2000-04-11 (forts)

I natt drömde jag att jag stod och tittade ut genom ett öppet fönster på bottenvåningen av ett hyreshus. Där utanför stod tre fantastiskt fina giraffer på gräsmattan. De kom långsamt närmare, och om bara inget skrämde dem skulle de gå förbi mitt framför näsan på mig. Jag såg hur kvällssolen lade en varmt orange glans på deras vackra gulvita klädsel, och kunde ana varje litet strå i pälsen. Vilken andäktig känsla att få vara så nära dessa djur! När de andades var det som om de satte en ny atmosfär i luften som omgav dem. De var lite oroliga för att bli upptäckta, när de anade att jag viskade till en annan person i rummet; "Kom och titta, skynda dig, kom fort!", men ändå närmade sig djuren försiktigt, som i hopp om att de bara hade inbillat sig en okänd fara. Då plötsligt kom det fram ett djur till, och så var alla giraffer som bortblåsta. Djuret som snabbt kommit fram mot fönstret var grått, en meter långt och respektingivande. Det måste ju vara en varg, tänkte jag, och i samma ögonblick insåg jag att det var just vad det var.