Tips - bromsprov
Bromsproven brukar för de flesta inte innebära några större svårigheter. Men det är viktigt att öva så att
man känner sig säker på sin cykel, eftersom man måste göra allt rätt i en eventuell nödsituation. När det verkligen
gäller, så är nog bromsningar det svåraste med motorcykelkörning.
Läs om mina övningar - och andras tips
På denna sida skriver jag lite om min erfarenhet av nödbromsnings-träningen. Här finns också insända tips från läsare.
Vad menas med bromsprov?
Under uppkörningen ska man visa att man utan problem (och utan att något hjul låser sig, även om det inte innebär några
som helst problem) kan nödbromsa på kortast möjligaste sträcka från hastigheterna 50, 70 och 90 km/h.
Nema problema
Jag har egentligen aldrig haft några problem med bromsningar, vare sig på grus eller asfalt, men visst har bakhjulet
låst sig vid ett par tillfällen. Då har jag bara lossat lite på pedalen igen, tills jag hittat det optimala läget.
Tittar man långt fram, så är det då ingen risk för omkullkörning.
Vid de allra första försöken, så glömde jag nästan varje gång att hålla armarna sträckta och stabila på styret, trots
att jag inför varje prov intalade mig själv att jag måste hålla dem raka. Det var antagligen för mycket att tänka på
under den lektionen. Jag flög fram en bit med överkroppen vid varje nödbromsning - det satt visst i ryggmärgen att armarna
inte skulle hållas så stela (trots att det var fel). När jag väl lyckats träna om kroppens muskelminne sitter den riktiga
tekniken nu istället i ryggmärgen, och det känns ju bra. Spänner man inte armarna kan man råka riktigt illa ut, så man ska träna mycket på detta om man känner att man har sådana tendenser.
Vid vanliga inbromsningar märker man fort att man alltid (och automatiskt) släpper efter med bromshandtag och
-pedal, eftersom det lättare blir hjullåsningar vid lägre hastighet. Däcken får ju bättre grepp vid lägre farter, och
det är dessutom bekvämare med en mjuk inbromsning. Detta är viktigt även under en nödbromsning.
Insända tips om bromsprov
Evis Svenssons tips:
Promsningarna var min egen svåraste punkt. Det som hjälpte mej var att börja med bromsningar i låg hastighet först, så
att de kändes säkra. Använd en lång sträcka fram till bromsningen. Accelerera på den första 2/3 av sträckan så att du
är ca 5 km över hastigheten som du skall göra inbromsningen i. Sätt dej tillrätta ordentligt på cykeln, fokusera blicken
långt fram och förbered bromsningen genom att börja ta till dej kopplingen den sista tredjedelen.
Det är bra att träna låsningar av bak- och framhjul vid bromsningen, men ta det försiktigt (det är lätt att köra omkull)
och träna dem i låg hastighet på bra underlag. Genom att träna låsningar får du in vanan att med automatik omedelbart
släppa exempelvis fotbromsen vid en låsning bak utan att släppa handbromsen.
Marina Ivarssons tips:
- Här är det egentligen bara känsla som gäller, när du kör din egen cykel vet du hur mycket du kan bromsa utan att det
låser, för uppkörningen är mitt råd att ta i lite extra, du känner om det låser och då "punktar" du bara lite. Glöm
för jössenamn inte att bromsa med både fot och handbroms (har jag nästan inte gjort sedan jag fick mitt körkort).
Till sist
Jag är inte förvånad att så många ungdomar kör omkull (själv var jag nästan 30 innan jag tog mitt kort), här rullar man omkring på en seg gammal Kawwa på körskolan, ärligt talat kunde man bromsa fullt med både hand och fotbroms utan att
det hände nåt märkvärdigt, sedan är man klar, drar hem och sätter sig på sin egen cykel (i mitt fall en cbr600), om
jag skulle köra med den som jag fick lära mig på körskolan skulle jag köra omkull direkt. Halvfullt gaspådrag på 1:ans
växel innebär en rejäl wheelie, att bromsa som de lär ut på körskolan innebär att man bromsar omkull sig i första
svängen... Nä, tur att jag hade så många killar i min omgivning som kör "race"-hoj - de lärde mig hur man egentligen
kör. Ungdomarna behöver köra en liknande cykel som de har själva under sin träningstid.
