Det var nämligen så artikeln i "Ny Teknik" vinklades, där man menade att 85 % av kvinnorna vill göra karriär. Men det stod inte att det faktiskt var just chefsskap som kvinnorna var intresserade av i sin karriär. Detta har jag skrivit mer om under rubriken "Karriär" (läs gärna där först).

Hur många av kvinnorna på en arbetsplats med 100 anställda (50 kvinnor och 50 män, för att göra det enkelt) skulle vara missnöjda, om de likställde ordet "karriär" med att få en ledarroll?

Antag att max 10 av alla anställda har chans att få en ledarroll. Antag sedan att hälften av dessa skulle vara kvinnor. Det blir alltså 5 kvinnliga chefer. Om 43 kvinnor (ca 85 % av våra 50) egentligen skulle vilja göra karriär genom att bli chefer, skulle bara 12 vara nöjda med sin roll i slutänden (5 av 43 fick bli chefer, medan 38 blev besvikna över att inte få någon sådan roll. Resten av kvinnorna, 7 stycken, ville inte bli chefer, så de nöjer sig väl ändå...?). Jag undrar... 12 av 50 skulle alltså vara nöjda vid "total jämlikhet"?

Uppnås verkligen jämlikhet genom att tillsätta fler kvinnliga chefer? Är denna chefsfråga över huvud taget särskilt viktig, i arbetet med att förbättra arbetsmiljön och jämlikheten?

Vi måste gemensamt definiera ordet karriär, för att få reda på vad kvinnorna på arbetsplatserna egentligen vill. Om det inte är just chefsskap som lockar, så är det bara slöseri med tid att lägga energi på chefsfrågor. Istället kan man kanske få till en bra arbetsmiljö så att långt fler än 20 % trivs med sina roller.

Ponera att minst 85% av kvinnorna på större företag (enligt artikelns förhastade slutsats, i "Ny Teknik") faktiskt är missnöjda med att arbeta under andra personers bestämmande, så tycker jag i så fall att en större fråga än jämlikhetsfrågan har uppstått:

- Ska vi behålla den traditionella chefsrollen? Kanske finns andra lösningar än "pyramidstrukturen", om vi väl börjar kika lite på processerna.

Min slutsats:
A) Om 85% av kvinnorna vill bli chefer, så som artikeln menade, är det inte jämlikhet vi bör eftersträva i första hand, utan en helt annan företagskultur vad gäller chefsskap och arbetsmiljö.
B) Om 85% av kvinnorna anser att karriär har en annan innebörd än chefsskap, bör man snarast möjligast ta reda på vad det är de egentligen vill, istället för att göra det så enkelt för sig att man låter några kvinnor bli chefer och struntar i övriga önskemål om förändringar i arbetsklimatet.