 I år ska det ske!
|
|
MC-dagboken
4 maj 2006 Jag och en annan elev åkte ut med lärare M på en tretimmars lektion för att köra hälften var av tiden. Vi skulle köra på kurviga vägar och träna nödbromsningar i 50, 70 och 90 km/h. Att det blev den finaste dagen hitills i år gjorde allt detta extra trevligt även om det blev lite svettigt också. Fika hade vi någon gång mitt i; kaffe på termos och bullar som intogs sittande vid skogen en bit från vägen där vi tränat nödbromsningar. Jag kan inte påminna mig om att jag längtade tillbaka till kontoret. ;=) Lektionen började med att jag körde övningshojen ut till platsen där vi skulle öva nödbromsningar, via motorväg och lätt kurviga landsvägar, medan den andra eleven fick skjuts av läraren. På hemvägen var det istället jag som fick skjuts. Nödbromsningarna gick väldigt bra för mig och det var roligt att få så mycket beröm flera gånger om. Hihi! Läraren var visst otroligt imponerad. Men en gång i 80 km/h nöp jag till för snabbt i handbromsen. Det blev så dumt: jag klämde alltså till stenhårt om handbromsen utan att först dra in frispelet och sedan trycka bestämt, så den nöp ordentligt direkt. Sådär ska det inte gå till - man ska göra det optimalt men säkert. Läraren blev orolig för att jag skulle köra omkull, fast jag hade inga sådana problem alls trots den grymma nigningen. Tur att jag inte är rädd för att nödbromsa, även om det är helt fel att göra sådär. ;=) Men de andra gångerna gick allt över lärarens förväntningar. Det känns så himla bra att något så viktigt som nödbromsningarna sitter perfekt! Efter nödbromsningsövningarna körde vi in på en smal, vacker, kuperad och väldigt kurvig väg som vi åkte fram och tillbaka några gånger för att öva placeringar och bli bedömda av läraren. Där hade jag aldrig kört tidigare. Jag ska visa min privata handledare vägen nästa gång vi är ute och kör, som en överraskning (jag kan förbereda en trevlig utflyktsrutt med början och slut här hemma), så jag avslöjar inte här var vi var någonstans förrän senare, ifall han läser detta. Rutten kommer jag att lägga in bland mina tips på sköna hojvägar kring Göteborg senare. Körningen på de där smala och kurviga vägarna gick bra förutom att jag blev tillsagd att placera mig lite annorlunda i kurvorna. Vägverket vill se att man gör på ett sätt i vänsterkurvor för att de ska se att man själv ser när det finns möjlighet att bredda areorna i kurvorna. Och i högerkurvor för att säkerställa att olycksrisken gentemot mötande trafik blir så liten som möjligt. Så nu har jag en ny stil att "köra in mig" på mentalt, även om jag inte behöver öva på detta egentligen. Jag kan ju tekniken och läraren har sett att jag gör som man ska. Men det är ju naturligt och roligt att träna på landsväg. Efter att ha fått beskrivet hur jag skulle göra idag körde jag så bra att jag skulle ha fått mc-kortet om det varit en uppkörning. Det låter ju skönt. Nu är jag godkänd på allt jag behöver ute i trafiken, och ska bara visa att jag klarar av manöverbanorna utan problem. Gör jag det kan jag få en uppkörningstid inom ett par-tre veckor! Det är därför jag gått med ett leende på läpparna. Fast jag vet ju att jag ändå måste öva mer på manöverbanorna... och jag vet att jag kommer att bli sjuk av nervositet (där sjuk är en stark underdrift). Jag hade en lektion på manöverbanorna tidigare i veckan, förresten, och då blev jag godkänd på lågfartsbanorna efter att ha tränat dem några gånger till. Nästa lektion behöver jag bara visa att jag kan gå in och göra slowmotiontrixandet på varje lågfartsbana en gång vardera, rakt av, som om jag vore på en uppkörning. Vi får väl se hur det går. Jag måste även öva mer på högfartsbanorna innan de sitter i ryggmärgen, men jag tror faktiskt att de gör det inom en eller ett par lektioner. Jippiiiii! :=) Mer om dagens körning... När det gällde högerkurvorna fick jag höra att jag låg kvar för länge i vänsterplacering även vid dålig sikt inne i kurvan. Jag låg så för att optimera min sikt, men kör man på det viset riskerar man att krocka med en mötande bilist som genar i sin vänsterkurva. När man har legat i vänsterposition för att söka efter bättre sikt inför en högerkurva och man märker att sikten inte blir bättre när kurvan börjar, ska man lämna vänsterpositionen och ligga i mitten eller lite till höger av sitt körfält genom kurvan istället. När det gällde vänsterkurvorna fick jag veta att man med fördel kan köra i vänster körfält genom kurvan om sikten är väldigt bra och vägen fri från mötande. Särskilt om vänsterkurvan följs av en högerkurva. För att räta ut allt lite. Fast allt utgår ju ifrån att man först legat på högerkanten för att få överblick över vägens sträckning - man kollar vad som är möjligt där utifrån högerläget. Efter kurvan drar man sig tillbaka åt höger. Det kändes bra att köra på det där sättet, så det ska nog gå fint framöver. Nu över till något helt annat. Har ni sett att Lidl:s (den där tyska matbutikkedjan) säljer en mc-jacka för damer i tålig textil och med armbågsskydd för bara 900 kronor, liksom byxor i samma material med avtagbart foder för 600 kronor? De har mc-kängor som ser robusta, bekväma och bra ut för 300 spänn också. Prisvärt! Det vore skönt med sådana på sommaren för de är lite lägre än mina stövlar, men jag måste snåla nu.
8 maj 2006 I helgen hade jag komponerat ihop en åktur för mig och mc-kompisen och han fick inte veta någonting om vart vi var på väg, för omväxlings skull. Det var kul och lite spännande att vara sådär hemlig och få styra allt. :=) Eftersom jag har svårt för att hitta och veta var jag är var det nyttigt för mig att följa skyltar och mina beskrivningar som jag noterat på en liten lapp som jag fäst på tanken med en magnetklämma (fast på bilden här under ligger den fortfarande på hallgolvet).
Jag åkte först till stället där jag hade övat kurvkörning med körskolan sist, men den sträckan hade vi faktiskt åkt själva tidigare. Men vi hade inte varit där på jättelänge och nästan glömt den. Hur som helst är det en fin väg och vi hade en skön dag med 20 grader ungefär, solsken och blå himmel. Vi kom in på en delsträcka som jag hade komponerat genom att titta på kartor och även minnas hur en person som åkt bil där sagt att där skulle vara otroligt kurvigt och samtidigt vackert. Ett lyckat val! Just den underbara delsträckan slutade i Seglora, och jag ska snart skriva ner hela rutten på mina sidor med tips på sköna hojvägar. Det visade sig att mc-kompisen aldrig hade kört där tidigare, så han var lika positivt överraskad som jag. Kul! Dit får vi köra fler gånger! När vi kommit till Seglora hade jag redan på förhand planerat att vi skulle ta av nord-nordväst mot Bollebygd, annars skulle vi hamna i Borås och jag hade lite bråttom hemåt. Det skulle bli för långt i så fall. Men nästa gång vill jag gärna fortsätta mot Boråshållet för vägen slingrade sig vidare i vackert landskap ditåt, såg det ut som. Nu fick vi istället vika in på en högst tvivelaktig grusväg. Att den var grusbelagd hade jag inte sett på kartorna. ;=) Kanske hade det gått fortare att köra mot Borås och sedan ta motorvägen hem? Hehe! Jag tror det var över två mil kurviga grusvägar där jag inte ville köra fortare än 40-50 med min stora vaggande båt till hoj (den är inte bra på grus)! Men bra träning fick jag åtminstone. Hihi! Man bör väl köra på grus med jämna mellanrum för att avdramatisera det lite... Hur som helst var det en trevlig dag med fikapaus vid Insered, sittande nere vid vattnet på andra sidan bron, för dem som brukar köra österut från Inseros och vet var jag menar. Jag får fotografera lite nästa gång jag är ute på de där kurviga vägarna, men då har kanske alla miljontals vitsippor försvunnit. Idag var jag ute på körlektion med körskolelärare M, på manöverbanan. Det var 25 grader varmt och jag hade valt ett för stort ryggskydd på skolan istället för ett som var lagom men drypande blött av svett från en annan elev. Urk... sådana här dagar vill man ju inte vara på manöverbanan och värmas upp i slowmotion över en varm motor! Men det var precis vad som var tänkt i två timmar. Vet ni vad? Jag körde lågfartsbana 1 fyra gånger åt vardera håll och det gick som smort hela tiden. Sedan körde jag lågfartsbana 2 fem-sex gånger (fast bara åt ena hållet), och det gick också som smort!!! Jag tror det börjar släppa på allvar! Jippiiii!
På bilden här under ser vi lågfartsbana 1 följt av 2:an. Högfartsbana 2 går också bra, även om jag måste träna mig på att bromsa lite snyggare (varför är jag slarvig med det i banan när jag vet att jag kan göra det proffsigt???). Och så måste jag försöka att inte komma upp i för hög hastighet, jag tror det blev 60 istället för 50 på en del ställen. Lite onödigt när det ju svänger så kraftigt mellan konerna. Hrm...
Här under ser vi högfartsbana 2 som jag tränade lite på idag: 10 maj 2006 I 25 graders stekande värme (i skuggan, undrar hur varmt det var i solen) tränade jag och några andra elever manöverkörning på höghastighetsbanorna igår igen. Jag räknar mig som färdigtränad i låghastighetsbanorna nu, även om jag tänker försöka träna slowmotion-balans ända fram till uppkörningen. Men kanske inte så mycket med koner, jag får se. Höghastighetsbanorna går ömsom jättebra och ömsom lite stelt i vändningen längst bort, även om det gick bra även med dem nu på slutet (liksom förra lektionen - jag tappar visst något mellan varje gång). Nu ska jag fokusera på att få ned farten tillräckligt mycket innan jag går in i själva vändningen, så att jag kan rulla halva vägen med kopplingen helt inne, mycket lutande, och sedan dra på gas och långsamt släppa ut kopplingen mitt i vändningen för att förbereda accelerationen mot tillbakavägen (som ju också ska gå i 50 km/h). Har jag bara kvar den här känslan nästa lektion kommer det att gå vägen, tror jag - om nerverna håller på uppkörningen också. :=) En dum sak är att jag börjat köra närmare 60 km/h i banan ibland utan att det är meningen. Inte för att det gör något egentligen, men jag får ändå skärpa mig och nöja mig med 50 eftersom det är krångligt nog. Varför ska jag alltid välja det allra svåraste att utmana mig själv i? Det är så med mycket, när jag tänker efter; när jag utmanar mig själv blir det nästan alltid det krångligaste som jag väljer att bita tag i! Är jag rädd för att lyckas? Hrm... Många gånger förra lektionen låste jag bakbromsen i nödbromsningen i slutet av höghastighetsbanorna, så läraren sa att jag nästan bara behöver toucha bakbromsen och mest använda frambromsen. Jag tror min fula vana beror på att min egen motorcykel har så mycket sämre bromsar. Den är ju från 1985 och en gammal harv vid det här laget. ;=) En annan onödig vana är att jag växlar ner precis när jag ska nödbromsa, från trean till tvåan. Det sitter liksom i ryggmärgen att växla ner när jag bromsar, men här ska man ju inte göra det. Ändå sker det automatiskt trots att jag säger till mig själv att komma ihåg att inte göra det. Men det gör kanske inte så mycket. Det är mycket som känns lite onaturligt i manöverbanorna, man kör ju inte precis som i trafiken. Men förhoppningsvis sitter känslan kvar i många år så att man kan hoppa in i det där köret om man råkar ut för något farligt och måste köra i serpentiner i 50 km/h utan att sakta ner eller bromsa. ;=) Fast jag antar att övningen är till för att man ska kunna komma i exempelvis 90 km/h vid en olycka, hinna bromsa in till 50 och manövrera sig igenom den. Eller något. ;=) Både lärare M och jag tror att jag har en enda lektion kvar till uppkörning, fast man vet ju aldrig. Jag har problem med självförtroendet och hoppet just när det ska bli allvar av saker. Som när jag tävlade i tennis en gång, ihop med en annan tjej i Göteborgs Tennisklubb. Vi var klart överlägsnast, men så fort jag skulle lägga den vinnande bollen släppte jag den. Helt sjukt. Motståndarna vann men sa att vi helt klart borde ha vunnit. Jag hoppas att jag kan hantera den här uppkörningen nu, för jag har inte lust eller råd att lägga mer pengar på kortet. Så fort jag kan köra höghastighetsbanorna fyra gånger på raken helt perfekt nästa gång, kommer läraren att ringa och boka tid för uppkörning. Den kan bli av redan dagen efter, för han försöker få någon återbudstid och sådana brukar visst finnas inom ett par - tre veckor eller kanske just dagen efter. Det är alldeles för spännande nu! Brrr... När jag kör i trafiken måste jag vara extra noga med att träna in mig på att automatiskt placera mig tydligare inför filbyten eller svängningar: längst till vänster inför vänstersvängar även i rondeller (och tvärtom i högersvängar, förstås). Och det ska göras i riktigt god tid. Det är vad jag fått kritik för att inte ha varit tillräckligt tydlig med. Och så ska man blinka minst 5-6 blink innan man byter fil för att alla ska kunna uppfatta vad man är på väg att göra; 3-4 stycken räcker inte. *självkritisk*
Nu ska jag iväg och träna placeringar med min privata handledare. Det är väl lagom varmt så här närmare halv åtta på
kvällen. Hej på er! Och kör lugnt!
16 maj 2006 Igår tränade jag på högfartsbana 1, som syns här under:  Lektionen med lärare E på körskolan startade dåligt: jag körde som en kratta i lågfartsbanan först, och sedan som en kratta i högfartsbanan. Kände inte igen mig själv, liksom. Inte hojen heller. När lektionen gick mot sitt slut kom jag på att det måste vara en annan mc än den jag brukar köra, för motorn dog titt som tätt. Kopplingen tog långt ut och det var svårt för mig att kommunicera smidigt med den över huvud taget. När jag körde lågfartsbanan och hade fullt styrutslag gick det knappt att få tillbaka styret igen så den ville gärna fortsätta runt i en cirkel. Jag bad lärare E prova att krypköra med fullt styrutslag, och han sa att han förstod vad jag menade när han gjorde det, utan att tycka det var något fel på hojen. Men så fick jag och den andra eleven byta hoj med varandra och då fick jag den gamla vanliga mc:n! Vilken skillnad! Och vilken tur att jag upptäckte att det finns en sådan jobbig mc, tänk om jag inte vetat om det och fått den på uppkörningen!!! Men jag var som sagt själv inte i någon bra form idag, så inte blev det min sista lektion innan uppkörningen. Snyft! Fast jag fick ett par bra tips som hjälper mig. När jag är mitt i undanmanövern i början av höghastighetsbana 1, så ska jag titta på den bortre av konerna som leder in till passagen efter. Då riskerar jag inte att välta nästa närmsta kon, som när jag tittar rakt in i passagen. Det gör stor skillnad, faktiskt. Och så försökte jag ta mig ner från 60 km/h till 48-50. Jag körde alldeles för fort många gånger, det bara blev så. Jag påmindes även om att luta mig utåt i slowmotionsvängarna i lågfartsbanan (som jag brukat vara bra på nu på slutet med den trevliga mc:n men som jag glömde bort med den tröga som inte gick att svänga så bra). Och så fick jag på nytt se hur det underlättar att titta långt fram hela nödbromsningarna igenom. En gång låste jag bakbromsen så mc:n studsade rätt mycket precis i slutet. Jag tittade ner litegrann i marken för att jag trodde att jag liksom var klar med allt, jag stod ju så gott som stilla, men då tappade jag balansen och så lade den sig ner på marken. Hrm... det var ju ett tag sedan sist jag råkade ut för det där i en nödbromsning! Lite tråkigt! När vi skulle lyfta upp den omkullvälta hojen tänkte jag säga att jag har problem med ryggen, nacken, axlarna och skuldrorna, så jag borde inte göra det. Men jag sa inget, det gick av bara farten att jag tog i och lyfte upp den framtill medan läraren lyfte där bak. Så idag kan jag knappt lyfta ut ena armen åt något håll utan att dö av smärta. Mycket smart gjort... det också.
Har tappat en del hopp igen, men vi får väl se hur det går på morgondagens lektion. Då ska jag inte ha den där
tröga hojen! ;=) Det räcker med att jag är trög...
17 maj 2006 Idag blev det en ny körlektion på manöverbanan med lärare E, och jag såg till att inte få den där stygga hojen denna gång. I början kändes det lite tveksamt med körningen eftersom den stygga hojen gjort mig lite rädd för balanskörningen igen, men så vande jag mig och kunde luta mig åt rätt håll etc igen. Även när jag kände att det blev halvbra i lågfartsbanan menade E att det var fullt godkänt och inte ett dugg dåligt, så jag tror jag kan vara lite väl självkritisk ibland. Fast det är nog bra i sådana här fall. Jag har märkt att när det går riktigt bra i slowmotionbanorna, trycker jag på tanken med det yttre benet och lutar kroppen lite utåt. Trycket med benet stabiliserar hela motorcykeln och är viktigast av allt för mig. Ett tips till den som läser här som kanske inte hittat något tryggt sätt, kanske...? När jag väl kom tillbaka till det där trycket och utåtlutandet med kroppen samtidigt som hojen lutades lite inåt, gick det väldigt smidigt och både läraren och jag var nöjda med lågfartsbanorna. Så gick vi över till båda högfartsbanorna, i båda "spegelvändningarna" vardera. Jag gjorde bort mig ett par gånger i den banan där man först kör rakt fram på uppvägen förutom när man gör en liten krok och sedan fortsätter rakt fram. Istället för att fortsätta rakt fram började jag köra serpentiner resten av vägen fram till vändningen. Hihi! Det har hänt förut och det blir liksom bara så automatiskt, utan att jag tänker på det. Det känns ju naturligt att köra serpentiner när konerna står uppställda sådär. Hrm... hoppas jag kommer ihåg att göra rätt på uppkörningen ifall jag får just den banan då! En tid för uppkörning är faktiskt bokad nästa vecka!!! Iiiiih! Det är för spännande för mig, som ju fasat för detta tredje försök i hela fem år! Jag har alltså varit för rädd för att försöka igen fram tills nu. Haft panikkänslor bara jag tänkt på uppkörning. Fortfarande är det lite traumatiskt, men jag hoppas, hoppas att jag ska klara det psykiskt! Fysiskt kan jag ju banorna, men psykiskt är det så jobbigt när jag ser detta som något av det viktigaste i mitt liv! Jag skulle bli så besviken om jag misslyckades nu igen! Jag tänker inte träna någon konkörning med min egen mc fram tills dess, utan vara helt inställd på körskolans dito. Imorgon ska jag köra en extralektion på skolan och kolla så att nödbromsningarna verkligen sitter i 70 och 90 km/h, och köra de fyra banorna på alla åtta sätt ännu en gång, för att se så det sitter och känns tryggt. Sedan är det bara att hålla tummarna... Det kanske verkar konstigt, men uppkörningen är mer skrämmande för mig än det var att föda barn. Faktiskt! Hoppas inte min privata handledare pratar för mycket med mig om uppkörningen nu, för jag måste försöka avdramatisera det genom att inte låtsas om den tills den kommer. Det värsta den dagen blir att jag måste följa med ut till området klockan 11 och vänta på tre andra elever som ska köra upp innan det är min tur vid 13-tiden eller senare. Det kommer att ta hela eftermiddagen. Hur ska jag överleva denna spänning? Bergsklättrare, bungyjumpers och fridykare, ta er i häcken! En mc-uppkörning är det ultimata provet för en fegis som jag! ;=) Jag fick hjälp av mc-kompisen med att tvätta av den värsta smutsen från min egen hoj i måndags. Det är ett rätt trevligt jobb när man är två, tycker jag, till skillnad från när man gör det själv. Det är dags för besiktning på måndag så det är ju bra om den ser fin ut. Ikväll (onsdag) skulle jag tillbaka till garaget för att byta ut en baklampa som en tråd var trasig i, men då hittade jag inte nycklarna till hojen. Då kom jag att tänka på att jag nog inte fick med mig dem från garaget i måndags! Gulp! Jag blev lite orolig ett tag, men bara lite. Jag har ju låst garage även om jag delar det med två andra, och jag kände ingen negativ energi när jag närmade mig garaget. Och där hängde nycklarna i toppboxens nyckelhål! Fria att användas av vem som helst i samma garage att låsa upp bygellåset, styrlåset och köra iväg. Men vem vill ha min gamla harv?
Näää, den är så fin, så! Mitt hjärta till fina maskin... tack för att du är kvar! :=)
18 maj 2006 Så har jag spenderat ytterligare värdefulla pengasedlar idag, på en extrainsatt körlektion inför uppkörningen nästa vecka. Det regnade lätt och underlaget var lite halt när det var dags att visa upp mina färdigheter i nödbromsningar i 50, 70 och 90 km/h. Inte jättekul precis, jag gillar inte riktigt att köra sådär "drastiskt" (nödbromsa etc) i regn. Men det gick bra ändå. Fast jag låste bakbromsen och fick sladd ett par gånger. Hädanefter ska jag bara dutta lite på bakbromsen i början av inbromsningarna för att nästan direkt släppa den helt. Och så ska jag vara noga med att släppa gasen och förbereda mig tidigare än jag gjort hittills. Hann även köra höghastighetsbana 1 några gånger och det kändes bra trots det sliskiga underlaget. Man kan köra den i 50 km/h även när det är blött, fick jag känna på idag, men om det är riktiga vattenpölar skulle jag inte gilla det. Jag hörde att man får lov att köra den i 45 km/h i jävligt väder. På körskolan kör jag förresten en Honda CB 750 Sevenfifty (länkar till en bild jag hittade på nätet, som öppnas i eget fönster). Den är mycket enklare att manövrera än min egen mc, men verkligen inte lika bekväm i högre hastigheter. Eftersom den saknar kåpa blåser man nästan av den på motorvägen, och den är inte heller så stabil som min. I rättvisans namn ska jag leta upp en bild på nätet på en likadan hoj som min också: Yamaha XJ900, årsmodell 1985. Vet ni vad, när jag kom tillbaka till körskolan efter lektionen, berättade en annan körlärare att en kille som körde upp idag tabbade sig och måste göra om uppkörningen. Hans teoriprov går ut samma dag som jag fått tid för uppkörning, så nu undrade de om jag kan överlåta min tid till honom så han slipper skriva om teoriprovet! Usch, vad trist! Varför ska jag alltid drabbas av allting när det gäller att slutföra min övningskörning? Är det fortfarande inte meningen att jag ska komma dit, trots allt? :=( Jag bad läraren fråga någon annan som har uppkörning dagarna före eller samma dag som jag, men han verkade tveksam till att han skulle lyckas med det. Om han inte hittar någon annan lär jag bli tvungen att offra mig om jag inte ska anses hjärtlös. Och det är jag ju inte... Men jag fasar så för uppkörningen och vill bara ha den avklarad så fort som möjligt.... jag har ju väntat i fem år på att våga sätta upp mig för en uppkörning igen, så det är säkert en mycket större grej för mig än de flesta andra eleverna. Och jag har själv fått skriva om teoriprovet. Men det är ju svårt för andra att sätta sig in i hur jag känner det - alltså hur stort offrande det här innebär för mig att flytta omkring uppkörningstiden. Nåväl, det löser sig väl. Och jag är som sagt inte hjärtlös, även om det inte känns kul att offra sig i det här fallet...
En bra sida av problemet är att om jag tvingas byta bort min uppkörningstid för en ny en dryg vecka senare eller så,
bjuder läraren mig på en extra lektion med uppvärmning inför uppkörningen, eftersom jag kom i onödan på dagens lektion
(som jag ville ha så tätt inpå uppkörningen som möjligt). Och träning är ju alltid bra. Ja, ja, vi får se hur
allt slutar. Traumatiskt blir det i alla fall...
Eva-Lena |
Fast jag köpte ändå ett par välsydda mc-handskar i nötskinn för bara 249 kronor. Jag gissar att de skulle
kosta kring 600 kronor i en mc-butik.
