Forts; Jonas om sina sanndrömmar:

Sanndrömmar är inget jag brukar diskutera om. De är så banala. Men som vuxen gick jag på Komvux och kände plötsligt igen mig från en dröm. Det var under en lektion och jag lutade mig mot bänkkamraten och berättade om vad som skulle hända under lektionstimmen. Allt gick i uppfyllelse. Inget märkvärdigt hände på denna lektion, men det är ganska kusligt att på förväg redovisa för vad människor ska säga och göra, om det så handlar om en läxläsning.

När jag upptäcker att en sanndröm håller på att gå i uppfyllelse får jag en panikkänsla och vill fly. Andan går ur en och man undrar om man hamnat i någon sorts "tidsloop". Denna panik känner jag i kanske en sekund. Därefter brukar jag istället nyfiket ta del av omgivningen. Det är en liten adrenalinkick att se något man redan hade kännedom av.