Per-Arne berättar om sin ovanliga dröm:
Jag hade en dröm för många år sedan och jag har aldrig glömt den vilket annars är det vanliga med drömmar.
Drömmen var mycket märklig eftersom den upphävde de lagar som styr oss i det vi kallar för verkligheten. Jag var förföljd av ett gäng illasinnade typer, de jagade mig genom gatorna här i Linköping och jag förstod att de skulle skada mig allvarligt om jag inte lyckade fly undan. Då gjorde jag något - i drömmen alltså - som jag alltid undrat över. I ett gathörn, jag minns än idag precis vilket gathörn det var, tog jag av åt vänster och, hör och häpna, klev rakt in i väggen och ställde mig där. Detta är ju fullständigt omöjligt, men jag stod där inne i materian som den mest naturliga sak i världen och betraktade mina förföljare, som förvirrat stod och såg sig omkring och inte kunde förstå vart jag hade tagit vägen. De upplevde att jag var som uppslukad av jorden. När de så småningom gick därifrån klev jag helt sonika ut ur väggen och gick därifrån.
Hälsningar Per-Arne
