Forts; JanniQas varsel:

- Jag berättade för henne på tunnelbanan och hon tyckte att det var läskigt. När vi kom utanför klubben så var jag tvungen att sätta mig ner för att allt började att snurra och en känsla slog mig så starkt. Det gjorde nästan ont. Men det var inget som sa att vi ine skulle gå in, det var tvärtom allt innom mig sa att vi skulle gå in. Jag sa till mina kompisar att det var nära nu.

Vi dansade och hade kul sen efter ett par timmar när jag sitter och pratar i en trappuppgång med en utav mina kompisar så känner jag hur allt bara försvinner och allt innom mig bara lättar illamåendet försvinner helt. En halvtimma efter så kommer den äldre kompisen ner och ser chockad ut och säger att hennes barns pappa har blivit mördad.

Så var slutet på den känslan och drömmen.