Mina reflektioner angående Hannas läskiga upplevelser:
När vi håller på att somna in kan mycket spännande hända; som att vi ser vad som ska hända i framtiden, eller att vi får någon typ av budskap från andevärlden. Sinnena arbetar då på en frekvens som ligger närmare meditationens, då det under- och övermedvetna får mer utrymme än det vardagliga medvetandet.
Kanske var det en dröm trots att Hanna kände sig vaken. Man får sådana drömmar ibland. Kanske var det istället sömnparalys eller en UKU; en utanför-kroppen-upplevelse.
Att hon inte kunde röra sig kan tyda på att hon var inne i den djupa drömfas som pågår med kroppen förlamad för att man inte ska skada sig medan man drömmer att man springer eller slåss.
Kanske sov hon dåligt pga stress eller jobbiga händelser? Jag frågade Hanna, men hon mindes inget jobbigt från den tiden. Däremot berättade hon att både mamman och mormodern haft samma upplevelser. Ja, det verkar vanligt att drömmar går i arv. Men det gör antagligen även UKU...
