel person! Hrm... mannen från Hässleholm trodde inte att de använde sig av just den metoden efteråt. ;=)
19 september 2002 Vad du än gör: parkera inte med MC på en P-ruta. Jag har räknat ut att om man gör det en gång om dagen under en månads tid (t.ex åker till jobbet om vardagarna, och till någon annan plats om lördagen resp söndagen), så riskerar man att få ligga ute med 8400 kronor, utöver själva parkeringstaxan. Detta beror på att vissa bolag tycks njuta av att lappa motorcyklar, som ju inte kan lämnas med P-kvittona löst liggande utan risken att de flyger iväg. Förarna tar alltså med sig kvittot under parkeringstiden, för att ha något att visa upp OM det skulle ha råkat bli böter. För det mesta lappar polisen och några andra bolag inte motorcyklar, utan litar på att man betalat, men det finns ju rötägg inom alla branscher. Och nu har jag alltså bestämt mig för att aldrig mer parkera på P-rutor. Detta trots att P-bolaget som satte böterna i helgen skryter med att de minsann inte kräver motorcyklister på pengarna före överklagandet, som många andra! Man behöver "bara" skriva en överklagan till dem, ta reda på faxnumret och faxa in biljetten, informera dem om debiteringsnumret, registreringsnumret på motorcykeln och namnet på den som överklagar.
Visst är det ett bekvämt sätt att parkera - utöver det faktum att man redan har lagt på biljettpengar så det räcker
och blir över? Nu tar överklagandet 3-4 veckor. Ja, det ante mig. De måste ju ha mycket att göra... och en arbetstid
till ingen nytta. :=( Jag känner åtminstone ett slags yrkesstolthet för det jag gör om dagarna.
27 september 2002 Undrar om det är förbjudet att tejpa fast ett litet häftstift på utsidan av högra stöveln, nere vid bromspedalen...? Det var ju inte första gången jag råkade ut för en "prejare" i en rondell, nu i veckan som gick. Precis när jag, inne i rondellen, kom fram till den vita bilens påfart, började mannen i den köra in mot mig, liksom för att medvetet köra på mig. Jag lyckades vränga till motorcykeln så att svängen blev snävare än jag tänkt mig, och hade sedan bilen vid sidan av mig hela rondellen igenom. Kom mig inte ens för att tuta; ville bara köra så tryggt jag kunde. Efteråt körde jag om bilen, för att få filen för mig själv (jag ville ju inte dela den med honom även på raksträckan), och då slog mannen en snabb blick åt mitt håll. Hade han ens sett mig i rondellen? Är han kanske blind? Eller hatar han motorcyklister i allmänhet, och tycker att det är varje bilists rättighet att behandla okända MC-förare på detta sätt, även om de kör helt normalt, som jag genom rondellen?
Jag fick en sådan lust att tejpa ett häftstift på stöveln efteråt, inför nästa eventuella händelse, men undrar om det
kan vara tillåtet. Hrm... jag skulle nog inte våga, ändå. En sporre vore ju ännu häftigare. Haha! Fast kanske är det
lagligt med en vässad sådan där "avståndspinne", som några av cyklisterna har? 2 oktober 2002 Härom veckan satte jag på radion för en stund. Det har hittills hänt... tja, en gång vart femte år, kanske, så jag blev lite full i skratt när det bara efter en stund sändes ett program om mental träning, där man pratade om att visualisera sig till större chanser att nå sina mål. Eller till att sätta upp tydliga mål, istället för att bara tycka att något borde förändras, eller att man vill bli av med något osv. Ni vet ju vid det här laget att jag är rädd för att misslyckas med garagevändningarna; har berättat flera gånger att jag blir stel som en pinne och rädd för att ramla - och att det är därför jag misslyckades på de båda uppkörningarna - för att sedan bli ännu räddare. Suck! Nu har det blivit stort som en fobi, på något sätt. Hela uppkörningsprocessen känns infekterad, inflammerad, en svulst som måste opereras bort. :=( Nu fick jag dessutom höra Uneståhl berätta via radio, att rädsla är den värsta fiende man kan ha. Den sätter sig nämligen väldigt djupt, och gör att man allt som oftast misslyckas med sina försök. Om jag inte kan visualisera en bild av att jag lyckas med perfekta garagevändningar, är det alltså kört för min del! ;=) Det gäller, sa Uneståhl, att försätta sig i djup vila, och att sedan - med det undermedvetna lite närmare ytan - måla upp bilden av att man lyckas (man ska inte tänka i ord, utan i bilder). Nu får jag alltså börja träna psykiskt, för att komma i form till nästa säsong! Problemet är bara att jag har så himla svårt att se mig själv lyckas. Självförtroendet har halkat långt ner i kvicksanden. Det är som om "alla kan, utom jag". Tänk om man hade en personlig tränare! Funderar lite på att gå till en sådan som elitidrottsmän antagligen har, men det kostar väl en förmögenhet. Hrm... ingen som har något tips (inom Göteborgsområdet)? He-he! Vi får väl se om det löser sig nästa år ändå, när jag gör ett nytt uppkörningsförsök, men om jag misslyckas försvinner nog en större del av meningen med livet.
Jag har fått mail från läsare som tackat mig efter att ha lyckats med garagevändingarna som beskrivits här, och det
måste väl betyda att även jag skulle kunna lyckas genom att följa dem. Varför är jag en sådan fegis?
6 oktober 2002 I helgen fick jag monterat mina värmehandtag, som inköptes i Tyskland i somras. Efter mycket om och men, kan man säga. Haha! Det var många detaljer att gå igenom innan allt var klart. Ett relä skulle passas in på plustråden till reglaget, skarvar skulle göras här och där, jordpunkt letas upp, matningstråd hittas från plats som bara leder ström då tändningen är på, och en tråd satt inte ihop ordentligt i en kopplingspunkt i kabelhärvan. Och så vidare. ;=) Men nu sitter handtagen där i alla fall, och två lägen finns att välja på: Low (ca 7 volt) och High (ca 12 V). Idag, under premiärturen med dem, behövdes värmen väl. Plötsligt var det nämligen bara +5,8°C, när vi skulle ut med kamerorna på en hösttur. Visst blåste det kallt i fartvinden, men det hjälpte ändå ganska bra med värme i styret! Gött. :=D
En inte lika rolig sak... Det är en klen tröst att P-bolaget inte får några parkeringspengar av mig under MC-säsongen nu när jag bojkottar parkeringsplatser. Kompisen har nämligen fått en betalningspåminnelse, trots att jag överklagade även hans P-bot i samband med att jag bestred min egen. Vi delade ju biljett. Om två motorcyklar står utmed en gata där P-skylt finns men inga markerade rutor, får förarna betala varsin biljett, även om de ställer hojarna så att de upptar lika stor plats som en ensam bil. En bil med 1-6 personer kan alltså dela på P-avgiften, men inte två motorcyklister (fast nu kom jag in på ren kuriosa). Om två motorcyklar står i en och samma markerade P-ruta, räcker det däremot med en gemensam biljett, har en irriterad P-vakt en gång förklarat för mig (jag frågade vari logiken låg, därav irritationen). ;=)
Denna gång hade vi stått på en och samma markerade ruta, så jag överklagade helt naturligt båda bötesbeloppen, genom
att skriftligen visa upp biljetten, nämna de båda ärendenumren och registreringsnumren etc. Ändå fick alltså kompisen
en påminnelse. P-bolaget har på telefon sagt att motorcyklister inte behöver betala böter som ligger under överklagan,
men det märks inte. Har de noll koll? Här måste man lägga ner en massa tid på att skriva brev, kopiera biljetter,
ringa för att förklara felaktigheter, faxa biljett osv, trots att man har betalat P-avgiften. Trevliga Göteborg...
16 november 2002 Mmmm! Det blev en del MC-körning i dag, både i centrum och i Härrydatrakten m.m. Det är man inte för bortskämd med, så här på senhösten! Säkert var det två, tre veckor sedan sist. Sju plusgrader är en ganska behaglig temperatur, om man inte kör för fort och har gott om kläder. På överkroppen hade jag: body lotion (nåja... men det värmer väl också lite?), långärmad bomullströja, tjock stickad olle, tunn vindjacka, ryggskydd, skinnväst, MC-skinnjacka och halsduk. Att jag såg ut som en ballong och att det gick lite trögt att böja armarna spelade ingen roll. Det var härligt att komma ut igen!
Tror jag ska ta lite kort i garaget någon dag, förresten, det kan kanske vara kul att illustrera hur grejorna ser ut och vad jag gör (Senare: se bilden ovan. Uj, där syns ju smutsen tydligt också!). Får väl be kompisen hjälpa till att ta bilder medan jag t.ex sparkar på verktygslådan (ja, ja... jag veeeet att det var dumt - jag hade ju ont i foten redan innan). Oljan är inte särskilt billig nu. De flesta tar ca 380 kronor för 4 liter av den delsyntetiska sorten (GPS 10W-40, Castrol). På våren brukar de rea ut den på mässor och marknader, så kompisen frågade på ett ställe (där de tog 340 kronor), om de inte hade något billigare. Då fick jag den för 300 jämnt. Alltid något! Har kollat in mitt körkortstillstånd, och sett att det går ut redan någon gång under juni! Då kan jag alltså inte köra upp nästa höst, utan mycket tidigare, om jag inte vill förnya tillståndet! Åh, varför tränade jag inte den nya garagevändningstekniken mer i år? Nu måste jag öva tills jag *=)/#¤&% till våren istället. Grrr... och så måste jag läsa teori i vinter igen, för att göra om provet som tiden gått ut för. Det är inte roligt alls. Någon som vet om en billig trafikförsäkring? Jag har inte råd att ha annat än just trafikförsäkringen; min kostar mer än 3600 kronor om året, trots att MC:n sliter mindre på vägarna än en bil gör! Konstigt.
15 december 2002 För ungefär en vecka sedan fick jag ge upp hoppet om fler MC-turer i år (det kostar mer än det smakar med vägskatten utan att få nöjet att köra), så jag ställde av hojen. Det kändes som en begravning - väldigt sorgligt - men jag måste försöka tänka på nästa säsong istället. Även om det säkert blir ett hemskt MC-år, i och med att körkortstillståndet går ut. :=( I kallgaraget har jag nu ständigt batteriet kopplat till min "smarta" laddare, som känner av hur mycket ström det behöver för att ligga på rätt nivå, och det verkar funka bra (det känns inte varmt, och vätskan håller en stabil nivå). Hoppas jag slipper ta ut batteriet för att fylla på vatten, för det är %&¤# jobbigt såsom det är konstruerat och kopplat.
Jag har inte sett det skrivet officiellt någonstans att det allra bästa är att ha batterier på konstant laddning, men
vet å andra sidan att det inte är bra att ladda ur dem för mycket mellan gångerna. Så, jag tänker försöka få det
att hålla i många år genom denna metod. Såg förresten i kväll att det verkar finnas fler som gör så (Kolla forumet på olofmc.com).
Här finns mycket att läsa om batterier,
och här är en artikel ur "MC-folket".
Tja... jag får alltså köpa en förlängning av tillståndet, vilket jag hoppas går bra (vad kan hindra mig att få det, tro?).
Då kan jag träna garagevändningar med den nya tekniken tills den sitter ordentligt utan att ta i för kung och fosterland,
och därefter göra både teoriprov och köra upp. Ja, så får det bli, även om jag är ledsen för att kanske vara min privata handledare till last, och själv känna mig livegen. Jag är en trög jäkel, tydligen. ;=)
Troligen vore det bästa att byta min stora, gamla och tunga MC till en modernare och lättare sak, men det vore samtidigt
lite som att ge upp. Nu har jag gett mig 17 på att klara den här utmaningen, och då får det ta den tid det tar. Min
gamla Yamaha har dessutom blivit lite av en ögonsten...
Härom dagen fick jag hjälp (tänk vad mycket trevligare det är att ha sällskap) med att tvätta och vaxa hojen och tömma
förgasarna, vilket inte blivit av sedan sista turen i början av december. Nu känns det lite bättre i samvetet. Och
jag hjälper i min tur gärna till att tvätta och byta avgassystem på kompisens MC, som planerat.
Får väl göra honom sällskap på årets MC-mässa också, trots att jag inte tycker det är prisvärt. ;=) Men, det kan vara inspirerande att
få lite ögongodis så här i vintermörkret, även om man egentligen sett alla mässor redan efter den första, om det inte
gått en sisådär 5-10 år (de skiljer sig inte så mycket åt).
Eva-Lena |
Köpte ny motorolja, som jag med kompisens hjälp
bytte till efteråt. Det är något jag avskyr! Oljefiltret och öppningen för
tömningen sitter trångt inklämda, långt ner mellan avgasrören fram. I och för sig är det ju inte så konstigt, men det blir
aldrig ett enkelt eller bekvämt arbete... det kan ta flera minuter att få loss respektive dit filtret och "proppen" till
tömningen, eftersom man måste hålla allt i exakt rätt läge, nästan utan att se eller känna något alls. Alltmedan en fjäder
försöker trycka ut filtret ur själva behållaren igen, så att gängorna knappt hittar rätt. Ganska irriterande. Att händerna
stinker av motorolja även efter att man tvättat sig flera gånger, det känner man förstås. ;=)
Nere till vänster om tanken ser man här på bilden
den lilla omkopplaren för värme-handtagen. Det funkar rätt bra att ha den där, även om man måste titta ner en stund
för att få in den i rätt läge.