2000-04-11

Konstigt hur mycket detaljer som ändå finns sparade i våra hjärnor - så mycket som vi aldrig medvetet använder. Precis allt som vi någon gång sett och upplevt finns lagrat, även om vi inte kan plocka fram det när eller hur vi vill. Både på gott och ont, antar jag.

Det finns ett fåtal människor som har fotografiskt minne, men antagligen gäller minnet bara medvetna intryck (nu blev jag nyfiken, det får jag kolla upp), men normalt går de flesta av intrycken vårt medvetande förbi. Våra receptorer fångar in allt, men sorterar ut det som verkar viktigt utan att vi märker något.

En lite lustig sak har jag tänkt på. Det är att när vi drömmer, så ser vi ofta allting väldigt skarpt och detaljrikt. Det kan vi inte när vi försöker föreställa oss bilder i vaket tillstånd. Prova får du se; försök att minnas varje detalj i ansiktet hos den människa du känner bäst, och kanske vågar du till och med försöka teckna ett porträtt. Nej, det går inte, eller hur? Många drömmar är däremot knivskarpa, och därför känns de så verkliga ibland.