 -Den som väntar...
|
|
MC-dagboken
5 april 2000 9 april 2000 Den som känner mig vet att jag inte är särskilt sentimental eller romantisk av mig. Men då vet de inte att jag har min allra första parkeringsbiljett sparad i myntfacket i plånboken. ;=) Nu har jag varit mc-ägare ungefär en vecka, och ikväll putsade jag den ren och fin. Men nu börjar känna lite lätt panik inför risken att jag kanske inte får ett körkort snart, så det blir till att köra hårdare med teorin och garagevändningar. Idag var handledaren och jag i alla fall ute på en lång och skön åktur, bland annat genom Jonsered och Härskogen. Sköna vägar! 23 april 2000 Mörbultad känner jag mig ikväll; efter ett par dagar med intensiv mc-övningskörning på kurviga vägar hade jag i förmiddags fått träningsvärk i benen!! Snacka om otränad! Så blev det dags för dagens spinningpass, och aj, vad det kändes i musklerna. Efter detta stärkte jag mig med spenat i både tortellini och grön pastasås (mmm!), för att orka med en omgång i garaget. Motorcykeln tvättades i varmt vatten med trasa så gott som överallt under ett par timmar, och det gjorde jättegott - den ser nästan ut som ny. Men, själv känner jag mig verkligen inte som en ny människa, utan som en 85-årig skröplig gumma. Vet inte om jag orkar tvätta samma ställen på cykeln imorgon, som jag tänkt, med Autosol och sedan vax. Hrm... det är verkligen något för kondisen, det här, men det är ju bra om den ser fin ut till besiktningen. Har ni förresten sett att man kan boka tid på Internet? 27 april 2000 Nu är jag på jakt efter en moped att göra garagevändningar med. Det är nästan så jag utvecklat en riktig fobi för de där vändningarna, så många gånger som jag vält mc:n när jag måste göra långsamma manövrer. Den är alldeles för tung och stor för mig egentligen; rätt som det är viker den sig och ligger sedan med hjulen i vädret och läcker bensin, utan att jag orkar lyfta upp den själv. Grrrr! Jag hatar det! Många kvinnor (vi är kortare och svagare, och orkar inte fånga upp cyklarna) får aldrig körkortet på grund av denna balanstortyr. Ja, visst borde jag ha valt en mindre cykel, men ödet ville annorlunda och det är samtidigt en spännande utmaning att försöka klara mer än man egentligen tror sig kunna. Skam den som ger sig, alltså, även om det är nära! Men, ärligt talat har jag nästan bara kört på landsväg eller i stadstrafik och undvikit garagevändningarna, så det är inte konstigt jag aldrig verkar lära mig dem. Konstigare är att min privata handledare inte verkar överväga självmord än - snacka om övermänskligt tålamod! 29 april 2000 Skinnställ i 28,6 grader (varmast i Europa) var inte så mysigt när man på bilprovningen i Partille hade öppet hus för de som ville få sina motorcyklar godkända för ytterligare äventyr. Puh! Hundratals tvåhjulingar av alla slag rullade in på planen. 11:45 hämtades nummerlapp 378, men först runt fyratiden (när det egentligen skulle ha varit stängt sedan två timmar) var det min tur! Innan dess tog vi en timmeslång runda för att svalka oss lite, men det blev ändå mycket väntan på en gräsplätt i solen, med en allt rödare näsa. Nåväl, nu är det i alla fall gjort, och min maskin gick igenom utan anmärkningar. :=) 20 maj 2000 Tänk om jag skulle försöka mig på att beskriva glädjen med motorcykelkörning - hur härligt det är - i bara en enda mening med de allra bästa ord jag kunde hitta, utan att känna att meningen skulle bli alldeles för lång och sväva ut i alltför oväsentliga beskrivningar av hur jag egentligen skulle kunna beskriva den underbara känslan med att rulla fram på två hjul; ja, då skulle man kunna kalla mig skicklig på att beskriva, för det går helt enkelt inte att finna ord nog åt hur roligt det är, om man tänker på allting som ingår i upplevelsen - fartvinden mot ansiktet när visiret står öppet mot våra härliga omgivningar (getingar som slår till som stora bomber och exploderar i gult och orange på solglasögonens bågar glömmer jag direkt), motorns stabila mullrande mellan knäna, hela maskinens tyngdpunkt som genom naturlagar smälter ihop med min egen tyngdpunkt som jag kan flytta från stund till stund, dofterna, friheten, fantasin och möjligheterna som ligger runt knuten och mycket annat - det går inte att måla ut beskrivningar i perfekta nyanser precis så som det känns i verkligheten ens i en hel liten novell, så jag bryr mig inte om att försöka förklara något i en enda mening; den skulle ju bli otroligt lång, och vem orkar läsa något sådant? 28 maj 2000 Wow, vilken aha-upplevelse! En heldag på grus, med duktiga instruktörer från SMC Väst och Göteborgs Prima MCK, var verkligen lyckat och kul! Inte trodde jag det skulle vara så lätt att på krokiga, buliga och gropiga grusvägar köra 50-70 km/h, men det gick jättebra! Vi var kanske 25 stycken i olika åldrar, med olika cyklar och erfarenhet. Först tränade vi bromsteknik, och provade på att sladda med både fram- och bakhjul på en slät plan, innan vi körde ca 4 mil "ute i skogen". Det gav till och med lite mersmak, jag börjar fatta vad de där enduroförarna har för sig. :=)
Förresten, det där med garagevändningar har börjat vända nu. Snart sitter de ordentligt, och det känns så himla
kul att ha blivit så mycket bättre under de senaste veckorna! Nu väntar jag på en teoriprovtid, och sedan är det
förhoppningsvis inte alltför långt till uppkörningen. Men... gulp! Vågar jag? Och hur ska jag kunna fira mycket nog
när / om jag väl lyckas få kortet? Det måste bli en hel del skumpa! ;=)
21 juni 2000 Jippiii! Nu har jag gjort teoriprovet, och fick alla rätt utom ett! Frågan jag inte kunde (och fortfarande inte hittat svaret till i böckerna) var: "Vilken är den vanligaste dödsolyckan bland motorcyklister?" Tre av alternativen (det fjärde minns jag inte) var: korsningsolyckan, omkörningsolyckan, singelolyckan. Jag gissade på korsningsolyckan, vilket ju var fel. Hur som helst, nu kan jag läsa vilka andra böcker jag vill utan dåligt samvete, och det känns verkligen härligt! På ett sätt var det nästan förnedrande vilka lätta frågor (70 stycken) jag fick svara på, när jag hade tragglat en massa krångliga statistiska uppgifter - i onödan, känns det som nu. ;=) 24 juni 2000 Fråga mig inte hur det går med garagevändningarna, eller varför min ena fot är svullen, ena backspegeln krökt eller varför växelspaken från och med några timmar är svår att dra in... suck! Ibland går det i alla fall bra! :=/ På onsdag ska jag öva på serpentinbanan med körskolans lärare, och då får vi se vad han tror om uppkörningstiden. Egentligen kan jag antagligen bli tilldelad en tid om ca 7-8 veckor nu när jag klarat teoriprovet (väntetiden är så lång), men jag tror att jag ber om en dag i september istället för augusti. Snart åker nämligen handledaren på en månads mc-semester, och under tiden måste jag nöja mig med att tvätta hojen. Jag vill ju gärna vara varm i kläderna (nåväl, inte för varm...) och mer säker på garagevändningarna när det är dags för Den Fasansfulla Dagen. 17 juli 2000 Semestern är över. Snyft! Men, jag kan åtminstone köra mc på kvällarna om tillfälle ges - kompisen/handledaren har kommit hem tidigare än väntat från sin mc-semester, så igår var vi ute och körde en liten sväng. Jag log i flera kilometer, så härligt var det att komma ut och rulla igen! :=D Uppkörningen blir vecka 39, den sista veckan i september, för jag vill ju ha den så sent som möjligt. Om jag velat hade jag fått tid första veckan samma månad, så köerna var ännu längre än jag trodde. Oj, vad jag är nervös. Hoppas jag får tålamod nog att träna tillräckligt med garagevändningar, jag brukar bara orka med tio minuter i taget eftersom det är så otroligt tråkigt, sliter på cykeln och risken är stor att man tappar uppmärksamheten en stund och plötsligt välter. Förra gången slets förresten kopplingsvajern visst delvis sönder inuti handtaget, så den måste bytas så fort som möjligt (om mc-butiken får ordning på sin beställning). Men ett nytt handtag har jag fått i alla fall, och spegeln gick att rätta till.
Har fått mail från en bussig Anette som berättat om hur hon nyss tog mc-kort; och att hon också tyckte det var
infernaliskt svårt, jobbigt och tråkigt med garagevändningar. Så nu vet jag att det kan gå! Om jag inte saknar
balanssinne över huvud taget... man tvekar ju ibland.
26 juli 2000 8 veckor kvar ...har jag för att träna garagevändningar och serpentinkörning, hastiga vändningar, nödbromsningar och undanmanövrar. I praktiken blir det några tillfälliga övningar när tiden och vädret räcker till. Man orkar inte heller svänga runt i snäva cirklar alltför långa stunder i taget, för då ligger man ner rätt som det är. Men nu har kopplingsvajern blivit bytt, så jag kan inte skylla på att den kan gå av längre. ;=) Hoppas, hoppas att jag har tålamod så det räcker till ett körkort! Just den dagen uppkörningen blir vecka 39 så måste jag ju vara i toppform. Brrr! *ryser av skräck* Vissa dagar på supertrånga och kurviga vägar verkar mc:n vara ett med ens eget nervsystem, medan det andra dagar nästan känns som att rida på en vild tiger. ;=) 29 juli 2000 Övningskörde lääänge idag - och det finns många krokiga, sköna vägar här omkring. Härligt och kul! Så blev det också lite garagevändningar och körning på en tänkt serpentinbana. Inte lika härligt eller kul... det här med att ta mc-kort känns som en mycket större grej än när jag började läsa 4-årig elteleteknisk linje på Komvux. Då hade syo-konsultenten sagt att jag nog borde repetera grundskolematematik först, eftersom jag berättat för honom att jag inte mindes hur man ställer upp ekvationer, räknar med multiplikation eller division. Han sa att så gott som 90% av utbildningen skulle baseras på matematik på olika nivåer; ellära, telekommunikation, reglerteknik, programmering, PLC, kemi, matte, fysik, teknologi osv. Men jag hade ingen lust att läsa extra matte, så jag körde igång ändå. Jag ville kunna utan att lära mig, liksom. Likadant är det med dessa garagevändningar (och det är även anledningen till att jag inte kan åka rollerblades. Vem ids öva?). Den elteletekniska linjen gick bra trots mina ringa förutsättningar vid starten, och nu känns Komvux-tiden avlägsen och enkel jämfört med känslan inför mc-uppkörningen - en stor skräck har byggts upp inom mig inför vecka 39. Latmasken i mig önskar att det även denna gång ska gå bra även om jag inte tränar. Men så är det nog tyvärr inte... så, varje gång det är lämpligt att öva garagevändningar får jag nästan tvinga mig till det med våld. Tur att jag har en så envis handledare. ;=)
Eva-Lena |
