Jag tror inte att någon tycker om att ligga lägre i hierarkin än andra, eller att beslut fattas av dem som inte är tillräckligt insatta i frågorna. Därför föreslår jag att man ser sig om efter fler företagsformer än dagens (som brukar vara uppbyggda i pyramidstruktur). Alla på företaget kunde vara med och fatta beslut, ta ansvar, hålla kundkontakter aktuella etc. Jag tror alltså att chefer ofta kan vara onödiga. Kvinnor som män. Och jag tror att både kvinnor (i synnerhet) och män skulle uppskatta plattare organisationer.

Det brukar vara så att kvinnor samarbetar med varandra som jämlikar på samma nivå, medan männen känner sig tvungna att stega sig upp i hierarkier. Det ser man redan hos små barn som leker. Men, jag tror ändå inte att de flesta män vill ha hierarkier i sin arbetsmiljö, om de istället kan få större frihet och medbestämmande för alla. Eller??

Om man ser teoretiskt på en kvinnlig arbetsplats, så delar kvinnorna gärna med sig av sina specialkunskaper till varandra, för att som grupp bli en bättre resurs. I och med att det därmed går bättre för företaget, går det bättre även för kvinnorna som individer, på flera plan.

Om man ser teoretiskt på en manlig arbetsplats, så håller männen tyst om sina specialkunskaper. De är rädda för att förlora sina positioner. Sida vid sida skaffar de sig därför kunskaper parallellt, utan att dela med sig till varandra. Männen tror, att om de är specialister på något kan deras kunskaper hjälpa företaget framåt, samtidigt som de själva kan klättra på karriärstegen. Men - det finns en allvarlig nackdel med det typiskt manliga företaget. om en person slutar, finns risken att denne hunnit bli specialist på något som de andra inte är insatta i. Stora förluster kan väntas.

Om chefs- och ledarroller inte hade funnits på den manliga arbetsplatsen, hur hade de då interagerat med varandra?

På de flesta arbetsplatser finns både kvinnor och män. Hur känner de alla inför de båda "dragningarna"? Jag personligen tror att det kan vara svårt för den att trivas som vill samarbeta mer öppet i en miljö med karriärstege som enda morot. Kanske är det därför som så få kvinnor vill arbeta i typiskt manliga miljöer? Först när vi ändrat attityd till våra yrkesroller, och förskjutit maktförhållandena från toppen av pyramiden till golvet, för att kunna samarbeta, kan vi antagligen få verklig jämlikhet och jämställdhet i arbetslivet.

(Texten skrevs i oktober 2000 och augusti 2002)